Om Jakobs brev

I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.

Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:

Jak 1:2Matt 5:10–12
Jak 1:4Matt 5:48
Jak 1:5Matt 7:7–12
Jak 1:22Matt 7:21–27
Jak 4:11–12Matt 7:1–5
Jak 5:1–3Matt 6:19–21

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning


Personer (7) BETA


Inga geografiska platser omnämns i boken.


Unika ord (67)



  Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.

Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.

Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.

Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se Gal 1:19.

Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1–2. Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se Matt 13:55–56. Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se Luk 1:35; Matt 1:18–20. Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se Matt 1:24–25. Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.

Lästid: ca 18 minuter.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta grekiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det grekiska lexikonet.

Läsvy:

 Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Jakobs brev

Hälsning

11[Från:] Jakob,
    Guds och Herren Jesu den Smordes (Messias, Kristi) tjänare (slav, livegen – gr. doulos),
[Till:] de tolv stammarna i förskingringen (diasporan).
[De första kristna församlingarna utgjordes till största delen av judar som flytt från Jerusalem. Några av de platser som brevet skickades till och lästes upp i var troligen Fenikien, Cypern och Antiokia i Syrien norr om Jerusalem dit många flytt, se Apg 11:19. Brevet var skrivet till messiastroende judar bosatta utanför sitt hemland, kringspridda över hela Romarriket, men är minst lika aktuellt för kristna i dag.]
Hälsningar (var glada)! [Jakob var Jesu halvbror som kom till tro först efter Jesu uppståndelse. Jakob hade en ledande roll i församlingen i Jerusalem, se Gal 1:18–19; Apg 15:13. Hälsningen är snarlik den i brevet som skickades ut från just Jerusalem, se Apg 15:23, och som Jakob var initiativtagare till, se Apg 15:13–20. Detta styrker att det är samme Jakob som skriver detta brev. I jämförelse med andra nytestamentliga brev är inledningen och hälsningen kort. I t.ex. Paulus brev till Rom är hälsningen sju verser lång.]

Låt er inte ledas bort från tron

Gläd er när ni prövas

2
(Jak 1:2) Prövningar och frestelser kan dyka upp från flera håll och på många olika sätt, men här uppmanar Jakob att möta dem med rätt attityd eftersom prövningen av tron ger uthållighet!

Prövningar och frestelser kan dyka upp från flera håll och på många olika sätt, men här uppmanar Jakob att möta dem med rätt attityd eftersom prövningen av tron ger uthållighet!

Se det som den största (all; ren) glädje, mina syskon (bröder och systrar i tron), när ni råkar hamna i (skulle falla in i och omges av – gr. peripipto) olika slags prövningar (frestelser – gr. peirasmois) [problem, svårigheter]. [Primärt syftar Jakob på förföljelse på grund av tron, se Jak 2:6; 1 Pet 4:12–16. Här låg en frestelse att tröttna och ge upp sin tro.] 3Ni vet [ju] att prövningen (gr. dokimion) av er tro producerar (ger) uthållighet. [Ni vet av egen personlig erfarenhet att när er tro testas och visar sig vara äkta kan ni stå kvar fullständigt fasta.] 4Men låt uthålligheten (ståndaktigheten, tålamodet) utföra sitt fullmogna verk (ha med sig fullbordad handling) så att ni blir fullmogna och fulländade – utan att sakna något.

Be om vishet

5Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3–6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24] 6Men han ska fråga [fortsätta att be] i tro, utan att tvivla (utan att vara osäker och splittrad i sin bedömning), för den som tvivlar [kastas fram och tillbaka mellan tro och otro] är (ordagrant: har varit) som havets våg, som drivs omkring av vinden och kastas hit och dit. [Jakob liknar ett tvivlande sinne vid en våg som rullar in i tro mot fastlandet och som i nästa ögonblick, utav otro och rädsla, kastas ut i havet igen. Vinden kan här tolkas som de yttre omständigheterna.] 7En sådan människa ska inte förvänta (föreställa, tänka) sig att få (att hon kommer att ta emot) något från Herren [av det som kommer från hans sida/närhet], 8eftersom hon är delad i två (ordagrant: "två-själad"), vacklande (ostadig, opålitlig) i allt hon tar sig för.

Frestelser för fattiga och rika

[Följande verser ger exempel på olika gruppers frestelser. En fattig troende frestas att fastna i att klaga över sin situation. I stället ska han glädja sig över allt Gud ger. Den rike ska inte berömma sig av sin rikedom.] 9Vidare, den broder [eller syster] som lever under enkla förhållanden ska berömma sig av att ha blivit upphöjd [ansetts värdig att prövas] 10och den rike [borde berömma sig] av sin svaghet (litenhet), eftersom han kommer att försvinna som blomman i gräset. 11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, dess blommor faller av, dess skönhet förgår. Så ska även den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

Välsignad är den som består provet

12Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den man som uthärdar [håller ut och inte vacklar under] prövningen (frestelsen), för när han har bestått provet [visat sig vara genuin och äkta] ska han få livets segerkrans [det eviga livet] som han [Herren] har lovat dem som älskar honom. [Även Bergspredikan börjar med välsignelser, se Matt 5:3–12. Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Bönen har en viktig roll både före ("för oss inte in i frestelse", se Matt 6:13) och under prövningen/frestelsen, se Jak 1:2.]
13Låt ingen säga när han blir frestad (prövad): "Det är Gud som frestar mig", för Gud kan inte bli frestad av ondska, och han själv frestar aldrig någon. 14Var och en är i stället frestad när han dras i väg [lockas bort från Gud och den kristna gemenskapen] och snärjs (som en fisk fastnar på en krok) av sitt eget begär. 15När begäret sedan blir havande (gr. sullambano), föder (frambringar – gr. tikto) det synd, och när synden blivit fullt utvecklad (fullvuxen) leder den till död [Rom 6:23]. 16Mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), bli inte vilseledda (sluta att vandra bort från sanningen).

Bedra inte hjärtat

17Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande). [Allt gott har sitt ursprung i Gud. Grekiskans dosis refererar mer till givandet och gåvans syfte medan dorema pekar på själva gåvan som en frikostig välsignelse. Med hjälp av termer inom astronomi illustrerar Jakob Guds oföränderlighet och orubblighet. Universums Skapare förändras inte i intensitet som solen och månen, vars sken varierar under dygnet. Inte heller går han likt planeter (som skymmer varandra i sin omloppsbana) omväxlande in i och ut ur mörker.] 18Enligt sitt eget beslut födde han oss till livet genom sanningens ord (gr. logos aletheia), för att vi skulle bli som en förstlingsfrukt (den första skörden) han får från dem han har skapat. [3 Mos 23:10; 5 Mos 26:2; Jer 2:3; 1 Kor 15:20, 23; 1 Pet 1:3; Rom 11:16]
19Förstå nu detta, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron): Varje människa [var och en] ska vara
snar till (snabb, redo) att höra (lyssna) [främst till Guds ord, se vers 18, men också när andra människor talar],
sen till att tala [avsiktligt vänta med att yttra sig],
sen till vrede [medvetet avvakta med ett upprört inre ställningstagande gentemot någon/något, se Pred 7:9]
20för en människas vrede uträttar inget som är rättfärdigt (rätt) inför Gud [den leder inte till en karaktär som kännetecknas av den rättfärdighet som kommer från Gud]. [Vrede (gr. orge) kommer från verbet orgao – "att svälla/svälla upp" (av en inneboende drift eller lidelse), betecknar en sjudande vrede, avgjord ilska och upprördhet och används ofta om Guds kontrollerade vrede och berättigade motstånd, se Joh 3:36; Rom 1:18; Upp 19:15. Paulus uppmanar att bli vred över rätt saker, se Ef 4:26, dock inte förbanna människor, se Jak 3:9; Kol 3:8; Ords 29:11; Rom 12:19–21.]
21Ni måste själva ta beslutet att ta bort (klä av) all er orenhet (smuts) och all överflödande ondska [hat och illvilja som bubblar upp, manifesteras och befläckar hela själen] från era liv [permanent ta bort och medvetet skjuta ondskan utom räckhåll för alltid på samma sätt som man skulle ta av sig smutsiga kläder]. Ta i ödmjukhet emot (var villiga och öppna för) ordet [Guds ord] som är planterat i er och som kan frälsa (bevara, hela) era själar.
22
(Jak 1:22) En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli. Jakob liknar Guds ord vid en spegel.

En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli. Jakob liknar Guds ord vid en spegel.

Men var (bli) ordets (gr. logos) görare och inte bara dess hörare [Guds ord lästes ofta högt, se 2 Kor 3:14; Upp 1:3], annars missbedömer (bedrar) ni er själva! [Börja praktisera budskapet, gör som det står, annars resonerar ni på ett vilseförande sätt mot sanningen.] 23För om någon är ordets hörare och inte dess görare [någon som bara lyssnar utan att omsätta insikt och kunskap i handling], så liknar han (har denne blivit lik) en man som betraktar (uppmärksamt studerar; noggrant tittar på) sitt [eget] ansikte (ordagrant: sitt naturliga/medfödda ansikte) i en spegel. 24[Jakob förklarar och sammanfattar:] För han har [ju] betraktat sig själv och gått därifrån och omedelbart glömt hur han såg ut (ordagrant: hurdan han var)! [Dåtidens speglar var av brons. De bästa speglarna var av korintisk brons, men inga speglar från den tiden gav den klara spegelbild som vi är vana vid idag (jfr "dunkel spegel" i 1 Kor 13:12). Det var få som hade tillgång till en egen spegel, men både vägg- och handspeglar av metall har hittats i utgrävningar i välbeställda kvarter och palats. Ett sätt att tolka liknelsen är en man som ser sitt otvättade ansikte och rufsiga hår. Han ser sitt bedrövliga tillstånd, men gör inget åt det, istället glömmer han det och går vidare. Guds ord är en fullkomlig spegel som människan kan spegla sitt liv i. Spegelbilden är dunkel och dimmig (som dessa antika speglar) och behovet av en frälsare blir uppenbart. Liknelsen kan också syfta på majoriteten av befolkningen som sällan såg sin egen spegelbild, och som med tiden glömde bort sitt eget utseende.] 25Men den som ständigt fäster sin blick på (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka) frihetens fullkomliga undervisning [lära, lag – gr. nomos, se Matt 5:17], som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare [som lyder Guds ord], han blir salig (lycklig) i det han gör [får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt liv].
     26Om någon menar sig (själv tror sig) vara from (gudfruktig) [tjäna Gud genom att på ett religiöst sätt vara observant och plikttrogen i sin tillbedjan] men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans fromhet (gudstjänst) ingenting värd. 27En fromhet (gudsfruktan, tillbedjan, gudstjänst) [som är] ren och obefläckad inför Gud och Fadern är detta:
att ta sig an (se till; besöka) föräldralösa (faderlösa, efterlämnade, övergivna) barn och änkor i deras nöd [5 Mos 14:29; Hes 22:7; Ps 68:6; Matt 23:23; 25:36] – att [hela tiden] bevara sig själv obesmittad (fläckfri, okorrumperad) av världen.
[I hela detta stycke betonas att det finns en helhet mellan hörande/görande och tal/handlingar. Detta förstärks av att grekiskan inte har ordet "och" i den sista delen. Det är inte två separata handlingar av fromhet – att praktiskt visa barmhärtighet och att bevara sig från världslighet – utan de hör ihop i en helhet och bekräftar varandra. Se även Matt 25:35–40; Heb 13:16.]

Kärleken är inte partisk

21Mina syskon (bröder och systrar i tron), ni kan inte tro på vår förhärligade Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och samtidigt göra skillnad på människor (vara partiska). 2Låt säga att en man skulle komma in i er synagoga (församling) med guldringar på händerna och iklädd fina kläder, och samtidigt en fattig man (helt beroende av andra för sin försörjning) i smutsiga kläder. 3Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: "Sätt dig på den här ärofyllda platsen", medan ni säger till den fattige: "Stå där", eller "Sätt dig där på golvet (vid mina fötter)." 4Om det är så, gör ni då inte skillnad och blir domare på felaktiga grunder (ondskefulla motiv)?
     5Lyssna, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron). Har inte Gud utvalt dem som i världens ögon är fattiga (helt beroende av andra för sin försörjning) till att bli rika i tro (ha stor, överflödande tro), och ärva det rike som han har lovat till dem som älskar honom? 6Men ni har förolämpat (föraktat) den fattige. Är det inte de rika som är era slavherrar (utövar makt, trycker ner er)? Är det inte de som släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [5 Mos 28:10; Matt 28:19; Apg 11:26]
8Om ni uppfyller den kungliga (förnämsta) lagen [undervisningen] som den är uttryckt i Skriften:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska)
    som [du älskar] dig själv." [3 Mos 19:18; Matt 22:37–40. Detta bud sammanfattar undervisningen i Moseböckerna och Profeterna. Att den kallas "kunglig" beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.]
Då gör ni det som är rätt.
9Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen [undervisningen i t.ex. 5 Mos 1:17] som överträdare (brottslingar). 10För om någon håller hela lagen [alla Guds bud] men faller på ett område [bryter ett bud], då är han skyldig i allt. [Då har han brutit mot Guds undervisning som helhet. I exemplet ovan, se vers 2–4, handlar det om buden om opartiskhet i 3 Mos 19:15 och den bakomliggande generella principen om kärlek i 3 Mos 19:18.]
11För han som sa:
"Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka)." [2 Mos 20:14]
Han sa också:
"Du ska inte mörda." [2 Mos 20:13]
Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en överträdare av lagen [brutit mot Moses undervisning].

     12Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag. 13För den som inte har visat barmhärtighet (nåd) blir domen obarmhärtig, men barmhärtigheten (nåden) triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen.

Visa din tro genom dina gärningar

14Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur? 15Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, 16och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt", till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? 17På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].
     18Men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: "Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar]."
    Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar.
19Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Så tror även demoner och de är skräckslagna [ordagrant: håret reser sig på armarna].
     20Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan.

Två exempel – Abraham och Rahab

[Två exempel på hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.] 21Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se 1 Mos 12:1–3. Han var villig att offra sin ende son, Isak, se 1 Mos 22.]
22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23Så uppfylldes Skriften som säger:
Abraham trodde Gud,
    och det tillräknades honom som rättfärdighet. [1 Mos 15:6]
Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8]
24Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.
25[Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab (gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden (spejarna) och släppte ut dem en annan väg? [Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i Jos 2. Hon finns även med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5, och är en av troshjältarna i Heb 11:31.]
26Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Tungans makt

31Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2
(Jak 3:2) Vad vi säger spelar roll.

Vad vi säger spelar roll.

Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.

Två exempel när något litet styr något stort

3När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
    för att den ska lyda oss
    styr vi också hela dess kropp.
4Se (tänk) också på fartygen,
    som är så stora och drivs av hårda vindar,
    ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.

5På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]

Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort

Se (tänk) på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är [som] en eld,
    en värld av ondska bland våra lemmar.
        Den smutsar ner hela vår kropp
    och sätter hela livet i brand
och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
    låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja,
    den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.
9
(Jak 3:9) Ormens tunga är tvådelad. Jakob använder den bilden för en otyglad människas tunga som både kan prisa Gud och spy ut förbannelser.

Ormens tunga är tvådelad. Jakob använder den bilden för en otyglad människas tunga som både kan prisa Gud och spy ut förbannelser.

Med den välsignar vi Herren och Fadern,
    och med den förbannar vi människor
    som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse
    och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
11En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
    ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för "bitter" är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]
12Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
    kan väl inte ge (producera) oliver
    eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]
Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten. [Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

Vishet

[Följande två stycken (Jak 3:13–18 och Jak 4:1–10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17–18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.] 13Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: ´vishetens mildhet/saktmod´) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12]. [Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]

Falsk vishet

14Men om ni nu har
    bitter avund
    och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
        i ert hjärta
ska ni inte
    skryta [ha en överlägsen attityd]
    och ljuga mot sanningen.

15Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
    utan är jordisk,
    själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
    ja, rent utav demonisk (djävulsk).

16För där det finns avund och själviskhet,
där finns det [också]
    oordning (där råder det förvirring, anarki, tumult)
    och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.

Sann vishet

[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten till världslig vishet (som är demonisk och orsakar oordning, se vers 16) är stor och detta tydliggörs genom struktur och grekiska ordval. Visheten från ovan beskrivs i fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon (ε), omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa (α).] 17Men visheten från ovan är först och främst
    ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):
    fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),
    mild (försonlig, överseende)
    tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),
fylld av
    barmhärtighet
    och goda frukter,

opartisk
och uppriktig.
18Rättfärdighetens frukt sås (sprids/strös) ju [ut] i frid (fullständig harmoni) av (för, åt) dem som skapar (producerar, åstadkommer) [aktivt verkar för] frid (fullständig harmoni). [Uttrycket "rättfärdighetens frukt" är hämtat från GT, se Ords 11:30; Amos 6:12 och återkommer även i Fil 1:11. Rättfärdighet och frid hör ihop, se Jes 32:17; Heb 12:11. Grekiskan kan här tolkas som att rättfärdighetens frukt (i singular) kan sås både av och för fredsmäklare, se även Matt 5:9. Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att sås i frid av/åt dem som aktivt verkar för frid – den frid som ger fullständig harmoni, se Joh 14:27.]

Älska Gud och älska människor

Strider och konflikter – mord

[Följande stycke hör tematiskt ihop med kapitel 2. Där citeras buden att inte begå äktenskapsbrott och inte mörda, se Jak 2:11. Nu upprepas och förklaras dessa i omvänd ordning. Mord i vers 2 och äktenskapsbrott i vers 4.] 41Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er?
Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar?
2Ni vill ha (brinner av iver),
men får inget,
ni mördar [Jak 2:11] och avundas,
    men vinner inget,
ni kämpar och strider.
Ni har inget
därför att ni inte ber (frågar).
3Ni ber, men får inget, därför att ni ber illa [av fel motiv] – för att sedan slösa bort det på era njutningar.

Vänskap med världen – äktenskapsbrott

4Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se Jak 2:11.]

Vet ni inte att vänskap med världen
    är fiendskap mot Gud?
Den som vill vara vän med världen
    blir fiende till Gud.
5Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger:
Svartsjukt längtar Anden
    som han låtit bo i oss?
[Inget exakt citat, men samma innehåll som 2 Mos 20:5; 1 Mos 6:3–5; Jes 63:8–16.]
6Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står:
Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga),
    men ger nåd (favör) till de ödmjuka. [Ords 3:34]
7Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar],
    så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [1 Pet 5:9]
8Närma er Gud,
    så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]
    [Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
    och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
[När ni drar er närmare Gud:] 9Känn djup ånger och gråt [över er trolöshet],
    låt era skratt bytas ut till sorg,
    och glädjen till bedrövelse [för era synder].
10Ödmjuka er [böj er inre människa] inför Herren,
    så ska han upphöja er [Matt 23:12; 1 Pet 5:6].

Tala inte illa om varandra – Gud är vår domare

[Följande stycke handlar om att "göra", se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det bara är en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med Jak 3:1–12 som handlar om tungan. Vers 11–13 formar också en kiasm.] 11Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron).

Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18 befaller att älska Gud och sin nästa, se Matt 22:37–40; Jak 2:8].
Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.
12 En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare –
    han som har kraft att frälsa (rädda) och att förgöra. [Kiasmens centrum.]
Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)? [Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se Rom 2:12–16; Matt 7:1–5.]

Varning – skryt inte om morgondagen

[Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i Jak 5:1. Det binder ihop dessa stycken och ger en skarp varning. I nästa stycke, Jak 5:1–6, varnas det för att förtjäna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Här i Jak 4:13–16 nämns inte rikedom. Däremot handlar det om den bakomliggande drivkraften som är kärleken till pengar. Det är inte pengarna i sig som är problemet, utan kärleken till dem, se 1 Tim 6:10. Problemet som Jakob lyfter fram i exemplet nedan är när Gud utelämnas från det dagliga livet och kärleken till ekonomisk vinning blir större än önskan att göra Guds vilja.] 13Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som säger:
"I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar."
14Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15I stället borde ni säga:
"Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det."
16I stället skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. 17Den som alltså förstår (vet; har förstått) att göra det goda men inte gör det, han begår (för honom är det) en synd [han syndar]. [Luk 12:47; Rom 14:23]

Varning till orättfärdigt rika – de förtrycktas rop når Herren

[Följande stycke handlar om orättfärdiga rika och hör ihop med stycket i Jak 2:3–6. Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i Jak 4:13 och ger en skarp varning.] 51Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som är rika!
Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er.
2Er rikedom har [den dagen då Jesus kommer tillbaka, se vers 7] ruttnat (förmultnat, fördärvats) och era [förrådshus med] kläder är malätna.
3Ert guld och silver har rostat, och rosten ska vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter under de sista dagarna.
4Se, [observera, inse att] lönen – som tillhör arbetare som skördat era fält –
    som har hållits tillbaka av er, ropar ut
och ropen från dem som skördat
    har nått Herren Sebaots [härskarornas Herres] öron!
[1 Mos 4:10; 3 Mos 19:13; 5 Mos 24:14–15]
5Ni levde i lyx och överflöd på jorden, ni gödde era hjärtan på slaktdagen. 6Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige [Amos 5:12; Apg 7:52] – han står inte emot er (gör inte motstånd mot er).

Var tålmodiga

7Syskon (bröder och systrar i tron), var tålmodiga fram till Jesu ankomst (tappa inte hoppet oavsett omständigheter). [Exempel från jordbruket:]
Se [observera] hur jordbrukaren väntar på att jorden ska ge sin dyrbara skörd,
    hur han tålmodigt väntar på det första regnet [höstregnet som gör att sådden börjar gro]
    och det senare regnet [vårregnet som gör att skörden växer till och frukten blir riklig].
8På samma sätt måste ni vara
    tålmodiga (inte tappa hoppet oavsett omständigheter).
Styrk (stabilisera, balansera) era hjärtan [gör dem fasta och väl förankrade i sanningen],
    för Herrens ankomst är mycket nära.
9Sluta att klaga (muttra, sucka) på varandra,
    så att ni inte blir dömda. [Sluta att bära på oförsonlighet och missnöje som inte formuleras i ord och inte klaras upp.]
Se! Domaren står redan vid portarna [plural, se Ps 24:9].
10[Exempel från profeterna:]
Som [ännu] ett exempel, mina syskon (bröder och systrar i tron):

Tänk på profeterna, hur de uthärdade lidande (klarade stress och bar en andlig börda) och deras tålamod (balanserade temperament, överseende med andra när de gjorde fel). [Matt 5:10–12]

11Se [observera, tänk på] hur vi säger att de som stått fasta är välsignade (lyckliga). Ni har hört om Jobs uthållighet (ståndaktighet) [hur han stod fast under prövningar], och ni har sett Herrens syfte [hur han rikligen välsignade Job till slut], för Herren är full av nåd och barmhärtighet.

Förlåtelse och upprättelse för den som vandrat bort

[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jak 1:1–16. Nyckelord som knyter ihop dessa sektioner är "död" och "vilseledd" som bara återfinns i Jak 1:15–16; 5:19–20. Det första stycket avslutas med en varning för att bli vilseledd, och det sista stycket avslutas med en uppmaning om att föra tillbaka den som blivit vilseledd, se Jak 1:16; 5:19.] 12Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
    varken vid himlen eller vid jorden
    eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
    och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.
13Är det någon bland er som lider ("lider ont" – plågas; drabbas av svårigheter)?
    Då ska han be [vända sig till Gud i förtrolig bön]. [1 Tim 2:1]
[Det grekiska ordet för lidande är här kakopatheo och kan avse smärtsamma svårigheter av olika slag, se 2 Tim 2:9; 4:5. Det härrör från adjektivet kakos som står för något "inneboende ont/dåligt" och substantivet pathos som beskriver en stark känsla som väcks, såsom smärta, förtärande lust eller brinnande passion.]
Är någon glad?
    Då ska han sjunga [och spela] lovsånger (psalmer) [prisa Gud gång på gång]. [Ps 50:14; 1 Kor 14:15]

14Är någon sjuk (svag)?
    Då ska han sammankalla de äldste (församlingsledarna) i [den lokala] församlingen, och de ska be för honom sedan de smort honom med olja i Herrens namn.
15Trons bön ska (kommer att) frälsa (rädda, befria, bota, hela, bevara) den som är sjuk (utmattad, kraftlös),
    och Herren ska resa upp honom [igen].
Och om han har begått (fast han skulle ha begått) synder [som medfört psykiska och fysiska konsekvenser],
    ska han bli förlåten.
16Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra,
och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).
Mycket förmår (besegrar) [Fil 4:13] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktade] bön när den verkar i kraft. [Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]
17Elia var en människa med samma natur [som också fick lida och som berördes av känslor på samma sätt] som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet (på jorden) under tre år och sex månader. 18Sedan bad han igen [att det skulle regna i Israel], och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda [1 Kung 17–18].

Hjälp varandra tillbaka på rätt väg

19Mina syskon (bröder och systrar i tron), om någon bland er blir vilseledd (vandrar) bort från sanningen och någon återför honom, 20så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad]. [Se även Ords 10:12; 1 Pet 4:8.]




ta bort markör