1097 – γινώσκω (ginosko)

känna, förstå


Typ:
Verb
Grekiska: γινώσκω (ginosko)
Uttal: ghin-oce-ko
Talvärde: 1883 (3 + 10 + 50 + 800 + 200 + 20 + 800)    ord med samma talvärde
Ursprung: En förlängd form av a primary verb
Användning: 222 ggr i NT

Beskrivning

Att känna någon, att vara känd. Att uppfatta något. Att förstå.
Att känna i betydelsen att ha samlag.

Ordstam

Ord med ginosko som rot:

ἀναγινώσκωanaginoskoG0314läsa
γνώμηgnomeG1106sinne, avsikt
γνωρίζωgnorizoG1107låtit veta, göra känd,
γνῶσιςgnosisG1108kunskap
γνώστηςgnostesG1109expert
γνωστόςgnostosG1110bekant, bekanta
διαγινώσκωdiaginoskoG1231undersöka, avgöra
ἐπιγινώσκωepiginoskoG1921känna, förnimma, känna igen, veta
καρδιογνώστηςkardiognostesG2589kännare av hjärtat
καταγινώσκωkataginoskoG2607fördöma, döma
προγινώσκωproginoskoG4267känna sedan tidigare
συγγνώμηsuggnomeG4774råd

Motsvarande hebreiska/arameiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) har följande hebreiska/arameiska ord översätts till ginosko :

אָמַרamarH0559säga, tala, tänka
בִּיןbinH0995förstå, ge akt på
חָזָהchazahH2372se, beskåda, se profetiskt
יָדַעjadaH3045veta, känna, ha intim kunskap
יָעַדjaadH3259utse, möta
יָעַץjaatsH3289råda, ge råd
כָּלָהkalahH3615fullborda
לָקַחlaqachH3947ta emot, ta tag i, ta bort, ta upp, ta, välja
מָצָאmatsaH4672hitta, finna
נָגַדnagadH5046berätta, lyfta fram något, upplysa, tala om
נָכַרnacharH5234akänna igen
רָאָהraahH7200se
שָׁמַעshamaH8085höra, lyssna, lyda
תָּכַןtachanH8505mäta, väga

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
sing. första person singularis
-6
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
sing. andra person singularis
-3
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-17
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-16
VERB Verb
2:a aorist aktiv imp. andra aorist aktiv imp.
pl. andra person pluralis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv imp. andra aorist aktiv imp.
sing. andra person singularis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv imp. andra aorist aktiv imp.
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv inf. andra aorist aktiv infinitiv
-15
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
ackusativ sing. ackusativ singularis maskulinum
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-5
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
nom. sing. nominativ singularis maskulinum
-12
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
sing. första person singularis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
pl. andra person pluralis
-5
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
sing. andra person singularis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
sing. tredje person singularis
-6
VERB Verb
2:a aorist pass. ind. andra aorist passiv indikativ
sing. tredje person singularis
-2
VERB Verb
aorist pass. imp. aorist passiv imp.
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
aorist pass. part. aorist passiv particip
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-1
VERB Verb
aorist pass. subj. aorist passiv subjunktiv
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
pl. första person pluralis
-1
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
sing. första person singularis
-2
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
pl. andra person pluralis
-6
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
sing. andra person singularis
-1
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
pl. tredje person pluralis
-3
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
fut. pass. ind. futurum passiv indikativ
sing. tredje person singularis
-4
VERB Verb
imp. aktiv ind. imperfekt aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
imp. aktiv ind. imperfekt aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-4
VERB Verb
pl. perf. aktiv ind. pluskvamperfekt aktiv indikativ
pl. andra person pluralis
-1
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
pl. första person pluralis
-9
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
sing. första person singularis
-7
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
pl. andra person pluralis
-16
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
sing. andra person singularis
-7
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-12
VERB Verb
pres. aktiv imp. presens aktiv imp.
pl. andra person pluralis
-6
VERB Verb
pres. aktiv imp. presens aktiv imp.
sing. andra person singularis
-1
VERB Verb
pres. aktiv imp. presens aktiv imp.
sing. tredje person singularis
-3
VERB Verb
pres. aktiv inf. presens aktiv infinitiv
-2
VERB Verb
pres. aktiv part. presens aktiv particip
dativ pl. dativ pluralis maskulinum
-1
VERB Verb
pres. aktiv part. presens aktiv particip
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-6
VERB Verb
pres. aktiv part. presens aktiv particip
nom. sing. nominativ singularis maskulinum
-2
VERB Verb
pres. aktiv subj. presens aktiv subjunktiv
pl. första person pluralis
-1
VERB Verb
pres. aktiv subj. presens aktiv subjunktiv
pl. andra person pluralis
-1
VERB Verb
pres. aktiv subj. presens aktiv subjunktiv
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
pres. aktiv subj. presens aktiv subjunktiv
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
pres. pass. ind. presens passiv indikativ
sing. tredje person singularis
-2
VERB Verb
pres. pass. part. presens passiv particip
nom. sing. nominativ singularis femininum
-1
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
pl. första person pluralis
-6
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
sing. första person singularis
-2
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
pl. andra person pluralis
-5
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
sing. andra person singularis
-1
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-3
VERB Verb
perf. aktiv inf. perfekt aktiv infinitiv
-1
VERB Verb
perf. aktiv part. perfekt aktiv particip
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-1
VERB Verb
perf. pass. ind. perfekt passiv indikativ
sing. tredje person singularis
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (222 st i TR)


Matteusevangeliet (20)

men rörde (ordagrant: kände) henne inte [de hade inte äktenskapligt samliv], förrän hon hade fött (gr. tikto) en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Nej, när du ger en gåva (allmosa) [när du i medkänsla utövar välgörenhet] – låt [då] inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
Då ska jag öppet säga till dem:
'Jag har aldrig känt (hade ingen personlig relation med) er, gå bort från mig, ni som agerar laglöst [syndar – som avvisar och byter ut Guds lag mot er egen].' [Det är möjligt att göra rätt saker och bygga en kristen verksamhet utan att känna Jesus. Relationen till Jesus, klippan, måste vara grunden i allt en kristen gör.]
Deras ögon öppnades. Jesus sa strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta."
Frukta alltså inte dem [som beskyller er för att gå djävulens ärenden, se vers 25]. Det finns inget som är dolt (överskylt, mörkat) som inte ska bli uppenbarat, och ingenting gömt (hemlighållet) som inte ska bli känt. [Texten är både en varning att allt ont som gjorts ska uppenbaras, och en uppmuntran att goda saker ska bli kända.]
Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter]', så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.
Jesus som visste om detta [deras intentioner att röja honom ur vägen] drog sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade alla. [Det grekiska ordet för bota är therapeuo, vilket beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande.]
[Jesus talar vidare till fariséerna. Han använder på nytt en liknelse att ett träd inte ger någon annan frukt än sin egen sort, och man kan känna trädet på dess frukt, se Matt 7:16–20.]
"Om ni anser (bedömer) att trädet är gott, då är frukten god,
och om ni anser att trädet är dåligt, då är frukten dålig,
för på frukten känner man trädet.
Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets (himlarnas kungarikes) mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
och på morgonen: 'I dag blir det oväder, eftersom himlen är röd och dyster.' Ni vet hur ni ska tyda himlens utseende, men ni kan inte tyda tecknen för tiderna.
Jesus märkte vad de pratade om och sa: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
När översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om.
Jesus kände (märkte, kände igen) deras ondska (fula intentioner) och sa: "Ni skenheliga (som låtsas att ni vill ha svar), varför försöker ni sätta dit mig? [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
"Från fikonträdet kan ni lära er följande liknelse (jämförelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära.
När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i Matt 24:1–26] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara.
Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
då ska hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om
Den som hade fått en talent kom fram och sa: 'Herre, jag har lärt känna dig som en hård (grym, oresonlig) man, som skördar där du inte sått, och samlar in där du inte strött ut.
Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sa till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig.

Markusevangeliet (12)

Han sa till dem: "Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser.
[Liknelsen om såningsmannen och detta citat från Jesaja gjorde lärjungarna konfunderade. Ville Jesus dölja sanningen medvetet för vissa genom att bara tala i liknelser?]
Sedan sa han till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur kan ni då tyda (kunna vara i en process av att förstå) några andra liknelser?
På en gång slutade blödningen (blödningen stoppades från källan), och hon kände (visste) i sin kropp att hon var helad från sin plåga.
Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta vad som hänt. Sedan bad han dem att ge henne något att äta.
Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."
Han begav sig bort därifrån och gick in i Tyros område. Han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla det hemligt.
Jesus, väl medveten om detta, sa till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
De gick ut därifrån och vandrade genom Galileen [utan att passera igenom städerna]. Han ville undvika all uppmärksamhet (ville inte att någon skulle få veta det),
Nu ville de [översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i Jerusalem, se Mark 11:27] gripa honom, de förstod att han hade berättat liknelsen mot dem (med hänvisning till dem). Men de var rädda för folket och lämnade honom och gick sin väg.
"Från fikonträdet kan ni lära er följande liknelse (jämförelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
[Runt Medelhavet är de flesta träd gröna året om, förutom fikonträdet som fäller löven på hösten. Under våren stiger saven i grenarna och bladen knoppas. Det betyder att sommaren inte är långt borta.]
På samma sätt, när ni ser allt detta hända [alla dessa tecken beskrivna i Mark 13] kan ni veta att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
Han förstod (under förhöret hade det gradvis gått upp för honom) att det var av avund [mot Jesus] som översteprästerna hade utlämnat honom.
När han fått det bekräftat av officeren [att Jesus var död] överlät han den döda kroppen till Josef.

Lukasevangeliet (28)

Sakarias sa till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen."
Då sa Maria till ängeln: "Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?"
När högtidsdagarna var slut och de begav sig hem [troligen redan efter de tre första dagarna i påskhögtiden som var de största], stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem [för att fortsätta lyssna på undervisningen de dagar som återstod av påskhögtiden]. Hans föräldrar visste inte det,
Ett träd känns igen på sin frukt,
för inte plockar man väl fikon från törnen
eller skördar vindruvor från en törnbuske.
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sa han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
Han sa: "Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör."
Det finns inget fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
Men Jesus sa: "Någon rörde vid mig [på ett speciellt sätt], för jag kände att [helande] kraft gick ut från mig."
När folket fick reda på det följde de honom [landvägen, se Mark 6:33]. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.
'Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.'
Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen
och den som Sonen vill uppenbara det för."
Det finns inget fördolt
som inte ska uppenbaras,
och inget gömt
som inte ska bli känt.
Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
då ska hans herre komma en oväntad dag och i en oväntad timme och hugga honom i två delar [straffa honom hårt], och låta honom få sin plats bland de otrogna (opålitliga) [hycklarna, de som själva kallar sig tjänare men som medvetet gör tvärt emot sin kallelse].
Den tjänare som vet sin herres vilja, men inte förbereder sig eller handlar efter hans vilja, ska bli slagen med många slag.
Men den som inte vet [har förhållandevis lite kunskap om sin herres vilja] och gör något som förtjänar straff ska piskas med några få slag. Av den som har fått mycket [av Gud] ska det krävas mycket, och av den som människor har anförtrott mycket [den som har ansvar för att ta hand om andra, att portionera ut mat, uppdraget i vers 42], av honom kommer det att krävas ännu mer (ordagrant 'de kommer att kräva ännu mer')."
Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
Jesus sa till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."
Men de tolv lärjungarna begrep ingenting av detta. Det var helt dolt för dem, och de kunde inte förstå (greppa) vad han sa.
När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].
och sa: "Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon.
De ska slå dig [Jerusalem] och dina barn till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." [Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse 70 e.Kr.]
De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
"När ni ser Jerusalem omringas av arméer (som slår läger), då vet ni att dess ödeläggelse är nära.
När bladen börjar knoppas, så ser ni det och förstår att nu är sommaren nära.
På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se vers 25–26.]
Den ene som hette Kleopas svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.

Johannesevangeliet (57)

Han var i världen,
och världen var skapad genom honom,
men världen kände inte igen (hade ingen personlig upplevelse av, ville inte veta av) honom.
Natanael frågade honom: "Hur känner du mig?" [Hur vet du dessa saker om mig?]
Jesus svarade honom: "Innan Filippus kallade på dig, när du fortfarande satt under fikonträdet, såg jag dig."
[Fikonträdet är en bild för nationen Israel, se Jer 8:13; 24:1–10; Hos 9:10. Att sitta under fikonträdet var en rabbinsk bild för att be och studera Skriften. Ens eget fikonträd syftar också på ens eget hem, se Mika 4:4; Sak 3:10. Fikonträdet med sina breda tjocka blad gav gott skydd mot solen. Något i Jesu svar måste ha gjort att Natanael gick från att vara en skeptiker till att bli en troende, se vers 49. Natanael, som sökt sig ner till Jordandalen för att lyssna på Johannes Döparens undervisning, var sannolikt bekant med den rabbinska undervisningen om bön som sa: "Den som när han ber, inte ber för att Messias ska komma, har ännu inte bett."]
Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem [på samma sätt som han gjorde med sina lärjungar från Galileen], eftersom han kände dem alla. [Jesus såg igenom denna kortvariga ytliga tro som bara berodde på de tecken han gjorde. Det är när tron prövas den kan visa sig vara äkta, se 1 Tim 3:6, 10.]
Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se 1 Sam 16:7.]
Jesus svarade och sa:
"Du är Israels lärare och förstår inte (har ingen personlig erfarenhet av) detta?
[Nikodemus, som var en av de främsta lärarna i Skriften, borde känt till och förstått Gamla testamentets profetior om Frälsaren, t.ex. Jes 44:3–5; Hes 37:9–10.]
När Herren [Jesus] nu fick reda på (blev medveten om) att fariséerna hade hört [nåtts av nyheten] att han vann och döpte fler lärjungar än Johannes [Döparen]
Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se Apg 18:8.]
När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: "Vill du bli frisk (helad)?"
men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige."
Om någon vill (skulle vilja; längtar efter att) göra hans [Guds] vilja, ska han förstå (veta) [kommer han att få personlig erfarenhet] – när det gäller läran – om den är från [har sitt ursprung hos] Gud eller om jag talar av [talar sådant som kommer från] mig själv.
Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att [de judiska] ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är den Smorde (Messias)?
Nej, så är det absolut inte, vi vet ju varifrån denne man kommer, men när den [äkta, av Gud] Smorde kommer är det ingen som kommer att veta varifrån han kommer."
Men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.
"Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?"
De förstod inte (hade ingen kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han talade om Fadern.
Då sa Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
Varför förstår ni inte vad jag säger (mitt språk, min dialekt)? [Speciellt ord för uttal och dialekt, används om Petrus tal i Matt 26:73.] Jo, därför att ni inte kan lyssna till (ni står inte ut med, kan inte ta emot) mitt ord (min undervisning).
Judarna sa till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sa att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning).
Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.
Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde]
och jag känner (känner igen; har en personlig relation med) mina får
och de känner (känner igen; har en personlig relation med) mig,
precis som Fadern känner (har en personlig relation med) mig,
känner jag också (har jag också en personlig relation med) Fadern
– och jag ger (lägger ner) mitt liv för fåren.
Mina får lyssnar till min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar).
Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern."
Översteprästerna och fariséerna hade nu också gett order om att den som visste var Jesus var skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.
En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.
Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.
Jesus svarade och sa till honom: "Vad jag gör förstår (ser, vet) du inte [har du inte en klar förståelse av] nu, men du kommer att förstå (veta) [få personlig kunskap] efter [allt] detta [i och med dessa händelser]."
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se vers 4] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sa han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
Ingen av dem vid bordet förstod varför han hade sagt detta till honom.
Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."
[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det nya förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32–33. Se även Rom 12:9–10; Ef 5:1–2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]
Om ni hade känt (haft en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) mig hade ni också känt (sett; haft en inre förståelse av) min Fader. Från och med nu känner ni (har ni en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) honom och har sett honom (urskilt honom tydligt)."
[Jesus är "vägen" till Gud. Här finns även koppling till ett av de hebreiska orden för väg derech. Första gången det används är i 1 Mos 3:24 där Gud "stänger" vägen till livets träd. Jesus är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se Apg 9:2.]
Jesus svarade honom: "Jag har varit så länge hos er och du har inte lärt känna mig (haft en personlig erfarenhet av mig), Filippus? Den som har sett (iakttagit, beaktat) mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?
Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.
På den dagen [troligtvis uppståndelsen, se Joh 20:21–22] ska ni förstå (ha en kunskap baserad på en personlig erfarenhet) att jag är i min Fader, och ni är i mig och jag är i er.
men för att världen ska förstå (personligen erfara) att jag osjälviskt utgivande älskar Fadern, kommer jag att göra det min Far i himlen har befallt mig. Låt oss stå upp och gå härifrån."
"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er.
De kommer att göra detta mot er därför att de inte har lärt känna (inte har en personlig relation med) Fadern eller mig.
Jesus visste att de ville fråga honom så han sa till dem: "Ni frågar varandra om det jag sa:
'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Detta är det eviga livet:
att känna (ha en personlig relation med) dig,
den ende sanne (verkliga) Guden,
och honom som du har sänt, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Nu har de förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att allt du gett mig kommer från dig,
eftersom jag gett dem de ord du gav mig. [Gr. rhema – specifika ord levandegjorda av den helige Ande.] De har tagit emot orden och i sanning förstått att jag kommit från dig, och de har trott att du har sänt mig.
Jag i dem och du i mig,
för att de ska bli ett och välja att bli fullkomligt förenade,
så att världen kan välja att förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att:
Du har sänt mig, och att du älskat dem,
på samma osjälviska, utgivande sätt som du har älskat mig.
Rättfärdige Fader, även om världen inte har lärt känna dig (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet av dig), känner jag dig, och de [alla de som tror] har förstått att du har sänt mig (på ett uppdrag).
Pilatus gick ut igen och sa till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för."
Jesus frågade honom en tredje gång:
"Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?"
[Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"]
Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
"Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!"
[Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se Luk 22:31–32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sa också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se Matt 4:18–20; Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]

Apostlagärningarna (16)

Han svarade: "Det är inte upp till er att veta vilka tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) eller epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) som Fadern personligen har bestämt genom sin vilja (makt, auktoritet).
Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste."
Så Filippus sprang fram [och höll sig nära vagnen]. Han hörde mannen läsa från profeten Jesaja. [I antiken var det vanligt att läsa högt.] Då frågade han: "Förstår du vad du läser?"
[På grekiska är frågan också en fyndig ordlek. Det grekiska ordet för att förstå är ginosko och "läsa" är anaginosko som ordagrant är "att förstå igen". Det beskriver processen för hur det går till när vi läser. Vi känner igen bokstäverna som bygger upp meningen. Bokstäverna förstås igen på ett nytt sätt.]
men Saulus fick reda på deras plan. De höll vakt vid stadens portar [Damaskus sju portar] dag och natt för att döda honom.
När judarna i Thessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket [på samma sätt som de gjort i Thessalonike].
De tog med honom upp till Areopagen och sa: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar?
Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om."
Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?"
När stadssekreteraren hade lugnat folket sa han: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är tempelvårdare (ordagrant "tempel-sopare" – gr. neokoros) av den stora [gudinnan] Artemis och hennes bild som fallit från himlen? [Titeln neokoros, från tempel (gr. naos) och sopa (gr. koreo), blev en hederstitel för kända städer. Ordet finns på mynt från den här tiden.]
Ni vet själva (har en personlig erfarenhet av) att dessa händer försörjt mina egna behov och de som var med mig.
[Paulus arbetade som tältmakare i Thessalonike och Korint, se 1 Thess 2:9; Apg 18:1–3.]
Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv följer (lever i linje med) undervisningen [Torah – gr. nomos] och håller (vaktar) den.
[Fyra messianska judar i församlingen hade snart fullbordat ett nasirlöfte. Namnet nasir, kommer från hebreiska verbet nazar som betyder att avskilja. Det är ett frivilligt löfte att frivilligt avhålla sig från vin – detta livets goda, och stå till Herrens tjänst och söka honom på ett speciellt sätt. Både män och kvinnor kunde göra detta för en tid, se 4 Mos 6:1–21. Paulus tillfrågas att vara med i den avslutande ceremonin i templet när de rakade av sitt hår, se 4 Mos 6:18. Han skulle också bekosta de omfattande offren, se 4 Mos 6:14–15. Han var inte själv delaktig i detta nasirlöfte, eftersom den kortaste perioden var trettio dagar, och det gällde bara sju dagar, se vers 27. Dock rakade Paulus sitt hår i Korint, se Apg 18:18. Om det var ett nasirlöfte kan det hända att han fullgör delar av det här.]
Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen.
Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren [Claudius Lysias]: "Får jag säga något till dig?"
Han svarade: "Du kan ju grekiska!
Då sa Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.
Nästa dag ville han [befälhavaren Lysias] få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet [Sanhedrin] skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.
Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sa han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."

Romarbrevet (9)

Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.
känner du hans vilja,
kan du avgöra vad som är rätt, eftersom du är instruerad av lagen [Torah],
och fridens väg känner de inte. [Jes 59:7]
Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [Kol 3:9–10; Ef 4:22–24; Gal 2:20; 5:24; 6:14]
Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd?
Absolut inte!
Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [2 Mos 20:17; 5 Mos 5:21]
[Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i vers 14 och 15. Detta sista bud i vers 17 fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag.
Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]?
Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:
Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,
mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)?
Vem har varit hans rådgivare? [Jes 40:13]

1 Korintierbrevet (16)

Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet.
Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
genom "dårskapen" som predikas [att man blir frälst genom att "bara" tro].
som ingen av den här tidsålderns härskare
har känt (haft en personlig upplevelse av),
för om de hade gjort det
skulle de aldrig korsfäst ärans (härlighetens) Herre.
För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom honom? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.
En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
Vem kan undervisa honom?
[Jes 40:13, se även Rom 11:34.] Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.
och vidare:
Herren känner de [mänskligt] visas tankar,
han vet att de är tomma. [Ps 94:11]
Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta.
Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha,
men om någon älskar Gud är han känd av honom.

För vi förstår (vet, känner) [bara] till en del
och vi profeterar [bara] till en del.
[Vår kunskap och vår profetiska gåva är begränsad, ofullständig, bristfällig och fragmentarisk.]
För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se 2 Kor 5:7],
men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som vet/känner till allt om mig].

[Nu följer fyra liknelser: flöjt, harpa, trumpet och okända språk. Korint var en internationell stad med många nationaliteter och språk. En kristen som talar i tungor jämförs med en främling som talar ett okänt språk. Paulus poäng är att okända språk inte enar utan splittrar.]
Om livlösa instrument, som till exempel flöjt eller harpa,
inte ger klara (distinkta) toner ifrån sig,
hur ska man då kunna förstå vad som spelas?

Så är det också med er.
Om ni inte talar begripliga ord med era tungor,
hur ska man då kunna förstå vad ni säger?
Då talar ni ut i tomma luften.

2 Korintierbrevet (8)

[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er.
[Paulus ger fyra motiv varför han skriver till dem: Ge glädje, se 2 Kor 2:3. Visa sin kärlek, se 2 Kor 2:4; 3:2; 12:15; 1 Kor 16:24. Pröva deras trofasthet, se 2 Kor 2:9. Visa hur han bryr sig om dem, se 2 Kor 7:11–12.]
När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor].
Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis (efter köttet). Även om vi också har uppfattat den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet [före frälsningen], så gör jag det inte nu längre.
Den som inte [genom egen personlig erfarenhet] visste vad synd var, honom gjorde han till [gjorde Gud till ett med] synd för vår skull, så att vi i honom skulle bli [ett med] Guds rättfärdighet. [Jes 53:9–11; 1 Pet 2:22; Gal 3:13]
Ni känner (har själva erfarit) vår Herres, Jesus den Smordes (Kristi), nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse):
Han som var rik,
blev fattig (helt utblottad) för er skull,
för att ni skulle bli rika
genom hans fattigdom. [Se även Fil 2:6–8.]
Vi hoppas ni ska förstå att vi inte är diskvalificerade [att vi bestått provet att vara ledare över er på rätt sätt].

Galaterbrevet (4)

När Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes som var kända som (hade ryktet om sig att vara) pelare [i Jerusalems församling] kände (förstod, hade en personlig erfarenhet av) Guds nåd som jag fått ta emot, räckte de mig och Barnabas handen för samarbete. Vi kom överens om att vi [jag och Barnabas] skulle gå till hedningarna och de till de omskurna (judarna).
Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn.
Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen?

Efesierbrevet (3)

och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet.
[Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:]
För detta kan ni vara säkra på att:
Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt – gr. porneia),
ingen oren människa,
ingen girig (med materiellt habegär) – en sådan person är en avgudadyrkare –
[Påståendet gäller främst den sista punkten där pengar och välstånd har ersatt Gud i tillbedjan, se Matt 6:24; Fil 3:19; 1 Joh 2:15, men gäller även för de två första punkterna då det skapade tillbeds i stället för Skaparen, se Rom 1:25] har någon del i den Smordes (Kristi) och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i vers 3 upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se Matt 6:24.]
Honom skickar jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan.
[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7–9.]

Filipperbrevet (5)

Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.
Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna skicka Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10–14; Fil 1:24.]
Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet).
[med målet] att känna (personligen få erfara) honom och hans uppståndelses kraft
och att få dela hans lidanden (ordagrant: och gemenskapen av hans umbäranden),
genom att jag blir [mer och mer] lik honom i hans död [ständigt tar form och gestaltar honom i en död som hans],
Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Uttrycket har en dubbel betydelse. Herren finns nära den troende och hjälper, men är också nära och kommer snart tillbaka.]

Kolosserbrevet (1)

och jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur vi har det och för att han ska uppmuntra era hjärtan.

1 Thessalonikerbrevet (1)

Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, skickade bud [genom att sända Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
[Paulus omsorg för församlingarna i Makedonien gjorde att Timoteus skickades tillbaka till Thessalonike. Senare reser även Silas till Filippi. Både Timoteus och Silas återförenas så småningom med Paulus i Korint, som är hans nästa stopp efter Aten, se Apg 18:1–5.]

2 Timoteusbrevet (3)

Må Herren låta honom finna barmhärtighet
hos Herren på den dagen [då Jesus kommer att döma alla människor, se 2 Tim 4:1]. Hur mycket han hjälpte mig i Efesos, det vet du mycket väl.
[Troligen var Onesiforus död. Hans familj nämns igen i de avslutande hälsningarna, se 2 Tim 4:19.]
Men Guds fasta grund [församlingen som är sanningens pelare och grund, se 1 Tim 3:15] består och har detta sigill:
"Herren känner de sina."
[Citat från 4 Mos 16:5, som handlar om Korans, Datans och Abirams uppror mot Mose och församlingen. På samma sätt som Gud då skilde mellan de som var falska lärare och de som var lojala, uppmuntras Timoteus att förtrösta på Gud som skiljer mellan äkta och falska lärare.]
"Var och en som åkallar (bekänner sig till) Herrens namn
ska hålla sig borta från orättfärdighet."
[Inte ordagrant citat, men samma tankegångar som finns i Ps 34:14 och Ords 3:7.]
Du ska veta (måste förstå) att i de sista dagarna blir det svåra tider.
[Uttrycket "de sista dagarna" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16–39 och Heb 1:2.]

Hebreerbrevet (4)

Därför var jag förbittrad (vred – gr. prosochthizo) på det släktet,
och jag sa: De är ständigt vilsna i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga:
"Lär känna Herren!"
Alla kommer att känna mig,
från den minste av dem till den störste,
Ni kände (sympatiserade) med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.
[Enligt romersk lag kunde påföljden för vissa brott vara konfiskering av den dömdes tillgångar. Hebreerbrevets läsare har alltså åtalats och bestraffats för sin tro på Jesus.]
Jag kan berätta för er att vår broder Timoteus har blivit frisläppt. Om han snart kommer hit ska vi besöka er tillsammans.

Jakobs brev (3)

Ni vet [ju] att prövningen (gr. dokimion) av er tro producerar (ger) uthållighet. [Ni vet av egen personlig erfarenhet att när er tro testas och visar sig vara äkta kan ni stå kvar fullständigt fasta.]
Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan.
så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad].
[Se även Ords 10:12; 1 Pet 4:8.]

2 Petrusbrevet (2)

Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung från någons egen fantasi (inbillning).
Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er

1 Johannesbrevet (25)

[I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med "Den som säger", se vers 4, 6, 9.]
Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom:
att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan].
Den som [gång på gång] säger: "Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom",
men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare,
och sanningen finns (är) inte i honom.
Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap),
i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk). Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom.
Jag skriver till er [andliga] fäder,
för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag skriver till er unga män
för ni har segrat över den onde.
Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr paidion],
för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder,
för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män,
för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er
och ni har segrat över den onde.
[Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31–34 och visar på kontinuiteten mellan det Gamla och Nya testamentet.]
Barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion]!
Nu är det den sista tiden (timmen).
Ni har hört
att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om Laglöshetens människa, se 2 Thess 2:3–11],
redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig). Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det) att det är den sista tiden.
[Uttrycket "den sista tiden" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16–39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående.
Ordet "Antikrist" betyder "motståndare till Kristus (den Smorde)", men också "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är "anti" Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus (den Smorde). Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är "Laglöshetens människa", se 2 Thess 2:3, och "Förödelsens styggelse", se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:1, 11 förknippas med Antikrist.]
Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Jesus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja], då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv]
är född av honom [Fadern].
[Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara "född av honom". Meningen börjar med "Se" som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.]
Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].
Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet).
Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom.
[Synd har att göra med att missa målet med livet, som är att leva i gemenskap med Gud. När Guds bud överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se vers 4. För fler beskrivningar se Ords 24:9; Rom 14:23; Jak 4:17; 1 Joh 5:17. Synden river sönder gemenskapen mellan människor, men förstör även den enskilda människans självbild som tar sig uttryck i stolthet och skam. Även relationen till djuren och skapelsen påverkas av synden, se Rom 8:19.]
Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:
att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss. Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].
[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]
Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) att vi är av sanningen [att vi tillhör Gud och är av honom, se Joh 14:6; 18:37]:
I hans närvaro kan vi övertyga (förvissa, stilla) våra hjärtan,
för om våra hjärtan [vårt samvete] fördömer oss,
så är Gud större än våra hjärtan [samveten]
och han känner till allt [ingenting är dolt för honom].
Och den som [kontinuerligt] håller hans bud (instruktioner), förblir (är kvar) [lever] i honom [Gud], och han [Gud] i honom. [När någon sätter sin tilltro till Jesu namn leder det till en iver att vilja följa Guds bud.] (genom/i detta) vet vi [erfar vi personligen] att han förblir (är kvar) [lever] i oss: nämligen utifrån (gr. ek) Anden som han gett oss. [Den helige Ande ger personlig frälsningsvisshet.]
Så här kan ni känna igen [få personlig visshet om] Guds Ande:
Varje ande som bekänner (instämmer med ordet) [Guds ord] att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) har kommit i köttet (i mänsklig gestalt) är (har sitt ursprung) från Gud,
Vi är från [tillhör] Gud.
Den som känner (har en nära personlig relation med) Gud
lyssnar på oss.
Den som inte är från Gud,
lyssnar inte på oss. Så kan vi [alltså] känna igen (skilja mellan) sanningens Ande och villfarelsens ande (den ande som förvillar och leder fel). [Vers 2–6 ramas in med denna fras.]
[Följande sektion (vers 7–21) genomsyras av den kärlek som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig. Ordet kärlek (gr. agape) och att älska (gr. agapao) förekommer här 27 gånger av brevets totalt 43 gånger.]
Mina älskade!
Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
för kärleken kommer från Gud.
Den [var och en] som älskar är född av Gud
och känner [har en personlig relation med] Gud.
Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]
känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,
för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].
[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]
(genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:
att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].
Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.
Gud är kärlek [se vers 8] och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.
På detta sätt kan vi veta (känna igen, ha en personlig erfarenhet av) att vi älskar Guds barn,
när vi älskar Gud och håller hans bud.
Vi vet (har insett/förstått) också att Guds Son har kommit
och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå),
så att vi kan känna (få personlig erfarenhet av) ­honom som är sann,
och att vi är i honom som är sann, i hans Son Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv.
[Ordet "sann" upprepas tre gånger och betonar bokens budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet "sann" fungerar också som en kontrast till "avgudar" i vers 21, eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.]

2 Johannesbrevet (1)

[Från:] Den gamle (äldste),
[Grekiska presbyteros, kan syfta på någon i hög ålder eller på en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna in på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.] till den utvalda frun (härskarinnan – gr. kyria)
och hennes barn.
[Kan syfta på en kvinna och hennes barn. Kyria som egennamn var inte helt ovanligt och det är en feminin form av kyrios som betyder herre eller huvud. Detta brev är liksom nästa adresserat till en person, men kan här också syfta på församlingen och dess medlemmar. Johannes benämner ofta de troende med uttrycket "mina barn". De utvalda var ju också "ett konungsligt prästerskap", kallade att regera med den Smorde Kungen Jesus. Kyrkan var brud åt Kyrios Christos, se 2 Kor 11:2; Upp 19:7.] Jag älskar er alla [med Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]
i sanning,
och inte bara jag,
utan alla som har lärt känna (personligen fått erfara) sanningen,

Uppenbarelseboken (4)

Hennes barn [efterföljare] ska jag döda med pest. Och alla församlingarna ska förstå att jag är den som ständigt rannsakar njurar och hjärtan [en gammaltestamentlig bild på "människans inre"], och som ska ge var och en av er [belöning] efter hans gärningar.
Men till er andra i Thyatira som inte har denna [Isebels] lära, alla ni som inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon ny tung börda.
Kom därför ihåg hur du tagit emot [i tro fått ta emot evangeliet] och hört [Guds ord]. Lyd (håll fast vid sanningen) och vänd om (förändra ert tänkesätt på en gång)! För om du inte vaknar ska jag komma som en tjuv [plötsligt, oväntat] och du ska inte veta vilken timme jag kommer över dig.
Se, jag ger dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag ska få dem att komma och falla ner vid dina fötter, och de ska förstå att jag har älskat dig.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.