Jona är den femte av de tolv mindre profeterna. Berättelsen om den motvillige profeten Jona är välkänd. Namnet Jona betyder duva på hebreiska. Han var från Gat Chefer (2 Kung 14:25), nuvarande el-Meshhed, en liten by bara några kilometer nordost om Nasaret, se Jos 19:13. I el-Meshhed kan man än idag besöka en plats som sägs vara hans grav. Byn Gat Chefer ligger inom Sebulons stams område (Jos 19:10, 13) vilket gör att det är troligt att hans familj tillhörde den stammen. En annan tradition placerade hans grav i moskén Nebi Yunis i Mosul, den finns dock inte längre kvar då ISIS 2014 sprängde och jämnade den med marken.
Jona levde på 700-talet då Assyrien med huvudstaden Nineve (nuvarande Mosul i Irak) var stormakten i Mellanöstern. Assyrien var också Israels fiende, vilket förklarar hans ovilja att gå dit med ett budskap från Gud. Arkeologiska fynd och inskriptioner från den här tiden beskriver hur man flådde sina fiender levande. Att Gud skulle visa nåd mot dessa grymma assyrier, en av Israels värsta fiender genom alla tider, verkade helt fel och något ont i hans ögon, se Jona 4:1.
I Jonas bok framträder två viktiga sanningar. Även om Herren är Israels Gud, så bryr han sig om övriga nationer och alla människor på jorden. Det är som Paulus uttrycker det juden först, men även greken, se Rom 1:16, vilket Nineves befolkning är ett exempel på i denna bok. För det andra citerar Jesus från Jona när det gäller hans död och uppståndelse. Jesus säger att detta är det enda tecknet de skriftlärda och fariséerna ska få, se Matt 12:39–41; 16:4. Det syftar på Jona i den stora fiskens buk som är en typologi för Jesu död, begravning och uppståndelse. På samma sätt som Jona tillbringade tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk, tillbringar även Jesus tre dagar och tre nätter i dödsriket innan han uppstår i gryningen den tredje dagen.
Inom judendomen läser man hela Jona på eftermiddagsgudstjänsten på jom kippur. Anledningen till läsningen är bokens tydliga tema om Guds nåd, fasta, omvändelse och kontroll av naturen (vinden, fisken, trädet, masken). Traditionen med denna läsning på den heligaste dagen i den hebreiska kalendern visar ytterligare på hur Jesu försoningsoffer uppfyller skuggbilden av försoningsoffret på jom kippur (det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant "försoningarnas dag").
Struktur: Frasen "Herrens ord" förekommer sju gånger. Det går att se två parallella kallelser och ett avslutande klimax med en Guds lärdom för Jona.
A Den första kallelsen att gå till Nineve (Jona 1:1–3)
B Jona och de hedniska sjömännen (Jona 1:4–16)
C Den första bönen (Jona 2:1–11)
A Den andra kallelsen att gå till Nineve (Jona 3:1–3a)
B Jona och de hedniska invånarna i Nineve (Jona 3:3b–10)
C Den andra bönen (Jona 4:1–4)
D Herrens budskap till Jona (Jona 4:5–11)
Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.
Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta hebreiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det hebreiska lexikonet.
Solförmörkelse 763 f.Kr.
Den 15 juni 763 f.Kr. inträffade en total solförmörkelse över Nineve. Den finns dokumenterad i den assyriska historien och brukar kallas Bur-Sagale-förmörkelsen. Bur-Sagale var ståthållare i Guzana och omnämns i texten. Solförmörkelsen inträffade strax före middagstid i norra Assyrien. Assyrierna betraktade solförmörkelser som ett övernaturligt tecken på gudomlig dom. Det tolkades som ett tecken på en förestående olycka eller att kungen skulle störtas. Jona nämns i samband med Jerobeam II som regerade 770-750 f.Kr. (2 Kung 14:25) vilket passar in i tiden för solförmörkelsen. I den assyriska historien är perioden 785-745 f.Kr. en speciell tid som brukar kallas "tiden av stagnation". Det var en tid då Assyrien inte gick ut i krig lika ofta som man gjort tidigare. Det var annars vanligt att gå ut i krig varje år. Detta skulle kunna ha att göra med att nationen har omvänt sig. Drygt 60 år senare under Sanheribs styre (704-681 f.Kr.) blir Nineve landets huvudstad (den tidigare var Assur). Detta bekräftas också i Bibelns berättelse, se Jes 37:37.