Om Rut

Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver ett äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I). Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5.

Det finns också likheter med Jobs bok där mänskligt lidande och tragedi speglas utifrån en mans perspektiv. Här i Ruts bok är det flera kvinnors öden som skildras. Två av de mest utsatta grupperna vid den här tiden var änkor och utlänningar. Noomi är en äldre änka, och Rut är både änka och utlänning. Boken har ett lyckligt slut, och det beror på tre faktorer:

1. Gud har gett instruktioner i Moses undervisning för att ta hand om dessa utsatta grupper.
2. Det fanns människor som hade ett gott hjärta och följde dessa stadgar under den här perioden.
3. Gud i sin omsorg ordnade så att rätt personer fanns på rätt plats i rätt tid.

I den hebreiska Bibeln hör Rut till den tredje och sista sektionen som kallas Skrifterna. Eftersom boken har många detaljer kring vårens skördar läses den bland judarna vid skördehögtiden shavuot, veckohögtiden på våren som vi kallar pingst, se Rut 2:23. I den kristna traditionen placeras däremot Rut mycket tidigare, mellan Domarboken och Första Samuelsboken, troligtvis eftersom den grekiska översättningen Septuaginta har den placeringen. Rent kronologiskt är det förståeligt eftersom boken inleds med omnämnandet av domarna och avslutningen med Samuel.

Rut är en bok om nåd. Ett av de hebreiska orden för nåd, chesed, används tre gånger, se Rut 1:8; 2:20; 3:10. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs. Bakom alla små detaljer i boken anas också Guds stora frälsningsplan och den Gud som är kärlek. I boken kan vi följa en kedja av händelser som leder till något större än någon kunnat ana. Vem kunde tro att en hednisk kvinna skulle få bli en del i det messianska hoppet? Här är några exempel på "chesed-nåd":

• Rut vägrar överge änkan Noomi och följer med henne hela vägen.
• Boaz går längre än vad som krävs för att hjälpa Rut och Noomi.
• Noomi hjälper Rut att träffa Boaz.
• Boaz innesluter både Noomi och Rut i sin omsorg.
• Boaz gifter sig med Rut, även om han inte behöver göra det.
• En rad av händelser leder till att David föds, och slutligen – Messias!

Rut är inte bara en spännande historisk skildring av två kvinnors livsöden, utan också en profetisk bok. Boken avslutas med en släkttavla där det sista namnet är David – det centrala namnet i den messianska släkttavlan! Boaz fungerar som återlösare, hebr. goel, och har många paralleller med Jesus. Boaz var från Betlehem och av Juda stam precis som Jesus, se Mika 5:2. Bara Gud kan betala lösensumman, därför sände han sin egen son som betalade priset med sitt blod, se Joh 1:29; Apg 20:28. När Johannes i Bibelns sista bok får blicka in i framtiden så är det lejonet av Juda stam som återlöser hela jorden, se Upp 5:1–5.

Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, den judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se Rom 9–11.

Den närmsta återlösaren namnges inte. I motsats till Boaz, som representerar Jesus och visar kärlek mot Rut, har denne man inget intresse av kvinnorna, han är bara ute efter deras mark. Hade Rut inte vädjat till Boaz skulle den närmsta återlösaren fortsatt haft Rut och Noomi under sitt slaveri. En del ser honom som en bild på den mänskliga naturen, oförmögen att frälsa, se Ps 49:8–10. I ljuset av Bibelns stora budskap är han en passande bild på den här världens härskare, djävulen, som har människor i sitt våld, se Matt 4:8–9; Joh 8:44; 12:31; 2 Kor 4:4; 1 Joh 5:19. Han står i kontrast till Boaz som visar sann kärlek mot Rut och Noomi och gör allt för att återlösa dem, se Apg 10:38; Heb 12:2.

Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se Rut 2:5–6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se Rut 3:17, för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1–3; Ef 1:14.

Ruts bok är församlingens bok i GT. Hela berättelsen är en profetisk framställning om hur Gud har planerat hela världens frälsning, både judarnas och hedningarnas. Sammanfattningsvis går det att se följande profetiska roller:

• Boaz – Jesus
• Noomi – Israel
• Rut – hedningarna som blir frälsta
• Orpah – hedningarna som förkastar frälsningen
• Boaz icke namngivna tjänare – den helige Ande
• Den närmaste, icke namngivna, återlösaren – djävulen
• Elimelech – Guds ursprungliga tanke för människan
• Machlon – den sjuka människan som behöver en återlösare
• Kiljon – den klena människan som inte vill bli återlöst

Boken skildrar även behovet av omvändelse och tro, se Heb 6:1. Både Noomi och Rut var i ett främmande land med främmande gudar, men vände tillbaka hem. Rut lämnar Moab helt när hon säger till Noomi "ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud", se Rut 1:16. I och med det valde hon att följa Israels Gud och aldrig ha några andra gudar jämte honom, se 2 Mos 20:3. Hon blev inympad i Israels släkte. Hon var gift med Noomis son, men de hade bott i Moab. Nu lämnar hon det sista bakom sig och dedikerar sig till sitt nya liv och resten av boken visar hur hon underordnar sig Israels stadgar och följer dem. Detta är en vacker bild av vad omvändelse innebär. Alla har möjlighet att bli inympade i Israel, det utvalda folket, genom att bli ett med Jesus. Men, för att det ska vara möjligt krävs en omvändelse, dvs. att helt lämna det som har varit, släppa taget om alla avgudar.

Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se Hos 13:3; Ps 1:4. Johannes Döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se Matt 3:12. När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se 1 Joh 4:14; Ps 19:15. Något som Job förstått när han sa: "Jag vet att min Återlösare lever", se Job 19:25.

Struktur:
Introduktion (Rut 1:1–5)
Akt 1. Tillbaka till Betlehem (Rut 1:6–22)
Akt 2. Rut möter Boaz (Rut 2)
Akt 3. Tröskplatsen (Rut 3)
Akt 4. Boaz återlöser Rut (Rut 4:1–17)
Avslutning – släkttavla (Rut 4:18–22)

(Rut 1:0) Boken är ett välkonstruerat litterärt mästerverk. En inledande exposition där omständigheterna introduceras följs av komplikationer som får sina lösningar. Boken avslutas med en släkttavla som visar på Guds nåd att bevara sitt folk och den messianska genealogin.

Boken är ett välkonstruerat litterärt mästerverk. En inledande exposition där omständigheterna introduceras följs av komplikationer som får sina lösningar. Boken avslutas med en släkttavla som visar på Guds nåd att bevara sitt folk och den messianska genealogin.

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning


Personer (23) BETA


Platser (3)


Unika ord (18)



  Skrivet: Omkring 1100–900 f.Kr.
Berättelsen är troligen nedtecknad från den tid då händelserna utspelade sig under domartiden. Boken sammanställdes sedan i sin slutgiltiga form på 900-talet. Då tillkom förklaringar av äldre traditioner som t.ex. sandalens betydelse vid en affärsuppgörelse, se Rut 4:7. David (som regerade 1010–970 f.Kr.) nämns vid namn (Rut 4:17, 22). Ibland dateras boken vädigt sent, men det finns ingenting i språket som är sent – förutom förklaringar och tillägg.

Berör tidsperioden: Domartiden, 1375–1050 f.Kr. Troligtvis omkring 1100-talet då Jefta och Simson var domare, se Dom 10–12.

Författare: Okänd, enligt judisk tradition domaren och profeten Samuel under tidigt 1000-tal f.Kr. sedan han smort David till kung. David nämns i Rut 4:17 som kulmen på berättelsen om Rut. Davids son Salomo nämns inte, vilket tyder på att författaren kan ha varit samtida med David och då i början av hans regeringsperiod. David var 30 år när han blev kung, och regerade i 40 år under perioden 1010–970 f.Kr., se 2 Sam 5:4.

Lästid: ca 25 minuter.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta hebreiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det hebreiska lexikonet.

Läsvy:

 Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Rut

Introduktion

Till Moab

11
(Rut 1:1) Elimelech flyttar med sin familj från Betlehem till Moab.

Elimelech flyttar med sin familj från Betlehem till Moab.

På den tiden när domarna [det judiska folkets andliga och militära ledare, se Dom 2:16] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och före monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. 2Mannen hette Elimelech, hans hustru Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon. [Elimelechs namn betyder: "min Gud är kung"; Noomi "välbehag/den ljuva"; sönerna "sjuklig" och "bräcklig/vekling".] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efratah var ett område kring Betlehem, se 1 Mos 35:19; 1 Sam 17:12; Mika 5:2.] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Beit-lechem, på hebreiska "brödhuset". Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se 3 Mos 26:18–20; 5 Mos 28:23–24.
    Moab ligger öster om Döda havet, se 1 Mos 19:37; 4 Mos 31:12. Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se Dom 3:12. Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se 5 Mos 23:3–6. Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se 1 Mos 19:33. Vidare var det moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se 4 Mos 22:4–6.]
3
(Rut 1:3) Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem 2012 hittades det första arkeologiska beviset på att Bibelns Betlehem har funnits. På ett sigill, gjort av lera, omkring 1,5 cm i diameter, finns inskriptionen: "från Betlehem till kungen". Den dateras till 750-650 f.Kr. och användes för att stämpla och markera betalning av skatt, som kunde vara silvermynt eller i form av säd eller vin.

Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem 2012 hittades det första arkeologiska beviset på att Bibelns Betlehem har funnits. På ett sigill, gjort av lera, omkring 1,5 cm i diameter, finns inskriptionen: "från Betlehem till kungen". Den dateras till 750-650 f.Kr. och användes för att stämpla och markera betalning av skatt, som kunde vara silvermynt eller i form av säd eller vin.

[Ganska snart efter flytten till Moab drabbades Noomi av sorg.] Noomis man Elimelech dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. [Drömmen om ett bättre liv gick i spillror. Att behöva bli begravd utanför sitt hemland var en vanära och ansågs som ett straff, se 3 Mos 26:36; Amos 7:17.] 4Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpah [som betyder "gasell", härstammar från det hebreiska ordet för "nacke" och "styvnackad", hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder "vänskap", gifte sig med Machlon, se Rut 4:10]. De bodde där i omkring 10 år. 5Så dog även både Machlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1–3 har hebreiska ordet ben för söner använts. Här används däremot jeled, som används om bebisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]

Tillbaka till Betlehem

6Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahveh) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en "brödstad".] 7
(Rut 1:7) I Jerusalem finns flera gator med namnet Noomi.

I Jerusalem finns flera gator med namnet Noomi.

Hon begav sig iväg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.]

[De hebreiska verbformerna "stod upp" och "begav sig" i vers 6–7 är i feminin singular, vilket visar att det var Noomi som tog initiativet och var den drivande – svärdöttrarna följde bara med. Med tiden, under Noomis ledarskap, blir de mer involverade och "de" (feminin plural) vandrar tillsammans mot detta mål. Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]

Noomi försöker övertala svärdöttrarna

[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] 8Noomi sa till sina svärdöttrar: "Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahveh) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebr. chesed, används. Subjektet är Herren, det är han som är nådens och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även Rut 2:20; 3:10.] 9Må Herren (Jahveh) ge er trygghet i ett nytt hem med varsin ny make." Sedan kysste hon dem.
    De brast ut i gråt
10och sa till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."

Noomi gör ett andra övertalningsförsök

11
(Rut 1:11) Noomi försöker övertala Rut och Orpah att återvända till Moab, William Blakes 1795.

Noomi försöker övertala Rut och Orpah att återvända till Moab, William Blakes 1795.

Men Noomi svarade: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män. 12Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal för att gifta om mig. Även om jag intalade mig själv att det fanns hopp [om att få fler barn] och i natt gav mig åt en man och dessutom födde söner, 13skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens (Jahvehs) hand har drabbat mig."
     14Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpah sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant "klängde sig fast vid, var ihopklistrad med") Noomi. [Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se Luk 14:25–33. Det är intressant att betydelsen av Orpahs namn kommer från ordet för nacke (hebr. oref) och kan förknippas med att vara styvnackad. En del kopplar ordet även till gasell/rådjur och kan då beskriva någon som är lättskrämd och springer bort. Styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se 2 Mos 33:3.]

Rut vägrar att lämna

15Noomi sa till Rut: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se 1 Kung 11:33; Jer 48:46.] Följ med din svägerska tillbaka hem du också." 16Men Rut svarade:
"Försök inte övertala mig att överge dig,
att vända tillbaka, bort från dig!
För dit du går, vill jag gå,
och där du bor, där vill jag bo.
Ditt folk ska bli mitt folk,
och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
17Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö
och där vill jag bli begraven.
Låt Herren (Jahveh) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,
om något annat än döden skulle skilja mig från dig." [Vi har hört Ruts och Orpahs unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formas en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
18När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne. 19Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem.
    När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sa: "Kan det vara Noomi?" [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se Rut 4:14–15.]

     20"Kalla mig inte Noomi ["välbehag", "den ljuva"], utan kalla mig Mara ["den bittra"], för den Allsmäktige (Shaddaj) har låtit mycket bedrövelse drabba mig. 21När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant "jag var fylld", hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahveh) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahveh) vittnat mot mig och den Allsmäktige (Shaddaj) har sänt mig sådan ondska (olycka)?" [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
     22Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvände från Moabs land. De kom till Betlehem när kornskörden startade [på våren, omkring april månad]. [Även om vetet var mer eftertraktat än kornet, var kornet ett viktigt spannmål eftersom det var tåligare och växte på platser som var för torra för andra sädesslag. Dess tidiga skörd gjorde det till en viktig del av mattillförseln medan man väntade på att de andra grödorna skulle mogna. Kornskörden är årets första skörd. Den äger rum i april, vilket innebär att huvuddelen av Ruts berättelse sker tidigt på våren.]

Rut möter Boaz

21
(Rut 2:1) I <ref>3 Mos 19:9-10</ref> ges instruktioner att inte skörda till den yttersta kanten, något som ännu i dag efterlevs i Israel.

I 3 Mos 19:9–10 ges instruktioner att inte skörda till den yttersta kanten, något som ännu i dag efterlevs i Israel.

Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) man i Elimelechs släkt. Hans namn var Boaz. [Boaz namn betyder ungefär "hos honom finns styrka". Han finns med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5; Luk 3:32. En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boaz av smeden Chiram, se 1 Kung 7:13, 21. Ordet ärbar (hebr. chayil) används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf och kraft, se Jos 1:14; Ords 12:4; 31:10–31; Ps 76:6; 118:15; 84:8. Att ordet används om Boaz, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut (Rut 3:11) och hur hennes kommande släktled ska bli "mäktiga" (Rut 4:11).] 2En dag sa moabitiskan Rut till Noomi: "Låt mig gå ut på skördefältet. Kanske är någon vänlig nog (ger mig nåd) och låter mig få plocka ax efter sig." [Enligt instruktionerna i Moseböckerna skulle jordägare låta fattiga, änkor och faderlösa ta del av det överblivna under skörden, se 3 Mos 19:9; 23:22; 5 Mos 24:19–22.]
    Hon svarade: "Gå du, min dotter."
3Då gick Rut i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det råkade falla sig så att åkermarken tillhörde Boaz, som var av Elimelechs släkt. [Från Ruts begränsade perspektiv valde hon ett slumpmässigt fält, men läsaren kan ana Guds ledning här.]

Boaz första dialog med sina arbetare

(Rut 2:4) Än idag är det vanligt att bygga solskydd på åkrarna, som detta i södra Turkiet. När det var paus behövde skördearbetarna inte gå tillbaka hela vägen till staden för att få skugga.

Än idag är det vanligt att bygga solskydd på åkrarna, som detta i södra Turkiet. När det var paus behövde skördearbetarna inte gå tillbaka hela vägen till staden för att få skugga.

[Nu följer tre samtal som Boaz har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4–7 och 15–16. Centralt är samtalet med Rut.] 4Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boaz dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: "Herren (Jahveh) vare med er!"
    De svarade: "Herren (Jahveh) välsigne dig!" [Den varma ordväxlingen visar hur Boaz är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]

     5Boaz frågade den tjänare (unge man) som var förman för skördemännen: "Vem tillhör den där unga kvinnan?" [Vilken släkt tillhör hon?]
     6Tjänaren som var förman för skördemännen svarade: "Det är en moabitisk kvinna som återvände hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7Hon bad att få plocka och binda kärvar av ax efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon varit på benen ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan."

Boaz dialog med Rut

8
(Rut 2:8) Kvinnor som skördar nära Betlehem.

Kvinnor som skördar nära Betlehem.

Då sa Boaz till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna. 9Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
     10Rut föll ned med ansiktet mot marken och sa till honom: "Varför är du så god och vänlig (nåderik) mot mig [ordagrant: varför hittar jag oförtjänt nåd i dina ögon], jag är ju bara en främling?"
     11Boaz svarade henne: "Man har grundligt berättat (hebr. nagad nagad) för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Machlon, se Rut 4:10] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. 12Herren (Jahveh) ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), ge dig full (hel, fullkomlig – hebr. shalem) lön (återbetalning), när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."
     13Då sa Rut: "Herre (hebr. adon), du har varit god mot mig (jag har funnit oförtjänt nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare – hebr. shifchah)."
     14Senare när det var dags att äta lunch sa Boaz till Rut: "Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i vinättikan."
    Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boaz åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se 1 Mos 18:1–8. Lunchen bestod av bröd, vinättika och rostade ax.
    Ordet för att "han räckte" är ett speciellt hebreiskt ord, tsavat, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: tsade, bet och tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet "sträcka ut" som får en djupare betydelse i perspektivet av Boaz roll som Ruts återlösare. Tecknet för tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan, men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och ett hem. Den sista bokstaven tet avbildar en hopringlad orm och kan användas i både negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boaz ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven tsade och rättfärdighet. Boaz är en bild på Jesus, vår återlösare, som återlöser från synden, se Jes 59:16–17, 20; Gal 4:4–5. Även "brödet" som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas "livets bröd" som bryts och erbjuds, se Joh 6:35; Luk 22:19. Att ordet tsavat bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se Joh 14:6.]

Boaz andra dialog med sina arbetare

15[Efter lunchen:] När Rut hade rest sig och gått tillbaka till arbetet, gav Boaz order till sina arbetare: "Låt henne plocka ax mellan kärvarna. Skäm inte ut (håna och förnedra inte) henne. [De skulle inte tala nedvärderande och skymfa henne.] 16Dra också medvetet ut strån från de kärvar som redan är bundna, och lämna dem där, så hon får plocka upp dem. Se till att ingen tillrättavisar henne för det." [Boaz går längre än påbuden kräver för att Ruts arbete ska bli belönat.]

Rut får en rik skörd – Noomis reaktion!

17Hon plockade ax på skördefältet ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa korn. [En efa var ett volymmått på 22-36 liter. Enligt Hes 45:11 motsvarar efan en tiondels chomer. Hebr. chamor är åsna, och en chomer var den vikt som en åsna kunde bära. Ruts skörd denna dag var stor, det rör sig om 15-25 kg korn som hon bär hem!] 18Rut tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor såg hur mycket hon samlat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över [från lunchen] sedan hon själv ätit sig mätt. 19Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: "Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!" [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis att författaren vill skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet "var" är hebreiska eifoh som är snarlikt måttet "efa" i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sa: "Namnet på mannen jag arbetat hos är Boaz."
     20Noomi sa till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren (Jahveh), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) mot både levande och döda." [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelech, Machlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord chesed används, se även Rut 1:8. Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.]
    Noomi sa också till henne: "Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare)." [Enligt judisk tradition var Boaz Elimelechs brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Machlon. Boaz far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelech. Återlösare (hebr. gaal) är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var:

1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se 5 Mos 25:5–10. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Moseböckernas undervisning, se 1 Mos 38:8. I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Tselofchads döttrar är ett sådant exempel, se 4 Mos 27:1–10.
2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se 3 Mos 25:35.
3. Hämnas en mördad släkting, se 4 Mos 35:19.]
21Moabitiskan Rut sa: "Han sa även till mig att hålla mig nära hans arbetare ända tills hela skörden är bärgad."
     22Noomi sa då till sin sonhustru: "Ja, det är bra, min dotter, att du är med hans kvinnliga arbetare. Om du arbetar på något annat skördefält, kan någon skada (antasta) dig." 23Så Rut fortsatte att arbeta nära Boaz kvinnliga arbetare. Hon plockade ax ända tills kornskörden [april/maj] och veteskörden [juni/juli] var över. Hela denna period [ca 3 månader – från slutet på mars till början av juli] bodde hon hos sin svärmor [Noomi].

Noomis plan

(Rut 3:1) Cirkulär tröskplats byggd på traditionellt sätt. Den finns mellan Jerusalem och Tel Aviv i den bibliska trädgården Yad Hashmona, en by som grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

Cirkulär tröskplats byggd på traditionellt sätt. Den finns mellan Jerusalem och Tel Aviv i den bibliska trädgården Yad Hashmona, en by som grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se Rut 2:17. På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se 5 Mos 25:4. Ibland användes tröskslädar, se Jes 41:15.
    Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se Amos 9:9; Luk 22:31.

Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se Rut 3:2. Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.]
31Noomi, Ruts svärmoder, sa till henne: "Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
2Boaz är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. I kväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen. 3Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder (hebr. simlah). Samma ordningsföljd med att "tvätta, smörja och klä sig" finns i 2 Sam 12:20 där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se Hes 16:8–14. Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också att ta på sin finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se 1 Mos 38:14, 19. Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boaz inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit). 4Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att berätta vad du ska göra."
     5Rut svarade Noomi: "Allt vad du säger ska jag göra." [Tröskplatsen låg oftast utanför de städer som var skyddade av murar. För att vakta kornet och vetet som höll på att tröskas, sov arbetarna på plats. Författaren använder ord som är dubbeltydiga, att en kvinna ska ta på sig parfym och lägga sig hos en man på natten kan te sig märkligt för en nutida läsare. Saken blir inte bättre av att Rut är en moabit, hennes släkt härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han "ätit och druckit", se 1 Mos 19:30–38. Författaren leder läsaren medvetet till att nästan förvänta sig att Rut ska följa Tamars exempel i 1 Mos 38:13–16, vilken i en liknande situation säljer sig som en prostituerad. Ord och uttryck kan tolkas sexuellt, men behöver inte göra det. Istället visar texten på Boaz och Ruts höga moral och goda karaktär, något som också har byggts upp i bokens första två kapitel, och även här, se vers 11. Detta tillsammans med detaljer som mantelfliken, se vers 9, och den judiska chalitzah-seden, där mannens fot och sko har en viktig roll, se Rut 4:7, visar hur hela händelsen handlar om hur Rut följer den judiska seden för att visa att hon är redo att gifta sig, om Boaz vill det.]

Rut besöker tröskplatsen

6Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde allt som hennes svärmor hade instruerat henne. 7När Boaz hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där. 8Mitt i natten skakade (ryckte) han till [det var kanske kyligt] och rörde på sig. Då såg han en kvinna som låg vid hans fötter!
     9Han frågade: "Vem är du?"
    Hon svarade: "Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik (vinge – hebr. kanaf) över din tjänarinna [gift dig med mig, se Hes 16:8], för du är min återlösare." [Här använder Rut termen amah för tjänarinna, ordet har en högre rang än shifchah, det ord som Rut använder om sig själv i Rut 2:13. När Noomi nu skickar henne till Boaz för att fråga om giftermål är hon medveten om Boaz ansvar som en nära släkting till hennes avlidna man. Hon utmanar honom att fullfölja sin skyldighet. Som alla judar bar Boaz tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna (hebr. tsitsit) var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38–39. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet, se 1 Sam 24:1–7; Matt 9:20–21. Samma ord för mantelflik (hebr. kanaf) används i Mal 4:2 där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar".
    Denna vers är en av bokens dramatiska höjdpunkter. Kommer Boaz att bejaka eller avfärda henne? Nästa vers är lugnande, välsignelsen som han ber liknar den Noomi bad över honom tidigare, se Rut 2:20.]
10Då sa Boaz: "Välsignad är du av Herren (Jahveh), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.] 11Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boaz blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se Mark 10:45; Joh 13:4–5; Fil 2:5–8.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boaz, Rut och deras framtida släkt, se Rut 2:1; 4:11.] 12Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns [ju] en annan återlösare som är närmare [släkt med din avlidne man och svärfar Elimelech] än jag. 13Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för "ligg här" väljs ordet "var här", samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jfr Rut 1:16; 4:13.] I morgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahveh) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]"
     14Så Rut låg kvar vid hans fötter ända till tidig morgon. Hon steg upp tidigt före gryningen, innan folk kunde känna igen varandra, för Boaz hade sagt till henne: "Låt det inte bli känt att det kom en kvinna hit till tröskplatsen." [Boaz är mån om att behålla Ruts anseende som en ärbar kvinna, så ingen skulle tro att hon var en prostituerad som varit där.]
     15Han sa: "Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den."
    Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har "hon gick" istället för "han gick", men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boaz in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte, men i Rut 2:17 var enheten en efa. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är sea-måttet, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en omer, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boaz ger henne denna gåva. Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boaz och Ruts konversation.]
16När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: "Vem är du, min dotter?" [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras "vem är du" finns i vers 6 där Rut kallar sig Boaz tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boaz framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne. 17Hon sa också: "Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sa: 'Gå inte tomhänt hem till din svärmor.' " [Samma ord för "tomhänt" används i Rut 1:21 där Noomi klagar att Gud lämnat henne tomhänt. Boaz roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelech, se Rut 2:1. Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid.
    Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebr. mohar. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boaz kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boaz tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se Ef 1:14. Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se Rut 2:5–6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1–3.]
18Noomi svarade: "Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag."

Boaz återlöser Rut

(Rut 4:1) Porten till den antika staden Dan i norra Israel. Innanför porten fanns rum där stadens äldste kunde mötas för att döma i olika juridiska mål och affärer kunde förhandlas. Det antika Betlehem har inte blivit utgrävt så vi vet inte hur det såg ut. Det var en mindre stad än Dan, så det är möjligt att det inte fanns särskilda hallar för detta utan att själva torget innanför porten fungerade som samlingsplats.

Porten till den antika staden Dan i norra Israel. Innanför porten fanns rum där stadens äldste kunde mötas för att döma i olika juridiska mål och affärer kunde förhandlas. Det antika Betlehem har inte blivit utgrävt så vi vet inte hur det såg ut. Det var en mindre stad än Dan, så det är möjligt att det inte fanns särskilda hallar för detta utan att själva torget innanför porten fungerade som samlingsplats.

[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boaz namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] 41Boaz gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boaz går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se Rut 3:3, 6. Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boaz, han är fast besluten att ta sig an Noomis och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I det antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i Rut 2:4] kom den återlösare som Boaz talat om [nämnt för Rut] förbi. Boaz sa till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!" [Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". 1 Sam 21:2 och 2 Kung 6:8 översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimelechs namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpah fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boaz.] Så han satte sig ned. 2Boaz samlade tio av stadens äldste och sa till dem: "Sätt er här." och de satte sig.
     3Sedan sa han till återlösaren: "Den åkermark som tillhörde vår släkting (broder, halvbror) Elimelech överlåter nu Noomi nyttjanderätten för, hon som kom tillbaka till oss från Moab. 4Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför dem som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så berätta det för mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelech och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelech säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet machar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelech hade sålt. Enligt Moses undervisning säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Nåon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
     5Sedan förklarade Boaz [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: "Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten." [Det sista uttrycket är ett citat från 5 Mos 25:7 som just talar om leviratäktenskap. Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna stadga som tvingade varken Boaz eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden (hebr. chesed). Boaz var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad föreskrifterna krävde. Frågan är om den närmsta återlösaren var villig att göra det?] 6Återlösaren svarade: "Då kan jag inte återlösa, jag vill inte sätta mitt eget arv på spel. Ta du min rätt att återlösa, för jag kan inte göra det." [Anledningen till att återlösaren tackar nej kan vara att han redan är gift, eller är änkeman. Fler barn skulle minska arvet till hans barn och hans släkt. En annan anledning kan vara Ruts nationalitet. Det kan vara ordet i 5 Mos 23:3–6 som vägde tyngre än omtanken om Noomi och Rut.]
(Rut 4:7) Gravering av en chalitzah-ceremoni med vittnen. Synagogor har en speciell chalitzah-sko som kvinnan tar av mannen.

Gravering av en chalitzah-ceremoni med vittnen. Synagogor har en speciell chalitzah-sko som kvinnan tar av mannen.

[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:]
7Men vad gällde inlösen (återlösning) och ägarbyte i forna tider [fanns en sed] i Israel: för att stadfästa (fastställa, ratificera) något (hela saken/uppgörelsen) [allt som man muntligt hade kommit överens om] tog (drog) en man [den ena parten] av sig sin sandal (sko) och gav den åt den andre och detta gällde som bekräftelse [därmed blev transaktionen bindande och intygad av/bekräftad inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som räckte över sin lädersko, överlämnade rätten till köparen att trampa på marken som han just tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin (hebr. chalitzah betyder "ta bort" och beskrivs i 5 Mos 25:5–10). Ett leviratäktenskap var frivilligt, se vers 5. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla sitt uppdrag kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren som öppet fick säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Som en följd av detta löstes kvinnan och hon blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Än idag sker 10-20 sådana ceremonier i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av honom skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra framför leviratäktenskap och har sedan dess varit normen inom judendomen.]
8Så återlösaren sa till Boaz: "Förvärva den du." Och han tog av sig sin sandal.
     9Då sa Boaz till de äldste och allt folket [som fanns där på torget]: "Ni är mina vittnen (hebr. edim) idag. Jag har förvärvat (köpt) från Noomi allt som har tillhört Elimelech och det som tillhört Kiljon och Machlon. 10Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Machlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
     11
(Rut 4:11) Med 49 bokstävers intervall finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David kodade i just Första Moseboken kapitel 38!

Med 49 bokstävers intervall finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David kodade i just Första Moseboken kapitel 38!

Allt folket vid porten och de äldste sa:
"Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boaz sista ord edim, vi är vittnen! Se även 1 Mos 29:5–6; 2 Sam 12:19. På modern hebreiska finns ordet ken som betyder ja.]

Må Herren (Jahveh) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Leah, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se 1 Mos 29:31–30:24.]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jfr Rut 2:1; 3:11]
    i området Efratah [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
    i Betlehem. [Mika 5:2; Matt 2:1, 5]
12Må ditt hus (din familj) bli som Perets [Boaz förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahveh) ska ge dig genom denna unga kvinna." [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efratah ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se Mika 5:2; Matt 2:1, 5! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Leah, och Tamar och Rut i vers 12.
    Judas och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boaz och Rut är leviratäktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boaz. Perets mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskapet på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se 1 Mos 38:6–7. Juda beordrar sin andra son Onan (hebr. Ónan) att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapets regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se 5 Mos 25:5–10. När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se 1 Mos 38.
    Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Moseboken. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David i 1 Mos 38:11–28. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se Rut 4:21–22, återfinns alltså i exakt rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall i just det stycket som handlar om Perets, fem släktled före Boaz. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]

Noomi får ett barnbarn

13
(Rut 4:13) Före 1993 fanns inga arkeologiska bevis på att David funnits. Detta förändrades när en sten hittades vid porten till staden Dan med en inskription där Arams kung Hasael nämner "Davids hus".

Före 1993 fanns inga arkeologiska bevis på att David funnits. Detta förändrades när en sten hittades vid porten till staden Dan med en inskription där Arams kung Hasael nämner "Davids hus".

Boaz tog Rut till sig, och hon blev hans hustru. Han gick in till henne, och Herren (Jahveh) tillät henne att bli gravid och hon födde en son. 14Då sa kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: "Lova (prisa) Herren (Jahveh), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel! 15Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant "gråa hår"). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner." [Talet sju står för fullkomlighet, se 1 Sam 2:5. Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Machlon i tio år utan att kunna få något barn, se Rut 1:4. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
16Noomi tog barnet och höll honom i sina armar (lade honom i sin famn) och blev den som vårdade (skötte om) honom. 17Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: "En son har fötts till Noomi!" De gav honom namnet Oved [betyder "en som tjänar"]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Den hebreiska bokstaven bet uttalas antingen "b" eller "v" beroende på placering i ordet. Inleder bet ordet uttalas det oftast "b", annars "v". Ruts sons namn stavas Obed men uttalas "Oved" och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Jishaj, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse.
    Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13–17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1–5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]

Avslutande släkttavla

[Nu följer en släkttavla med tio namn som avslutas med David som är central i den messianska släkttavlan.] 18Detta är Perets [vars mor var Tamar, som nekades ett leviratäktenskap, se kommentar i vers 12] fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot):

Perets blev far till Chetsron [4 Mos 26:21],
19Chetsron [blev far] till Ram,
Ram [blev far] till Amminadav,
20Amminadav [blev far] till Nachshon,
Nachshon [blev far] till Salmah (Salmon). [Salmah och Salmon i nästa vers är samma person. I NT används den grekiska varianten Salmon i Matt 1:4–5 (i 1 Krön 2:11 används Salma). Namnet betyder att täcka eller en klädnad. Ordets rot är nära besläktad med ordet shalom som betyder frid. Salmon gifte sig med Rahab (hebr. Rachav), en hedning från Jeriko, se Jos 2, ca 1400 f.Kr.]
21Salmon [blev förfader] till Boaz [som gifte sig med Rut, ca 1120 f.Kr.],
Boaz [blev far] till Oved [född ca 1120 f.Kr.],
22Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.]
och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.]. [Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se Matt 1:3–6; Luk 3:31–33.

Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boaz, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boaz, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boaz, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i Rut 4:13–17, är det högst sannolikt att Oved är Boaz och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boaz som levde då händelserna i denna bok utspelade sig.
    Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se 1 Krön 6:4–8. Det är 9 generationer mellan Elazar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Tsadoq, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se 1 Krön 6:33–37; 2 Mos 6:16–27; 1 Krön 15:16–27. Salmon är alltså Boaz förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här.
    Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och det grekiska ordet för "far" kan också betyda "förfader" eller "släkting". Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Perets är släkt via Boaz till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med 3 grupper med 14 generationer i varje grupp, se Matt 1:1–17.]




ta bort markör