Avancerad sök

Sökresultat: 18

Kärnbibeln: (1)

Ps 1:1
[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.]

Psalm 1 – Två vägar

[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"
Författare: Okänd, kanske David.
Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, vers 4–5
4. De två vägarna, vers 6]
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).
[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]

Interlinjär versionBETA: (1)

Ps 1:1
אַשְׁרֵי הָאִישׁ אֲשֶׁר לֹא הָלַךְ בַּעֲצַת רְשָׁעִים וּבְדֶרֶךְ חַטָּאִים לֹא עָמָד וּבְמוֹשַׁב לֵצִים לֹא יָשָׁב
salig [best. form] man som [Vers slut] inte gå i råd ond och i väg syndare inte stå upprätt och i boplats håna inte sitta [Vers slut]

Korsreferenser: (16)

Job 5:17
Se [därför som en logisk konsekvens],
mycket lycklig (salig, rikt välsignad – hebr. ashre) [Ps 1:1] är den man som Gud (Eloha) förebrår (överbevisar)
och den Allsmäktiges (Shaddajs) förmaning (disciplinering) – förakta inte den. [Ords 3:11–12; Heb 12:5]
Job 5:17
Se [därför som en logisk konsekvens],
mycket lycklig (salig, rikt välsignad – hebr. ashre) [Ps 1:1] är den man som Gud (Eloha) förebrår (överbevisar)
och den Allsmäktiges (Shaddajs) förmaning (disciplinering) – förakta inte den. [Ords 3:11–12; Heb 12:5]
Ps 2:12
Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!
[Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]
Ps 2:12
Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!
[Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]
Ps 26
[En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4–5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4–5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b–2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3–5
C Renhet – templet, vers 6–8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9–11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12]
Ps 26
[En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4–5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4–5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b–2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3–5
C Renhet – templet, vers 6–8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9–11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12]
Ps 41
[Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se Ps 1:1.
Citeras: Jesus citerar från vers 10 när han talar om förrädaren Judas, se Joh 13:18.
Författare: David
Struktur:
1. Välsignad är den som är omtänksam, vers 2–4
2. Bön om hjälp, vers 5–11
3. Förtröstan, vers 12–13
4. Avslutande lovprisning (sektion mellan bok ett och två), vers 14]
Ps 41
[Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se Ps 1:1.
Citeras: Jesus citerar från vers 10 när han talar om förrädaren Judas, se Joh 13:18.
Författare: David
Struktur:
1. Välsignad är den som är omtänksam, vers 2–4
2. Bön om hjälp, vers 5–11
3. Förtröstan, vers 12–13
4. Avslutande lovprisning (sektion mellan bok ett och två), vers 14]
Ps 112:10
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
han gnisslar tänder och tynar bort.
Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med).
[Ordet "Den gudlöse" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]
Ps 112:10
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
han gnisslar tänder och tynar bort.
Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med).
[Ordet "Den gudlöse" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]
Ps 119:1
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
Ps 119:1
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
Ords Introduktion
[Introduktion: Ordspråksboken är en praktisk bok. Den innehåller samlingar av ordspråk för att leva vist. Ordspråken lyfter ofta fram positiva och negativa konsekvenser av livsval. Den spänner över praktiskt taget livets alla områden som äktenskap, barnuppfostran, affärsrelationer, arbetsmoral, tal, inre attityder, gudstjänstliv, planering av framtiden, hur de fattiga ska hjälpas, hur fiender ska behandlas och mycket mer.
Ordspråksboken följer en pedagogisk modell där den som undervisar är en "far" och den tänkte läsaren/lyssnaren är dennes son. På sin väg genom livet ställs sonen inför en mängd olika val. Ordspråksboken driver tesen att det avgörande valet står mellan visheten och dårskapen. Dessa båda personifieras som kvinnor som lockar sonen att välja väg. Visheten börjar med att frukta och vörda Gud, medan dårskapen på ett eller annat sätt alltid är förknippad med avgudadyrkan eller trolöshet mot Gud. Hebreiskan har flera ord för dåre. Följande fem ord används i Ordspråksboken, i ökande grad av dårskap:
1. Den enkle/öppne dåren (hebr. peti) – saknar kunskap, är okunnig, öppen och lättledd, men kan förändra sig (Ords 1:4, 22).
2. Den babblande dåren (hebr. evil) – pratar strunt (Ords 10:8, 10, 14, 21), kan tas för vis om han är tyst (Ords 17:28), tror hans egen väg är rätt (Ords 12:15).
3. Den oresonlige dåren (hebr. kesil) – vägrar ta till sig Guds vishet (Ords 1:22, 32; 3:35; 8:5; 10:1, 18, 23; 12:23; 13:16, 19, 20; 14:7, 8, 16, 24, 33; 15:2, 7, 14, 20; 17:10, 12, 16, 21, 24, 25; 18:2, 6, 7; 19:1, 10, 13, 29; 21:20; 23:9; 26:1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; 28:26; 29:11, 20).
4. Den hånfulle dåren (hebr. lets) – föraktar Gud och lär ut dårskap (Ps 1:1), vägrar ta till sig tillrättavisning (Ords 1:22; 13:1).
5. Den ondskefulle dåren (hebr. naval) – lever helt utan Gud (Ps 14:1), är en sorg för sina föräldrar (Ords 17:7, 21). Ordet härstammar från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval (Nabal på svenska). Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. Denne man, med samma namn, personifierar dårskap.
Genre: Visdomslitteratur.
Skrivet: Omkring år 1000 f.Kr. (Vissa delar kan ha sammanställts senare av kung Hiskia, år 726-698 f.Kr.)
Författare: Salomo.
Kap 25-29 är troligtvis bearbetade av Hiskias män, se Ords 25:1.
Kap 30-31 har ordspråk från Agur, se Ords 30:1, och Lemuel, se Ords 31:1, som kan varit pseudonymer för Salomo.]
Ords Introduktion
[Introduktion: Ordspråksboken är en praktisk bok. Den innehåller samlingar av ordspråk för att leva vist. Ordspråken lyfter ofta fram positiva och negativa konsekvenser av livsval. Den spänner över praktiskt taget livets alla områden som äktenskap, barnuppfostran, affärsrelationer, arbetsmoral, tal, inre attityder, gudstjänstliv, planering av framtiden, hur de fattiga ska hjälpas, hur fiender ska behandlas och mycket mer.
Ordspråksboken följer en pedagogisk modell där den som undervisar är en "far" och den tänkte läsaren/lyssnaren är dennes son. På sin väg genom livet ställs sonen inför en mängd olika val. Ordspråksboken driver tesen att det avgörande valet står mellan visheten och dårskapen. Dessa båda personifieras som kvinnor som lockar sonen att välja väg. Visheten börjar med att frukta och vörda Gud, medan dårskapen på ett eller annat sätt alltid är förknippad med avgudadyrkan eller trolöshet mot Gud. Hebreiskan har flera ord för dåre. Följande fem ord används i Ordspråksboken, i ökande grad av dårskap:
1. Den enkle/öppne dåren (hebr. peti) – saknar kunskap, är okunnig, öppen och lättledd, men kan förändra sig (Ords 1:4, 22).
2. Den babblande dåren (hebr. evil) – pratar strunt (Ords 10:8, 10, 14, 21), kan tas för vis om han är tyst (Ords 17:28), tror hans egen väg är rätt (Ords 12:15).
3. Den oresonlige dåren (hebr. kesil) – vägrar ta till sig Guds vishet (Ords 1:22, 32; 3:35; 8:5; 10:1, 18, 23; 12:23; 13:16, 19, 20; 14:7, 8, 16, 24, 33; 15:2, 7, 14, 20; 17:10, 12, 16, 21, 24, 25; 18:2, 6, 7; 19:1, 10, 13, 29; 21:20; 23:9; 26:1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; 28:26; 29:11, 20).
4. Den hånfulle dåren (hebr. lets) – föraktar Gud och lär ut dårskap (Ps 1:1), vägrar ta till sig tillrättavisning (Ords 1:22; 13:1).
5. Den ondskefulle dåren (hebr. naval) – lever helt utan Gud (Ps 14:1), är en sorg för sina föräldrar (Ords 17:7, 21). Ordet härstammar från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval (Nabal på svenska). Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. Denne man, med samma namn, personifierar dårskap.
Genre: Visdomslitteratur.
Skrivet: Omkring år 1000 f.Kr. (Vissa delar kan ha sammanställts senare av kung Hiskia, år 726-698 f.Kr.)
Författare: Salomo.
Kap 25-29 är troligtvis bearbetade av Hiskias män, se Ords 25:1.
Kap 30-31 har ordspråk från Agur, se Ords 30:1, och Lemuel, se Ords 31:1, som kan varit pseudonymer för Salomo.]
Matt 7:14
För trång är den port
och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se Apg 14:22]
den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)." [Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se 2 Mos 18:20; 5 Mos 30:16; Ords 22:6; Ps 1:1–2, 6; 2 Tim 3:10. Ordet för port som används här i vers 13–14 är gr. pyle. Det beskriver huvudporten in till en stad eller rike, se Luk 7:12; Matt 16:18.]
Matt 7:14
För trång är den port
och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se Apg 14:22]
den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)." [Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se 2 Mos 18:20; 5 Mos 30:16; Ords 22:6; Ps 1:1–2, 6; 2 Tim 3:10. Ordet för port som används här i vers 13–14 är gr. pyle. Det beskriver huvudporten in till en stad eller rike, se Luk 7:12; Matt 16:18.]