Matteusevangeliet (2)
Men de sa: "Inte under
högtiden så att det uppstår oro bland folket."
[Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se . Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se .]Under högtiden [påsken] hade ståthållaren för vana att frige en fånge efter folkets önskan.
Markusevangeliet (2)
De sa: "Inte under högtiden, för då kan det bli upplopp bland folket."
[Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Pesach inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15:e nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid. Dessa två högtider hör tätt ihop och refereras ofta som en enhet. Två dagar tidigare är troligtvis sen eftermiddag innan solnedgången den 12:e nisan när Jesus har avslutat sitt tal på Olivberget. År 30 e.Kr. är det tisdag eftermiddag.]
Nu under
högtiden frigav han en fånge efter folkets önskan.
[Det var en romersk tradition som Pilatus verkade ha upprättat under den årliga påskhögtiden då mycket folk var samlade i Jerusalem.]Lukasevangeliet (3)
[Enlig Mose undervisning skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna påsk, pingst och lövhyddohögtiden i Jerusalem, se . Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till Jerusalem.] Hans föräldrar gick till
Jerusalem varje år vid påsk
högtiden
(pesach).
När Jesus var tolv år gick de
[Jesu familj tillsammans med släktingar och vänner från Nasaret] upp till
högtiden som de brukade göra.
Det osyrade brödets högtid, som [också hade kommit att] kallas påsk (pesach), var nu nära.
Johannesevangeliet (17)
Under påsk
högtiden
[som pågick under åtta dagar] i
Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro på
[och följa] honom när de såg de tecken
(mirakler, under) han gjorde.
När han nu kom till
Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i
Jerusalem under
högtiden, för de hade också varit där.
[De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade honom inte.][Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se . Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i .] Därefter inföll en av judarnas
högtider och Jesus gick upp till
Jerusalem.
[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se . Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.
Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se ; ; . Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är Purim som infaller i mars, en månad före påsken.] Påsken
(pesach), judarnas
högtid, var nära.
[Detta var den andra påsken under Jesu verksamma tid. Den första omnämns i och den tredje och sista i . Tre gånger varje år begav sig alla judar till Jerusalem för att fira de största högtiderna, där påsken var en av dem. Därför var det många människor i rörelse. Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten.
Johannes har just nämnt Mose, se . Händelserna i följande kapitel fram till nästa påsk anspelar på händelser i uttåget och ökenvandringen. Andra sidan, matundret, stormen och berget är tydliga igenkänningspunkter.]Nu var den judiska lövhyddohögtiden [sukkot] nära.
[Sukkot infaller på hösten den 15 Tishri, fem dagar efter försoningsdagen – jom kippur. I vår kalender infaller den sent i september eller tidigt i oktober. Högtiden är en sju dagar lång högtid då man minns den fyrtioåriga ökenvandringen, se . Det hebreiska ordet sukka betyder hydda. För att komma ihåg att man levt i enkla hyddor bygger man än i dag små bås med glest lövtak så man kan se stjärnhimlen genom taket.]
Gå upp till högtiden ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat)."
När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet.
Judarna letade ihärdigt efter honom under högtiden och frågade gång på gång: "Var kan han vara?"
När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade.
[Under lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större.] På den sista och största
(viktigaste) dagen av
högtiden
[den sjunde eller åttonde dagen], stod Jesus där och ropade med en ljudlig stämma
[i vanliga fall satt man och undervisade, se ; , så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]:
"Om någon är törstig,
låt honom komma
(gång på gång) till mig och dricka!
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sa de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10:e nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se . Den himmelske Fadern visar världen Guds lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se .] Nästa dag
[efter sabbaten], när den stora folkhopen som kommit till
högtiden hörde att Jesus var på väg till
(in i) Jerusalem,
Bland dem som kommit upp till högtiden [påsken] för att tillbe fanns några greker.
[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. , , osv.]
Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13:e nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälviskt, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se ] älskade han dem.
Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: "köp vad vi behöver till högtiden", eller att han skulle ge något till de fattiga.
Apostlagärningarna (1)
och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade
Efesos.
[Det är troligt att skeppet som Paulus åker med gjorde ett kortare stopp i Efesos för att lasta av och på varor. På nästa resa kommer Paulus tillbaka hit och stannar tre år, se . Priscilla och Aquila blir kvar i Efesos under många år. De flyttar så småningom tillbaka till Rom, någon gång efter 54 e.Kr. när Claudius har efterträtts av Nero, se .]Kolosserbrevet
Låt därför ingen människa döma er vad gäller
mat och dryck,
eller vad gäller
en viss högtid [de årliga högtiderna, se ],
eller en nymåne [högtiden Rosh chodesh firades i början på varje ny månad då månen visade sig på nytt, se ; ; ; ; ],
eller sabbatsdagar [som firades varje vecka – fredag kväll till lördag kväll, se ; , högtiderna inleds och avslutas även med helgdagar som kallas högsabbater, se ; , , ; ].
högtid
