Luk 11:1En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sa en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar."
[Jesus är på väg till Jerusalem, se . Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.] Luk 11:1En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sa en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar."
[Jesus är på väg till Jerusalem, se . Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.] Luk 11:4Och förlåt oss våra synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' "
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .] [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ; . Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se .]
Luk 11:4Och förlåt oss våra synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' "
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .] [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ; . Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se .]
Jak Introduktion[Introduktion: I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.
Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:
–
–
–
–
–
–
Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.
Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.
Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.
Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se .
Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se . Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se . Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se . Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se ; . Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se . Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se , men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se . I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se . Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se ; . Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.] Jak Introduktion[Introduktion: I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.
Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:
–
–
–
–
–
–
Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.
Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.
Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.
Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se .
Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se . Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se . Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se . Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se ; . Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se . Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se , men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se . I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se . Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se ; . Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.] Jak 4:8Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. []
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
Jak 4:8Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. []
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
Upp 3:20Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig.
[Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även ; ; ; . Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den helige Ande, se . En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se ; ; ; .]
Upp 3:20Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig.
[Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även ; ; ; . Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den helige Ande, se . En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se ; ; ; .]
