Markusevangeliet
Jesu förberedelse
11
Jordanfloden rinner från norr till söder genom Israel. Det var vid den här floden Johannes döpte och även Jesus blev döpt.
Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
han ska bereda vägen för dig. []
3En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom! [Det sista citatet kommer från . Som brukligt var på den här tiden nämns endast den störste profeten Jesaja som huvudkälla, även om också Malaki refereras först.] 4Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse. 5Hela Judéen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom (i en ständig ström), och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet [vilket ger associationer till tidigare profeter som t.ex. Elia, se ]. Han levde av gräshoppor och vildhonung. [Johannes Döparens livsstil stod i stark kontrast till många av de religiösa ledarna som levde i lyx. Gräshoppor och vildhonung var vanlig mat i ökenmarken.] 7Han predikade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar [som var en slavs syssla]. 8Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande." 9
Jordandalen nära Betania. I bakgrunden syns de judeiska bergen.
"Tiden är inne (fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!
[En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.] Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera)
och tro (lita på, ha förtröstan på) evangeliet (de glada nyheterna, segerbudskapet)!" [Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.] 16
Än i dag är det vanligt att fiska med kastnät.
Jesus undervisar och helar i synagogan (Luk 4:31-37)
21
Ruinerna av staden Kapernaum är ett välbesökt turistmål. Bilden är tagen inifrån återstoden av en synagoga från 300-talet som antas vara byggd ovanpå den synagoga som fanns på Jesu tid.
Fortfarande finns ruinerna kvar av det som antas vara Petrus hus. Det var en enkel bostad som så många andra i Kapernaum. Här har pilgrimer genom århundraden lämnat inskriptioner på väggarna, och flera kapell och kyrkor har byggts på platsen där huset stod. Den senaste är en åttakantig kyrka byggd på pelare från 1990.
Soluppgång över Galileiska sjön.
Vy från berget Arbel över norra delen av Galileiska sjön.
En lam man i Kapernaum blir förlåten och helad (Matt 9:2-8, Luk 5:17-26)
21
Ett tak byggs på traditionellt sätt i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.
©Nasareth Village
Flygfoto över Kapernaum. Det var här längs med stranden Jesus kallade sina lärjungar.
©BiblePlaces.com
"Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta. 21Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
22Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]." 23
Ett sädesfält i Galileen.
I synagogan satt man längs med väggarna så att alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.
"Är det tillåtet (och det rätta) att på sabbaten [enligt undervisning i Moseböckerna, se ] –
göra gott eller ont,
att rädda liv eller utsläcka liv?" [I parallellstället i och i Lukas, vid två andra tillfällen när frågan om helande på sabbaten togs upp (; ), argumenterar Jesus utifrån den princip som fariséerna accepterade att det är tillåtet att lindra djurs lidande, inom vissa gränser, på sabbaten; hur mycket mer då mänskligt lidande? Se även , ; .]
Men de [svarade inte, utan] var tysta. 5Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd. [Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det judiska lärosystemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.] 6Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus. [De var fyllda av mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se , går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.] 7
De som följde Jesus kom från alla väderstreck. Uppräkningen börjar med närområdet Galileen, följt av regionerna i söder, öster och sist nordväst.
Galileen är kuperat, med många berg och dalar. Bilden är från vägen som leder upp till berget Arbel på västra sidan av Galileiska sjön.
16Simon, som han gav namnet Petrus,
17Jakob, Sebedeus son,
Johannes, Jakobs bror – Jesus gav dem [Jakob och Johannes, det hebreiska] namnet Boanerges, som betyder åskans (tumultets) söner [kanske p.g.a. deras heta temperament, se ] –
18Andreas,
Filippus [grekiskt ord som betyder "en som älskar hästar"],
Bartolomeus [även kallad Natanael],
Matteus,
Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling", se ; ],
Jakob, Alfeus son,
Taddeus [grekiskt ord som betyder "en som har ett varmt hjärta" eller "älskat barn". Han kallades även Judas, Jakobs son; antagligen ändrade han namn för att undvika att bli förknippad med Judas Iskariot],
Simon "den hängivne" (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant "Simon kananaios", den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen "seloten", båda orden betyder "den hängivne, ivrige, fanatiske", kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],
19Judas Iskariot, han som förrådde honom. [Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; .] 20Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. 21När hans närmaste [hans familj, se ] fick höra detta, gick de ut för att föra med sig honom med våld (gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sa (gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet (från sina sinnen). 22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sa att han var besatt av Beelsebul, och att det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna. 23Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara): "Hur kan Satan driva ut Satan? [Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:] 24Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
kan det inte bestå.
25Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
kan den inte [heller] bestå. [Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:] 26Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom. 27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.] 28Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!] 30De hade ju sagt att han hade en oren ande. 31Nu kom Jesu bröder [Jakob, Joses, Judas och Simon, se ] och hans mor. De stannade utanför [Petrus hus där Jesus undervisade] och skickade bud efter honom. 32En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sa till honom: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se .] 33Då svarade han dem: "Vem är min mor och mina bröder?" 34När han hade fört blicken runt dem som satt omkring honom sa han: "Se, här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min broder och min syster och min mor."Jesus talar i liknelser
1 (av 4) Liknelsen om jordmånerna – hjärtats inställning (Matt 13:1-9, Luk 8:4-8)
41
Ett nyligen plöjt fält nära Galileiska sjön.
3"Lyssna! [Jesus både börjar och avslutar den första liknelsen med uppmaningen att "lyssna", se . Det inbjuder de samlade att vara delaktiga, avsluta pågående samtal och lyssna på följande budskap som är viktigt.]En såningsman gick ut för att så. 4När han sådde föll en del vid vägen,
och fåglarna kom och åt upp det.
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
6Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem,
och det bar ingen frukt.
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång på gång, kontinuerligt) frukt,
en del upp till trettio gånger (mer än vad som var sått),
andra upp till sextio gånger mer,
och några upp till hundra gånger mer." 9Han sa: "Den som har öron att höra med, han ska lyssna (ta till sig och förstå min undervisning)." [Jesus förklarar liknelsen i . Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.] 10Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna. 11Han sa till dem: "Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser. 12Detta för att [profetian i skulle gå i uppfyllelse]: de ska se med sina ögon
utan att uppfatta
och höra med sina öron
utan att förstå,
så att de inte vänder om (återvänder)
och får förlåtelse."
[Liknelsen om såningsmannen och detta citat från Jesaja gjorde lärjungarna konfunderade. Ville Jesus dölja sanningen medvetet för vissa genom att bara tala i liknelser?] 13Sedan sa han till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur kan ni då tyda (kunna vara i en process av att förstå) några andra liknelser? 14Såningsmannen sår Ordet. [Ordet kan syfta på budskapet som Jesus predikade eller på Jesus själv. Liknelsen handlar om hur människor gensvarar på budskapet och Jesus.]
15De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet "väg" kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.] 16På samma sätt är det med dem [de människor som liknas vid det utsäde] som såddes på stenig mark, det är de som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 17men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten). 18De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet, 19men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. [Grundordet för "törne" är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se .] 20De som såtts i den goda jorden är de som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettio gånger det som såtts, sextio gånger och hundra gånger så mycket."2 (av 4) Liknelsen med oljelampan – budskapet ska inte förbli dolt (Luk 8:16-18)
Oljelampor av lera var den vanliga ljuskällan på Jesu tid.
3 (av 4) Liknelsen om den växande sådden – Guds rike växer
26
Sädesfält moget för skörd.
först bladet (strået),
sedan axet (som skyddar vetekornen),
sedan det fullt utvecklade vetet i axet.
29När skörden är mogen (ordagrant "när frukten tillåter det"), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid."4 (av 4) Liknelsen om senapsfröet – Guds rike börjar litet (Matt 13:31-32, Luk 13:18-19)
30Jesus sa: "Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.] 31Det är som ett senapsfrö. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna], 32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." [Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.]Jesus förklarar liknelserna
33Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas "så långt de kunde förstå".] 34Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant "lösgjorde", gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga). [Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. ; . Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]Jesu makt
Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Golanhöjderna på den östra sidan.
Klippgravar har hittats i Kursi på den östra sidan av Galileiska sjön. Det kan ha varit här Jesus mötte mannen som plågades svårt av mörkrets makter.
Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.] 10Han bad enträget många gånger att Jesus inte skulle driva bort dem från området [gerasenernas område, se ]. 11En stor svinhjord [på omkring 2 000 svin, se ] betade där vid berget. [Svinet var ett orent djur för judarna.] 12Alla de orena andarna bad honom: "Sänd oss in i svinen, låt oss fara in i dem!" 13Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade. 14De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt. 15När de kom till Jesus och såg (betraktade noggrant) den besatte som haft legionen i sig sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. 16De som var ögonvittnen berättade i detalj för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. 17Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. [Det ekonomiska värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att en plågad människa blivit helad.] 18
Dekapolis var ett område öster om Galileiska sjön.
Jesus uppväcker Jairus dotter och botar en sjuk kvinna (Matt 9:18-26, Luk 8:41-56)
21När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön [antagligen tillbaka till Kapernaum], samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön. 22Då kom en av synagogföreståndarna som hette Jairus dit. När han fick se Jesus föll han ner vid hans fötter 23och bad honom enträget: "Min lilla dotter [tolv år, se ] ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så hon blir räddad och får leva." 24
I trängseln kring Jesus rör kvinnan vid Jesu manteltofs. Målningen som kallas "Encounter" (möte) finns i ett kapell i Magdala. Kapellet är utformat som en synagoga och finns i undervåningen på den stora kyrkan "Duc In Altum" (latin för "lägg ut på djupet", från ), byggd 2014. Golvet i kapellet är den stenbeläggning som grävts fram från den flera tusen år gamla stadens fiskmarknad.
Bild på en man som ber vid Västra muren i Jerusalem, iklädd en bönesjal, tallit, med fyra hörntofsar.
När han väl hade kört ut alla, tog han (under sin ledning) med sig barnets far och mor och sina lärjungar [Petrus, Jakob och Johannes] och gick in där barnet låg. 41Han tog ett stadigt grepp om hennes hand och sa till henne [på arameiska, det språk som Jesus och lärjungarna talade]: "Talitha koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, res dig upp!" 42På en gång reste sig flickan upp och började gå omkring, hon var tolv år. Föräldrarna tappade genast fattningen (var helt utom sig; "i extas" – gr. ekstasis). 43Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta vad som hänt. Sedan bad han dem att ge henne något att äta. 61
Ingången till en modern rekonstruktion av Nasarets synagoga i utomhusmuseet Nazareth Village.
"Var har han fått detta (dessa idéer) ifrån?
Vad är det för visdom han har fått [utan att ha blivit lärd under någon rabbin]?
Hur kan han utföra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
3Är det inte hantverkaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? [Det grekiska ordet tekton som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare.]
Bor inte hans systrar här hos oss?" De tog anstöt av honom (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). 4Då sa Jesus till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)." 5Han kunde inte göra någon kraftgärning där, förutom att lägga händerna på några sjuka (svaga) och hela dem. 6Han förundrades över deras otro. [Jesu mänskliga sida är synlig här där han blir förvånad och överraskad över deras brist på tro på honom.]
Han gick vidare till byarna (runt Nasaret i Galileen, som i en cirkel) och undervisade.Jesu tjänst i Galileen (6:7-7:23)
7
En av vägarna mellan Kapernaum och Nasaret genom det kuperade landskapet i Galileen som grönskar under våren.
Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr.
Högt beläget på berget syns resterna av Herodes fort Machaerus på östra sidan av Döda havet. I bakgrunden på den andra sidan syns Judéens ökenmark.
©Khaled Al-Bajjali
"Be mig nu på en gång om vad du vill, så ska du få det." 23Han lovade och svor under en ed: "Vad du än ber mig om ska jag ge dig, om det så vore halva mitt rike." 24[Männen var i en egen festsal och kvinnorna i en annan.] Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag begära?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25På en gång skyndade hon tillbaka in till kungen och bad honom: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." 26Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne 27utan skickade på en gång en livvakt [en av hans personliga soldater] med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset 28och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det vidare till sin mor. 29När Johannes lärjungar fick höra detta kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav. 30
Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Korasin.
Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden). 35När dagen redan var långt gången [efter tre på eftermiddagen], kom hans lärjungar till honom och sa: "Den här platsen är obebyggd, och klockan är redan mycket. 36Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna." 37Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för 200 denarer [dagslöner] och ge dem att äta?" [En denar var en vanlig arbetares dagslön, se . Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.] 38Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar." 39
Plantering vid ingången till Jerusalems botaniska trädgård. På området finns en "biblisk stig" med många av de växter som nämns i Bibeln.
Jesus går på vattnet. Målning av den ryske konstnären Ivan Aivazovskys.
Sjuka bärs fram till Jesus (Matt 14:34-36)
53När de hade farit över sjön kom de till Gennesarets landområde [som var en bördig slätt söder om Kapernaum]. De kastade ankar en bit ut. 54När de steg ur båten kände folket på en gång igen honom [som den som helar människor]. 55De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. 56Och varthelst han kom, till byar, städer eller landsbygd, lade man de sjuka på torgen [de öppna marknadsplatserna i städerna och byarna] och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel [som kvinnan med blödningar hade gjort, se ]. Och alla som rörde vid honom blev botade.Guds bud och människors regler (Matt 15:1-20)
71
Ceremoniell handtvätt vid Västra muren i Jerusalem.
5Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?] 6Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sa []: Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
7Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
för de undervisar mänskliga läror (doktriner). 8Ni har lämnat (avsagt er) Guds bud (instruktioner) men håller ett hårt grepp om mänskliga traditioner." 9Han sa också till dem: "På ett elegant sätt upphäver ni fullkomligt Guds bud så ni kan hålla fast vid era egna stadgar! 10Mose har ju sagt [i ett av de tio budorden, se ; ]: 'Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor'
och [där överträdelsen av detta bud beskrivs i ]:
'Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.'
11Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban'. [På samma sätt som i förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.] 12På det här sättet behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition. [Enligt fariséernas regler friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot budet att ära sina föräldrar (). Fariséerna var väl medvetna om att dessa system missbrukades, men så länge det genererade inkomst till templet såg de mellan fingrarna.]
13Ni avskaffar auktoriteten i Guds ord genom de traditioner (förordningar) som ni har ärvt och för vidare. Det här är bara ett av många exempel på hur ni ständigt gör så här."Vad är rent och vad är orent?
[Folket hade dragit sig tillbaka när fariséerna och de skriftlärda kom, se . Kanske gjorde man det självmant i respekt och vördnad för sina ledare, eller så trängde sig besökarna från Jerusalem fram och tog över scenen.] 14När Jesus hade kallat till sig folket igen sa han till dem: "Lyssna på mig och förstå [vad jag säger]!
15Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren." 17När han hade lämnat folket och gått in i huset [antagligen Petrus hus i Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om liknelsen [det var Petrus som förde fram frågan, se ]. 18Han svarade: "Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?"
Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se .]
20Jesus sa: "Det är det som går ut ur människan som gör henne oren. 21För inifrån, från människors hjärtan, utgår: [Jesus hade förklarat den första delen av påståendet i – att det inte är mat som kommer in i människan som orenar henne, se . Nu förklarar han vad den andra halvan av påståendet betyder, vad det är som orenar. Det är ondskan som kommer ut ur människans hjärta och sinne som orenar. Det är en lista med tretton punkter. De första sju punkterna är alla i plural, vilket antyder att det är upprepade handlingar. De sista sex är i singular.]
onda tankar,
olovlig sex (otukt) [plural], [Det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt. Ordet porneia översätts ofta med otukt och är ett generellt ord för all sexuell orenhet. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns i samma uppräkning, syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap.]
stöld [plural],
mord [plural],
22äktenskapsbrott [plural] (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),
begär [plural] (girighet efter mer och mer materiell rikedom),
ondska [plural] (alla sorters destruktiv ondska som vill sin egen och andras undergång),
svek (bedrägeri),
lösaktighet (lättsinnighet på alla områden i livet),
avund (ordagrant "ont öga", beskriver någon som i missunnsamhet aktivt söker efter tillfälle att orsaka problem för andra),
hädelse (smädande, hårt föraktfullt tal),
stolthet (högmod mot Gud och andra människor)
och dårskap (oförstånd, dumdristighet). 23All denna ondska kommer inifrån och den gör människan oren."Jesus till hedniska områden (7:24-8:10)
24
Jesus beger sig västerut till området kring kuststaden Tyros.
Jesus rör sig från kustområdet Fenikien till Dekapolis på östra sidan av Galileiska sjön.
Jesus visste att hans primära uppdrag här på jorden var korset. Ett fysiskt helande är temporärt. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sitt liv, se . Samtidigt känner Jesus alltid medlidande med enskilda människor och kan inte annat än gripa in, se . Vi vet att Jesus var ledd av den helige Ande och gjorde gott och befriade alla som var bundna, se . Undren bekräftade vem han var, se , och efter att ha helat på en sabbat säger Jesus att han bara gör sin Faders vilja, se .] [Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen "vid den tiden" kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se .] 81Vid den tiden [då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sa till dem: 2"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta. 3Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån." [Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.] 4Lärjungarna sa till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?" 5Han frågade: "Hur många bröd har ni?"
"Sju", svarade de. 6Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. 7De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sa han att de också skulle delas ut. 8Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i , och kunde rymma en människa.] 9Det var omkring 4 000 som ätit [förutom kvinnor och barn, se ]. Sedan skickade han hem dem, 10och steg genast i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. [Vid västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias. Området kring staden Magdala, se .]Tillbaka i Galileen
11
Berget Arbel reser sig bakom Magdala på den västra sidan av Galileiska sjön.
Jesus varnar för falska läror (Matt 16:5-12)
14De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten. 15
Surdeg har använts länge inom bakning. År 2019 använde amatöregyptologisten Seamus Blackley (också känd som den som skapat Xbox) substans från bröd som hittats i Luxor från farao Mentuhotep II som regerade 2046-1995 f.Kr. och bakade bröd med den surdegen.
"Tolv", svarade de. 20[Jesus fortsätter:] "Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?"
"Sju", svarade de. 21Han sa: "Förstår ni ännu inte?" [Jesus hade inte talat om vanligt bröd utan syftade på fariséernas förvridna lära och Herodes ondska, se . Varför oroa sig för bröd när de hade himlarnas och jordens Skapare i båten – han som redan flera gånger visat att han mirakulöst kunde försörja dem!]En blind man utanför Betsaida botas
22
Tre av Jesu lärjungar (Petrus, Andreas och Filippus) kom från denna fiskeby i norra delen av Genesarets sjö. Två olika platser har länge varit kandidater för Betsaida, den traditionella Et Tell 2 km norr om sjön och El Araj, som ligger alldeles intill Jordanfloden vid dess utlopp i Genesarets sjö. De första utgrävningarna i El Araj startade 2014 och 2021 hittades ett mosaikgolv på en 1 500 år gammal kyrka. Denna kyrka är troligtvis den som nämns av Willibald, en engelsk biskop från Eichstaett, som besökte området omkring 725 e.Kr. och nämner om att han besökt en kyrka som är byggd i Betsaida, Petrus och Andreas hemstad.
Då svarade Petrus: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)." 30Men han förbjöd dem att säga det till någon.Jesus förutsäger sin död och uppståndelse (Matt 16:21-23, Luk 9:22)
31Därefter började han undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. 32Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt. 33Men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sa: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." 34När han sedan kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sa han till dem:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge]. [En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.] 35För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min och evangeliets (det glada budskapets) skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det. [Gr. psuche betyder både liv och själ och används i båda betydelserna här i , se även . Att 'förneka sig själv' i handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se , osv. Jesus hade tidigare i saligprisningarna predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se . Utifrån "att vinna hela världen" i , handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst.] 36För vad hjälper det en människa att vinna hela världen
och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)?
37Vad skulle en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
38För den som skäms [skulle känna personlig skam] för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte,
för honom ska också Människosonen skämmas,
när han kommer [vid den tid då det är dags att han ska komma] i sin Faders härlighet med de heliga änglarna [för att upprätta tusenårsriket, se ]."
91Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden förrän de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .] 2
Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.
Jesus talar på nytt om sin död och uppståndelse (Matt 17:22-23, Luk 9:43-45)
30De gick ut därifrån och vandrade genom Galileen [utan att passera igenom städerna]. Han ville undvika all uppmärksamhet (ville inte att någon skulle få veta det), 31för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sa till dem: "Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar." 32Men de förstod inte vad han sa och var rädda att fråga honom [om vad det betydde].Jesus undervisar lärjungarna
33
Än i dag kan man besöka Kapernaum - Jesu hemstad.
Var inkluderande – den som inte är emot oss är för oss (Matt 10:40-42, Luk 9:49-50)
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom.] 38Johannes sa till honom: "Lärare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)." 39Men Jesus sa: "Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig. 40Den som inte är emot oss är för oss. 41Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön. [Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se , och varningen att förleda någon av dessa små, se , kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: "Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!", se .]Vaka över ert liv så ni inte förleder någon (Matt 18:6-9, Luk 17:1-2)
42
I Kapernaum tillverkades kvarnstenar av vulkaniska basalt som är vanlig i området. Den grova texturen var mycket lämplig för att mala vete.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad
än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet). 45Om din fot förleder dig till synd, så hugg av den!
Det är bättre för dig att gå in i livet halt
än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna (helvetet). 47Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet), 48'där deras mask [likmask som äter dem] inte dör och elden inte släcks.' [Citat från – sista versen i Jesaja i ett stycke som talar om "nya himlar och en ny jord", se .] [Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en människa utan armar och ben kan synda. Poängen är att med alla medel motverka synden, att inte utsättas för frestande situationer, att kasta bort sådant som förleder. Det är vår brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger "det är din hand, din fot, ditt öga" – ta ansvar.] 49
En kristen liknas vid salt och är tänkt att påverka sin omgivning.
Jesus beger sig till Judéen och Pereen (Matt 19:1)
101Sedan begav han sig därifrån [från Kapernaum i Galileen] och gick till Judéens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades ständigt i skaror omkring honom på nytt, och han undervisade dem som han brukade. [En liknande öppningsfras används i och beskriver en större resa. Jesus korsar Jordanfloden och beger sig nu österut och antagligen också ner till Pereen, området öster om Jordanfloden och Döda havet.]Äktenskap och skilsmässa (Matt 19:2-9)
2
Fariséerna var ofta kritiskt inställda till Jesus.
"Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
6I skapelsens början
'skapade Gud dem till man och kvinna.'
[] [Jesus för diskussionen till ett högre plan. Äktenskapet inrättades långt innan Mose fick alla bud och instruktioner på Sinai berg. Guds ursprungliga tanke med äktenskapet framgår av skapelsen.] 7'Därför ska en man lämna [sitt känslomässiga och finansiella beroende av] sin far och mor
och hålla sig till (vara förenad med) sin hustru, 8och de två ska vara ett kött.' []
Så är de inte längre två, utan ett kött.
9Vad Gud har fogat samman,
ska människan inte skilja åt." 10När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i Judéen eller Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de på nytt upp ämnet]. [Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen "i huset" som används här och i ; , , blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.] 11Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12Om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig. Då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa.] 13Man bar fram små barn (2-11 år) till honom för att han kanske skulle röra vid dem, men lärjungarna tillrättavisade dem (gång på gång) men utan resultat. 14När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se ] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sa till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de. 15Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar på och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit." 16Han tog upp dem (en efter en) i famnen och välsignade dem passionerat (innerligt, ömt) genom att lägga sina händer på dem. [Föräldrarna hade nog inte tänkt något så stort som att Jesus skulle välsigna dem utan bara ett hastigt vidrörande som antyder, men Jesus går längre och tar upp dem en efter en i sin famn och välsignar dem innerligt.] 17
Stentavlorna med tio Guds budord i förbundsarken. Foto från modellen av tabernaklet i Timna park.
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
och det är Gud!
19Du känner till buden (instruktionerna):
Du ska inte mörda.
Du ska inte begå äktenskapsbrott.
Du ska inte stjäla.
Du ska inte vittna falskt (tala osanning).
Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet.
Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor." [Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se ; . Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med budordet "att hedra sin far och mor", väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att "inte ha begär till något som tillhör vår nästa" finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar på detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?] 20Då svarade han honom: "Lärare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung." [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitsvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i . I framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden?] 21Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sa: "Ett fattas dig (en sak återstår; gör att du inte når målet – gr. hustereo), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!" 22Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för "ägde mycket" användes ofta för att äga mark och fastigheter.] 23
Jesu liknelse att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike, förbryllade lärjungarna.
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen):
Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
30ska få hundrafalt igen.
Redan nu i den här tiden ska han få
hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden
mitt under förföljelse,
och evigt liv i den kommande tidsåldern. [I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se .] 31Många som [nu] är först ska [då] bli sist,
och många som [nu] är sist ska [då] bli först." På väg mot Jerusalem
32
Jordandalen. I bakgrunden syns de judeiska bergen och vägen upp till Jerusalem.
Då sa Jesus till dem: "Den bägare jag dricker ska ni dricka, och med det dop jag blir döpt med ska ni döpas. 40Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för." [Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.] 41När de tio andra hörde detta, blev de mycket upprörda på Jakob och Johannes (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). 42Jesus kallade till sig dem [alla tolv] och sa: "Ni har sett hur de som anses vara folkets ledare uppträder som herrar över dem, och de i höga positioner använder sin auktoritet över folket. 43Men så ska det inte vara hos er. I stället måste den som vill vara störst bland er vara de andras tjänare. 44Den som vill vara främst (vara högst i rang) måste vara allas slav. 45Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många." 46
Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.] 47När Bartimaios hörde att det var Jesus från Nasaret, började han ropa (gång på gång): "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande, på en gång)!" 48Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig." 49
Utgrävningar från den gamla staden Jeriko (Tell es-Sultan). Den är en av världens äldsta städer, också den lägst belägna, 258 meter under havsytan.
De kallade på den blinde mannen och sa: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!" 50Han kastade av sig sin yttermantel, hoppade upp och kom till Jesus. [Bartimaios lämnar allt han har, till skillnad från den rike mannen, se .] 51Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn." 52Jesus sa till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.JESU SISTA VECKA (kap 11-16)
Sista veckan av Jesu liv upptar en tredjedel av Markusevangeliet. Tre högtider firas i den judiska vårmånaden nisan. Den första är pesach som inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Judiska dagar börjar på kvällen, så några timmar senare är det nästa dag, den 15:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid. Två eller tre dagar senare firas förstlingsfruktens högtid, bikkurim. År 30 e.Kr. infaller bikkurim söndagen den 17:e nisan vilket är den tredje dagen i det osyrade brödets högtid. En sammanställning utifrån evangeliernas tidsangivelser och hur högtidsdagarna infaller år 30 e.Kr. skulle kunna vara:
8:e nisan Jesus kommer till Betania sex dagar före högtiden, se
9:e nisan Veckosabbat
10:e nisan Intåget i Jerusalem, se
11:e nisan Nästa dag – fikonträdet förbannas, templet rensas, se
12:e nisan
Morgon – fikonträdet har torkat, se
Förmiddag – undervisning i templet, se
Eftermiddag – profetiska ord på Olivberget, se
Två dagar kvar till högtiden – planer på att döda Jesus, se
13:e nisan
Kväll eller förmiddag – Jesus smörjs i Betania, se
Eftermiddag – förberedelse för den sista måltiden, se
14:e nisan
Kväll – den sista måltiden, Jesu gripande i Getsemane, se
Natt – inför Stora rådet, se
Gryning – inför Pilatus, se
Tredje timmen – korsfästelsen, se
Nionde timmen – Jesu död, se
Pesach – ett lamm offras i templet, se ; ;
15:e nisan 1:a dagen i det osyrade brödets högtid, höghelig sabbat, se
16:e nisan 2:a dagen i det osyrade brödets högtid, veckosabbat
17:e nisan 3:e dagen i det osyrade brödets högtid, förstlingsfruktens högtid bikkurim
Gryning – graven är tom, se ; ;
Det finns olika syn på om den sista måltiden är en traditionell påskmåltid den 15:e nisan, se ; , eller intas kvällen före påsken den 14:e nisan, se ; . Rubrikerna i Markus och Lukas följer dagarna 10:e – 17:e nisan.
10:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)
111
Beduin med en åsna i Jerusalem.
Från Olivberget red Jesus ner mot Kidrondalen och in i templet.
"Hosianna (Herre rädda oss)!
Välsignad (prisad) är han som kommer i Herrens namn!
10Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
Hosianna i höjden!" 11Jesus gick in i Jerusalem, in på tempelområdet, och studerade i detalj allt som försiggick där. [Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se . Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent [och stadsportarna skulle snart stängas] så han gick [tillbaka] ut till Betania tillsammans med de tolv. [Marta, Maria och Lasarus bodde i Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte Jerusalem.]11:e nisan (söndag kväll – måndag eftermiddag)
Ett fikonträd utan frukt (Matt 21:18-19)
12
Ett fikonträd i Israel.
Templet i Jerusalem bestod av flera olika avdelningar. En skiljemur separerade den inre delen som bara fick beträdas av judar. Den första delen i tempelbyggnaden kallades "kvinnornas förgård" där både judiska kvinnor och judiska män kunde offra i offerkistorna, se . Innanför den, via Nikanorporten, låg männens förgård och de inre delarna av templet där endast prästerna fick tillträde.
"Står det inte skrivet []: 'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).'
Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' []." [Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se ; . Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.] 18Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning. 19När det blev kväll gick han [Jesus och lärjungarna] ut ur staden [till Betania].12:e nisan (måndag kväll – tisdag eftermiddag)
Fikonträdet får illustrera andliga sanningar (Matt 21:20-22, 6:14-15)
20
Kidrondalen en tidig vårdag. Mitt på den östra muren kring tempelplatsen syns den igenmurade gyllene porten.
"Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)! [Ordagrant: "ha tro/trofasthet på/från Gud". Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: "Ha Guds tro/trofasthet!"]
23Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
[Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se .] 24Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se ], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [; ] 25När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser)." [Jesus undervisade ofta om bön, se ; ; ; . Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.] 26[De tidigaste manuskripten har inte med : "Men om ni inte förlåter så ska inte heller er Fader som är i himlen, förlåta era överträdelser." Jämför .] 27
På Israelmuseet i Jerusalem finns en stor utomhusmodell över Jerusalem som det såg ut på Jesu tid, i skala 1:50.
Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.
En denar med kejsar Tiberius (regerade 14-37 e.Kr.) avbildad.
De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.] 17Då sa Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom. [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]Fråga 2 (av 4) – Finns det någon uppståndelse? (Matt 22:23-33, Luk 20:27-40)
Längs med sluttningen av Olivberget finns över 150 000 gravar, de äldsta är 3 000 år. Begravningsplatsen är åtråvärd eftersom de som är begravda här enligt judisk tro blir de första att stå upp när Messias kommer tillbaka. Profeten Sakarja skriver att Messias kommer sätta sina fötter på just detta berg ().
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se .]
20Det var sju bröder. Den förste tog en hustru, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21Den andre [yngre brodern] gifte sig med henne och dog utan att lämna några barn efter sig, och den tredje gjorde likadant. 22Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också kvinnan. 23Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .] 24Jesus svarade dem [saddukéerna, se ]: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)? [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna [som undervisar om uppståndelsen] och inte heller Guds kraft [som kan resa upp de döda]. 25Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.] 26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sa till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?' 27Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [saddukéer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse)." 
På menoran som står vid Knesset i Jerusalem finns texten: "Hör, Israel", hebr. shema Jisrael.
"Det främsta (viktigast) är detta: 'Hör, Israel!
Herren – vår Gud – Herren är en (den ende).
30Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta,
av hela din själ,
av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)
och av hela din kraft.' [Citatet är från . Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud 'med hjärtat' och 'av hjärtat' utan också 'från det innersta av hjärtat som utgångspunkt'.] 31Det andra är detta:
'Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.' []
Det finns inga andra bud som är större än dessa." 32Då sa den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han. 33Att älska honom [osjälviskt och utgivande]
av hela sitt hjärta,
av hela sitt förstånd (sin insikt och förståelse – gr. synesis)
och av hela sin kraft
och att älska sin nästa (sin medmänniska) som sig själv,
det är mer än alla brännoffer och [andra] offer." 34När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sa han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera. 35Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att den Smorde (Messias, Kristus) är Davids son? 36David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den helige Ande: 'Herren [Jahveh – Gud Fadern] sa till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först Jahveh och sedan Adonai.]
37David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Den stora folkmassan lyssnade gärna (med nöje) på honom. 38Jesus fortsatte sin undervisning och sa: "Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda! [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget 39och sitta på de bästa platserna i synagogan [där man kunde blicka ut över församlingen] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords]. 40De slukar (rånar, förgör) änkornas egendom (hus) [förleder och exploaterar änkor, som var de mest utsatta i samhället] och ber sedan långa böner för syns skull (för att täcka över och dölja sina fula intentioner). De ska få en hårdare dom." 41
I kvinnornas förgård fanns offerkistorna.
Västra muren i modern tid och på Jesu tid. Än i dag kan man se infästningen för trappan i det sydvästra hörnet som kallas "Robinsons båge".
Jesus undervisar om den sista tiden
[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat.] 3När Jesus sedan satt på Olivberget mitt emot templet, frågade Petrus, Jakob, Johannes och Andreas honom enskilt:
4"När ska detta ske [templets förstörelse, se ]? Vad ska bli tecknet när allt detta ska ske (fullbordas)?" 5
Olivberget sett från Gamla stan i Jerusalem.
"Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er! 6Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]',
och de ska förleda många (föra in många på fel väg). 7När ni hör om krig och rykten (hot) om krig,
så bli inte skrämda (överraskade, oroade),
för detta måste ske, men det är ännu inte slutet.
8Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig upp mot folk,
och kungarike mot kungarike.
Det ska bli
jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser
och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel).
Detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse). 9Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. 10Men först [före slutet] måste evangeliet (det glada budskapet) predikas för alla folk. 11När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska tala [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12En broder ska skicka en broder i döden, och en far sitt barn. Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och låta döda dem. 13Ni ska bli hatade (avskydda) av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad (frälst)." 14"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse' [som profeten Daniel, se , omnämner i ], stå (ställa sig, träda fram) där det inte ska vara [i Jerusalems tempel] – må den som läser detta förstå detta – då ska de som är i Judéen fly till bergen. 15Den som är på taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset, 16och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 17Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 18Be att det inte sker på vintern. 19För då ska det bli 'en stor vedermöda' (en stor nöd, lidande och betryck), vars like inte har funnits från den tid då Gud skapade världen till denna dag, och inte heller kommer att förekomma igen. 20Om inte de dagarna förkortades skulle inget kött (gr. sarx) [ingen människa; inget levande] stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] har han förkortat de dagarna. 21Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte. 22För falska messiasgestalter [frälsare] och falska profeter ska träda fram och utföra tecken (mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann) och under (som väcker förundran) för att om möjligt vilseleda även de utvalda. 23Var ständigt på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg." [Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se .] 24"Men i de dagarna, efter denna vedermöda [på en gång efter den, se ] 'ska solen förmörkas
och månen inte längre lysa. [Citat från ; ; ; m.fl. om Guds dom över världen.]
25Stjärnorna ska falla från himlen [; ]
och himlens krafter ska skakas.' 26Då ska man få se Människosonen komma på himlens moln med stor (kunglig) makt och härlighet (majestät). 27Han ska då sända ut sina änglar. De ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta (mest avlägsna) gräns till himlens yttersta gräns." []När kommer Jesus tillbaka? – Ni kan veta ungefär (Matt 24:32-35, Luk 21:29-33)
28
I mars börjar fikonträden knoppas i Israel och bladen slår ut.
När kommer Jesus tillbaka? – Ingen vet exakt, så var vakna! (Matt 24:36-44, Luk 21:34-36)
32"Men vad gäller den [exakta] dagen eller timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen – ingen utom Fadern. 33Var ständigt på er vakt, vaka (var redo, beredd); för ni vet inte när tiden är inne. 34Det blir som när en man [redan] har rest bort. Han lämnade sitt hus och gav sina slavar fullmakt, var och en med sin uppgift, och portvakten befallde han att ständigt vaka (vara alert och vaksam). 35Vaka därför, för ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36Annars kan han komma plötsligt och finna att ni sover. 37Vad jag säger till er säger jag till alla: Vaka (var uppmärksamma, aktiva, alerta)!" 141Det var två dagar kvar till påsken (pesach) och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom. 2De sa: "Inte under högtiden, för då kan det bli upplopp bland folket." [Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Pesach inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15:e nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid. Dessa två högtider hör tätt ihop och refereras ofta till som en enhet. Två dagar tidigare är troligtvis sen eftermiddag före solnedgången den 12:e nisan, när Jesus har avslutat sitt tal på Olivberget. År 30 e.Kr. är det tisdag eftermiddag.] 
Ruinerna av Betania och vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Foto från 1894.
30 silvermynt.
En av gränderna i den gamla staden i Jerusalem. Även om marknivån höjts sedan Jesu tid så har gatorna samma sträckning som de alltid haft.
Om man bara läser kan det tolkas som att den sista måltiden är en traditionell påskmåltid kvällen den 15:e nisan. I sammanhanget verkar dock bara en dags händelser ha beskrivits sedan . Kärnbibeln följer Johannes kronologi som uttryckligen säger att måltiden skedde före påsken, se .]14:e nisan (onsdag kväll – torsdag eftermiddag)
17
Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.
I dag används ofta en speciell kalk för vinet och runda små oblat, men från början var nattvarden en vanlig måltid i vänners gemenskap. Bröd var den vanliga basfödan och vin den vanliga måltidsdrycken.
"Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
23Han tog en bägare [med vin] och när han tackat Gud, gav han dem, och alla drack ur den. 24Han sa till dem:
"Detta är (representerar) mitt blod som bekräftar förbundet (starkaste formen av kontrakt), [mitt blod] som utgjuts (spills ut) för många. 25Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike." 26Efter att ha sjungit en lovsång gick de ut till Olivberget. [Enligt den judiska traditionen sjöngs före måltiden och efter måltiden.] 27Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: "Ni ska alla komma på fall (ta anstöt, överge mig), för det står skrivet: Jag ska slå (dräpa) herden,
och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från .]
28Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen." 29Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!" 30Jesus sa till honom: "Jag säger sanningen till dig, denna natt innan en [enda] tupp har galt två gånger [som en varning på vad som håller på att ske] kommer du att ha förnekat mig tre gånger." 31Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sa också alla de andra lärjungarna. 
Vid foten av Olivberget ligger Alla nationers kyrka och Getsemane trädgård.
Jesus ber första gången
35[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36Han sa: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill." ["Abba" betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även .] 37När han kom tillbaka [till Petrus, Jakob och Johannes en timma senare] och fann att de sov sa han till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte ens hålla dig vaken en timme? 38Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."Jesus ber andra gången
39Han gick bort på nytt och bad med samma ord. 40När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom.Jesus ber tredje gången
41Han kom tillbaka för tredje gången och sa till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer. 42Stå upp, låt oss gå. Han som ska utlämna (förråda) mig är nära." [Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.] 43På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. 44Förrädaren (den som skulle utlämna) hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser är det, grip honom och för bort honom under säker bevakning." [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.] 45När Judas kom gick han direkt fram till Jesus och sa: "Rabbi (min lärare)!" och kysste honom intensivt. 46De tog tag i Jesus och grep honom. 47Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. [Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se . Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Jesus helar honom, se . Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium sist när Petrus redan är död, medan de övriga evangelieförfattarna är försiktigare och inte vill utlämna hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.] 48Jesus sa till dem: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. 49Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas." 50Då övergav de alla [lärjungarna] honom och flydde. [I grekiskan ligger stark betoning på att alla gjorde detta och Jesus var ensam kvar med dem som gripit honom.]En ung man flyr naken
51En ung man följde efter Jesus, med bara ett linnekläde (linneskynke) på kroppen. Honom grep de tag i, 52men han lämnade linneklädet kvar och sprang i väg naken. [Det är bara Markus som omnämner denna händelse. Kanske var det evangelieförfattaren själv, vars familj bodde i Jerusalem, se . Ordet för linne används bara här och i där det beskriver linneduken som Jesu döda kropp sveptes in i. Oavsett vem mannen var så visar händelsen på den aggressiva inställningen hos folket som försökte fånga honom. Hotet mot Jesu efterföljare var verkligt.] [Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna, var helt eller delvis samlat hemma hos översteprästen och väntade på att Jesus skulle föras dit, se . Rådet kunde aldrig på eget initiativ lägga fram en anklagelse; bara om vittnen kom och begärde få sin sak prövad togs frågan upp. Det var därför någon var tvungen att ange honom, och man behövde även vittnesmål mot honom.] 53De förde Jesus till översteprästen [Kaifas, se ]. Där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 54Petrus följde efter på avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se .] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden. 55Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte. 56Många vittnade (gång på gång) falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. 57Då stod några upp och gav detta falska vittnesmål mot honom: 58"Vi har hört att han har sagt: 'Jag ska bryta ner detta tempel som är byggt med händer och på tre dagar bygga ett annat som inte är gjort med händer.' " 59Men deras vittnesmål stämde inte heller överens. 60Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: "Ska du inte svara på deras vittnesmål mot dig?" 61Men Jesus var tyst och svarade inte. [Han uppfyllde profetian från .] Då frågade översteprästen honom: "Är du den Smorde (Messias, Kristus), den Välsignades son." 62
Översteprästernas dom: "Han är skyldig!" Målning av Nikolaj Ge.
Alla de [som var samlade i Stora rådet] dömde honom skyldig till döden. 65Några började sedan spotta på honom och täckte hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: "Profetera!" Även vakterna slog honom [i ansiktet] med sina handflator. 66
Modell över Jerusalem sett från sydväst. Den stora byggnaden till vänster är översteprästen Kaifas hus.
En stund senare [en timme, se ] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: "Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!" [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se .] 71Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: "Jag känner inte den mannen som ni talar om." 72Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig." Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se ]. [Markus delar upp dagen då Jesus dör i sektioner på tre timmar vardera:
• vid gryningen (kl 06.00),
• tredje timmen (kl 09.00),
• sjätte timmen (kl 12.00),
• nionde timmen (kl 15.00),
• kväll (kl 18.00), ] 151
Stora rådet sammanträdde i den norra delen av tempelbyggnaden. I tempelområdets nordvästra hörn låg Antoniaborgen.
Ecce Homo ("se mannen" på latin), Antonio Ciseris avbildning av Pontius Pilatus som presenterar en sargad Jesus inför folket i Jerusalem.
Men de ropade bara ännu högre: "Korsfäst honom!" 15Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han prygla [piskas med fyrtio slag på ryggen] och utlämnade honom sedan till att korsfästas. [Jesus blev falskt anklagad för samma brott som Barabbas gjort sig skyldig till. Bar-Abbas, "faderns son" blev frikänd, medan Guds Son blev avrättad. Poängen är tydlig: Jesus är den som tar vårt straff på sig i utbyte för att vi ska gå fria.] 16Soldaterna förde in honom på gården [innergården], alltså i residenset (pretoriet), och samlade hela bataljonen (kohort) [som bestod av 600 soldater, se ] omkring honom. 17De klädde honom i purpur [en röd soldatkappa fick bli en ironisk bild på en purpurfärgad kunglig mantel, se ]. Sedan vred (flätade) de ihop en krans (krona) av törne och satte den på honom, 18och började hälsa honom: "Länge leve judarnas konung!" [Man härmade hälsningen "Länge leve Caesar, konungen".] 19Gång på gång slog de honom i huvudet med en käpp samtidigt som de spottade på honom. De föll ner på sina knän och hyllade honom. 20När de hade hånat honom tog de av manteln och satte på honom hans egna kläder. På väg till Golgata [Den lodräta stolpen var permanent fastsatt vid avrättningsplatsen, som ofta låg på en höjd strax utanför staden. Den dömde fick själv bära tvärslån som vägde 40-50 kg dit. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km, se även . Simon, som var född i staden Kyrene i Nordafrika, var på väg in i staden. I stället tvingades han vända för att bära Jesu tvärslå ut till Golgata.]
De förde ut Jesus [utanför staden] för att korsfästa honom.
21
Jesus korsfästes utanför staden, se . Troligtvis låg Golgata på en höjd vid någon av huvudvägarna, väl synligt för alla som passerade in och ut ur staden.
Att Simons söner nämns vid namn, är antagligen för att de är kända för Markusevangeliets läsare. I Romarbrevet hälsar Paulus speciellt till just Rufus och hans mor, se . Om det är samme Rufus, tillhörde Simons familj senare församlingen i Rom.] 22De förde Jesus till Golgata, [ett arameiskt ord] som översatt betyder huvudskalleplatsen. [Namnet kan ha uppkommit för att platsen såg ut som en skalle, eller för att det fanns många kranier där från tidigare avrättningar och korsfästelser.] 23De räckte honom vin blandat med myrra [för att lindra lidandet], men han tog inte emot det. 24De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25
De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH, se .
"Judarnas konung". [De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung", vilket är summan av , och . Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH, se .] 27Tillsammans med honom korsfäste de två rånare, en på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 29De som passerade hånade (smädade) honom och medan de skakade på huvudet sa de: "Jaha, du som skulle bryta ned templet och bygga upp det på tre dagar! 30Rädda (fräls) dig själv och kom ner från korset!" 31På samma sätt talade också översteprästerna tillsammans med de skriftlärda när de förlöjligade (skämtade om) honom sinsemellan och sa: "Han räddade (frälste) andra, men sig själv kan han inte rädda! 32Låt den Smorde (Messias, Kristus), Israels Kung nu komma ner från korset, så vi får se och tro på honom!" Även de som var korsfästa tillsammans med honom hånade (förolämpade, skymfade) honom. 33Vid sjätte timmen (mitt på dagen) kom ett mörker över hela landet som varade [i tre timmar] fram till den nionde timmen (tretiden på eftermiddagen). 34Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade på arameiska, men med vissa hebreiska drag]:
"Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder:
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
35Några av dem som stod bredvid hörde detta och sa: "Lyssna, han ropar på Elia." [Det var en vanlig judisk trosuppfattning att profeten Elia kunde komma och rädda en rättfärdig man i nöd.] 36Men en av dem [kanske den romerska officeren som nämns i ] sprang fram och fyllde en svamp med surt vin [billigt vin som slavar och soldater drack] och satte den på en stav och gav honom att dricka och sa [till folkskaran]: "Vänta (låt honom vara), låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." 37Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. 38Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Enligt tidig judisk tradition, som i vissa delar kan ha överdrifter, bestod den av två tjocka tyg vävda i ett stycke, upphängda en halvmeter från varandra. Varje draperi var 18 meter högt, nio meter brett och ett par centimeter tjockt och det krävdes trehundra präster för att lyfta det.] 39När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sa han: "Denne man måste ha varit Guds Son!" 40Där var också några kvinnor som på avstånd noga studerade vad som skedde. Bland dem var Maria från [staden] Magdala [vid Gennesarets västra sida som Jesus befriat från sju demoner, se ],
Maria, mor till den yngre Jakob och Joses [kanske Jesu mor, se , eller Klopas fru, se ]
och Salome [mor till lärjungarna Jakob och Johannes, gift med Sebedeus, se ]. 41De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till Jerusalem. [Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se , begravning, se och uppståndelsen, se . Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från Galileen, var i Jerusalem för att betjäna honom.] 
I trädgårdsgraven i Jerusalem kan man besöka en uthuggen klippgrav från den här tiden. Den är äldre än den grav som Jesus lades i och kan inte vara den nya oanvända grav som Josef från Arimatea låtit hugga ut, se .
15:e – 16:e nisan (torsdag kväll – lördag eftermiddag) [Jesus vilar i graven. År 30 e.Kr. är det två sabbater efter varandra. Den första dagen i det osyrade brödets högtid 15:e nisan är en höghelig sabbat. Den följs av veckosabbaten 16:e nisan som varar från fredag kväll till lördag eftermiddag, se .]
17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)
Kryddbutik i gamla stan i Jerusalem. På sabbaten öppnar man ofta kl 20.00 och har öppet några timmar.
©Anders Wester
I trädgårdsgraven i Jerusalem finns en av många klippgravar i Jerusalem.
Jesus visar sig för två lärjungar (Luk 24:13-35)
12Efter detta [på samma dag, se ] visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet [till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem]. 13De kom tillbaka [till Jerusalem] och berättade för de andra, men de trodde inte på dem. 14Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden. 15Och han sa till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat]. 16Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd. 17Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor), 18och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska. 19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de mirakler (tecken, under) som följde dem.
Markusevangeliets slut
De tolv sista verserna i Markusevangeliet brukar kallas den längre avslutningen av Markusevangeliet. Det finns även ett kortare slut i en annan uppsättning av manuskript, och även varianter med både det korta och långa slutet. Det kortare slutet lyder:
"Och de berättade kortfattat om allt de hade blivit befallda för dem som fanns kring Petrus. Genom detta sände Jesus själv ut, från öst till väst, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."
De äldsta och bästa manuskripten (Kodex Vaticanus och Sinaiticus) från 300-talet har som sista vers. I ett manuskript (Vatican MS) finns dock ett mellanrum mellan och Lukasevangeliet, som om skrivaren väntade på mer material. Justinus Martyren tar med verserna i Diatessaron (skriven 160-175 e.Kr.) och Irenaeus (ca 170 e.Kr.) refererar till dem. Lite senare skriver Eusebius (260-339 e.Kr.) och Jerome (340-420 e.Kr.) uttryckligen att verserna saknas i de texter de hade tillgång till.
Den vanligaste förklaringen är att de längre sluten tillkom på 100-talet av någon som velat göra en sammanställning av uppståndelseberättelserna i de andra evangelierna. Innehållet i dessa verser bygger på material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.
