Referenser (473 st i TR)
Matteusevangeliet (37)
Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
Nu när de
[vise männen] hade gått, v
isade s
ig en Herrens ängel för Josef
i en dröm och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor under d
itt beskydd och fly t
ill
id=461>Egypten. Stanna där t
ills jag talar, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
När Herodes förstod att han bl
iv
it m
issledd av de v
ise männen blev han urs
inn
ig
(tappade helt fattningen av raseri). Han beordrade
(sände ut) att man skulle döda alla pojkar som var två år eller yngre
i id=317>Betlehem och alla dess närl
iggande områden, detta
enligt (den exakta uppgift om) t
iden som han f
ick fram genom att noggrant fråga de v
ise männen
[].
När Herodes var död v
isade s
ig plötsl
igt en Herrens ängel
i en dröm för Josef
i id=461>Egypten [Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för "Saliga är de" säger han "Saliga är ni".] Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
förolämpar (skulle håna, skymfa) er
och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet.
Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske."
Jag har kommit för att ställa (dela i två delar, separera)
en son mot sin far,
en dotter mot sin mor,
en brud (nygift sonhustru) mot sin svärmor.
Då gick fariséerna ut och överlade [inte om de skulle döda honom, utan] hur de skulle döda honom.
Men Jesus förstod deras tankar och sade till dem:
Ett splittrat rike kan inte bestå
"Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå.Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se . I står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i : "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
När Jesus hörde detta
[nyheten om Johannes Döparens brutala död och att Herodes Antipas trodde Jesus var den uppståndne Johannes], for han med båt där
ifrån t
ill en ensl
ig plats, där de kunde vara för s
ig själva.
[De ror norrut från id=2>Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se .] Men folket f
ick höra det och följde efter honom t
ill fots från städerna
[längs med vägen från id=2>Kapernaum till id=330>Betsaida].
När han hade gjort detta, gick han ensam upp på berget för att be. [Folket ville med våld göra honom till kung, se . Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka i väg lärjungarna, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna. Anledningen till att de kommit hit var att Jesus sökt en enslig plats för att vara i stillhet och bön efter nyheten om hans släkting Johannes Döparens död, se .] Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv. [Jesus hade nu varit i bön i flera timmar och fortsätter vaka och be hela natten fram till fjärde nattväkten, se .]
Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."
Sex dagar senare tog Jesus med s
ig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för s
ig själva
(i enskildhet).
[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av id=1>Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se . Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på id=1463>berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se . Jesus är den andre Mose som det talas om i och den som fullbordar Moses kallelse.]Senare kom lärjungarna enskilt till Jesus (för att samtala privat med honom) och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?"
[I Matteus tematiska sammanställning följer naturligt Jesu undervisning om skilsmässa direkt efter att han talat om ödmjukhet och förlåtelse. Den placeringen visar tydligt att Gud alltid först och främst vill se återupprättelse och försoning, en skilsmässa är den sista utvägen. Synen på skilsmässa varierade bland de olika judiska grupperingarna: - De strikta esséerna som levde i öknen förbjöd skilsmässa helt och hållet.i> - Rabbinen Shammai tillät skilsmässa i specialfall.i> - Rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa av en mängd orsaker, t.o.m. något så banalt som vidbränd mat.i> - Rabbinen Akiba gick så långt så att en man kunde skilja sig om han hittade en mer attraktiv fru.i>
Det är möjligt att man ville att rabbinen Jesus skulle ta ställning i frågan och på så vis alltid göra någon grupp besviken. Det kan också ha funnits en bakomliggande tanke på att få Jesus att säga något som retade upp de romerska ledarna. Johannes Döparens avrättning var en direkt följd av hans kritiska uttalanden om Herodes Antipas skilsmässa och omgifte, se .] Några far
iséer kom fram t
ill Jesus för att sätta honom på prov
(fresta och fälla honom) och frågade: "Är det t
illåtet för en man att sk
ilja s
ig från s
in hustru av v
ilken anledn
ing som helst
(finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?"
När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren,
[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av id=733>Jeriko, se . Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se ; . Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se , skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se .] När Jesus var på väg upp t
ill
id=735>Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avs
ides
(för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen
[medan de vandrade framåt] sade han t
ill dem:
Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.]
Jesus satt sedan på
id=10>Olivberget [en och en halv kilometer öster om id=735>Jerusalem, varifrån man ser ut över hela id=735>Jerusalem och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna
[brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se ] fram t
ill honom ensk
ilt
(för att samtala privat med honom) och frågade:
- När ska allt detta ske [templets förstörelse, se ]? - Vilket tecken ska markera
din återkomst
och tidsålderns slut?
[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.] Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig mot folk,
och kungarike mot kungarike. [Även tecken i naturen:]
Det ska bli:
hungersnöd (matkris; skördar som slår fel)
och jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser.
[Vissa manuskript har även med ordet epidemier här, ordet finns i .]
Åt en gav han fem talenter [motsvarar 82 årslöner],
åt en annan två talenter [motsvarar 33 årslöner]
och åt en annan en talent [motsvarar 16 årslöner]. [På Gamla testamentets tid var en talent en viktenhet på omkring 30 kilo. På Jesu tid blev en talent också en valutaenhet. En silvertalent var värd 6 000 denarer, och en guldtalent 30 gånger mer. En denar var en arbetares dagslön, så en talent motsvarade en stor summa pengar – lågt räknat omkring 5 miljoner svenska kronor.] Han gav var och en efter deras egen (unika) förmåga, sedan begav han sig i väg och lämnade landet.
I samma stund sade Jesus till folkskaran: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig.
Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden,
Men Jesus var tyst []. Översteprästen sade: "Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son."
Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. [För en dödsdom krävdes två rättegångar med en dags mellanrum, så detta var ett kort men nödvändigt möte.]
Under [påsk-]högtiden hade ståthållaren för vana att frige en fånge efter folkets önskan.
Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: "Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom." [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
Markusevangeliet (23)
De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus. [Deras inre var fyllda av sådant mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se , går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.]
Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna.
Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant "lösgjorde", gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga). [Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. ; . Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]
Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade.
Han sade till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta.
Så de gav s
ig av
i skeppet
(en större båt) t
ill en obebyggd plats där de kunde vara för s
ig själva.
[De ror norrut längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se .]De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. [I det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på. Påsken är nära så det är vår och gräset är grönt, se . Ordet "grupper" är ordagrant "trädgårdsrabatter" och ger en bild av en färgsprakande syn med människor med mantlar och huvudbonader i olika kulörer som sitter i välordnade grupper.]
Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga.
Sex dagar efter detta tog Jesus med s
ig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg, ensamma
i avsk
ildhet.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i id=1>Caesarea Filippi i norr, se , och efteråt nämns det att de är i id=532>Galileen, se . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från id=1>Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra id=532>Galileen som man kan nå på fyra dagar från id=1>Caesarea Filippi.]Hans yttre förvandlades
inför dem,
När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
Den som inte är emot oss är för oss.
När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], ska ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser." [Jesus undervisade ofta om bön, se ; ; . Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]
Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig upp mot folk,
och kungarike mot kungarike. Det ska bli
jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser
och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel).
Detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).
[Denna händelse sker troligtvis 13 Nisan, en dag innan påsken, se . År 30 e.Kr. börjar 13 Nisan på tisdagskvällen och sträcker sig fram till onsdag eftermiddag. Måltiden kan ha ägt rum på tisdag kväll eller onsdag morgon och varit ett kvällsmål eller en frukost, se ; .] När Jesus var
i id=285>Betania [som gäst] i S
imon den spetälskes hus och låg t
ill bords, kom en kv
inna
[Maria, se ] som hade med s
ig en alabasterflaska med parfym
(olja för smörjelse) av dyrbar äkta nardus
[exklusiv parfym från norra Indien]. Hon bröt sönder flaskan och hällde ut den över hans huvud.
De blev bedrövade (visade att de var ledsna och sårade), och sade till honom en efter en: "Det är väl inte jag, eller hur?"
Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas."
Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte.
Många vittnade (gång på gång) falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
Då stod några upp och gav detta falska vittnesmål mot honom:
Nu under högt
iden fr
igav han en fånge efter folkets önskan.
[Det var en romersk tradition som Pilatus verkade ha upprättat under den årliga påskhögtiden då mycket folk var samlade i id=735>Jerusalem.]Lukasevangeliet (43)
hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. [Rökelsen rengjordes och tändes två gånger per dag. Inför morgon och kväll skedde fyra lottningar där prästerna tilldelades olika uppdrag. Den tredje lotten, att tända rökelsealtaret, var ett hedersamt uppdrag som en präst bara blev tilldelad en gång under sin livstid. Under en av de två veckor på året då Sakarias avdelning själva har hand om offren, blir han nu den som ska gå in i det heliga och utföra denna syssla.]
Sakarias sade till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen."
Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord." Sedan lämnade ängeln henne.
[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet, se . Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om torah-rullen. Händerna på den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro.] När t
iden kom för deras ren
ing
enligt Mose underv
isn
ing
[40 dagar efter födseln för en pojke, se ] tog de Jesus t
ill
id=735>Jerusalem [7 km norr om id=317>Betlehem] för att bära fram honom
inför Herren –
Och [de kom också dit] för att offra enligt vad som är sagt i Herrens undervisning:
Ett par turturduvor eller två unga duvor. [, en fattig familjs offer.] [Två duvor offrades för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se . , som Lukas delvis citerar, inleds med "<i>Om hon inte har råd att offra ett årsgammalt lammi>, ska hon ta två turturduvor eller två andra duvor." Josef och Maria var med andra ord fattiga, se . De vise männen hade ännu inte kommit med sina gåvor, se . I ett större perspektiv offras alltså inget lamm för Jesus. I stället blir han Guds lamm som offras för världens synd, se .] [Josef och Maria var noga med att följa Mose undervisning, se , , ; . Gr. <i>nomosi> som är ett brett ord som betyder lära, norm eller lag används fem gånger i detta kapitel. I den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, används det för att översätta Torah (som betyder undervisning). Lukas anger två olika ritualer som båda skedde i templet. Följde de traditionen tog Josef med sig Jesus den 31:a dagen för <i>Pidjon habeni> (återlösningen). Tio dagar senare gick familjen tillsammans till templet för att offra de två duvorna för Marias rening. Det är vid det tillfället mötet med Symeon och Hanna sker, se .
En annan tolkning är att Jesus helgas för tjänst i templet eftersom betalningen av de fem silvermynten inte nämns. Det kan i så fall ge en förklaring på varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se . I Lukas skildring finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet, se .]
Ledd av Anden kom han till templet. När föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt undervisningen,
"Härskare, nu låter du din tjänare gå bort i frid,
i enlighet med ditt ord (som du har lovat).
som du har berett inför alla folks åsyn,
[Enlig Mose lag skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna påsk, pingst och Lövhyddohögtiden i id=735>Jerusalem, se . Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till id=735>Jerusalem.] Hans föräldrar g
ick t
ill
id=735>Jerusalem varje år v
id påskhögt
iden
(pesach).
När Jesus var tolv år g
ick de
[Jesu familj tillsammans med släktingar och vänner från id=34>Nasaret] upp t
ill högt
iden som de brukade göra.
Jesus återvände
i Andens kraft t
ill
id=532>Galileen och ryktet om honom spred s
ig
i hela den reg
ionen.
Jesus kom t
ill
id=34>Nasaret där han hade vux
it upp.
[id=34>Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om id=2>Kapernaum.] På sabbaten
(lördagen) g
ick han t
ill synagogan som han brukade göra.
[Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela Torah under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.] Jesus stod upp för att läsa
[texten från profeterna],
Gläd er på den dagen och dansa av glädje (en överväldigande glädje som gör att det inte går att sitta still),
för er lön i himlen är stor. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], när alla (kategorier av) människor talar väl om er,
för på samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna."
Kort efter detta [de två helandeundren, frågorna från Johannes Döparens lärjungar och middagen hos Simon som beskrivs i föregående kapitel] vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade (förkunnade) evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike. De tolv [lärjungarna] var med honom
[Ordet liknelse i grekiskan betyder att "kasta vid sidan om". Genom att använda praktiska exempel från vardagen belyser Jesus andliga sanningar. I evangelierna återges ett trettiotal olika liknelser. Denna liknelse om såningsmannen är viktig. Jesus säger själv att en rätt förståelse av den är grunden för att förstå alla andra liknelser, se .] En stor folkskara höll på att samlas, och människor kom ut till Jesus från stad efter stad, då sade han till dem i en liknelse:
Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade. [Svin var ett orent djur för judarna. Ägarna och befolkningen var icke-judar.]
"Gå tillbaka hem [till ditt hus, din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Gud har gjort med dig." Han gick därifrån och berättade för hela staden vad Jesus hade gjort för honom.
De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och helade de sjuka.
Apostlarna
(de utsända) kom t
illbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog s
ig undan t
ill en stad som hette
id=330>Betsaida.
[De ror längs med kusten till området i närheten av staden id=330>Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se . Betsaida betyder ordagrant "fiskhuset". Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är id=330>Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid id=7>Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är id=319>Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad på Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn id=1455>Tagba, strax söder om id=2>Kapernaum.] En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
Sedan sade Jesus till alla [lärjungarna och folkskaran, se ]:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och dagligen ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge]. [Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen <i>akoloutheoi>) vars innebörd är att gå samma väg som eller att vandra tillsammans på vägen med. Bokstaven a kommer från grekiskans <i>Alphai> (den första) och står som prefix både i betydelsen 'utan' (ofta i samband med försakelse och umbäranden), men även som en förkortning av <i>hamai> (ett adverb som betecknar nära anknytning men också förekommer i betydelsen förening och utgörandet av en enhet). Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
Men Jesus sade: "Sluta att hindra honom. Den som inte är mot er är för er."
Ta inte med börs [med pengar], eller lädersäck [med proviant och packning] eller [ett extra par] sandaler. [Uppdraget att förbereda min ankomst är brådskande, fördröj varken avresan eller färden.] Hälsa inte på någon längs med vägen. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en vink utan en omständlig procedur som innehöll kramar och pussar, och fördröjde resan.]
Jesus vände sig till [de tolv] lärjungarna och sade enbart till dem (samtalade privat med dem): "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ögon som ser vad ni ser! [Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se .]
Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen.
På samma sätt kom en lev
it t
ill platsen. Han såg honom, men g
ick förb
i på andra s
idan av vägen.
[I id=733>Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de 'passerade samma väg', vilket innebär att de var på väg hem från id=735>Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just 'tjänat Gud' i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.]Men en samaritan (gr. <i>samaritesi>) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen] som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. [Judarna ville inte ha något samröre med de illa ansedda samaritianerna, se .]
Ge oss var dag,
vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]
är emot mig,
den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],
han skingrar. [Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]
Jesus g
ick
igenom städer och byar där han underv
isade, på s
in vandr
ing
mot id=735>Jerusalem.
[Redan i börjar Jesus gå mot id=735>Jerusalem men först i går han direkt mot målet.]När han hade gjort slut på allt han hade, kom en svår hungersnöd över landet och han började lida nöd (stå i skuld, komma efter med betalningarna).
[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som älskade pengar, se . Introduktionen är snarlik andra liknelser, se ; ; ; . Samtidigt är liknelsen/berättelsen ovanlig eftersom den namnger personer. Jesus lånar bilder från kända egyptiska och judiska sägner om skillnaden mellan detta och nästa liv. Det finns en snarlik rabbinsk liknelse där en rik man namnges. Dateringen är osäker, men cirkulerade den under Jesu tid är det möjligt att Jesus "speglar" den berättelsen och vänder på begreppen och namnger den fattige Lasarus istället för den rike mannen. Jesus har använt liknande retoriska grepp tidigare i liknelsen om den barmhärtige samariern, se .] "Det var en rik man som hade för vana att klä sig i purpur och fint linne [dyrbara kläder, en översteprästs klädnad]. Han vältrade sig i lyx varje dag (ägnade sig åt luxuöst festande, överdriven konsumtion, använde sin rikedom för att imponera på andra).
På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. [Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.]
Han fortsatte att undervisa (dag efter dag) på tempelplatsen. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att döda honom,
[Tecken i naturen:]
Det ska bli stora jordbävningar,
på olika platser,
och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel) [plural]
och epidemier (farsoter, plågor).
[Frasen 'olika platser' beskriver antagligen att alla dessa tre typer av naturkatastrofer är världsvida. Samma ord epidemier översätts till plågor i .] [Stora tecken:]
Det ska bli fruktansvärda händelser [skräckinjagande syner, terror – enda gången gr. <i>phobetroni> används i NT]
och stora tecken från himlen.
För Människosonen går [framåt på den väg] som det är bestämt [av Gud], men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom."
[id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Han
[Jesus] g
ick ut och begav s
ig t
ill
id=10>Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder."
Han sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för.
Sedan vände de hem och tillredde aromatiska (väldoftande) kryddor och balsam. [De köper även mer kryddor på lördagskvällen efter veckosabbaten, se . De ville slutföra det Josef och Nikodemus hade påbörjat och ge Jesus en fullständig judisk begravning, se . Kryddorna användes för att dölja lukten från den döda kroppen.]
15 – 16 Nisan (torsdag kväll – lördag eftermiddag)
[Jesus vilar i graven. År 30 e.Kr. är det två sabbater efter varandra. Den första dagen i det osyrade brödets högtid Nisan 15 är en höghelig sabbat. Den följs av veckosabbaten Nisan 16 som varar från fredag kväll till lördag eftermiddag, se .] På sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.Johannesevangeliet (10)
Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde omkring hundra liter (två till tre bat-mått).
[Slutet av och hela finns inte med i de tidigaste manuskripten: <i>"De väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. En ängel steg ner i dammen vid en bestämd tid och rörde upp vattnet. Den som då först steg ner i vattnet, sedan det hade satts i rörelse blev frisk, vilken sjukdom han än hade."i> Texten följer inte Johannes sätt att skriva. Det är troligtvis en kommentar i marginalen som råkat komma med när texten kopierats i senare handskrifter. Förklaringen kan mycket väl bygga på gamla uppgifter från den här tiden som är korrekta. Det beskriver den folktro som fanns kring dammen och förklarar mannens replik i .]
Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen)."
När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom].
Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet].
För honom öppnar grindvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem.
Pilatus gick ut till dem och sade: "Vad anklagar ni den här mannen för?"
Då sade Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon."
Judarna svarade honom: "Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas. [Johannes fokuserar bara på några få händelser från Jesu liv. Allra sist kommer kanske just därför en reflektion som vill påminna om att det finns mer att hämta i de andra evangelierna. Trots dessa fyra redogörelser, har bara en bråkdel av allt som Jesus gjorde blivit nedtecknat. Evangelieförfattarna beskriver bara drygt sextio enskilda dagar under Jesu offentliga tjänst. Dock kan vi vara trygga att allt som är nödvändigt att veta för att få den gemenskap med Jesus som öppnar vägen till Fadern finns nedtecknat.]
Apostlagärningarna (90)
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
Dagligen samlades de i tempelförgården (för att tillbe) enade (i ett ackord, med samma sinne), och i hemmen bröt de bröd och delade måltiden i jublande innerlig glädje (ordagrant "med hjärtan fria från stenig mark", dvs. i enkelhet, lätthet, generöst).
De hade favör hos
(var omtyckta, prisades av) allt vanl
igt folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.
[Det kan till en början ses som en motsägelse att de var omtyckta av alla, när Jesus sagt: "Ve er när alla berömmer er", .
I Apostlagärningarna ser vi hur allt fokus är på vad Gud gör. De prisade Gud och "de hade favör hos allt vanligt folk". Här används grekiska ordet <i>laosi> som beskriver allmänheten till skillnad från överheten, som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem. Ordet för "allt" är <i>holoni> som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.
När Jesus däremot sade "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat grekiskt ord för alla, <i>pasi>. Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man vara vaksam. I detta sammanhang talade Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen och hur det är viktigare att behaga människor än Gud. En inställning tvärt emot de första kristnas i id=735>Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst, se .]Man höll just på att bära d
it en man som var
it förlamad
[i benen] från födseln.
[Mannen var drygt 40 år, se 4:22.] Varje dag sattes han v
id den tempelport som kallas
id=262>Sköna porten för att t
igga av dem som g
ick
in
i templet.
[Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade.
Porten som kallas "id=262>Sköna porten" kan syfta på den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de "går in i tempelområdet" och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är den id=262>Sköna porten, se och .]Nej [det var inte vi som gjorde undret], Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare (son) Jesus. [Det är genom Jesus mannen blivit helad.] Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.
[Avslutande uppmaning till omvändelse:]
Lyssna, syskon, jag vet att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde [när ni förnekade och förrådde Jesus]. [Det skedde i okunskap, se ; .]
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.
Jordens konungar trädde fram på rad [för att attackera],
och härskarna samlade sig mot Herren
och mot hans Smorde (Messias, Kristus).'
Både [öppet] i tempelområdet
och [enskilt] i hemmen (från hus till hus)
undervisade
och förkunnade (evangeliserade) de dagligen (dag efter dag) att Jesus är den Smorde (Messias). [Den kiastiska formen i denna vers kopplar ihop undervisningen med hemmen, och evangelisationen med tempelområdet.]
Där förde de fram falska vittnen som sade: "Den här mannen slutar inte att göra anklagelser mot denna heliga plats och lagen [Mose lag].
Våra förfäder hade vittnesbördets tält [tabernaklet, med arken] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild (modell, exempel) Gud visat honom.
Saulus var helt med på att döda Stefanos
(han applåderade, var glad över det).
[Samtidigt som berättelsen om Stefanos avslutas introduceras Saulus. Han var från id=1238>Tarsus i id=399>Kilikien, nuvarande södra Turkiet. Han var liksom Stefanos en grekisktalande jude, se . Enligt tradition är han född 8 e.Kr., men det kan vara någon gång mellan 5 f.Kr. och 10 e.Kr. Det var troligt att Saulus var en av dem som argumenterat mot Stefanos i den kilikiska synagogan, se .
Lukas introducerade aposteln Paulus med hans första namn Saulus, som var ett vanligt namn som härstammar från Israels första kung. Namnet betyder "efterfrågad i bön". Namnet Saulus är den grekiska formen av det hebreiska namnet Saul. Vid några tillfällen används den mer hebreiska formen "Saul" när citat återges på arameiska, se 9:4 och 17. Från och med används namnet Paulus. Orsaken till ändringen ges inte, men Paulus är ett renodlat romerskt namn som betyder "den lille". Det beskriver fint hedningarnas apostel och hans med åren växande ödmjukhet.] Samma dag bröt en stor förföljelse ut
mot församl
ingen
i id=735>Jerusalem, och de alla förutom apostlarna sk
ingrades
[tvingades fly] t
ill områdena
i id=756>Judéen och
id=1120>Samarien.
Saulus försökte med våld att förgöra församlingen (han löpte amok, smutskastade, skymfade den), han gick in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor [genom att hålla fast deras fötter och släpa ut dem på gatorna fram till fängelset] och lät fängsla dem.
[Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.] En Herrens ängel talade t
ill F
il
ippus och sade: "Stå upp och gå söderut
(vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som går från
id=735>Jerusalem ner t
ill
id=545>Gaza – ökenvägen
(genom obebyggda områden)."
[id=545>Gaza låg omkring åtta mil sydväst om id=735>Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot id=461>Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?] Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?"
Detta blev välkänt
i hela
id=751>Joppe, och många kom t
ill tro på Herren.
N
i känner själva t
ill
(har med egna ögon sett) vad som har hänt
i hela
id=756>Judéen. Det började
i id=532>Galileen efter
[omvändelse-]dopet som Johannes
[Döparen] pred
ikade.
Apostlarna och bröderna runt om
i id=756>Judéen f
ick höra att även hedn
ingarna hade tag
it e
mot Guds ord.
[Petrus stannade några dagar i id=365>Caesarea, se . Under tiden spred sig ryktet om vad som hänt snabbt.]V
id den t
iden
[som insamlingen pågick i Antiokia, se ] lät kung Herodes
[Agrippa I] gr
ipa och tortera några av dem som t
illhörde församl
ingen
[i id=735>Jerusalem].
[Parallellt med händelserna i id=168>Antiokia startar en ny våg av förföljelse i id=735>Jerusalem. Det är vår, se . Agrippa dör 44 e.Kr. så dessa händelser utspelar sig inte senare än våren 44 e.Kr.
Herodes Agrippa I regerade i id=756>Judéen från 41 e.Kr. fram till sin död 44 e.Kr. Han följde den judiska lagen och firade högtiderna i id=735>Jerusalem. Han var barnbarn till Herodes den store, och brorson till Herodes Antipas som nämns i och . Hans syster var Herodias, som låg bakom Johannes Döparens död. Bara tre år gammal förlorade Agrippa sin far Aristobulus på ett tragiskt sätt. Det var hans farfar, Herodes den store, känd för sin misstänksamhet även mot sina närmaste som dödade honom 7 f.Kr. Hans mor flyttade då till id=1111>Rom där han växte upp tillsammans med de blivande kejsarna Gaius och Claudius. Deras vänskap gjorde att Agrippa 34 e.Kr. blev tetrark över småstaterna norr om id=532>Galileen, och 38 e.Kr. även över id=532>Galileen och id=427>Dekapolis för att 41 e.Kr. också få makten över id=756>Judéen och id=1120>Samarien.][Barnabas och Saulus hade kommit tillbaka till id=168>Antiokia sedan de lämnat de insamlade medlen i id=735>Jerusalem, se . Med sig har de också Barnabas kusin, Johannes Markus, se ; . Apostlagärningarna skiftar nu fokus från Petrus och församlingen i id=735>Jerusalem till Saulus, som snart kommer att kallas Paulus, och hans missionsresor till hedningarna.
Ungefär tio år tidigare hade de första kristna kommit till id=168>Antiokia på grund av den svåra förföljelsen i id=735>Jerusalem, se . Under de sista åren hade nu många kommit till tro och Barnabas har skickats dit för att hjälpa till, se . På grund av den snabba tillväxten behövdes många lärare så Barnabas sökte upp Saulus i id=1238>Tarsus, se . Det är ungefär åtta år sedan Saulus omvändelse på väg till id=421>Damaskus. Det är i den här stora församlingen som man nu samlas till bön och fasta.] I församl
ingen
i id=168>Antiokia fanns det profeter och lärare:
Barnabas
[Han hade kommit från id=735>Jerusalem för att hjälpa den nya församlingen, se .] och Symeon,
som kallades N
iger,
[Betyder färgad på latin. Troligtvis var han från Nordafrika. Det kan vara samma Symeon som bar Jesu kors, se .] och Luc
ius,
från
id=416>Kyrene,
[Han var antagligen en av de första som kom till Antiokia, se .] Manaen,
som var barndomsvän
(fosterbror) med landsfursten Herodes,
[Herodes Antipas var den som halshögg Johannes Döparen och regerade över id=532>Galileen 4-39 e.Kr.] och Saulus.
[Apostelns hebreiska namn var Saul som betyder "efterfrågad i bön", men från och med och i övriga Nya testamentet omnämns han vid det grekiska namnet Paulus som betyder "den lille".] [Grammatiken i den här versen, ordet "och" mellan de tre första och två sista namnen, antyder att de tre första var profeter och de två sista var lärare. Dessa fem personer från mycket skilda bakgrunder utgjorde ett delat ledarskap i församlingen.] När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja' [Citat från och .]
Av hans efterkommande (säd) har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel.
id=735>Jerusalems invånare och deras ledare förstod näml
igen
inte vem han var. De uppfyllde profeternas ord, som man läser varje sabbat, när de dömde honom.
[De borde ha vetat bättre eftersom de läste berättelserna om Messias varje vecka.] [id=689>Ikonium var en grekisk stad, den blev inte en romersk koloni förrän under kejsar Hadrianus tid en bit in på 100-talet e.Kr. Från id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien vandrade Paulus och Barnabas längs med huvudvägen "Via Sebaste" som hade färdigställts 6 f.Kr.] I id=689>Ikonium hände samma sak. De
[Paulus och Barnabas] g
ick t
ill judarnas synagoga och pred
ikade så att många, både judar och greker, kom t
ill tro.
Men de judar som vägrade tro [att Jesus var Messias] hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen (fick dem att tänka onda tankar) mot syskonen [bröder och systrar i tron, både judar och hedningar].
I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på. [Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte "lägga händerna på någon" för snabbt i . När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.]
Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd (favör) [gåva] vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
[Anledningen till dessa fyra förhållningsregler är att] Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser [ju högt från] honom i synagogorna varje sabbat." [I synagogorna runt om i världen läste man igenom Moseböckerna varje år. Reglerna i var välkända.]
Man sk
ickade med dem följande brev:
[Avsändare:] Apostlarna och de äldste
(församlingsledarna), era syskon
(bröder och systrar i tron) [i id=735>Jerusalem].
[Mottagare:] Syskonen
(bröderna och systrarna) som
inte är av jud
isk börd
i [staden] Ant
iok
ia,
id=1220>Syrien och
id=399>Kilikien.
[Dessa tre namn utgör själva adressen till brevet. De två områdena, id=1220>Syrien och id=399>Kilikien, var administrativt en romersk provins som styrdes från staden Antiokia.] Hälsn
ingar
(var glada)!
[Detta är den andra av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna. Till en början är det inte en missionsresa utan mer ett uppföljningsarbete för att besöka de församlingar som startats under den första resan i Mindre id=208>Asien, nuvarande södra Turkiet. Men den helige Ande leder dem vidare västerut till id=846>Makedonien och id=116>Achaia, nuvarande id=594>Grekland, och på så vis når evangeliet Europa! Resan täcker en sträcka över hav och land på 500 mil. Restiden var omkring 100 dagar. Resan påbörjas omkring 49 e.Kr. och varar runt tre år. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 300-350 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Efter en t
id sade Paulus t
ill Barnabas: "V
i borde resa t
illbaka och besöka syskonen
(bröderna och systrarna i tron) i alla städerna där v
i pred
ikat Herrens ord och se hur de har det."
Församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
När de närmade s
ig
id=963>Mysien försökte de ta s
ig t
ill
id=349>Bithynien [nordost om id=963>Mysien], men det t
illät
inte Jesu Ande.
[Sedan de blivit hindrade två gånger på ett gudomligt sätt, fanns det nu bara en möjlighet kvar – att fortsätta västerut längs med sydkusten av Marmarasjön.]Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.
Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem.
[Paulus gjorde som han brukade och gick "först till juden men också greken", se . Han stannar minst några veckor i id=1256>Thessalonike, eftersom han under tre lördagar besöker synagogan. Troligt är dock att han är där ett par månader eftersom han arbetade för sin försörjning, se .] Paulus besökte dem
[den judiska befolkningen på orten] som han brukade. Under tre sabbater samtalade han
(förde han en dialog) med dem ut
ifrån Skr
ifterna.
[id=276>Berea ligger knappt åtta mil väster om id=1256>Thessalonike. Vandringen dit tar minst två dagar. Efter en dagstur längs med huvudvägen Via Egnatia vek de av söderut.] Folket där
[den judiska befolkningen i id=276>Berea] var öppnare
(mer vidsynta, hade en ädlare karaktär) än de
i id=1256>Thessalonike. De tog e
mot ordet med stor v
ill
ighet
(entusiasm) och forskade varje dag
i Skr
ifterna för att se om det stämde.
[Att budskapet som Paulus och Silas predikade att Jesus var Messias verkligen stämde med de hebreiska Skrifterna, Gamla testamentet.] Paulus samtalade därför
(förde en dialog) med judarna
i synagogan och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på
id=1472>torget (marknadsplatsen, gr. <i>agorai>) med dem som han träffade där.
[Detta är första gången Paulus undervisar offentligt, utanför synagogan.]Då steg Paulus fram m
itt framför
id=187>Areopagen och sade:
"Atenare, jag ser
(förstår efter att noga granskat) att
i allt är n
i mycket rel
ig
iösa.
[Ordet "mycket religiösa" kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.]
'För i honom lever vi och rör oss och är till.' [Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder:
'De gjorde en grav för dig, den helige och höge.
Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.
Men du är inte död, du lever för evigt.
<i>För i dig lever vi och rör oss och är tilli>.'
Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se .] Även som några av era egna poeter har sagt:
'Vi är av hans släkt.' [Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.]
I synagogan samtalade Paulus (förde han en dialog) varje sabbat och vann över både judar och greker.
Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: "Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.
Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor." [Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.]
Men några förhärdade s
ig och v
ille
inte tro utan talade
illa om Vägen
[som de kristna kallades då, se ] inför hela
[den judiska] församl
ingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med s
ig och förde samtal
(hade en dialog, diskuterade) med dem varje dag
i id=1442>Tyrannos hörsal.
[Vissa manuskript har tillägget att Paulus var där mellan femte och elfte timmen, dvs. mellan klockan elva och fyra. Tidpunkten är troligen korrekt, eftersom det då var som varmast och de flesta tog siesta. Lärosalen stod tom och kunde lätt hyras. Paulus arbetade på morgonen och kvällen med att tillverka tält, se , och undervisade mitt på dagen.]Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
[id=499>Efesos var berömt för id=1440>Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela id=594>Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olyckor. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som "Artemistemplets väktare".] V
id den t
iden
[i slutet på Paulus treåriga vistelse i id=499>Efesos] bröt det ut ett stort upplopp med anledn
ing av Vägen
[samtidens namn på de första kristna, se ; ].
Ni vet hur jag inte har hållit tillbaka någonting som kunde vara till nytta för er utan berättat om allt. Jag undervisade offentligt och jag har undervisat i hemmen (från hus till hus).
Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Paulus hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete.
Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder.
och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag [Torah] och denna plats [det heliga templet]. Nu har han till och med tagit in greker i templet och orenat denna heliga plats!"
"Jag är jude, född
i id=1238>Tarsus i id=399>Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen
i den här staden. Jag blev grundl
igt
(in i minsta detalj) underv
isad
i våra fäders lag v
id Gamal
iels fötter, och jag var l
ika
ivr
ig att tjäna Gud som n
i alla är
i dag.
[Som femåring blev Paulus, som alla andra judiska pojkar och flickor i id=1238>Tarsus, undervisad i de fem Moseböckerna i stadens synagoga. Vid tio års ålder började han studera Mishna, de judiska tolkningarna av lagen. Han måste varit mycket framstående, eftersom han erbjuds att studera vidare, vilket hörde till ovanligheterna. Vid tretton års ålder skickades han därför av sina föräldrar till id=735>Jerusalem för sin formella utbildning under rabbinen Gamaliel, fram till arton års ålder. Paulus bor hos någon släkting i id=735>Jerusalem, troligen sin äldre gifta syster, se . Eventuellt flyttar hela familjen till id=735>Jerusalem. Gamaliel omnämns också i . Han var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel och var verksam 22-55 e.Kr. Med största sannolikhet fanns Paulus i id=735>Jerusalem när Jesus korsfästes. Enligt traditionen halshuggs Paulus i id=1111>Rom av Nero 67 e.Kr.][Ananias roll:]
En viss Ananias, en from (hängiven, gudfruktig) och lagtrogen man [som levde efter Moseböckernas undervisning] som alla judar i staden talade väl om,
Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
[Paulus använder samma ord "slå" när han svarar. Han förbannar inte Ananias, men han uttalar en dom över honom.] Då sade Paulus till honom: "Gud ska slå dig, din vitkalkade vägg [hycklare]! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig." [Jesus använde liknande uttryck om vitkalkade gravar för att beskriva fariséernas hyckleri och religiösa skådespel, se Matt 23:27. Se även Hes 13:10-16.]
Befälhavaren tog hans hand [vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren], gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill rapportera till mig?"
Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat som hette Tertullus. [Han var kunnig i det romerska rättsväsendet och hade anlitats av Stora rådet för att föra deras talan.] De framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren [Felix].
V
i har näml
igen funn
it att den här mannen är en r
ikt
ig plåga
(pestböld, smitthärd).
- Han sprider oro (skapar upplopp) bland judar över hela världen. - Han är en ledare för nasaréernas sekt. -
Han har till och med försökt vanhelga templet.
Därför grep vi honom. [Tertullus tar upp tre punkter där de två första, att uppvigla och att vara ledare för en icke-godkänd sekt, var straffbara åtalspunkter enligt romersk lag.]
Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller sprida oro bland folket,
[Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:]
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna.
Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet." [Felix var i ett politiskt dilemma. Han visste tillräckligt mycket om den kristna tron för att veta att Paulus var oskyldig. Samtidigt ville han hålla sig väl med judarna, så han skjuter upp rättegången för att vinna tid. Vi vet inte om befälhavaren Claudius Lysias någonsin kallades till några fortsatta förhör.]
[Det judiska ledarskapet hade inte glömt bort Paulus.] Där
[i id=735>Jerusalem] framförde översteprästerna och judarnas ledare s
ina anklagelser
mot Paulus. De vände s
ig t
ill Festus
och bad att han skulle v
isa dem godheten att låta Paulus föras t
ill
id=735>Jerusalem. De planerade näml
igen ett bakhåll för att döda honom på vägen.
När Paulus kom
in blev han omr
ingad av judarna som hade rest ner från
id=735>Jerusalem, och de framförde många svåra
(betungande) beskylln
ingar som de
inte kunde bev
isa.
Agrippa och Berenike stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. "Här är en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge.
När jag var
i id=735>Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål
mot honom och krävde att få honom dömd.
Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen.
Nästa dag kom Agr
ippa och Beren
ike med pompa och ståt
[gr. <i>phantasiai>, som ofta beskriver en högtidlig parad] och trädde
in
i aud
ienssalen t
illsammans med befälhavarna
[antagligen fem stycken eftersom det fanns fem kohorter stationerade i id=365>Caesarea] och stadens förnämsta män. På Festus befalln
ing fördes Paulus
in.
Jag ser ju ingen mening med att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för."
särskilt eftersom du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod. [På samma sätt som vid förhöret med Tertullus i öppnar Paulus sitt tal med en <i>captatio benevolentiaei>, några smickrande ord, dock är den sanningsenlig utan överdrifter.]
De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion.
Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.
fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare.
Eftersom hamnen
inte låg bra t
ill för att överv
intra bestämde s
ig de flesta för att gå ut där
ifrån och försöka nå
id=1043>Foinix, en
[större] hamn på
id=409>Kreta [bara några timmars segling västerut längs med kusten] som vetter
mot sydväst och nordväst. Där tänkte de t
illbr
inga v
intern.
[id=523>Goda hamnarna var öppen för sydöstliga vindar vilket gjorde att vågorna slog rakt in mot hamnen. Det verkar inte vara någon direkt stad där, eftersom Lasea som ligger 2,4 km österut nämns. Vegetius, en romersk författare från 400-talet, skriver att det var farligt att segla på Medelhavet efter 15 september, och efter 11 november var det omöjligt.]Men snart därefter svepte en kraftig orkanvind, den så kallade Nordosten (Euraquilo), ner från ön. [Förrädiska tyfonvindar rusar ner från det nära 3 000 meter höga Idaberget.]
Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig.
När den fjortonde natten kom och v
i fortfarande drev omkr
ing på
id=130>Adriatiska havet, började sjömännen v
id m
idnatt förstå att v
i närmade oss land.
De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag.
[id=1111>Rom grundades 753 f.Kr. och var byggd på sju kullar vid floden Tibern. id=1111>Rom hade under Paulus tid omkring 400 000 invånare. Det berömda Colosseum fanns ännu inte, det byggdes i slutet på 70-talet e.Kr., men berömda byggnader var Jupiters tempel, Caesars palats och krigsguden Mars tempel. I id=1111>Rom fanns en stor judisk befolkning på närmare 50 000 personer. De var indelade i minst elva synagogor, efter stadens olika distrikt.] När v
i kom fram t
ill
id=1111>Rom f
ick Paulus t
illstånd att bo för s
ig själv t
illsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
[Tillsammans med Paulus finns även Lukas och Aristarchus som rest med honom från id=735>Jerusalem. I breven som Paulus skriver från id=1111>Rom omnämns även Timoteus, Johannes Markus och Demas. Paulus är i husarrest. Han bor troligen i ett romerskt hyreshus i närheten av pretoriangardets förläggning utanför stadsmuren i nordöstra id=1111>Rom. Bostaden verkar rymlig, se . Lukas och flera av Paulus medarbetare bor troligen också där med honom. Vakten som är fastkedjad till Paulus högra hand är en soldat av låg rang. Detta återspeglar att Paulus ställning som romersk medborgare inte var lika speciell i id=1111>Rom som i provinserna, se .] Romarbrevet (50)
Evangeliet handlar om hans Son,
som var född [i mänsklig svaghet]
av Davids ätt till sin mänskliga natur (kött),
som [också] har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur],
av helighetens Ande genom uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
Därför är det m
in önskan att få pred
ika evangel
iet också för er
i id=1111>Rom.
Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning).
På grund av ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.
Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från ; . Liknar också Jesu uttalande i .]
Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda
och söker (har för vana att leva för) härlighet, ära och oförgänglighet [det som har evighetsvärde],
den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.
Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem. [Genom årtusenden har judar bevarat och förvaltat Skriften. Alla Bibelns fyrtio författare var judar, den ende som är omdiskuterad är Lukas som möjligtvis inte var jude.]
Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se ]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt. [Paulus frågar sig retoriskt om det judiska folkets felsteg nu hjälpte att visa på Guds rättfärdighet, skulle det då inte vara orättfärdigt av Gud att döma synden?]
Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet?
[Låt oss ta ett exempel.] Den som arbetar (gör gärningar), får han lön som en fri gåva [eller som betalning för sitt arbete]? Det är ju inte nåd (en fri gåva) utan som förtjänst [på grund av gärningarna].
Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och för att löftet ska stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far,
Där inget hopp fanns [där mänskligt sett allt hopp var ute] hoppades och trodde Abraham att han skulle bli "en far för många folk" [], eftersom det var sagt: "Så [enormt talrika] ska dina ättlingar bli" [].
För medan vi fortfarande var svaga (utan styrka; helt oförmögna att hjälpa oss själva), dog den Smorde (Messias, Kristus) i [precis] rätt tid (när tiden var inne) för de ogudaktiga (gudlösa; som saknar respekt och vördnad för Gud).
Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.
Jag gläder mig över Guds lag i min inre människa [min ande],
[ formar en kiasm där Jesu syndoffer står centralt i .] Därför [på grund av vad Jesus gjort, se ] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se ].
Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se ] helt och fullt uppfyllas i oss som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden. [Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av . Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]
För de som är av köttet [lever på den här världens vis] tänker på [har en förståelse och agerar efter allt] det som hör till köttet, men de som är av Anden tänker på [allt] det som hör till Anden.
Vi har alltså skyldigheter, syskon (bröder och systrar i tron), men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet.
Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
Och han, som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. <i>synantilambanomaii> används bara här och i (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. <i>suni>) – på andra sidan (gr. <i>antii>) – tar tag (gr. <i>lambanoi>). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se . Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet <i>hupererentugchanoi>. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]
Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att
för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se ]
samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka]
till det bästa,
för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse]
efter hans beslut [gr. <i>prothesisi> – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften]. [Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds "för dem". Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden () och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]
Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. <i>prosi>) ["i riktning mot" allt] detta [se , men även hela sammanhanget från ]? Om Gud är för (över – gr. <i>hyperi>) oss, vem kan [då] vara emot (gr. <i>katai>) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? []
Vem kan anklaga Guds utvalda? Det är Gud som rättfärdiggör.
Jag skulle önska [om det vore möjligt] att jag själv var fördömd (förbannad) och skild från den Smorde (Messias, Kristus) i stället för mina bröder, mina landsmän (judiska släktingar) efter köttet.
De har
fäderna [Abraham, Isak och Jakob],
och från dem [judarna] har den Smorde (Messias) kommit som människa,
han som är över allting, Gud,
välsignad i evighet. Amen. [Det största privilegiet är att Messias kom genom dem. Det var inte för att israeliterna var större än andra folk som Gud utvalde dem, snarare tvärtom. Guds kärlek och godhet var anledningen, se .]
Detta ord [från , ] var nämligen ett löftesord: "Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son."
Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont,
Jag kan vittna om att de har en iver (hängivenhet) för Gud [genom att följa Torah], men de saknar den rätta insikten (en personlig erfarenhet),
Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i ] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över Baalsprofeter på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd.
För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.
För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? [Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se . Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]
När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull,
så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i den Smorde (Messias, Kristus), och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.]
[Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet <i>charismatai> beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen "på ett sådant sätt att de kan bli till nytta", se . Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se ; ; ; . Alla troende har åtminstone en gåva, se och uppmanas att söka den/dem, se .] Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja). Om det är profetisk gåva,
så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro. [Kan även översättas "enligt tron", dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande måste det prövas, se . Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se . Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se ; .]
Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås).
Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv.
Må nu uthållighetens och uppmuntrans (uppmaningens, tröstens) Gud hjälpa er att vara eniga med varandra i överensstämmelse med [ge er samma sinnesinställning, attityd, tänkesätt och förståelse som] den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
Hälsa också församl
ingen
[som träffas] i deras hus.
[Det gifta paret Aquila och Priscilla nämns alltid tillsammans. Fyra av sex gånger nämns frun, Priscilla, först. I Apostlagärningarna kallas hon Priscilla, medan Paulus alltid använder hennes formella namn Prisca. Paulus träffade Aquila och Priscilla när han kom till id=405>Korint under sin andra missionsresa och arbetade tillsammans med dem som tältmakare, se . Paret hade tvingats fly från id=1111>Rom eftersom kejsaren Claudius hade fördrivit alla judar därifrån omkring 49 e.Kr. De följde med Paulus när han lämnade id=405>Korint, men stannade kvar i id=499>Efesos, se . Där fick de undervisa Apollos, se . De fanns också kvar där under Paulus tredje resa, eftersom de sänder med hälsningar till de kristna i id=405>Korint i brevet som Paulus skriver från id=499>Efesos, se . Kort efter det måste de ha återvänt till id=1111>Rom.] Hälsa m
in älskade broder
Epenetus (Epainetos),
som var den första
(förstlingsfrukten) som kom t
ill den Smorde
(Messias, Kristus) i den romerska prov
insen
id=208>Asien [där id=499>Efesos var huvudstad].
[De tre sista verserna i Romarbrevet är en enda mening i grekiskan.] Nu till honom som har makt att styrka er
genom mitt evangelium och
förkunnelsen om Jesus den Smorde (Messias, Kristus):
Han har avslöjat det mysterium (den hemlighet)
som i oändliga tider varit dolt,
men som nu har uppenbarats och gjorts känt
genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning
för att föra alla folk till trons lydnad.
1 Korintierbrevet (24)
[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som , och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.] Syskon (bröder och systrar i tron),
det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
inte många av er visa,
inte många var inflytelserika (mäktiga),
inte många från förnäm släkt. [Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]
[Paulus tar också sig själv som ett exempel på hur Guds vishet är högre än mänsklig vishet.] För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron),
var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom.
Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan andens liv]?
Den som planterar och den som vattnar är likvärdiga (är lika viktiga), och var och en ska få sin lön efter sitt arbete.
[Församlingen kan liknas med en byggnad:] Genom den nåd
(den speciella gåvan just för min uppgift) som Gud gav m
ig, lade jag grunden som en sk
ickl
ig ark
itekt
(erfaren byggmästare), och en annan bygger nu v
idare på den.
[Apollos och andra lärare byggde vidare på den grund som Paulus hade lagt i id=405>Korint.] Låt var och en vara noga med hur han bygger på den,
Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad. [Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se ; . Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 3:5, men troligen även också 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se .]
[Frasen "detta säger jag" syftar framåt på samma sätt som i . Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se .] Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning:
Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.
Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte lagen samma sak?
Se på det jordiska (köttsliga) Israel.
Har inte de som äter av offren gemenskap med altaret?
Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
vanärar han sitt huvud.
Till en ges genom Anden [kraften att tala] ord av vishet [ett vägledande ord i en speciell situation].
Till en annan ges [kraften att ge] ord av kunskap [insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande.
[Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se . Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se . Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se ; .
Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se . Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och kvinnan vid brunnen, se ; .]
Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna. Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg. [En "högre väg" kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med som uppmanar att "springa efter kärleken". Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]
Om någon [man eller kvinna i församlingen] talar tungomål
får två eller högst tre tala,
en i sänder, och någon ska uttyda.
Ni kan alla profetera, en i sänder,
så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade (styrkta, hjälpta).
Men låt allt ske värdigt
och med ordning [som utvecklades i kap 14:26-35].
Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se .]
Att han blev begraven.
[Detta skriver också Jesaja om, se .]
Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,
precis som Skrifterna förutsade. [David skrev om detta 1 000 år innan Jesus föddes, se .]
Då skulle vi även bli avslöjade
att vara Guds falska vittnen,
eftersom vi har vittnat om att han
uppväckte den Smorde (Messias, Kristus),
som han i det fallet inte gjort
om det är sant att de döda inte kan uppstå.
Syskon (bröder och systrar),
så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre
– jag dör varje dag.
[Styckets centrum.]
Om jag trott som folk
i allmänhet när jag kämpade
mot v
ilddjuren
i id=499>Efesos,
vad hade det tjänat t
ill?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i id=499>Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från id=499>Efesos, hade kallat sina landsmän "vilddjur" fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se . Paulus befinner sig i id=499>Efesos och där är hans liv i fara, se . Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se , eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få "många motståndare", se .]Om de döda
inte uppstår,
låt oss äta och dr
icka, för
i morgon dör v
i.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se ; . Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se .]På första veckodagen [som är söndag i den judiska veckan] ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst.
2 Korintierbrevet (26)
Kära syskon
(bröder och systrar i tron), jag v
ill
inte att n
i ska vara okunn
iga om den nöd v
i f
ick utstå
i [provinsen] id=208>Asien [nuvarande västra Turkiet där id=499>Efesos var huvudorten], hur v
i var så nedtyngda
(pressade), långt över vår kraft att v
i t
ill och med m
isströstade om l
ivet
(det fanns ingen utväg).
När jag då tänkte [komma till er] och uttryckte mina planer, var det då bara ett lättsinnigt infall? Eller fattar jag mina beslut efter köttet (på ett världsligt sätt) så att jag [samtidigt] säger "ja, ja" och "nej, nej"?
Ändå har vi samma trons ande, som det står skrivet:
"Jag trodde,
därför talade jag." [] Vi tror också, och därför talar vi [därför predikar vi evangeliet – det glada budskapet].
För vårt [nuvarande] tillfälliga (kortvariga), lätta lidande (betryck) bereder (producerar) åt oss – bortom all jämförelse – härlighetens eviga tyngd [som är långt mer överskridande]. [Paulus ger exempel på lidanden som fängelse och fysisk misshandel i . Detta var verkligen svåra lidanden. Att han här kallar lidandet lätt beror på hans inställning och förhållningssätt till det.]
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis (efter köttet). Även om vi också har uppfattat den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet [före frälsningen], så gör jag det inte nu längre.
Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.
För den bedrövelse (sorg) som är efter Guds vilja (ordagrant: enligt Gud), åstadkommer (producerar) en omvändelse [ett förvandlat tänkesätt som leder] till frälsning (en räddning/befrielse) som man inte ångrar. Men världens bedrövelse [då man sörjer över det straff synden ger, istället för att känna sorg över att man har syndat] åstadkommer (producerar) [däremot en avgjord och slutgiltig] död. [Bedrövelse, sorg och tårar är i sig själva är inga dygder. Världens bedrövelse är självcentrerad och sörjer något den själv vill ha. Den tänker varken på Gud eller på andra människor som blivit skadade, och den leder till självömkan, hopplöshet, förtvivlan och slutligen till död. Ett exempel är de köpmän som sörjer över att de inte längre kan sälja mänskliga slavar när Babylon straffas, se , . Den bedrövelse som Gud däremot tillåter en människa att drabbas av leder till omvändelse, gottgörelse för synder och en förnyad vilja att leva för Gud.]
Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:
Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].
Vilket försvar [gr. <i>apologiai> – hur de nu argumenterar mot synden].
Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].
Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].
Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].
Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].
Vilken bestraffning [gjorde upp med synden]. På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.
Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.
Jag kan personligen intyga att de har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det helt frivilligt (spontant helt på eget initiativ).
Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] när andra visar en sådan iver.
[Efter en längre undervisning om givande där han uppmanar korintierna att förnya sin iver för insamlingen till de troende i id=735>Jerusalem, tar Paulus upp sin egen roll som apostel. Paulus börjar detta stycke med auktoritet och tydlighet. Han har blivit anklagad av falska apostlar för att vara djärv när han skriver brev på avstånd, men feg väl på plats, se . Nu i brevets sista kapitel besvarar han den kritiken.] Jag, Paulus, vädjar personl
igen v
id den Smordes
(Kristi) m
ildhet och godhet, jag som
[enligt vissa, se ] är så "ödmjuk" när jag möter er ans
ikte
mot ans
ikte, men "mod
ig" när jag är långt borta
[och skriver mina brev].
Jag bönfaller er [det starkaste ordet för vädjan], att när jag kommer [till er korintier] ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv).
För även om vi lever i världen (vandrar i köttet), strider vi inte på världens sätt (strider inte efter köttet med mänskliga vapen).
Vi bryter ner [med våra stridsvapen raserar vi] tankebyggnader (resonemang, beräkningar, spekulationer, argument) och varje hög mur (all höghet) som reser sig upp [lite i taget, mer och mer] mot kunskapen om Gud (Guds kunskap) – och vi leder varje tanke som en fånge in i lydnad för den Smorde (Messias – ordagrant: in i/fram till Kristi lydnad). [Bilden som målas upp är en romersk soldat som tvingas ta fram svärdet för att få en omedgörlig fånge att lyda. Slagfältet är sinnet där tankar och resonemang som strider mot Guds Ord måste tas till fånga och överlämnas till Jesus, vår Befälhavare. I nästa vers fortsätter Paulus att använda militära termer.]
[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i id=405>Korint, se 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se , .] Se vad som sker m
itt framför er
(vad som är helt uppenbart)!
[Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om att han t
illhör den Smorde
(Messias, Kristus), då ska han ha klart för s
ig att v
i t
illhör den Smorde l
ika mycket som han.
Vi däremot berömmer oss inte gränslöst (utan förbehåll), utan håller oss inom gränsen för det område (gr. <i>kanoni>, den måttstock, norm) som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er.
Vi vill inte berömma oss gränslöst av andras arbete. Men när er tro växer hoppas vi att vårt arbetsfält (vårt inflytande) hos er ska utvidgas kraftigt.
Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. [De som lever ett rättfärdigt liv är "rättfärdighetens tjänare", inte de som utger sig för att vara det eller predikar för andra om rättfärdighet. Ett av kännetecknen på ett falskt budskap är att mörker sägs vara ljus.] Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.
Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.
När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det.
Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.
Förutom allt annat
[alla andra fysiska lidanden som Paulus inte nämnt i denna lista],
f
inns det dagl
iga ansvaret
(pressen från alla håll) och omsorgen om
(oron för) alla församl
ingarna.
[Paulus var en sann herde som kände med folket i församlingarna. Denna psykologiska press var minst lika svår att bära. I detta brev läser vi hur Paulus inte stannar i id=1280>Troas, just på grund av oron över hur det gått för Titus och Paulus iver att få höra nyheter från id=405>Korint, se . Nu kommer två exempel:]Vi kan inte göra någonting (agera) mot sanningen, bara för sanningen. [Evangeliet är sanningen. Det går att hindra och hålla ner sanningen med onda gärningar, men i slutändan vinner sanningen, se .]
Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Galaterbrevet (17)
som offrade sig själv för våra synder,
för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen),
efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).
[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.] Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur).
Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den.
Jag gick på grund av (i lydnad till) en uppenbarelse. Jag lade fram det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Dock presenterade jag det först i ett enskilt möte med de av högt anseende (de inflytelserika personerna), detta för att jag inte skulle springa eller ha sprungit i onödan [mitt arbete inte skulle vara fruktlöst].
[Som sista argument för sitt apostlaskap tar Paulus upp ett tillfälle då han tillrättavisade Petrus, som också kallas Kefas. Om Paulus inte var en apostel skulle han inte kunnat göra detta.] När Kefas (Petrus) kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute (hade dömt sig själv).
Ni oförstående (tanklösa) galater!
Vem har förhäxat (kastat en förbannelse på, charmat, lurat) er?
Mitt framför era ögon var Jesus den Smorde (Messias, Kristus) tydligt beskriven (som ett plakat, oförglömligt) som korsfäst.
Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något. [Det grekiska ordet för förbund är <i>diathekei>. Ordet i sin verbform betyder "att placera mellan två". Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns delar kallas testamenten.]
Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen.
Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.
Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
Syskon (bröder och systrar i tron), vi är nu barn [inte naturliga barn som Ismael, utan] som Isak, barn från ett löfte.
Men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu.
För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja.
mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser]. [Det grekiska ordet för frukt (<i>karposi>) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av "köttets gärningar" finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:] Mot [allting] sådant [alla dessa punkter] finns ingen lag (är inte lagen). [Däremot är Moseböckernas undervisning mot varje punkt i "köttets gärningar". Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se .]
Efesierbrevet (24)
Han förutbestämde att vi skulle bli adopterade som hans egna genom Jesus den Smorde (Kristus) – efter hans önskan (längtan) och vilja –
I honom har vi befrielsen (förlossningen) [i Jesus är vi friköpta och har/äger – på grund av att lösensumman är betald – alltid full tillgång till återlösningen] genom hans blod, [vi har] förlåtelsen för (friheten från) [vi är fria och har inte längre något som binder oss till] överträdelserna (synderna, bristerna), tack vare hans rika nåd (enligt hans nåds rikedom)
Han har låtit oss få veta sin dolda vilja (hemliga plan och syfte, sin viljas mysterium). Det är helt i linje med hans goda (glädjefyllda) önskan som han förutbestämt genom sig själv.
I honom [genom att vår ande är ett med Jesu Ande] har vi också fått ett arv, eftersom vi på förhand har blivit utvalda av honom som (aktivt deltar och medverkar och) låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut,
Därför [på grund av de underbara sanningarna i tron som beskrivits i , och särskilt de två sista verserna om den helige Ande], och eftersom jag [Paulus] har hört om
er tro på Herren Jesus och
er kärlek [som är osjälviskt och utgivande] till alla de heliga (Guds folk)
Hur enorm (omätbar, obegränsad, överlägsen) hans styrka (makt) är i oss som tror,
i enlighet med den verksamma (operativa) styrkan av hans (manifesterade) makt.
som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud].
Hur jag fick veta mysteriet (hemligheten) genom en direkt uppenbarelse, som jag just nu kortfattat skrivit till er om [].
Jag har blivit en tjänare av detta evangelium genom Guds nåd (oförtjänta favör), som gavs till mig genom hans verksamma mäktiga kraft.
Detta i enlighet med det eviga beslut (syfte; planen från tidsåldrarnas begynnelse) som han [Gud] utförde [förverkligade] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre. [Det grekiska ordet för beslut, <i>prothesisi> har betydelsen "att målmedvetet lägga fram inför" och det används i den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, om de skådebröd som varje sabbat lades fram på bordet i tabernaklet och senare i templet. Se ; ; .]
Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande,
Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. <i>energeoi>) i oss:
Åt var och en av oss var nåd given, i proportion med den Smordes (Kristi) gåva.
han från vilken hela kroppen fogas samman och hålls ihop (hålls samman) i kärlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmätta kraft (gr. <i>energeiai>), som gör så att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.
då skulle ni en gång för alla lagt bort er gamla natur (lämnat ert tidigare sätt att leva) – som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska (lögnaktiga) lockelser (bedrägliga begär),
och en gång för alla iklätt er den nya människan, som är skapad enligt Gud (till Guds avbild) i sanningens [Jesus är sanningen, se och ] rättfärdighet och helighet [gentemot människor och inför Gud]. [Vid frälsningen läggs den gamla människan bort och den nya ikläds en gång för alla. Däremot är den inre människans förnyelse något som ständigt pågår, då den troende påverkas både av köttet och Anden, se . Den gamla människan levde efter köttet men den nya lever efter Anden.]
Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se ], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. []
[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i id=404>Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se . I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.
Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se . Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.] Slavar
(tjänare), lyd era mänskl
iga herrar med samma fruktan
(respekt), bävan och
motiv
i hjärtat som n
i lyder den Smorde
(Messias, Kristus).
[Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se .] Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er:
Filipperbrevet (11)
Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.
Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se ] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se .]
[Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) []
och fåfänglig (tom) ära,
utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
[1] Omskuren på åttonde dagen [enligt ; i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],
[2] av Israels folk [född jude – inte proselyt, se ],
[3] från Benjamins stam
[vars mor var Rakel – inte en bihustru; Saulus var namngiven efter Israels första kung Saul – också en benjaminit],
[4] en hebré född av hebréer [Paulus föräldrar var hebréer; han var uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],
[5] i fråga om [att följa] undervisningen [gr. <i>nomosi> – Torah] en farisé,
[6] i fråga om iver – en förföljare av församlingen [de kristna],
[7] i fråga om rättfärdighet genom läran (lagen – gr. <i>nomosi>) [fariséernas tolkning av Moseböckernas bud]
– en oklanderlig man.
Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.
Jag säger inte detta för att [antyda] att jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.
Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Kolosserbrevet (14)
Vi ber att ni ständigt ska bli styrkta
med all kraft som kommer från hans härliga makt. Det resulterar i uthållighet (ståndaktighet) [att ni kan stå fast under prövningar]
och tålamod [självkontroll – att ni får en förlåtande attityd mot människor],
och att ni med glädje
Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika Guds ord,
För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.
Var alltid vaksamma så att ingen tillfångatar er (så att ni förs bort som byte och blir slavar) genom tom filosofi (religiösa föreställningar) som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på den Smorde (Messias, Kristus).
Han har utplånat (strukit ett streck över) det skuldebrev med krav [bud och förordningar som gavs genom Mose, se ] som hindrade och anklagade (belastade, vittnade mot) oss. Han tog bort det genom att spika fast det vid korset.
Sådana förbud bygger på mänskliga regler och bud och rör sådant som var tänkt att hanteras och förbrukas. [Mat och dryck ska ju ätas, inte undvikas.]
och klätt er i den nya, som [ständigt är i en process att] förnyas till [verklig och erfarenhetsbaserad] kunskap [helt] i enlighet med Skaparens avbild (efter avbilden av den som skapade henne). [; ; ]
Barn, lyd era föräldrar i allt, för det är behagligt i Herren. [Frasen "i Herren", som också finns i , är viktig och indikerar att ett barn inte blint ska lyda i allt om det går emot Herrens ord, se .]
[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan bero på Onesimus som omnämns i detta brev, se . Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I id=1111>Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till id=404>Kolossai. De har med sig detta brev, se 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.] N
i slavar
(tjänare i hemmet), lyd era jord
iska herrar
i allt,
inte som
inställsamma ögontjänare utan med uppr
ikt
igt hjärta
i vördnad för Herren.
Vad mig beträffar kommer Tychikus att berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren,
Hälsa t
ill syskonen
(bröderna och systrarna i tron) i id=815>Laodikeia och t
ill Nymfa och församl
ingen som möts
i hennes hus.
[Vissa handskrifter har Nymfas som är ett mansnamn och variationer i slutet som säger "deras hus" och "hans hus".]2 Thessalonikerbrevet (4)
Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd.
[Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se ; laglöshetens människa ska träda fram, se ; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se .] Låt ingen bedra er på något sätt. Först [innan Herrens dag] måste
avfallet (uppbrottet) komma och laglöshetens (syndens) människa träda fram,
fördärvets son,
Den laglöses [Antikrists] ankomst är ett verk av Satan som kommer med
stor kraft []
med tecken (mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann)
och falska under (som väcker förundran). []
Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss. [Ordet "odisciplinerat" är det grekiska <i>ataktosi>. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]
1 Timoteusbrevet (6)
[Från:] Paulus, apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde Jesus (Messias/Kristi Jesu apostel)
på uppdrag av Gud, vår Frälsare,
och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vårt hopp.
enligt evangeliet om den salige (glada, välsignade) Gudens härlighet, som har anförtrotts mig. [Lagen har ingen frälsande kraft, den är en måttstock som kan överbevisa människorna om synd och visa att det behövs en frälsare, se . Lagen liknas vid en skolmästare. Det grekiska ordet i Galaterbrevet, <i>paidagogosi>, användes om en slav som fick uppdraget att övervaka familjens barn och leda dem till skolan. Lagen för oss fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött för alla som brutit lagen.]
[Paulus återkommer nu till uppmaningen att tillrättavisa falska lärare.] Detta uppdrag att befalla (förmana, uppmana) [de som lär ut falska läror, se och ] anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda (ärbara) kampen,
[Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se , . Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se ; .] Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen.
Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och de utvalda budbärarna (änglarna): ta vara på (skydda) detta [dessa regler] utan förutfattade meningar och utan att handla partiskt.
Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) sunda (hälsosamma) ord och den lära som hör till gudsfruktan [evangeliet, till skillnad från myter, se ],
2 Timoteusbrevet (7)
[Från:] Paulus, genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde Jesus (Messias/Kristi Jesu apostel) enligt ett löfte om liv – det [som är Guds rika liv] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Därför ska du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre (skämmas över Herrens vittnesbörd) [dvs. det han har gjort och bevisat i sin kärlek], inte heller för mig, hans fånge,
utan lid (tag del i lidandet) tillsammans [med mig] för evangeliet i (enligt) Guds kraft (efter den styrka och förmåga Gud ger).
Han är den som frälst (befriat, räddat, helat, bevarat, upprättat) oss med en helig kallelse [som leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom].
[kiasmens centrum:]
Inte på grund av våra gärningar,
utan efter hans beslut och nåd,
som gavs till oss i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus redan före tidens början,
[ formar en kiasm som ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus, för att här sist se fram emot en evighet tillsammans med honom. Centralt finns temat att evangeliet inte går att hindra – det är inte bundet!] Kom ihåg (tänk ständigt på) Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans mänskliga sida],
som uppstånden från de döda (uppstånden och nu levande),
av Davids släktled (säd). []
[I detta brev nämns titeln "den Smorde", gr. <i>Christosi>, tretton gånger. Tolv av dessa i benämningen "den Smorde Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds utvalde. Här i denna vers är ordföljden omvänd. Benämningen "Jesus den Smorde" lyfter fram Jesu mänskliga sida. Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se . Att Jesus var från Davids släktled visar att han var en människa som vi, men också att han uppfyllde kriterierna på de messianska förväntningarna
Verbformen perfekt particip, som används för "uppstånden", betonar att en händelse som har skett i det förflutna fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss i dag!]
Detta är mitt evangelium,
För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra.
Kopparsmeden Alexander
[i id=499>Efesos] har gjort m
ig mycket ont. Herren ska löna honom efter hans gärn
ingar.
Titusbrevet (8)
[De första fyra verserna är en enda mening i grekiskan.] [Från:] Paulus, Guds tjänare (slav, livegen)
och apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
sänd att föra Guds utvalda [de troende] till tro och insikt
om den sanning som hör till gudsfruktan
och när tiden (en särskild tid som börjar vid en specifik händelse) var inne
uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig
på Guds, vår Frälsares, befallning.
[Till:] T
itus,
m
itt äkta barn
i vår gemensamma tro.
[Grekiska ordet för barn som används här är inte <i>huiosi>, en vuxen son, utan <i>teknoni>. Ordet betyder ordagrant "att vara född av någon" och betonar relationen mellan föräldern och barnet, en älskad familjemedlem. Samma fras används även om Timoteus som på samma sätt som Titus också var en andlig son till Paulus, se ; . Titus var en icke-jude som troligen blev omvänd under Paulus första missionsresa, se . Han fanns med under Paulus tre år i id=499>Efesos och blev sänd till id=405>Korint vid flera tillfällen, se ; ; . Han fanns troligen också med i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i id=1111>Rom, eftersom han rest tillsammans med Paulus till id=409>Kreta, se .]Nåd
(kraft, gudomlig favör) och fr
id
(harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud Fadern och den Smorde
(Messias, Kristus) Jesus, vår Frälsare.
Anledn
ingen t
ill att jag
[Paulus] lämnade kvar d
ig
[Titus] på
id=409>Kreta var att du skulle slutföra det som ännu
inte var ordnat, och att du skulle t
illsätta äldste
(gr. <i>presbyterousi>) [för att leda församlingarna] i varje stad efter m
ina anv
isn
ingar.
[id=409>Kreta var en central handelsplats där många olika filosofier, religioner och influenser möttes. Huvudstaden var Gortyn. Andra städer som Paulus och Titus troligen startat församlingar i var Faistos, id=1118>Salmone m.fl. Två städer som nämns i Apostlagärningarna är id=816>Lasea och id=1043>Foinix, se , .]hålla fast vid lärans tillförlitliga ord,
så att han både kan uppmuntra med sund (hälsosam, rätt) undervisning
och tillrättavisa motståndarna.
frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (nåd) – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande,
Allt detta skedde för att vi skulle vara rättfärdiga genom hans nåd (oförtjänta favör), och bli arvingar med hopp (en förväntan och säker förvissning) om evigt liv.
Filemonbrevet (3)
App
ia, vår syster
[troligen Filemons hustru, Appia var ett vanligt frygiskt namn som betyder "fruktsam"],
Arch
ippus, vår medkämpe
(ordagrant "medsoldat") [Archippus omnämns i där Paulus uppmuntrar honom att fullgöra sin tjänst i Herren. Han kan vara Filemons och Appias son, eftersom han finns i deras hem, eller så är han en av församlingsledarna i id=404>Kolossai.] och
församl
ingen
i d
itt
[Filemons] hus.
Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke,
för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja. [ är brevets kiastiska mittpunkt och brevets huvudtema.]
Hebreerbrevet (41)
och
I begynnelsen lade du, Herre, jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
Gud gav ju också sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut (en fördelning av) den helige Ande efter sin vilja.
Därför var det nödvändigt att han blev lik sina syskon (bröder och systrar) på alla sätt (i alla avseenden), för att bli en barmhärtig (nådefull) och trofast (trogen) överstepräst i sin tjänst inför Gud, för att försona folkets synder.
För Jesus förtjänar mycket större ära än Mose, på samma sätt som den som bygger ett hus förtjänar mycket större ära än själva huset. [Jesus kallas ofta överstepräst, men detta är enda gången i NT han benämns apostel. Samma grekiska ord <i>apostelloi> används i berättelsen där Mose kallas och "sänds" av Gud att gå till farao, se .]
förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen)
[vid Refidim, då man var utan vatten, se ],
under prövningens dag i öknen,
Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se ], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd.
Han säger också på ett annat ställe:
Du är präst för evigt,
på samma sätt (i samma släktled) som Melkisedek. [. Se även . Melkisedek var samtida präst och kung med Abraham, se .]
och han blev avskild (tillsatt) som överstepräst, en sådan präst som Melkisedek (samma rang).
För när Gud gav löften till Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte hade något högre att svära vid.
Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar.
Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss:
när han blev överstepräst för evigt,
på samma sätt som Melkisedek. [; , ; ] [Stycket avslutas med samma citat från Psaltaren som inledde detta stycke i . Huvudpoängen är att en kristen måste växa i tron och inte förbli omogen. Varningarna i Hebreerbrevet följer ett stegrande mönster. Om en troende börjar driva bort från Guds ord, se , leder det till ett hårt hjärta, se . Detta leder i sin tur till en ovillighet att höra, se . Lösningen är att hålla fast vid Gud och hoppet som liknas vid ett fast ankare. Nästa stycke går vidare och förklarar hur Melkisedek är en förebild till Jesus.]
De av Levis söner som blir präster har ett bud lagen [gr. <i>nomosi> – Torah, Moseböckerna] att få tionde av folket [],
alltså av sina bröder [judiska landsmän],
trots att de också härstammar från Abraham.
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Ännu tydligare blir det när det uppstår en annan präst som Melkisedek,
en som inte har blivit präst genom lagbud om härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv.
Han får nämligen vittnesbördet:
Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melkisedek.
[, detta är tredje gången samma passage citeras, se ; .]
Dessutom kom det inte utan ed. De andra blev präster utan ed,
men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom:
Herren har gett sin ed
och ska inte ångra sig:
Du är präst för evigt.
[]
Så mycket bättre är det förbund för vilket Jesus är garant.
Han behöver inte göra de dagliga offren, som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver.
De gör tjänst i en helgedom som bara är en kopia (prototyp, modell) och skuggbild av den [verkliga och sanna] himmelska helgedomen. För även när Mose höll på att bygga tabernaklet blev han varnad av Gud:
Se till att du gör allt efter den förebild (det mönster, den ritning)
som du har fått se på berget. []
Det ska
inte vara som det förbund jag slöt med deras fäder
den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur
id=461>Egyptens land,
för de blev
inte kvar
i förbundet med m
ig,
så jag brydde m
ig
inte om dem, säger Herren.
Ovanpå den [arken] stod härlighetens keruber [änglar med vingar som representerade Guds närvaro, se ] som överskuggade nådastolen [det guldbeklädda locket på förbundsarken]. [Det var här översteprästen stänkte blod för att försona synden en gång per år under försoningsdagen – Jom kippur, se ; .] Men vi kan inte gå in på alla detaljer runt detta nu.
Detta [den yttre delen av tabernaklet, det heliga] är en bild (liknelse, illustration, parallell) av den tid som nu är [första förbundet], när gåvor och offer bärs fram som inte kan rena samvetet hos den som förrättar tjänst.
När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket.
Så renas enligt lagen [Torah] nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. [Detta är styckets centrum och svarar på frågan varför det var nödvändigt för Jesus att dö.]
Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.
På samma sätt som det är bestämt att alla människor ska dö (det väntar alla) [] och sedan dömas,
Lagen [undervisningen i Moseböckerna] ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Jesus som en överstepräst, se ], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom de offer, som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen – Jom kippur, ], fullkomna dem som träder fram [till altaret].
Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,
Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte." Det trots att de frambärs enligt lagen.
[I beskrevs det årliga offret "år efter år", här det dagliga offret, se .] Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.
[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar id=1084>Röda havet och räddas, se .] I tro byggde Noa, uppfylld av hel
ig fruktan, en ark för att rädda s
in fam
ilj, sedan han fått en gudoml
ig varn
ing om det som ännu
inte kunde ses
[]. Genom denna tro dömde han världen
[för dess otro] och f
ick själv ta del av
(ärva) rättfärd
igheten som kommer från tro
(att vara trofast).
[ är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se . Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. <i>kata pistisi>), samma uttryck som i .] Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se , men kan även inkludera de som nämns i ] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.] Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.
För det var verkligen så att de [våra fäder här på jorden] fostrade oss en kort tid (ordagrant: några korta dagar) så som de ansåg lämpligt (efter det som enligt dem verkade bra). [Mänsklig fostran baseras på ofullständiga bedömningar och tillfälligt temperament. Ibland orättvist, ibland för hårt, andra gånger för släpphänt.] Han [Gud], däremot [som vår himmelske Fader som känner allas hjärtan, se ; ; ], gör det för vårt bästa [på ett kombinerat sätt som ger oss fördelar på alla områden], för att vi ska få del av hans helighet.
Jakobs brev (5)
Om ni uppfyller den kungliga (förnämsta) lagen [undervisningen] som den är uttryckt i Skriften:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska)
som [du älskar] dig själv." [; . Detta bud sammanfattar undervisningen i Moseböckerna och profeterna. Att den kallas "kunglig" beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.] Då gör ni det som är rätt.
På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].
Med den välsignar vi Herren och Fadern,
och med den förbannar vi människor
som är skapade till Guds avbild.
Men om ni nu har
bitter avund
och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
i ert hjärta
ska ni inte
skryta [ha en överlägsen attityd]
och ljuga mot sanningen.
Sluta att klaga (muttra, sucka) på varandra,
så att ni inte blir dömda.
[Sluta att bära på oförsonlighet och missnöje som inte formuleras i ord och inte klaras upp.] Se! Domaren står redan vid portarna [plural, se ].
1 Petrusbrevet (10)
utvalda av Gud, Fadern,
förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
för att lyda Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på ]. Låt nåd (favör) [kraft] och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se ]
Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör.
Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden].
Mina älskade [brevets mottagare i nuvarande norra Turkiet, se , men också troende i alla tider], jag uppmanar er som främlingar och gäster [i en värld influerad av hedniska ideal] att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen. [Begreppet "avhålla er" har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se . Även verbformen har betydelse. Ordet är här i formen medium, se kommentar till . Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]
På samma sätt ska n
i män leva förstånd
igt med era hustrur, som är det svagare
(skörare) kärlet. V
isa dem aktn
ing
(respekt) som medarv
ingar t
ill l
ivets nåd
(Guds liv) så att
inget står
i vägen för era böner.
[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se . När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se . Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i id=251>Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se .]Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].
Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
Därför ska också de som lider efter Guds vilja [de som alltid behandlas illa därför att de gör Guds mest önskade vilja] se till att de [ständigt] överlåter sina själar till sin trofaste ("övertygade", se ) Skapare genom att göra gott (det som är rätt).
Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för]. Inte av tvång (pliktskyldigt)
utan självmant (villigt).
Inte motiverat av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten],
utan passionerat (hängivet).
2 Petrusbrevet (4)
medan änglar som står högre i makt och styrka inte uttalar några hånfulla domar mot dem inför Herren.
Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er
Men, på grund av hans löfte [; ], väntar vi på (ser vi fram emot) nya (bättre) himlar och en ny (bättre) jord, där rättfärdighet (frihet från synd) alltid ska råda. []
Räkna med att vår Herres tålamod [väntan på att döma världen, se ] innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått,
1 Johannesbrevet (1)
Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,
att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.
2 Johannesbrevet (1)
Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]: att vi vandrar (lever) efter hans budord [plural].
Detta bud är precis som det ni har hört från början, för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning].[Vandra i "det" kan syfta på <i>älska varandrai> och <i>kärlekeni> som just nämnts i och eller <i>sanningeni>. I finns frasen <i>vandra i sanningeni> som då kan ha sin motsvarighet här "vandra i den", underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd "sanning och kärlek", brevets två nyckelord i detta lilla ord, se . Johannes inleder också brevet med frasen "jag älskar er alla i sanning", se .]
3 Johannesbrevet (1)
Frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med dig. Vännerna [här] hälsar till dig.
Hälsa vännerna [],
var och en personligen.
Judas brev (4)
för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." [1 Henok 1:9] [I ett samhälle som snabbt drev djupare i synd vandrade Henok med Gud. Hans ålder blev 365 år och han togs upp utan att dö en naturlig död, se . Citatet är från Första Henoks bok, en utombiblisk skrift. Anledningen till att Judas citerar från denna bok kan vara att hans motståndare höll den högt och ofta använde den i sin argumentation. Se även resonemanget i .]
Dessa människor klagar (muttrar lågmält) [mot Gud, se ], hittar fel hos andra (är missnöjda över sitt öde) medan de följer sina [onda] begär. De skryter om sig själva och smickrar andra när de har nytta av det [för egen vinning].
De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."
Uppenbarelseboken (9)
Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek [till Gud, till människor].
Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams undervisning (lära), han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels söner, så att de åt offerkött och bedrev otukt.
Men detta har jag e
mot d
ig
[som är pastor i församlingen]: Du tolererar
(gör inget åt) kv
innan
Isebel, hon som kallar s
ig profet och lär och förleder m
ina tjänare att bedr
iva otukt
(olovlig sex – gr. <i>porneai>) och äta offerkött.
[Denna kvinna som antagligen hette något annat, syftar på Ahabs ökända hustru Isebel som listigt och aktivt förde bort israeliterna från Gud och införde Baalsdyrkan, se ; ; . Här i id=1258>Thyatira fanns alltså en fru (till en inflytelserik man) som tilläts härja fritt i församlingen och förledde dem att tänka att det inte var fel att besöka tempelprostituerade och äta offerkött, vilket gick emot vad man lärde, se .] Hennes barn [efterföljare] ska jag döda med pest. Och alla församlingarna ska förstå att jag är den som ständigt rannsakar njurar och hjärtan [en gammaltestamentlig bild på "människans inre"], och som ska ge var och en av er [belöning] efter hans gärningar.
De fyra varelserna (levande väsendena, djuren) hade vardera sex vingar. Varje vinge var täckt med ögon runt omkring (på alla sidor), både på insidan och på utsidan. Dag och natt sade de [sjöng de] utan uppehåll:
"Helig, helig, helig
är Herren Gud, den Allsmäktige (Allhärskaren),
han som var och som är och som kommer."
Ge henne lika för lika,
ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort.
Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat.
Sedan såg jag
(och jag såg) de döda, både stora och små
[gamla och unga, rika och fattiga – alla människor], stå
inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en annan bok
(skriftrulle) öppnades – l
ivets bok.
[I brevet till id=1125>Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se . Daniel nämner också den, se .] De döda dömdes
(separerades, åtskildes) efter vad som stod
i böckerna, efter s
ina gärn
ingar
[].
Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och Döden och Hades (dödsriket) gav tillbaka de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
m
itt på stadens
[det nya id=735>Jerusalems] huvudgata
[; ]. På båda s
idor om floden stod l
ivets träd
[singular] som bär frukt tolv gånger om året och ger s
in skörd varje månad. Trädets löv är l
ivg
ivande
(till helande – gr. <i>therapeiani>) för folken.
[Livets träd är i singular, och kan tolkas som en enhetlig grupp träd av samma art, eller så flyter floden på båda sidorna om trädet. Livets träd omnämns också i Edens lustgård, se . Efter syndafallet hindrar Gud Adam och Eva från att äta av dess frukt, eftersom det ger evigt liv, se . I hälsningen till församlingen i id=499>Efesos lovade Jesus dem att få äta av livets träd i Guds paradis, se . Till skillnad från havet, som står för kaos, är floden en positiv bild på något som är i rörelse och porlar av liv. Evigheten i nära gemenskap med Gud blir aldrig tråkig. På samma sätt som Adam fick i uppdrag att namnge djuren, se , kommer det troligtvis att finnas meningsfulla kreativa uppdrag.]
enligt, mot, i
