Avancerad sök

Sökresultat: 8

Kärnbibeln: (1)

Jes 41:15
Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
och låta kullarna bli som agnar.

Interlinjär versionBETA: (1)

Jes 41:15
הִנֵּה שַׂמְתִּיךְ לְמוֹרַג חָרוּץ חָדָשׁ בַּעַל פִּיפִיּוֹת תָּדוּשׁ הָרִים וְתָדֹק וּגְבָעוֹת כַּמֹּץ תָּשִׂים
se sätta du till tröskvagn skarp ny mästare tveeggat tröska berg och pulverisera och höjd som agnar sätta [Vers slut]

Korsreferenser: (6)

Rut 3:1
[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se Rut 2:17. På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se 5 Mos 25:4. Ibland användes tröskslädar, se Jes 41:15.
Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se Amos 9:9; Luk 22:31.
Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se Rut 3:2. Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.]

Noomi, Ruts svärmoder, sa till henne: "Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
Rut 3:1
[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se Rut 2:17. På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se 5 Mos 25:4. Ibland användes tröskslädar, se Jes 41:15.
Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se Amos 9:9; Luk 22:31.
Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se Rut 3:2. Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.]

Noomi, Ruts svärmoder, sa till henne: "Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]