Titusbrevet
Hälsning
11Paulus har lämnat kvar Titus på Kreta för att hjälpa till i församlingarna på ön, han hoppas att få återse honom i Nikopolis till vintern, se .
[Från:] Paulus, Guds tjänare (slav, livegen)
och apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
sänd att föra Guds utvalda [de troende] till tro och insikt
om den sanning som hör till gudsfruktan 2och ger hopp om evigt liv.
Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid (innan kronologisk tid började räknas), 3och när tiden (en särskild tid som börjar vid en specifik händelse) var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning. 4Kreta är en av de större öarna i Medelhavet, 26 mil lång och 6 mil bred.
[Till:] Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro. [Grekiska ordet för barn som används här är inte huios, en vuxen son, utan teknon. Ordet betyder ordagrant "att vara född av någon" och betonar relationen mellan föräldern och barnet, en älskad familjemedlem. Samma fras används även om Timoteus som på samma sätt som Titus också var en andlig son till Paulus, se ; . Titus var en icke-jude som troligen blev omvänd under Paulus första missionsresa, se . Han fanns med under Paulus tre år i Efesos och blev sänd till Korint vid flera tillfällen, se ; ; . Han fanns troligen också med i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom, eftersom han rest tillsammans med Paulus till Kreta, se .] Nåd (kraft, gudomlig favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag)
från Gud Fadern och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Frälsare.Församlingens ledarskap
5Anledningen till att jag [Paulus] lämnade kvar dig [Titus] på Kreta var att du skulle slutföra det som ännu inte var ordnat, och att du skulle tillsätta äldste (gr. presbyterous) [för att leda församlingarna] i varje stad efter mina anvisningar. [Kreta var en central handelsplats där många olika filosofier, religioner och influenser möttes. Huvudstaden var Gortyn. Andra städer som Paulus och Titus troligen startat församlingar i var Faistos, Salmone m.fl. Två städer som nämns i Apostlagärningarna är Lasea och Foinix, se , .]Kvalifikationer för församlingsledare
Ett kapell i den lilla fiskebyn Kolimbari, nordvästra Kreta.
©Annika Bergström
[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i ; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se . Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se och .] 6En äldste (gr. presbyteros) ska vara fläckfri, [Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se .]
en enda kvinnas man, [Det är troligt att begreppet "en enda kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en enda mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.]
ha troende (trogna) barn
som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliskhet (upproriskhet, uppstudsighet). 7Församlingsledaren (gr. episkopos) ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri. [De tre punkterna i listan ovan har att göra med en ledares familjeliv och hur han har skött det, se . Paulus fortsätter och ger nu fem negativa och sex positiva egenskaper.] Han ska inte vara självgod (ordagrant "en som njuter och har sitt välbehag i sig själv", en självcentrerad person utan förmåga att sätta sig in i andra människors situationer),
inte vara häftig (impulsiv, hetlevrad),
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
inte vara ute efter pengar (ordagrant "skamlös girighet"),
[han ska i stället:]
8vara gästfri,
godhjärtad,
förståndig,
hederlig,
gudfruktig,
behärskad,
9hålla fast vid lärans tillförlitliga ord,
så att han både kan uppmuntra med sund (hälsosam, rätt) undervisning
och tillrättavisa motståndarna. Karaktärsdrag hos falska lärare
10Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna. 11Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. 12En av deras egna, en profet, har sagt: "Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata." [Paulus citerar en strof ur dikten Cretica, av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: "De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till." Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se . Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se . Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.] 13Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda (hälsosamma) i tron 14och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. 15För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena. 16De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning. 21Men vad gäller dig [Titus, i kontrast till de falska lärarna] ska du ständigt tala (kommunicera) det som hör till den sunda (hälsosamma, rätta) läran.Vad ska undervisas?
Äldre män
2Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, i kärlek och i uthållighet (ståndaktighet, tålamod).Äldre kvinnor
3Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin (ordagrant: "vara slav till mycket vin"). De ska vara lärare i det som är gott, 4så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, 5att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.Yngre män
6Förmana på samma sätt de yngre männen att visa gott omdöme i allt, 7och var själv ett föredöme i goda (ärbara) gärningar. Din undervisning ska förmedla oförfalskad sanning och värdighet. 8Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.Slavar
9Förmana tjänarna att underordna sig sina härskare (gr. despotes) i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot, 10att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.Guds nåd ger kraft att leva rättfärdigt
11Kyrkogård på Kreta. Den kristna tron har ett hopp om en framtid med Jesus som även påverkar livet här på jorden.
©Annika Bergström
Guds nåd (kraft, favör) har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är, 13medan vi väntar på det saliga (lyckliga, välsignade) hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska träda fram i härlighet. 14Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda (ärbara) gärningar. 15Så ska du tala (kommunicera), förmana och tillrättavisa med eftertryck (all auktoritet).
Låt ingen se ner på dig.
31Påminn dem [ständigt – gång på gång] att underordna sig myndigheter, makthavare – att lyda överheten – att vara redo för varje god gärning. [I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se ; .]
2De ska
inte förolämpa (tala illa om) någon [alla människor är skapade till Guds avbild, se ],
utan vara fridsamma,
tillmötesgående
och alltid visa vänlighet (vara milda) mot alla människor. 3Vi var ju själva en gång
oförnuftiga,
trotsiga,
vilsna,
slavar under olika begär
och lustar,
levde i ondska
och avund,
avskyvärda (vi var hatade och avskydda i andras ögon)
och hatade varandra. [Vår onda livsstil gjorde att människor hatade oss, och vi hatade dem. En ond spiral av hat.]
4Korset är en påminnelse om Guds godhet mot mänskligheten. På en höjd i norra Kreta vittnar ett kors om detta än i dag.
©Annika Bergström
Men när Guds, vår Frälsares, godhet (generositet) och vänskap (starka band) till mänskligheten uppenbarades [då han blev en människa], 5frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (nåd) – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande, 6som han rikligen utgöt (i överflöd tömde ut) över oss genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Frälsare. 7Allt detta skedde för att vi skulle vara rättfärdiga genom hans nåd (oförtjänta favör), och bli arvingar med hopp (en förväntan och säker förvissning) om evigt liv. 8Detta är ett ord att lita på (trovärdigt). [Syftar på de föregående verserna, se . Samma fras används totalt fem gånger i pastoralbreven, se ; ; ; .] Jag [Paulus] vill att du [Titus] ständigt med kraft (frimodigt, uppmuntrande) inskärper det, så att de som tror på Gud ser till att sysselsätta sig med att göra goda (ärbara) gärningar. Det är gott och nyttigt för alla människor.Falska lärare
[Denna undervisning om falska lärare hör ihop med den inledande i första kapitlet, se .] 9Men undvik dumma dispyter och frågor om släktregister och gräl och strider om lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna]. Sådant är skadligt och meningslöst. 10En villolärare (som skapar splittringar) ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, 11eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv. [Paulus följer samma princip som Jesus lärde, med två inledande samtal vid konflikthantering, se .]Avslutning
12Paulus hoppas få återse Titus i Nikopolis.
När jag skickar Artemas eller Tychikus till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern. 13Juristen (advokaten/lagexperten) Zenas och Apollos [, ; ; ] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan. 14Även de våra måste lära sig att göra goda (ärbara) gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt. [Paulus anger ofta titlar, som t.ex. läkaren Lukas, se . Zenas nämns bara här i hela NT. Titeln, gr. nomikon, kan syfta på att han var en romersk jurist eller kunnig i Torah, se ; . Med tanke på det rykte kretensare hade att vara lata och som Paulus håller med om, var det en nödvändig uppmaning även till de kristna på ön att göra goda gärningar, se .] 15Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron.
Nåd (Guds rika favör) vare med er alla.