Referenser (86 st i TR)
Matteusevangeliet (13)
Från och med nu började Jesus predika [och fortsatte på samma tema som Johannes Döparen, se ] och sade:
"Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera),
för himmelriket är nära." [Frasen "Från och med nu började Jesus" återfinns även i och markerar ett skifte i Jesu liv. Här i kapitel fyra startar hans publika tjänst. I kapitel 16 sker en vändpunkt och vandringen mot korset och uppståndelsen påbörjas.]
[Folket som hört Johannes fråga, se , kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se . Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
Sedan började Jesus öppet gå till rätta med de
[judiska] städer
[som Korasin, Betsaida och Kapernaum i Galileen] där han hade utfört de flesta av sina många underverk, och förebrå dem att de inte hade omvänt sig:
Vid den tiden
[någon gång då Jesus verkade i Galileen] gick Jesus genom sädesfälten på en av sabbatsdagarna.
[Sabbat är i plural. Det kan syfta på den vanliga veckosabbaten, fredag kväll till lördag kväll, eller någon av de högsabbater som inleder och avslutar högtiderna. Denna händelse inträffar troligen på väg till en samling i synagogan en lördagsmorgon eller under någon av helgdagarna kring veckohögtiden Shavuot, eftersom det var skördetid, se .] Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
Men när han såg (kände, upplevde med sina sinnen) hur stark vinden var blev han rädd. När han började sjunka ropade han: "Herre, rädda (hjälp, fräls) mig!"
[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han har varit med lärjungarna har han bara nämnt om sin död tre gånger. Detta är den fjärde, men nu börjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gånger.] Från och med nu började Jesus berätta hur han måste gå till
Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda
[dvs. rådet, Sanhedrin i Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och hur han skulle bli dödad, men uppstå på den tredje dagen.
Då tog Petrus honom avsides (för att samtala privat). Han tillrättavisade Jesus skarpt och sade: "Må Gud bevara dig, Herre! Detta får inte hända dig."
När han började redovisningen, förde man till honom en man [en tjänare] som var skyldig honom 10 000 talenter. [Jesus använder det högsta använda siffervärdet och den dåtida högsta valutaenheten i sin liknelse. En talent var värd minst 6 000 denarer, där en denar motsvarade en arbetares dagslön. Skulden var alltså enorm, 60 miljoner dagslöner, vilket motsvarar flera miljarder svenska kronor. En skuld omöjlig att betala tillbaka själv!]
När det blivit kväll [klockan sex, se ] sade vingårdens ägare till förmannen: 'Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med de som kom sist och sluta med de första.'
och börjar slå de andra medtjänarna och äter och dricker med de druckna,
Då blev de djupt sårade (ledsna) och började fråga honom en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?"
Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press).
Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud, om det han sade inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sade sedan]: "Jag känner inte den mannen." I samma ögonblick gol en tupp.
Markusevangeliet (27)
Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll. [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också ; ; ; ; , ; . Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se . Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]
En sabbat gick Jesus på en väg som gick igenom ett sädesfält, och medan de gick började hans lärjungar att rycka av veteaxen. [Sabbaten varade från fredag kväll till lördag kväll, och denna händelse inträffar troligen på väg till samlingen i synagogan på lördagsmorgonen.]
Sedan började han undervisa vid sjön igen.
[Jesus hade undervisat där tidigare, se .] En stor skara samlades kring honom, därför steg han i båten
[som de hade redo, se ] och satt i den ute på vattnet medan folket stod på
stranden.
Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. [Det ekonomiska värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att en plågad människa blivit helad.]
Mannen gick då och ropade ut över hela
Dekapolis (området med de tio städerna) allt vad Jesus hade gjort med honom, och alla blev förundrade
(förvånade, chockade).
[Den tidigare demoniserade mannen blir nu den första hedniska evangelisten som Markus omnämner. Dekapolis var en region bestående av tio löst sammansatta städer öster om Jordanfloden och Galileiska sjön. De hade blivit fria från judiskt styre 63 f.Kr. när den romerska generalen Pompejus intog området. Svin användes ibland som offerdjur i hedniska tempel. Det värsta exemplet i den judiska historien var när Epifanes vanhelgade templet i Jerusalem och offrade svin på ett altare till Zeus 167 f.Kr.]När det blev sabbat undervisade han i synagogan.
[Jesus var känd och synagogföreståndaren inbjöd honom att tala på huvudgudstjänsten på lördagsmorgonen i Nasaret.] Många som hörde honom häpnade
(blev helt överväldigade och förvånade) och sade:
"Var har han fått detta
(dessa idéer) ifrån?
Vad är det för visdom han har fått
[utan att ha blivit lärd under någon rabbin]?
Hur kan han utföra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
Han kallade till sig de tolv [apostlarna] och började sända ut dem två och två [som sina sändebud] och gav dem auktoritet (makt) över de orena andarna. [Matteus gör en parvis uppräkning av de tolv, se .]
När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se , så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden).
De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var.
Fariséerna kom ut och började diskutera med honom. För att pröva (fresta och fälla honom) begärde de ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud].
Därefter började han undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar.
Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt.
Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?"
Nu var de på väg upp till
Jerusalem.
[De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se .] Jesus gick före dem
[målmedvetet mot korset] och de var förfärade
(på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom:
När de tio andra hörde detta, blev de mycket upprörda på Jakob och Johannes (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett).
Jesus kallade till sig dem [alla tolv] och sade: "Ni har sett hur de som anses vara folkets ledare uppträder som herrar över dem, och de i höga positioner använder sin auktoritet över folket.
När Bartimaios hörde att det var Jesus från
Nasaret, började han ropa
(gång på gång): "Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig
(visa nåd och medlidande, på en gång)!"
När de kom till
Jerusalem, gick han in på tempelområdet och började driva ut de som sålde och köpte i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna
(stolarna) för dem som sålde duvor.
[Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se . När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se . Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se .]Han började tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård, murade en mur kring den [för att skydda från vilda djur], högg ut ett presskar [under vinpressen för att samla upp saften från de pressade druvorna] och byggde ett vakttorn. [Vingården är en välkänd symbol på landet Israel, se t.ex. .] Därefter arrenderade han ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort.
Jesus började tala till dem: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er!
De blev bedrövade (visade att de var ledsna och sårade), och sade till honom en efter en: "Det är väl inte jag, eller hur?"
Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bäva (en plötslig våg av fruktan mötte honom) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press).
Några började sedan spotta på honom och täckte hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: "Profetera!" Även vakterna slog honom [i ansiktet] med sina handflator.
När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" [I är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i . Utifrån var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.]
Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud om det han sade inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sade sedan]: "Jag känner inte den mannen som ni talar om."
Folket kom upp och började begära att Pilatus skulle göra som han brukade.
och började hälsa honom: "Länge leve judarnas konung!" [Man härmade hälsningen "Länge leve Caesar, konungen".]
Lukasevangeliet (31)
Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) []. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte igång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham.
[Lukas skildrar ofta händelser från Marias perspektiv. Han beskriver änglabesöket i Nasaret, hennes lovsång och resan till Elisabet. Det grekiska ordet huios, som används före varje namn i släktträdet nedan, är ett generellt ord för släktskap som kan översättas: son, barnbarn eller svärson. Det andra namnet i släkttavlan, Eli, kan alltså vara Josefs far eller hans svärfar. Att den grekiska bestämda genitivformen tou finns framför alla namn utom Josefs namn kan antyda att han bara nämns eftersom han är gift med Maria. Släktträdet har 77 namn som kan delas in i elva grupper med sju namn i varje. Förutom den bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn. Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Det är viktigt att betona att ordsymbolik inte är någon exakt vetenskap, se för mer info.] Jesus var omkring trettio år när han började sin tjänst [I är det föreskrivet att en präst ska vara 30 år när han går in i tjänst.]
Man menade (den allmänna uppfattningen var) att han var son till Josef,
svärson till Eli [Marias far],
Då började han tala och sade till dem: "I dag [] har detta skriftställe gått i uppfyllelse medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt."
De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Mannen [som var död] satte sig upp och började tala. Jesus gav [tillbaka] honom till hans mor.
Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam. [Verben i föregående vers ger en detaljerad beskrivning av varje rörelse som kvinnan gör. Att hon deltar på middagen är inte så förvånande. När en lärare var inbjuden att äta var åhörare välkomna att stå utmed väggarna och lyssna, men sättet hon närmar sig Jesus var ovanligt, särskilt med tanke på hennes rykte.]
Men de som var runt bordet började säga till varandra: "Vem är han som till och med förlåter synder?"
När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se .] När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken
[mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
När Jesus hade gått ut därifrån [från fariséns hus], började de skriftlärda och fariséerna ansätta honom bittert (hatet mot honom fick ett djupare fäste inom dem och blev som ett slavok som band dem). De överöste honom med många frågor (som han skulle svara direkt på, utan betänketid och möjlighet att göra någon utläggning),
[Jesus hade börjat tala till folket om Jona-tecknet och att kroppens lampa är ögat, se . Efter en frukost hos en farisé strömmar folk i tusental till Jesu undervisning.] Under tiden [då Jesus var inne i fariséns hus] hade folk samlats i tusental [myriader, det högsta grekiska talvärdet 10 000, men också bildligt för en stor skara], så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sade:
"Var på er vakt mot fariséernas surdeg som är hyckleriet! [Jesus har just avslöjat fariséernas religiösa fasad, se .]
Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: 'Min herre är försenad' (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad,
När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.]
Då ska ni säga: 'Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i ], och du har undervisat på våra huvudgator.'
Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Ge honom din plats!' Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen.
Men en efter en började de alla ursäkta sig.
Den förste sade till honom: 'Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på [inspektera] den. Jag är ledsen att jag inte kan komma. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Åkern var redan köpt, men han verkar orolig att han gjort en dålig affär.]
Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom
och säga: 'Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.'
När han hade gjort slut på allt han hade, kom en svår hungersnöd över landet och han började lida nöd (stå i skuld, komma efter med betalningarna).
för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.'
Och de började fira.
När han närmade sig vägen som leder ner från
Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett.
Jesus gick in i tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där.
Sedan började han berätta denna liknelse för folket:
"En man planterade en vingård [som är en bild på Israel, se ]. Mannen arrenderade ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste till ett annat land under en lång tid.
När detta börjar hända, räta på er och lyft upp era huvuden [från er nedböjda förtryckta position], för er befrielse (återlösning) är nära."
Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.
Där [inför Pontius Pilatus] började de anklaga honom och sade: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är den Smorde (Messias), en kung!"
Då ska man säga till bergen: 'Fall över oss', och till höjderna: 'Dölj oss.' []
Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna.
[Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske: – Berättelsen som inom judendomen kallas Akeda – "bindandet" av Isak. Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten. – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset. – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken. – kopparormen i öknen, se . – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se . – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i
Jerusalem.
Johannesevangeliet (2)
När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom].
Sedan (efter det) häller (öser, slår) han vatten i ett tvättfat och [han] började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linnehandduken som han hade bundit om bundit om sig (ordagrant: med vilken han var omgjordad). [Efter en dag på dammiga vägar var det nödvändigt att tvätta fötterna och ofta hade husets värd en slav som utförde denna uppgift. Vägarna i Jerusalem var dock stenbelagda och jämförelsevis rena. Pluralformen på kläder i visar att Jesus antagligen tog av sig alla yttre plagg och bara hade en tunika på sig, dvs. de kläder en slav bar.]
Apostlagärningarna (10)
Käre Theofilos [som betyder "den som älskar Gud" eller "älskad av Gud"],
i den första (tidigare) avhandlingen (volymen) jag skrev [Lukasevangeliet],
har jag redogjort för allt som Jesus började göra och undervisa om
från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."
De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk
(tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord
(klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).
[Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet "hus" anges i . Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se , så de är någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se . Även om ordet för "hus" är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se . Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se , . Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, mikveh på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se .]Då öppnade Filippus sin mun, och började med utgångspunkt från denna passage i Skriften att berätta evangeliet (det glada budskapet) om Jesus för honom.
Ni känner själva till
(har med egna ögon sett) vad som har hänt i hela
Judéen. Det började i
Galileen efter
[omvändelse-]dopet som Johannes
[Döparen] predikade.
Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt [han återger kortfattat händelserna i föregående kapitel]:
När jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. []
Han började frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de honom till sig
(tog honom avsides för att ostört kunna tala med honom) och undervisade
(förklarade för) honom ännu mer exakt
(grundligare, korrekt) om "Guds väg".
[Apollos kände bara till Johannes omvändelsedop. Uttrycket "Guds väg" syftar troligtvis här på grunderna i evangeliet: hur Jesus dog för våra synder och uppstod igen, dopet i den helige Ande, osv. Den vältalige Apollos blev undervisad av en tältmakare och hans fru. Under dessa samtal berättade de förmodligen också om allt fantastiskt som hände i församlingen i Korint där man fungerade i Andens gåvor. Priscilla och Aquila hade nyligen kommit därifrån, se . Kanske inspirerades Apollos av deras berättelser och ville också besöka församlingen där.]När Paulus hade kallats in började Tertullus sina anklagelser mot Paulus. Han sade:
När han hade sagt detta tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta.
Romarbrevet (1)
Och vidare säger Jesaja:
Jishajs rot [Messias],
han som står upp för att regera över folken,
på honom
ska hednafolken hoppas. [] [Det finns en tydlig linje i dessa fyra citat som visar att hedningarna alltid funnits med i Guds plan att bli välsignade genom israeliterna, se . I den första prisar David Gud bland hedningar; i den andra uppmanar Mose hedningarna att glädja sig tillsammans med judarna; i den tredje uppmanar psalmisten hedningarna att prisa Herren; och i den fjärde profeterar Jesaja att hedningarna ska leva under Messias och ha sitt hopp i honom.]
2 Korintierbrevet (1)
Måste vi rekommendera oss själva igen
(lägga fram våra meriter)?
Behöver vi, som vissa andra
[falska apostlar, se 2:17], rekommendationsbrev till er eller från er?
[Det var inte ovanligt med rekommendationsbrev. Några exempel i NT är: Apollos, ; Timoteus, ; Febe, ; Johannes Markus, ; Titus, . Paulus känner sorg över att relationen med vissa i Korint har sjunkit så lågt att han skulle behöva rekommendationsbrev från en tredje part. Han hade ju varit med och fört många av korintierna till tro!]1 Petrusbrevet (1)
[I sammanhanget med lidande tar Petrus upp att de prövningar som de troende upplevde () var en försmak på att mer skulle komma.] För det är [nu rätt] tid att domen påbörjas (har påbörjat) – med (från) Guds hus (hushåll, familj) [; ; ; ]. Men om den börjar med (från) oss, hur blir då slutet för dem som inte tror (inte lyder; dem som hela tiden vägrar låta sig övertygas om) Guds glada nyheter (evangelium)?
regera
