5 Mos 31:13Detta så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren er Gud (Jahve Elohim) []. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över [floden] Jordan, för att ta det i besittning."
[Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se ; . Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda.
Jubelår
Det 49:e året är ett jubelår (hebr. jovel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se . Det är detta som anspelas i och som Jesus refererar till i . Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället.]
5 Mos 31:13Detta så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren er Gud (Jahve Elohim) []. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över [floden] Jordan, för att ta det i besittning."
[Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se ; . Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda.
Jubelår
Det 49:e året är ett jubelår (hebr. jovel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se . Det är detta som anspelas i och som Jesus refererar till i . Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället.]
Jes 61:1[Jesus citerar från när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se . Jesus avslutar läsningen mitt i och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.]
Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) Ande är över mig,
för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
Jes 61:1[Jesus citerar från när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se . Jesus avslutar läsningen mitt i och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.]
Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) Ande är över mig,
för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
Mal 4:6Och han [den kommande profeten] ska vända (föra tillbaka; omvända)
fädernas hjärta
till sönerna (barnen)
och sönernas (barnens) hjärta
till deras fäder
så att jag inte kommer
och slår landet med utrotning (utplåning; fullständigt fördärv).
[Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se .]
[Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den Hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln:
Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Chetuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken)
Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från fram till David som ska välsigna nationerna . Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se . Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från i knyter han an till denna röda tråd.]
Mal 4:6Och han [den kommande profeten] ska vända (föra tillbaka; omvända)
fädernas hjärta
till sönerna (barnen)
och sönernas (barnens) hjärta
till deras fäder
så att jag inte kommer
och slår landet med utrotning (utplåning; fullständigt fördärv).
[Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se .]
[Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den Hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln:
Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Chetuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken)
Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från fram till David som ska välsigna nationerna . Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se . Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från i knyter han an till denna röda tråd.]
Matt 4:12När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till
Galileen.
[Han gick till sin hemstad Nasaret, se .] Matt 4:12När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till
Galileen.
[Han gick till sin hemstad Nasaret, se .] Matt 13:53När Jesus hade avslutat dessa liknelser
[i kapitel 13], lämnade han platsen.
[Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum.] Matt 13:53När Jesus hade avslutat dessa liknelser
[i kapitel 13], lämnade han platsen.
[Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum.] Mark 6:1Jesus gick bort därifrån
[troligtvis Kapernaum] och kom till sin hemstad
[Nasaret, se ; ]. Hans lärjungar följde honom.
Mark 6:1Jesus gick bort därifrån
[troligtvis Kapernaum] och kom till sin hemstad
[Nasaret, se ; ]. Hans lärjungar följde honom.
Luk 9:2Han sände ut dem (gr. apostello) för att förkunna Guds rike och hela de sjuka. [Jesu tjänst innehöll både ord och handling, se . Jesus hade tidigare kallat de tolv lärjungarna till att bli apostlar, se . Ordet apostel betyder sändebud, och verbformen av samma grekiska ord används här för "sände ut". De är fortfarande lärjungar som följer och lär från Jesus, se t.ex. . Nu sänds de ut två och två för att göra samma sak som de sett Jesus göra, se .]
Luk 9:2Han sände ut dem (gr. apostello) för att förkunna Guds rike och hela de sjuka. [Jesu tjänst innehöll både ord och handling, se . Jesus hade tidigare kallat de tolv lärjungarna till att bli apostlar, se . Ordet apostel betyder sändebud, och verbformen av samma grekiska ord används här för "sände ut". De är fortfarande lärjungar som följer och lär från Jesus, se t.ex. . Nu sänds de ut två och två för att göra samma sak som de sett Jesus göra, se .]
1 Tim 4:13Tills jag kommer, fortsätt att
läsa högt ur Skriften
[främst GT, men även vissa NT-brev fanns i omlopp, se .] uppmuntra
(trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana) och undervisa
(lära, instruera).
[Den kristna gudstjänsten följde samma mönster som den judiska samlingen i synagogan där någon efter textläsningen lade ut ordet. Jesus följde det mönstret i Nasaret och Paulus och Barnabas gjorde på samma sätt i Antiokia i Pisidien, se ; . Uppmuntran och undervisning hör ihop. Båda orden finns tillsammans i .] 1 Tim 4:13Tills jag kommer, fortsätt att
läsa högt ur Skriften
[främst GT, men även vissa NT-brev fanns i omlopp, se .] uppmuntra
(trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana) och undervisa
(lära, instruera).
[Den kristna gudstjänsten följde samma mönster som den judiska samlingen i synagogan där någon efter textläsningen lade ut ordet. Jesus följde det mönstret i Nasaret och Paulus och Barnabas gjorde på samma sätt i Antiokia i Pisidien, se ; . Uppmuntran och undervisning hör ihop. Båda orden finns tillsammans i .]