Avancerad sök

Sökresultat: 10

Kärnbibeln: (1)

Jak 4:7
Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar],
så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [1 Pet 5:9]

Interlinjär versionBETA: (1)

Jak 4:7
ὑποτάγητε οὖν τῷ θεῷ. ἀντίστητε δὲ τῷ διαβόλῳ καὶ φεύξεται ἀφ᾽ ὑμῶν,
underordna därför – Gud. stå emot men – djävul och fly från du,

Korsreferenser: (8)

Ords 9:18
Han [som följer hennes råd] inser inte att skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) är där,
att hennes [den prostituerades] gäster redan har sjunkit ner i Sheols (gravens, underjordens) djup.
[Hebr. sheol beskriver de dödas plats, ordet kommer från shaal som betyder "fråga efter". Det finns en dragningskraft i detta destruktiva. Se även 1 Pet 5:9; Jak 4:7–10.]
Ords 9:18
Han [som följer hennes råd] inser inte att skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) är där,
att hennes [den prostituerades] gäster redan har sjunkit ner i Sheols (gravens, underjordens) djup.
[Hebr. sheol beskriver de dödas plats, ordet kommer från shaal som betyder "fråga efter". Det finns en dragningskraft i detta destruktiva. Se även 1 Pet 5:9; Jak 4:7–10.]
1 Kor 10:13
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.
[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]
1 Kor 10:13
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.
[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]
2 Kor 11:3
Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva [1 Mos 3:1–6], så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot den Smorde (Messias, Kristus).
[Paulus använder bilden av äktenskap och den judiska trolovningen som var mycket mer bindande än dagens förlovning. Paulus var som en far för församlingen i Korint, se 1 Kor 4:15. Jesus liknas ofta vid Adam, se Rom 15:14; 1 Kor 15:21–22, 45. Här liknas församlingen i Korint vid Eva. Församlingen är trolovad med Jesus. I stället för att stå emot djävulen, se Jak 4:7, hade korintierna lyssnat på djävulens representanter som förlett dem, se 2 Kor 11:13–15; 4:2.]
2 Kor 11:3
Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva [1 Mos 3:1–6], så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot den Smorde (Messias, Kristus).
[Paulus använder bilden av äktenskap och den judiska trolovningen som var mycket mer bindande än dagens förlovning. Paulus var som en far för församlingen i Korint, se 1 Kor 4:15. Jesus liknas ofta vid Adam, se Rom 15:14; 1 Kor 15:21–22, 45. Här liknas församlingen i Korint vid Eva. Församlingen är trolovad med Jesus. I stället för att stå emot djävulen, se Jak 4:7, hade korintierna lyssnat på djävulens representanter som förlett dem, se 2 Kor 11:13–15; 4:2.]
Jak 3:13
[Följande två stycken (Jak 3:13–18 och Jak 4:1–10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17–18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]
Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: ´vishetens mildhet/saktmod´) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].
[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]
Jak 3:13
[Följande två stycken (Jak 3:13–18 och Jak 4:1–10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17–18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]
Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: ´vishetens mildhet/saktmod´) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].
[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]