Avancerad sök

Sökresultat: 6

Kärnbibeln: (1)

Dan 2:41
Du såg att fötterna och tårna var delvis av krukmakarens lera och delvis av järn. [Troligtvis beskrivs blöt lera som krukmakaren använde för att forma kärl, men också nästa steg i processen kan åsyftas i nästa vers. När materialet torkat och bränts i ugn blir det hårt men är skört.] Det betyder att det ska vara ett delat rike. Det kommer att ha något av järnets hårdhet (fasthet), du såg ju att järnet var blandat med lerjord.

Interlinjär versionBETA: (1)

Dan 2:41
וְדִי חֲזַיְתָה רַגְלַיָּא וְאֶצְבְּעָתָא מִנְּהוֹן חֲסַף דִּי פֶחָר וּמִנְּהוֹן פַּרְזֶל מַלְכוּ פְלִיגָה תֶּהֱוֵה וּמִן נִצְבְּתָא דִי פַרְזְלָא לֶהֱוֵא בַהּ כָּל קֳבֵל דִּי חֲזַיְתָה פַּרְזְלָא מְעָרַב בַּחֲסַף טִינָא
och som se fot [best. form] och tå [best. form] från dem lera som krukmakare och från dem järn kungadöme dela vara och från fasthet [best. form] som järn [best. form] vara i henne som till inför som se järn [best. form] blanda i lera lera [best. form] [Vers slut]

Korsreferenser: (4)

Jer 10:11
[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:
Gudar [dessa avgudar]
som himlar
och jord
inte gjort (aram. la´avadu), [ska]
tillintetgöras (aram. je´vadul)
från jorden
och från under himlarna
dessa. [Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8–6:18; 7:12–26; Dan 2:4–7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2–16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: "Så ska ni säga dem", följer tio ord som är strukturerad i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]
Jer 10:11
[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:
Gudar [dessa avgudar]
som himlar
och jord
inte gjort (aram. la´avadu), [ska]
tillintetgöras (aram. je´vadul)
från jorden
och från under himlarna
dessa. [Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8–6:18; 7:12–26; Dan 2:4–7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2–16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: "Så ska ni säga dem", följer tio ord som är strukturerad i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]
Dan 7:12
[Det sista vilddjuret förgörs helt.] Vad gäller de andra [tre] vilddjuren togs deras makt ifrån dem, men de tilläts leva ännu en bestämd tid och stund (längd av liv gavs till dem).
[Detta stämmer bra med historien. De tre tidigare imperierna absorberades in i varandra. Perserna och mederna tar över babyloniska riket, som i sin tur övertas av grekerna osv. Däremot blir det fjärde riket helt förgjort och ersatt av en ny världsordning – Guds rike. På motsvarande sätt kollapsar inte statyn i kapitel 2 förrän den lägsta delen – fötterna och tårna av järn och lera – träffas av stenen, se Dan 2:41, 44–45.]
Dan 7:12
[Det sista vilddjuret förgörs helt.] Vad gäller de andra [tre] vilddjuren togs deras makt ifrån dem, men de tilläts leva ännu en bestämd tid och stund (längd av liv gavs till dem).
[Detta stämmer bra med historien. De tre tidigare imperierna absorberades in i varandra. Perserna och mederna tar över babyloniska riket, som i sin tur övertas av grekerna osv. Däremot blir det fjärde riket helt förgjort och ersatt av en ny världsordning – Guds rike. På motsvarande sätt kollapsar inte statyn i kapitel 2 förrän den lägsta delen – fötterna och tårna av järn och lera – träffas av stenen, se Dan 2:41, 44–45.]