Dom 3:7[Domarboken går i kronologisk ordning igenom de tolv domarna som verkade under denna tidsperiod. Här i Domarboken skapas sju sektioner. Sju ledare (de mest framträdande) beskrivs i detalj, medan de övriga fem bara omnämns i förbifarten. Gideon är den fjärde (av de sju som beskrivs utförligt) vilket gör att i det kiastiska mönstret är han den centrala domaren. Här finns också hans son beskriven, som inte var domare utan kung, se . Varje hebreiskt namn har också en betydelse. Gideon betyder t.ex. genombrott.
1. Otniel – Guds lejon ()
2. Ehud – enhet ()
3. Shamgar – svärd ()
4. Debora – bi och fackla/ljus ()
5. Gideon – genombrott ()
– Gideons son Avimelech – kungens far ()
6. Tola – mask/karmosinröd ()
7. Jair – han ger ljus ()
8. Jefta – han öppnar ()
9. Ivtsan – deras vithet ()
10. Elon – ek/mäktig ()
11. Abdon – slaveri/förtryck ()
12. Simson – som solen ()
Varje sektion följer ett liknande mönster med inledande förtryck, Herrens ingripande och därefter upphör förtrycket.]
Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och glömde Herren sin Gud (Jahve Elohim) och tjänade baalerna och aserorna.
Dom 3:7[Domarboken går i kronologisk ordning igenom de tolv domarna som verkade under denna tidsperiod. Här i Domarboken skapas sju sektioner. Sju ledare (de mest framträdande) beskrivs i detalj, medan de övriga fem bara omnämns i förbifarten. Gideon är den fjärde (av de sju som beskrivs utförligt) vilket gör att i det kiastiska mönstret är han den centrala domaren. Här finns också hans son beskriven, som inte var domare utan kung, se . Varje hebreiskt namn har också en betydelse. Gideon betyder t.ex. genombrott.
1. Otniel – Guds lejon ()
2. Ehud – enhet ()
3. Shamgar – svärd ()
4. Debora – bi och fackla/ljus ()
5. Gideon – genombrott ()
– Gideons son Avimelech – kungens far ()
6. Tola – mask/karmosinröd ()
7. Jair – han ger ljus ()
8. Jefta – han öppnar ()
9. Ivtsan – deras vithet ()
10. Elon – ek/mäktig ()
11. Abdon – slaveri/förtryck ()
12. Simson – som solen ()
Varje sektion följer ett liknande mönster med inledande förtryck, Herrens ingripande och därefter upphör förtrycket.]
Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och glömde Herren sin Gud (Jahve Elohim) och tjänade baalerna och aserorna.
Dom 10:5Och Jair dog och han begravdes i Qamon. [Ännu inte identifierad plats i Gilead, namnet betyder "upprest".]
[Domarbokens huvudinnehåll kretsar kring sju berättelser som följer mönstret: avfall, förtryck, bön och till sist befrielse. Tre gånger avbryts dock mönstret med en kort beskrivning av sex andra män som var ledare i Israel. Den förste var Shamgar som beskrevs i en vers (). De resterande fem (Tola, Jair, Ivtsan, Elon och Abdon) nämns i två grupper som ramar in berättelsen om den sjätte domaren Jefta (). De två första (Tola och Jair) nämns i och de tre sista (Ivtsan, Elon och Abdon) i .
Denna litterära konstruktion med inramningen av fem "mindre domare" förstärker berättelsen med Jefta. Namnet Tola betyder scharlakansröd (troligtvis var han väldigt rödaktig när han föddes och fick det namnet), men ordet kan också ha betydelsen obetydlig som en mask, se . Tillsammans med den korta beskrivningen på en rad förstärks hans obetydlighet. Jefta ramas sedan in av Jair och Ivtsan som båda hade 30 söner (; ). Det blir en tydlig kontrast till Jefta som bara hade en dotter, se .]
Dom 10:5Och Jair dog och han begravdes i Qamon. [Ännu inte identifierad plats i Gilead, namnet betyder "upprest".]
[Domarbokens huvudinnehåll kretsar kring sju berättelser som följer mönstret: avfall, förtryck, bön och till sist befrielse. Tre gånger avbryts dock mönstret med en kort beskrivning av sex andra män som var ledare i Israel. Den förste var Shamgar som beskrevs i en vers (). De resterande fem (Tola, Jair, Ivtsan, Elon och Abdon) nämns i två grupper som ramar in berättelsen om den sjätte domaren Jefta (). De två första (Tola och Jair) nämns i och de tre sista (Ivtsan, Elon och Abdon) i .
Denna litterära konstruktion med inramningen av fem "mindre domare" förstärker berättelsen med Jefta. Namnet Tola betyder scharlakansröd (troligtvis var han väldigt rödaktig när han föddes och fick det namnet), men ordet kan också ha betydelsen obetydlig som en mask, se . Tillsammans med den korta beskrivningen på en rad förstärks hans obetydlighet. Jefta ramas sedan in av Jair och Ivtsan som båda hade 30 söner (; ). Det blir en tydlig kontrast till Jefta som bara hade en dotter, se .]
Rut Introduktion[Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I). Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se . Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är en hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se . Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se , för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se ; ; . Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se ; . Johannes döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se . När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se ; . Något som Job förstått när han sa: "jag vet att min återlösare lever", se .
Struktur:
Introduktion ()
Akt 1. Tillbaka till Betlehem ()
Akt 2. Rut möter Boaz ()
Akt 3. Tröskplatsen ()
Akt 4. Boaz återlöser Rut ()
Avslutning – släkttavla ()
Skrivet: Omkring 1000–800 f.Kr. David regerade ca 1010-970 f.Kr. och nämns vid namn, se , . Författaren förklarar äldre traditioner om sandalens betydelse vid en affärsuppgörelse, se , vilket indikerar att boken är skriven senare än när händelserna utspelar sig.
Berör tidsperioden: Domartiden, 1375–1050 f.Kr. Troligtvis omkring 1100-talet då Jefta och Simson var domare, se .
Författare: Okänd, enligt judisk tradition domaren och profeten Samuel under tidigt 1000-tal f.Kr. sedan han smort David till kung. David nämns i som kulmen på berättelsen om Rut. Davids son Salomo nämns inte, vilket tyder på att författaren kan varit samtida med David och då i början av hans regeringsperiod. David var 30 år när han blev kung, och regerade i 40 år under perioden 1010-970 f.Kr., se .] Rut Introduktion[Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I). Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se . Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är en hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se . Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se , för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se ; ; . Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se ; . Johannes döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se . När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se ; . Något som Job förstått när han sa: "jag vet att min återlösare lever", se .
Struktur:
Introduktion ()
Akt 1. Tillbaka till Betlehem ()
Akt 2. Rut möter Boaz ()
Akt 3. Tröskplatsen ()
Akt 4. Boaz återlöser Rut ()
Avslutning – släkttavla ()
Skrivet: Omkring 1000–800 f.Kr. David regerade ca 1010-970 f.Kr. och nämns vid namn, se , . Författaren förklarar äldre traditioner om sandalens betydelse vid en affärsuppgörelse, se , vilket indikerar att boken är skriven senare än när händelserna utspelar sig.
Berör tidsperioden: Domartiden, 1375–1050 f.Kr. Troligtvis omkring 1100-talet då Jefta och Simson var domare, se .
Författare: Okänd, enligt judisk tradition domaren och profeten Samuel under tidigt 1000-tal f.Kr. sedan han smort David till kung. David nämns i som kulmen på berättelsen om Rut. Davids son Salomo nämns inte, vilket tyder på att författaren kan varit samtida med David och då i början av hans regeringsperiod. David var 30 år när han blev kung, och regerade i 40 år under perioden 1010-970 f.Kr., se .] Heb 11:32Vad ska jag säga mer?
Jag skulle inte hinna med att berätta om
Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se ],
Barak [som lydde domaren Deborahs profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se ],
Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se ],
Jefta (Jiftach) [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se ],
David [Israels mest berömda kung, se ; ],
Samuel [Israels stora profet, se ]
och profeterna,
Heb 11:32Vad ska jag säga mer?
Jag skulle inte hinna med att berätta om
Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se ],
Barak [som lydde domaren Deborahs profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se ],
Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se ],
Jefta (Jiftach) [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se ],
David [Israels mest berömda kung, se ; ],
Samuel [Israels stora profet, se ]
och profeterna,
