Referenser (155 st i TR)
Matteusevangeliet (21)
Efter att ha lyssnat på kungen begav de sig i väg. Stjärnan som de sett gå upp (i öst) visade sig på nytt och den gick före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.
Sedan tog djävulen honom till den heliga staden
[Jerusalem] och ställde honom på den högsta platsen på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet],
"Och när ni ber (vill be) [tillbe, umgås och samtala med Gud] ska ni inte vara som de skenheliga (hycklarna – dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel). För de älskar (har en stark vänskapskärlek till) att stå och be i synagogan och i gathörnen för att människorna ska se dem [och imponeras av deras fromhet]. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Men Jesus förstod deras tankar och sade till dem:
Ett splittrat rike kan inte bestå
"Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå.Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?
[Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen, därför kommer de från Nasaret för att föra med sig honom med våld, se .] Medan Jesus fortfarande talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom.
Någon sade till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
En stor folkskara samlades omkring honom, så han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på
stranden.
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
Då kallade han [Jesus] till sig ett litet barn ställde det mitt ibland dem
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' []. -
Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen, gr. agora).
Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sade han till dem: 'Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?'
Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?"
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse',
stå (ställa sig, träda fram) på den heliga platsen
[templet i Jerusalem] – profeten Daniel talade om detta
[i ], den som läser det för
står –
Fåren ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se ; ], och getterna (neutrum; både getter och bockar– gr. eriphion) på den vänstra. [Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även . I mellanöstern är det vanligare att man har hjordar med får än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter som ofta hoppar ur inhägnader osv. Grekiska ordet för får (gr. probaton) är i neutrum (inkluderar både tackor och baggar) och samma ord används både i och . Ordet för get skiljer sig i däremot i . Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och "bråkar runt", är de som skiljs bort.]
Han sade: "Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?" Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel].
En stund senare
[en timme, se ] kom de som stod där
[vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten
(talet)."
[Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.][Matteus återvänder nu i sin berättelse till Jesus som står inför Pontius Pilatus i Antoniaborgen precis norr om tempelområdet. Hans huvudsakliga mål med förhöret är att se om Jesus har brutit mot romersk lag, dvs. om han försökt erövra makten från kejsaren.] Jesus ställdes nu inför
ståthållaren
[Pilatus].
Ståthållaren frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det
(det är dina ord, inte mina)."
Några av dem som stod där hörde det och sade: "Den här mannen kallar på Elia." []
Markusevangeliet (10)
[Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:] Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
kan det inte bestå.
Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
kan den inte [heller] bestå.
[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:] Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
Han sade också till dem: "På ett elegant sätt upphäver ni fullkomligt Guds bud så ni kan hålla fast vid era egna stadgar!
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden innan de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
Så tog han ett barn och ställde det i mitten framför dem, tog det i sina armar och sade:
Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!"
De kallade på den blinde mannen och sade: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!"
Några av dem som stod i närheten frågade: "Vad gör ni, varför löser ni åsnefölet?"
Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse'
[som profeten Daniel, se , omnämner i ],
stå (ställa sig, träda fram) där det inte ska vara
[i Jerusalems tempel] – må den som läser detta för
stå detta – då ska de som är i
Judéen fly till bergen.
Lukasevangeliet (26)
Då visade sig för honom en Herrens ängel som stod till höger om rökelsealtaret. [Att det är den högra sidan indikerar att det är ett positivt budskap om favör, se . Mest troligt är att ängeln stod på den högra sidan sett från insidan, alltså mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken, se .]
Han förde honom till
Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,
Nu stod Jesus vid
sjön Gennesaret [på den nordvästra stranden]. Folkskaran pressade
(knuffade, tryckte) på honom för att höra Guds ord,
och han såg två båtar ligga vid sjön; fiskarna hade gått ur dem för att skölja (rengöra) sina nät.
Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram.
[Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så "slätten" och "berget" kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar.
Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se . Centralt finns fyra bud att älska och fyra praktiska exempel hur man älskar sin fiende, se . Predikan avslutas med fyra liknelser, se . Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Mose lag.
Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se ; . Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i Kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se .] Jesus kom ner
[från berget] tillsammans med dem
[de tolv] och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela
Judéen och
Jerusalem [i söder] och från kustlandet vid
Tyros och
Sidon [i väst] Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sade: "Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!"
Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam. [Verben i föregående vers ger en detaljerad beskrivning av varje rörelse som kvinnan gör. Att hon deltar på middagen är inte så förvånande. När en lärare var inbjuden att äta var åhörare välkomna att stå utmed väggarna och lyssna, men sättet hon närmar sig Jesus var ovanligt, särskilt med tanke på hennes rykte.]
Då sade man till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."
Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen [hebr. tsitsit] på hans mantel, och i samma ögonblick stannade blodflödet. [Både den döda flickan och kvinnan var ceremoniellt orena enligt de judiska lagarna. För kvinnan var detta ett nog så stort problem som sjukdomen i sig, eftersom allt hon rörde vid blev orent, se . Hon blev exkluderad från samhället och det är inte otroligt att hennes man också skilt sig från henne på grund av hennes sjukdom.
Som alla judar bar Jesus tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebreiska tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se . Som många andra föreskrifter hade tofsarna ibland bara blivit en religiös statussymbol, vilket Jesus fördömde, se . Än i dag bär judar tsitsit. Dagens tofsar består av 8 trådar med 5 knutar. Anledningen är att talvärdet för ordet tsitsit är 600, vilket adderat med 8 och 5 blir just 613. Arkeologiska fynd från grottor vid Döda havet bekräftar att traditionen är tillförlitlig. De 2 000 år gamla tofsarna som bevarats i ökenklimatet, ser likadana ut som de tofsar som judar bär än i dag.
Orsaken till att kvinnan ville röra vid tofsen kan vara bibelordet i där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar". Ordet som ofta översätts "vinge" är samma ord som används för "hörn" i där budet om att bära fyra tofsar på "hörnen" av sin klädnad instiftas. Hörntofsen är också en symbol på Jesu makt och auktoritet. När David skar av hörntofsen på Sauls mantel hade han tagit kungens auktoritet, se . Ett annat exempel är Rut som bad Boas breda ut sin manteltofs över henne, se . När kvinnan med blödningar rörde vid Jesu manteltofs rörde hon vid Jesu makt och auktoritet. Normalt sett skulle den som kvinnan rörde vid bli oren, i stället är det kvinnan som blir helad och ren.]
Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig
Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.]
När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv:
'Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor;
tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare
– eller som den där [illa ansedda] tullindrivaren.
Men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: 'Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.'
Då stannade Jesus och befallde dem att leda fram mannen. När han kom frågade Jesus:
Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se . Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se . Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
Håll er vakna, och var alltid på er vakt. Var ständigt i bön (i alla situationer), så att ni har kraft att fly undan allt detta som måste hända, och kunna (vara värdiga att) stå inför Människosonen."
Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom våldsamt.
Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin – det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sade till och med: "Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde."
Och alla Jesu vänner
(de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i
Galileen, stod på av
stånd och såg allt detta.
Jesus sade till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?" Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut.
Medan de talade om detta [de olika rapporterna lärjungarna fått om att Jesus kanske var uppstånden], stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: "Frid över er." [Den vanliga judiska hälsningsfrasen, en önskan om frid, välgång och allt gott på alla områden. Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus.]
Johannesevangeliet (20)
Johannes svarade på deras fråga och sade: "Jag döper [bara] i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.
Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se , och Johannes, evangeliets författare.]
Den som har bruden är brudgummen, men brudgummens vän [Johannes Döparen] som står där och hör honom, gläder sig stort (ordagrant 'med lycka') när han hör brudgummens röst. Detta är nu min glädje som nu har blivit fulländad.
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
[Under Lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större.] På den sista och största
(viktigaste) dagen av högtiden
[åttonde dagen], stod Jesus där och ropade med en ljudlig stämma
[i vanliga fall satt man och undervisade, se ; , så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]:
"Om någon är törstig,
låt honom komma
(gång på gång) till mig och dricka!
Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten,
Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [; ]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se ], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet).
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade med honom."
De svarade honom: "Jesus från
Nasaret." Jesus svarade dem: "Det är jag
(Jag Är)." Judas som förrådde honom var också där bland dem.
[Detta är sjunde gången frasen "Jag Är" används i Johannesevangeliet, se . Det finns en tydlig koppling till hur Gud uppenbarar sig för Mose som den evige, se . Ordet "förrådde" är i en verbform som indikerar att det inte var första gången Judas förrådde Jesus, utan något som han hade som vana att göra.]Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
Han förnekade det och sade: "Det är jag inte."
Vid Jesu kors stod
[följande kvinnor]: hans mor
[Maria], hans mors syster
[troligtvis Salome, Sebedeus fru, Jakob och Johannes mor], Maria, Klopas fru, och Maria från
Magdala.
men Maria stod kvar och grät (upprepade gånger ljudligt) utanför graven. Medan hon grät böjde hon sig ner mot graven.
När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Att Maria först inte känner igen honom kan bero på att hans ansikte vanställts. Soldaterna hade slagit honom i ansiktet, se ; ; . Det var också vanligt att rycka av skägget för att förnedra någon, se ; , och något som också profeteras om, se .]
[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se . Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se .] På kvällen samma dag, den första veckodagen
[söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: "Frid vare med er!"
[Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.] Åtta dagar senare
[hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen
[i det övre rummet i Jerusalem, se ], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
Apostlagärningarna (35)
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
Man förde fram två [kandidater som uppfyllde dessa kriterier]: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias.
Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda
(högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): "Ni män från
Judéen och invånare i
Jerusalem, detta bör ni känna till
(jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.
Mannen flög upp och stod upprätt. [Ordet "flög upp" kan betyda att han "hoppade upp", men troligare är det en referens på hur snabbt han kom på fötter.] Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt, hoppade och prisade Gud.
När de hade ställt dem [Petrus och Johannes] framför sig (mitt i samlingen) begärde de svar (började de förhöra dem på ett föraktfullt sätt): "Genom vilken kraft (övernaturlig styrka) eller i vilket namn (auktoritet) har ni [simpla människor] gjort detta?"
När de också såg mannen som [tidigare varit lam men nu] blivit botad stå där tillsammans med dem, hade de inget de kunde säga mot dem.
"Gå och ställ er i tempelområdet och låt folket få höra hela budskapet om detta [nya] liv." [Livet i Jesus!]
"Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne."
Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!"
När de hade hämtat dem dit, förde man dem fram inför Stora rådet [Sanhedrin, det högsta juridiska beslutsfattande organet bland judarna med 71 medlemmar där översteprästen var ordförande]. Översteprästen började förhöra dem,
Man förde fram dem inför apostlarna som bad och lade händerna på dem [bekräftade och välsignade deras tjänst].
Där förde de fram falska vittnen som sade: "Den här mannen slutar inte att göra anklagelser mot denna heliga plats och lagen [Mose lag].
Men Herren sade till honom:
Ta av sandalerna från dina fötter,
för platsen där du står är helig mark.
Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet (prakt, ära, glans), och Jesus som stod på Guds högra sida. [Vanligtvis porträtteras Jesus sittandes vid Faderns högra sida, men här står han upp för att beskydda och ta emot dem som dör martyrdöden.]
Han sade: "Se! Jag ser himlarna öppnade, och Människosonen stå på Guds högra sida." [Stefanos ser upp igenom alla himlar ända till den högsta, där Guds tron är.]
Sedan föll han ner på sina knän och ropade ut med hög röst: "Herre, håll inte denna synd mot dem." När han hade sagt detta somnade han in.
Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hoveunucken gick ned i vattnet, och Filippus döpte honom.
[Saulus ligger kvar på marken.] Männen som var med honom på resan [som nu hade ställt sig upp] bara stod där förstummade (de var som förstelnade, så förskräckta var de). De hörde ljudet men såg ingen.
Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen (vid tretiden på eftermiddagen), var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig
Han berättade för oss hur han hade sett ängeln
stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till
Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.
På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom
(uppmanade, sade välkomnande): "Kom över till
Makedonien och hjälp oss!"
[Hur kunde Paulus känna igen att det var en makedonier? Det fanns skillnader i kläder och stil mellan olika folkslag. Till skillnad från romarna var makedonierna lättare klädda, männen hade ofta bar överkropp och det var även vanligt att män flätade håret. Den mest kände makedoniern var nog Alexander den store som levde 356-323 f.Kr. Allt i synen – mannens utseende, frisyr, kläder och tal – gjorde det helt uppenbart för Paulus att det var en makedonier.]Då steg Paulus fram mitt framför
Areopagen och sade:
"Atenare, jag ser
(förstår efter att noga granskat) att i allt är ni mycket religiösa.
[Ordet "mycket religiösa" kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.]för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."
Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på [deras eget språk] hebreiska (den arameiska dialekten som talades vid den här tiden i Israel) [Bibelns författare skiljer inte mellan dessa närbesläktade språk utan kallar båda "hebreiska"] och sade:
När de hade sträckt ut honom för piskan, sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?"
Nästa dag ville han [befälhavaren Lysias] få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet [Sanhedrin] skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.
Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl.
Men när hans anklagare steg fram, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig.
Nu står jag här inför rätta för mitt hopp. [Det är enda anledningen!] Det är ett hopp till det löfte som Gud gav våra fäder (förfäder),
Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig.
Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
Ingen hade velat äta något på länge
[på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från
Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
Romarbrevet (6)
Upphäver vi då lagen genom tron?
Absolut inte!
Tvärtom, vi upprätthåller (bekräftar) lagen.
Genom honom har vi också i tron fått tillträde (tillgång) till den nåd vi [nu] står (har stått stadigt) i – och vi gläder oss (jublar; är stolta) över Guds härlighets hopp [håller huvudet högt i förväntan på att få uppleva Guds härlighet].
för de känner inte (är okunniga om) Guds rättfärdighet och försöker upprätta sin egen rättfärdighet – de har inte underordnat sig Guds rättfärdighet [rättfärdigheten från Gud].
Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva.
Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.
1 Korintierbrevet (3)
Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
Därför ska den som tror sig stå säkert se till att han inte faller. [I har Paulus tagit flera exempel från Gamla testamentet hur människor vikit av från vägen – det är därför vi ska vara vaksamma.]
Syskon (bröder och systrar i tron), nu vill jag påminna er om det evangelium (det glada budskapet om frälsningen) som jag predikade för er. Ni tog emot evangeliet och står på den grunden.
2 Korintierbrevet (2)
Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
[Paulus ger mycket av sin tid och energi till församlingen i Korint. Han grundade församlingen och var med dem i ett och halvt år. Senare gjorde han ett kortare smärtsamt andra besök och nu är han på väg till dem en tredje gång, se även ; . Däremellan har korintierna skrivit flera brev som Paulus besvarat. Detta brev är troligen det fjärde brevet som Paulus skriver till dem.] Det är nu tredje gången jag ska komma till er.
Efter två eller tre vittnens ord
ska varje sak avgöras.
[Citat från . Samma vers citeras också i och . Användningen i dessa ställen, där en privat konflikt har blivit en allmän fråga för hela församlingen, indikerar att Paulus nu offentligt kommer att konfrontera dem som utger sig för att vara apostlar, men inte är det.] Efesierbrevet (3)
Ta på (iklä) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att ni ska kunna (så att ni får kraft att) stå emot djävulens [lömska] knep (listiga planer, konster, svek, trick, bedrägerier, intriger, strategier och metoder – gr. ). [I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus (), vandrar tillsammans med andra troende (; , ; , , ) och står emot den onde (, , ). Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra, och han följer samma mönster gång på gång.]
[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se . Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.] Ta därför
[på grund av att ni är i en andlig kamp, ] upp
(för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra mot
stånd på den onda dagen
[en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och
stå upprätt
[som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:
Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna.
[Ordagrant: "omgärdat era höfter med sanning" dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.] Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.
[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
Kolosserbrevet (1)
Epafras, som är en av er
[han tillhörde troligen församlingen i Kolossai], hälsar. Han är en tjänare till den Smorde
(Messias, Kristus) Jesus som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska
stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja.
2 Timoteusbrevet (1)
Men Guds fasta grund [församlingen som är sanningens pelare och grund, se ] består och har detta sigill:
"Herren känner de sina." [Citat från , som handlar om Korans, Datans och Abirams uppror mot Mose och församlingen. På samma sätt som Gud då skilde mellan de som var falska lärare och de som var lojala, uppmuntras Timoteus att förtrösta på Gud som skiljer mellan äkta och falska lärare.] "Var och en som åkallar (bekänner sig till) Herrens namn
ska hålla sig borta från orättfärdighet." [Inte ordagrant citat, men samma tankegångar som finns i och .]
Hebreerbrevet (2)
Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Han upphäver det första för att upprätta det andra.
[I beskrevs det årliga offret "år efter år", här det dagliga offret, se .] Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.
Jakobs brev (2)
Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: "Sätt dig på den här ärofyllda platsen", medan ni säger till den fattige: "Stå där", eller "Sätt dig där på golvet (vid mina fötter)."
Sluta att klaga (muttra, sucka) på varandra,
så att ni inte blir dömda.
[Sluta att bära på oförsonlighet och missnöje som inte formuleras i ord och inte klaras upp.] Se! Domaren står redan vid portarna [plural, se ].
1 Petrusbrevet (1)
Jag
[Petrus] har skrivit detta korta brev till er genom Silvanus, som jag vet är en trogen broder. Jag har skrivit för att uppmuntra
(förmana, vädja till er) och bekräfta
(vittna om) att detta
[innehållet i detta brev som helhet] är Guds sanna nåd.
Stå fasta i den
[nåden].
[Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna, se ; , ; ; . Här använder Petrus den latinska formen av hans namn, vilket Paulus också gör, se ; ; . Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och en romersk medborgare, se , . Han reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se . Han var en trogen medarbetare till både Petrus och Paulus.
Ordvalet "genom Silvanus" brukar betyda att det var den personen som levererade brevet, se ; . Det kan också antyda att Silas hjälpte Petrus att skriva brevet. Detta kan i så fall förklara brevets rika ordförråd och eleganta grekiska stil.
Petrus sammanfattar sitt brev med uppmaningen att stå fasta i nåden. Det finns en fin balans mellan att ta emot nåden genom Jesus, se , och uppmaningen att också stå kvar i den nåden.]Judas brev (1)
Han som har makt att bevara er från fall och föra fram er fläckfria och jublande inför sin härlighet –
Uppenbarelseboken (21)
Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig. [Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även ; ; ; . Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den Helige Ande, se . En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se ; ; ; .]
Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste. [I föregående vers "hör" Johannes om ett lejon som har segrat, se . När han nu på nytt ser är det i stället ett lamm som visar sig. Följande tre beskrivningar gör det helt klart att det är den uppståndne Jesus som Johannes får se manifesterad centralt i mitten i av tronrummet.] Det såg ut som om det hade blivit slaktat,
hade sju horn [en symbol för fullkomlig styrka och makt]
och sju ögon [allseende], som är Guds sju andar utsända över hela jorden. [De sju andarna är troligtvis en symbol på den helige Ande som är fullkomlig, se . Tidigare i såg Johannes de sju andarna som sju brinnande facklor nära Gud Fadern på tronen. Samme helige Ande syns nu nära det slaktade lammet – Guds Son.]
Deras vredes stora dag (tid) har kommit, och vem kan då bestå?" [] [Det sjunde sigillet öppnas i kapitel 8. Innan dess får Johannes se ännu en syn i kapitel 7 som har att göra med de troende.]
Efter detta såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn [de fyra väderstrecken] och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. [Vind används ofta symboliskt för Guds dom, se ; ; .]
Efter [allt] detta såg jag, och se (ja, lägg märke till): en stor (väldig, enorm) folkskara som ingen kunde räkna, från alla folk (folkslag, etniciteter) och stammar och länder (folk, folkgrupper) och språk stående inför tronen och inför Lammet [i diminutiv form som gör att betydelsen mer blir "det älskade Lammet"], iklädda vita kläder (vita fotsida dräkter) [renhet och värdighet] och med palmblad i händerna [redo att fira segern].
Alla änglarna stod i en cirkel omkring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud
Jag såg de sju änglarna som
står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner
(militärtrumpeter).
[Basunen som användes i militärt syfte, för tankarna på hur Gud träder in i historien med både dom och seger. När israeliterna intog Jeriko bar sju präster sju basuner och de tågade sju varv runt staden, se . Basunen användes också för att varna inför en kommande fara. Guds dom är nära förestående. Målet är omvändelse, se .
Nu introduceras sju änglar som står inför Gud. En av dem kan vara Gabriel. När han blir sänd till jorden för att förmedla budskapet att Sakarias ska bli far till Johannes Döparen säger han: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud", se . I de apokryfiska böckerna Tobit och Henok nämns sju ärkeänglar: Uriel, Rafael, Raguel, Mikael, Sarakael, Gabriel, Remiel. Eftersom talet sju ofta förekommer som en symbol för fulländning och fullkomlighet kan de sju änglarna symbolisera alla Guds änglar.]En annan ängel [] kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Åt honom gavs mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. [Samma beskrivning som i . Böner beskrivs som rökelse, se .]
Ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen
Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Dessa
[vittnen] är de två olivträden och de två ljusstakarna
[ljusbärarna] som
står inför jordens Herre.
[För att ett vittnesbörd ska vara sant krävs två vittnen, se . Bilden med en ljusstake och två olivträd återfinns i Sakarja kapitel fyra. Där symboliserar de två olivträden ståthållaren Serubbabel, se , och översteprästen Josua som Gud använde för att bygga upp templet igen efter befrielsen från fångenskapen i Babylon 500 f.Kr. Det är därför troligt att de två vittnena också här är två verkliga personer. Det är möjligt att de också har en roll i templets återuppbyggande. Några förslag på personer är: - Två nu okända personer, eftersom de inte nämns vid namn. - Henok och Elia, eftersom de inte dog en naturlig död, se ; . - Mose och Elia, eftersom tecknen de gör har samma karaktär och de samtalade med Jesus på förklaringsberget. Elia profeteras att komma tillbaka innan Herrens dag och föra judar tillbaka till sina fäders tro, se .
Andra förslag är att de två olivträden står för de två förbunden, GT och NT. Eftersom de sju lampställen tidigare syftade på församlingar, se , har det föreslagits att dessa två lampställ syftar på de två församlingarna utan kritik, Smyrna och Filadelfia.] Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. [; ]
Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden.
[Eftersom detta stycke tydligt talar i bilder, står "stjärt" för konsekvenser. Ett liknande uttryck är "i kölvattnet av". Stjärnor kan syfta på änglar eller människor, och då ofta ledare. Är det samma händelse som beskrivs mer i detalj i syftar stjärnorna på änglar, se även .] Draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.
[Den röda draken identifieras som Satan, se . Genom historien har striden pågått. Direkt efter syndafallet talas om denna strid mellan ormen och kvinnans säd, se . Evas förstfödde, Kain, mördade sin bror. Kains släkt blev allt värre tills Noas dagar och Gud var tvungen att gripa in. När Jesus föddes dödade Herodes den store alla pojkar som var två år eller yngre i Betlehem, se .]Han
[den eldröda draken] stod på sanden
(sandstranden) vid havet.
[Draken står på den ostabila sanden längs med strandkanten intill havets rörliga vågor, se . En stor kontrast till Lammet, som står på den fasta klippan, berget Sion, se . Draken är beredd att välkomna "vilddjuret ur havet", som beskrivs i nästa kapitel.]Och jag såg, och se
(en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se" ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, frasen återkommer i ]: Lammet stod på
Sions berg, och med honom de 144 000 som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor.
[I kontrast till de som tagit vilddjurets märke på pannan eller handen, se .][Till skillnad från den falska profeten, som såg ut som ett lamm se , är Jesus det verkliga Lammet. Sions berg kan antingen syfta på det jordiska Jerusalem eller den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, se . De 144 000 är sannolikt samma grupp som introducerades i . Då stod de på jorden under Guds beskydd. Eftersom de nu står inför tronen, är det troligtvis det himmelska Jerusalem som åsyftas, se . Budskapet är tydligt. Gudsfolket, som nu kämpar mot ondskan, ska i framtiden stå segrande.]Och jag såg liksom ett glashav [som beskrivs i ] blandat med eld [som inte Johannes nämnt tidigare, elden kan syfta på den stundande domen], och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal [som var 666, se ]. [Denna grupp beskrevs i .] De har Guds harpor i händerna
Skrämda av hennes plåga
står de på av
stånd och säger:
"Ve, ve
[uttryck för intensiv förtvivlan], du stora stad!
Babylon, du mäktiga stad!
På en enda timme
[en jämförelsevis kort tid] kom domen över dig."
[Samma uttryck återkommer två gånger till, se och .]Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga:
På en enda timme har all denna rikedom ödelagts."
Transportindustrin sörjer
Alla kaptener, kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd [I detta kapitel beskrivs två festmåltider. Den första är bröllopsfesten med Lammet, se . Som kontrast kommer nu en fasansfull inbjudan till jordens fåglar. Verserna 17-21 bildar en kiasm där första och sista versen talar om fåglar och kött. Centralt beskrivs den s.k. "striden". Hela syftet med kiasmen är att dramatisera det oundvikliga slutet för ondskan.] Sedan såg jag (och jag såg) en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid,
Sedan såg jag
(och jag såg) de döda, både stora och små
[gamla och unga, rika och fattiga – alla människor],
stå inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en annan bok
(skriftrulle) öppnades – livets bok.
[I brevet till Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se . Daniel nämner också den, se .] De döda dömdes
(separerades, åtskildes) efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar
[].
stå, ställa, bli avgjort, stå still
