Referenser (59 st i TR)
Matteusevangeliet (17)
Detta är släkttavlan
[ordagrant "boken om genealogin"] för Jesus den Smorde
(Messias, Kristus),
ättling
(son, släkt) till
David,
ättling
(son, släkt) till Abraham.
[Matteus använder samma grekiska fras som den grekiska översättningen av Moseböckerna gör för det hebreiska ordet toledot. Detta ord används för att markera ett nytt stycke och en "fortsatt historia" i Första Moseboken, se ; ; ; ; osv. Ordet kopplar tydligt ihop detta evangelium med Guds stora frälsningsplan genom hela Bibeln. I den första versen summeras hur Jesus uppfyller hela Gamla testamentets förväntan på den Messias som skulle komma från kung Davids ätt. Släkttavlan utgår från Abraham, israeliternas fader, genom vilken alla folk på jorden ska välsignas. I den judiska kulturen står kvinnor högt. Det fanns kvinnliga domare och två böcker är uppkallade efter kvinnor. I släkttavlor är det dock ovanligt att deras namn står med, se ; . Det är anmärkningsvärt att Matteus väljer att lyfta fram just följande fem kvinnor: - Tamar som förklädde sig till prostituerad och fick barn med sin svärfar Juda, se . - Rahab som gått till historien som "skökan Rahab", se . - Rut som förlorade sin man i unga år, se . - Batseba som blev lurad in i en otrohetsaffär med David, se . - Maria som fick utstå lidande och förtal eftersom få trodde på jungfrufödseln, se .
Talet fem står för nåd. Vilken nåd att det i Jesu mänskliga gener fanns människor som råkat ut för de värsta situationer man kan tänka sig.]Jishaj födde David, konungen.
[Både "David" och "konung" är i bestämd form i grekiskan vilket ger en extra betoning. Ordagrant: "Daviden, konungen".]
2) David till fångenskapen
[Andra delen har fjorton led mellan Salomo och Jojakin, David nämns igen men räknas inte som ett led. Trettio namn nämns, inklusive upprepningen av David och Batsebas man Uria som inte ingår i släktträdet. Av dessa är 29 män och en kvinna.] David födde Salomo, vars mor [Batseba] var Urias hustru
[som David stal från honom, se ],
Antalet släktled är alltså:
från Abraham till
David fjorton led,
från
David till fångenskapen i
Babylon fjorton led och
från fångenskapen i
Babylon till den Smorde
(Messias, Kristus) fjorton led.
[Den hebreiska kulturen som Matteus riktar sig till är förtjust i siffror och språklig symmetri. Att just talet fjorton har valts kan bero på att det är två gånger talet sju som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn, se även . I jämförelse med Lukas släkttavla, se , finns skillnader. Matteus hoppar ibland över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp. Det grekiska ordet gennao, som översatts "födde", kan också betyda "förfader" och behöver inte betyda att sonen är i direkt nedstigande led. Andra skillnader är att Matteus startar med judarnas förfader Abraham och verkar relatera till Josefs släktskap med David. Lukas däremot går via Maria hela vägen tillbaka till Adam och Eva, för att betona att han är hela mänsklighetens Frälsare. I nästa kapitel nämns Josef vid namn, medan Maria refereras till som barnets mor.
Kristus är en transkribering av en grekisk översättning av hebreiska Mashiach som betyder "den Smorde". I de profetiska böckerna väntade man på Herrens Smorde som skulle rädda Israels folk. Matteus vill visa att Jesus är denne smorde kung som har kommit!]Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son."
Jesus svarade dem:
"Har ni inte läst [i 1 Samuel 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga?
Allt folket (folkskarorna, vanligt folk) blev utom sig av häpnad och sade: "Kan inte detta vara Davids son?" [Den Frälsare och Messias som de väntade på.]
En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre,
Davids son, förbarma dig över oss!"
Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång):
"Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son!
[Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.]
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn!
[Den som Herren utvalt att vara vår kung.]
Hosianna i höjden (himlen)!" [Under påskhögtiden sjöng man från , de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna , och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son!" blev de förargade
och sade: "Vad anser ni om den Smorde (Messias, Kristus)? Vems son är han?"
De svarade: "Davids son."
Han sade: "Hur kan då David, genom Anden (inspirerad av den helige Ande) kalla honom Herre, och säga:
Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?"
Markusevangeliet (7)
Han svarade: "Har ni aldrig läst [] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga?
När Bartimaios hörde att det var Jesus från
Nasaret, började han ropa
(gång på gång): "Jesus,
Davids Son, förbarma dig över mig
(visa nåd och medlidande, på en gång)!"
Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
Hosianna i höjden!"
Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att den Smorde (Messias, Kristus) är Davids son?
David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?" Den stora folkmassan lyssnade gärna (med nöje) på honom.
Lukasevangeliet (13)
till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]
Han ska bli stor (mäktig, viktig),
kallas den Högstes son.
Herren Gud ska ge honom
hans förfader Davids tron.
Han har rest upp en mäktig Frälsare åt oss,
i sin tjänare Davids hus (släkt).
['Mäktig Frälsare' är ordagrant 'frälsningens horn'. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger.]
Josef gick då också upp från Galiléen,
[ut] från
Nasarets stad till
Davids stad, som kallas
Betlehem, i
Judéen – detta då han var av
Davids hus och släkt.
För i dag [nu denna natt] har en Frälsare (Befriare) blivit född åt er i Davids stad [Betlehem, se ], han [som] är den Smorde (Messias, Kristus), Herren. [Frälsare, gr. Soter, kommer från verbet sozo som beskriver en som räddar, helar och befriar. Titeln används första gången i , och då om Herren. Här beskrivs hur Jesus har egenskaper som bara tillhör Gud.]
son till Melea,
son till Menna,
son till Mattata,
son till Natan,
son till David,
Jesus svarade dem: "Har ni inte läst [i ] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga.
Då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande)."
De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Jesus frågade dem: "Hur kan man säga att den Smorde (Messias) är Davids son?
David själv säger ju [inspirerad av den helige Ande] i Psaltaren:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida,
David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Johannesevangeliet (2)
Säger inte Skriften att den Smorde
[Herrens utvalde] ska komma från
Davids ätt
(säd), och från
Betlehem, den stad
(by) där
David bodde?"
Apostlagärningarna (11)
"Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus.
För David säger om honom []:
'Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom),
han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).
Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv:
'Herren sade till min herre:
Sätt dig på min högra sida (dela min tron),
Du som har låtit den helige Ande tala genom vår fader David, din tjänare (son) []: 'Varför larmar (stormar, härjar) hedningarna,
varför tänker folken ut meningslösa planer (uppfyller sin tanke med meningslöshet, fåfänglighet, det som är fruktlöst)?
Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid.
När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja' [Citat från och .]
För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt:
'Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften
jag lovade David.'
[]
För när David hade tjänat Guds vilja i sin generation (tid), avsomnade han och blev begravd bland sina fäder och hans kropp förmultnade (såg förgängelsen),
'Därefter ska jag vända tillbaka
och åter bygga upp Davids fallna hydda.
Jag ska bygga upp dess ruiner
och upprätta den igen,
Romarbrevet (3)
Evangeliet handlar om hans Son,
som var född [i mänsklig svaghet]
av Davids ätt till sin mänskliga natur (kött),
Därför uttalar också David sin välsignelse (saligprisning) över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:
David säger:
Låt deras bord bli en snara och ett nät,
en fälla och ett straff för dem.
2 Timoteusbrevet (1)
[ formar en kiasm som ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus, för att här sist se fram emot en evighet tillsammans med honom. Centralt finns temat att evangeliet inte går att hindra – det är inte bundet!] Kom ihåg (tänk ständigt på) Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans mänskliga sida],
som uppstånden från de döda (uppstånden och nu levande),
av Davids släktled (säd). []
[I detta brev nämns titeln "den Smorde", gr. Christos, tretton gånger. Tolv av dessa i benämningen "den Smorde Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds utvalde. Här i denna vers är ordföljden omvänd. Benämningen "Jesus den Smorde" lyfter fram Jesu mänskliga sida. Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se . Att Jesus var från Davids släktled visar att han var en människa som vi, men också att han uppfyllde kriterierna på de messianska förväntningarna
Verbformen perfekt particip, som används för "uppstånden", betonar att en händelse som har skett i det förflutna fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss i dag!]
Detta är mitt evangelium,
Hebreerbrevet (2)
På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] "i dag" [då det är möjligt att få gå in i vilan, se ] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua, och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
I dag, om ni hör hans röst,
förhärda inte era hjärtan. []
Vad ska jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om
Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se ],
Barak [som lydde domaren Deboras profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se ],
Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se ],
Jefta [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se ],
David [Israels mest berömda kung, se 1 Sam 16-1 Kung 2],
Samuel [Israels stora profet, se 1 Sam 1-16]
och profeterna,
Uppenbarelseboken (3)
[Betyder: "vänskap med bröderna", syskonkärlek. I dag: Nuvarande Alasehir, fyra mil öster om Sardes i slutet av dalgången. Området är jordbävningsdrabbat och staden förstördes helt 17 e.Kr. På samma sätt som staden var känd för sin lojalitet, var församlingen där trogen mot Jesus, se och .] Skriv följande till församlingen
Filadelfias budbärare
(ängel):
Inledning
"Så säger han som är Amen
(den sanne),
han som har
Davids nyckel,
han som öppnar så att ingen kan stänga
och stänger så att ingen kan öppna.
Då sade en av de [tjugofyra] äldste till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam [], Davids rotskott [, ], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen." [I synen i förra kapitlet fram till nu har Gud Fadern på tronen, den helige Ande och allt skapat tydligt framträtt. Nu kommer crescendot i synen – lejonet av Juda stam och Davids rotskott. Två välkända messianska uttryck från Gamla testamentet. Jakob profeterade i över Juda: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga." Nu slår denna profetia in, se även Jesu släkttavla i och .]
"Jag, Jesus har sänt min ängel (budbärare) till er för att vittna om detta i [de lokala] församlingarna. Jag är skottet (arvingen) från Davids rot (släkt), den strålande (klart lysande) morgonstjärnan [början på en ny ljus dag]."
David
