Om Psaltaren

Psaltaren är en samling av sånger och böner. Titeln kommer från grekiskans psalmos. Det hebreiska namnet är Tehillim, som betyder "Lovsångernas bok"!

Struktur:
Bok 1: Psalm 1-41
Bok 2: Psalm 42-72
Bok 3: Psalm 73-89
Bok 4: Psalm 90-106
Bok 5: Psalm 107-150

Troligtvis var Psalm 1-72 på en rulle och Psalm 73-150 på en annan. Det är troligen anledningen till doxologin i Ps 72:18–20 som avslutar den första rullen. Fynden av Dödahavsrullarna i Qumran på 1950-talet, och då särskilt manuskriptet 11Q5, visar hur det cirkulerade olika sammanställningar av psaltarpsalmer för olika typer av användningsområden under andra tempelperioden.

Till ledaren – "den framträdande och strålande":
Många av psalmerna har en inledande beskrivning. 55 gånger används ett ord som traditionellt har översatts med "körledare" eller "lovsångsledare". Det hebreiska verbalsubstantivet natsach har grundbetydelsen "att skina på avstånd" och beskriver någon som leder, förestår och övervakar. Det betecknar något som är rent, strålande och framträdande – som överglänser allt annat och orubbligt står fast. På samma sätt som stjärnor brukades för att navigera, användes ordet för både tillsyningsmän och musikledare – alla leviter i tjänst, se 1 Krön 15:21; 23:4. En ledare är också någon som visar vägen. När Daniel beskrivs som en sådan vilken "utmärkte sig" bland andra i Babylon, används den arameiska varianten av detta ord som skulle kunna översättas "han överglänste alla andra", se Dan 6:3.

Läser man psalmerna i ett messianskt perspektiv finns ännu en dimension. Jesus är den strålande stjärnan och sångmästaren – för evigt värdig all vår lovsång. Han är världens ljus, se Joh 8:12; Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2; och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19. Det är till honom – trons upphovsman och fullkomnare – som vi riktar vår blick, se Heb 12:2. Jesus själv citerade ofta från Psaltaren. När han hängde på korset ropade han med hög röst och återgav de första orden i Psalm 22 på arameiska, se Matt 27:46. Denna psalm, som i detalj skildrar hur Jesus blir förkastad, korsfäst och hånad, har en avslutande beskrivning av härligheten i hans rike. Jesu sista ord på korset "I din hand överlämnar jag min ande", se Ps 31:6, visar på hans totala tillit och överlåtelse till Fadern. Det ger ett extra djup då både Psalm 22 och Psalm 31 har den inledande noteringen att de är skrivna till och för ledaren – "den som strålar på avstånd". Detta alltså 1 000 år innan Jesus uttalar de av Anden inspirerade orden på korset.

I Septuaginta, som är den grekiska översättningen av Gamla testamentet, inleds 56 psalmer med orden eis ho telos som betyder "för/till slutet". Ordet telos används om slutet och fullbordan, men kan också betyda den högsta civila ledaren. Det kan finnas en dubbelhet här i betydelse av den slutgiltiga ledaren. I översättningen återfinns även denna skrivning på ytterligare tre ställen. Det berättas i Jos 3:16 om Jordanfloden "som kommer till ett slut" så att israeliterna kan gå över och i Dan 11:3 om en tidsperiod som "kommer till ett slut". I Nya testamentet citerar Paulus Septuaginta om Mose strålglans som "kom till ett slut", se 2 Kor 3:13. Det är troligt att de som arbetade med denna översättning hade en förståelse för något som skulle få en fullbordan. Det kan indikera att dessa psalmer på ett speciellt sätt talar om Messias, se Luk 22:37; Rom 10:4. Följande psalmer inleds med denna fras: 4-6, 8, 9, 11-14, 18-22, 30, 31, 36, 39-42, 44-47, 49, 51-70, 75-77, 80, 81, 84, 85, 88, 109, 139, 140. En hjälp i tolkningen kan vara att känna till att dessa psalmer tidigt ansågs som profetiska.

Dagliga psalmer:
Den judiska morgonbönen avslutas alltid genom att en daglig psalm reciteras. Detta är en flera tusen år gammal tradition. Den grekiska översättningen av Psaltaren anger flera av dessa veckodagar i inledningen till dessa psalmer.

Söndag – Ps 24
Måndag – Ps 48
Tisdag – Ps 82
Onsdag – Ps 94
Torsdag – Ps 81
Fredag – Ps 93
Lördag – Ps 92

Sela
Det hebreiska ordet "Sela" återfinns 71 gånger i sammanlagt 39 psalmer. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel. I nutida synagogor tolkar man det också som en repris eller att rabbinen som mässar psalmen ska ändra tonläge. Ordet "Sela" är snarlikt det hebreiska ordet "sela" som betyder högt berg, se Ps 18:3. Ordet "sela" kan också betyda "lyfta upp", "höja" eller "slå an". I så fall kan "Sela" motsvara den musikaliska termen fortissimo (mycket starkt) – dvs. slå an cymbaler, ropa i glädje nu under psalmens höjdpunkt! På samma sätt som ett berg har en topp och en fot, och däremellan sluttande sidor, kan ordet betyda att böja sig ned, eller att hänga upp något. Betydelsen är då att väga något på en skala och blir till en uppmaning att "väga" och begrunda föregående ord. En annan innebörd kan vara "för evigt" eller "alltid" och indikerar ett gensvar från församlingen, på liknande sätt som ordet amen används idag i betydelsen "låt det ske". Vad vi med säkerhet vet är att det markerar någon form av avbrott.

Instrument:
Det är viktigt att komma ihåg att dessa poetiska texter skrevs för att sjungas! Man kan säga att psalmerna är hjärtats musik, ibland stillsam och begrundande, ofta med inslag av jublande insikt – ibland tyngd av sorg och klagan, men där också glädje och tacksamhet flödar med förnyat hopp. Två huvudtyper av harpor används: kinnor och nevel. Kinnor är ett mindre instrument med 5-15 strängar. Nevel, som man tror att David kan ha uppfunnit till tempelmusiken, se 1 Krön 23:5, är ett större instrument med en resonanslåda. Enligt den judiske historieskrivaren Josefus hade en kinnor tio strängar och en nevel tolv.

Numrering:
Den som bläddrat i en engelsk Bibel kanske har märkt att många av psalmerna har en annan versindelning. Det beror på att det finns olika traditioner gällande de inledande orden som finns till psalmer. Svenska biblar räknar den första inledande raden som vers ett, medan engelska biblar inte gör det. Det innebär att t.ex. Psalm 3:1 i en engelsk Bibel motsvaras av Psalm 3:2 i en svensk.

Även kapitelindelningen skiljer sig åt mellan olika översättningar. Den arameiska, grekiska och latinska översättningen från den hebreiska texten slår ihop Psalm 9 och 10 till en enda psalm, men delar däremot upp Psalm 147 i två, osv. Inom katolska kyrkan använder man sig av den latinska översättningen Vulgata och därför skiljer sig kapitelindelningen med ett nummer mellan katolska och protestantiska biblar.

Alfabetiska psalmer:
Flera psalmer följer ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I vissa fall är det två verser och i Psalm 119 hela åtta verser per bokstav. Totalt finns det åtta alfabetiska psalmer i Psaltaren. Fyra i den första boken, se Ps 9–10; 25; 34; 37, och fyra i den sista boken, se Ps 111; 112; 119; 145. Även de fyra första kapitlen i Klagovisorna och avslutningen av Ordspråksboken har liknande akrostiska mönster, se Klag 1–4; Ords 31:10–31.

De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är tecken som äger en djup innebörd och har en stor symbolik. De har även ett talvärde. Symboliken förstärker versen och ger en klarare betydelse. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbolik förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln förklarar bokstavens innebörd och skriver också inom hakklammer vad den vidare symboliserar. Det eller de ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också med fetstil för att indikera den särskilda betydelsen för versen. De hebreiska orden modifieras både med förstavelser och ändelser, vilket gör att ett hebreiskt ord ofta motsvaras av flera svenska ord. Ett exempel är det personliga pronomenet för "jag", hebreiska ani som läggs till som ett prefix till verbet jadah så det blir "Jag vill prisa" i Ps 9:2. Det uttalas odeah och motsvarar tre svenska ord.

De akrostiska psalmerna är inte slumpmässigt fördelade, utan hjälper till att rama in olika sektioner. Bara tre psalmer (Psalm 8, 24 och 33) i första boken nämner hur Gud skapade världen. Dessa psalmer följs av en akrostisk psalm (Psalm 9-10, 25 och 34). Det kan vara ett uttryck för att förstärka och bekräfta Guds skapelse genom en välordnad psalm. Psalm 34 och 37 ramar in fyra psalmer (Psalm 34-37) som handlar om oskyldigt lidande. Direkt efter dessa fyra psalmer följer sedan fyra psalmer (Psalm 38-41) om självförvållat lidande. Vetskapen om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om orsaken till lidandet är oskyldigt eller beror på egna medvetna felsteg.

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning


Personer (56) BETA


Platser (57)


Unika ord (308)



Skriven: De flesta psalmerna är skrivna 1000-700 f.Kr. De äldsta sångerna är från 1400 f.Kr. och de yngsta är från 450 f.Kr då Esra sammanställde boken.

Författare:
Psaltaren är en samling av totalt 150 psalmer. Två tredjedelar nämner författaren i psalmens första rad, som ibland även har med musikaliska instruktioner. En tredjedel, 49 stycken, är anonyma. De 8 författare som nämns vid namn är:

David – 73 psalmer har hans namn som författare. Även några anonyma psalmer identifierar honom som författare i andra skriftställen. I Apg 4:25 citeras från de första raderna av Psalm 2 och beskriver hur den helige Ande har talat genom David i den psalmen.

Asaf – 12 psalmer.

Korachs söner – 10 psalmer.

Salomo – 2 psalmer.

Mose, Etan, Heman och Esra har alla bidragit med en psalm var.

Lästid: ca 7 timmar.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kaptitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta hebreiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det hebreiska lexikonet.

Läsvy:

 Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Psaltaren

FÖRSTA BOKEN (Psalm 1-41)

Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.

Psalm 1 – Två vägar

Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för ondska, synd och att bryta mot lagen, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
    På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"

Författare: Okänd, kanske David.

Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, vers 4–5
4. De två vägarna, vers 6

11Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
    som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
    som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
2
(Ps 1:2) Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas vid ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. De däremot som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.

Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas vid ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. De däremot som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.

Istället har han sin glädje i Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah)
    och begrundar (tänker på; reflekterar över) [upprepar lågmält] hans undervisning (hebr. Torah) både dag och natt. [Jos 1:8] [Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet "meditation" skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning". Torah (översatt "undervisning") används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Bibeln med alla Guds instruktioner.]
3Han är som ett träd,
    planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv],
        som bär sin frukt i rätt tid
    och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl. [I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se Jer 17:8. Dessa var (och är fortfarande) vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sa att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se Matt 7:13–14. Jesus säger att han är vägen, se Joh 14:6. Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.]
4Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren],
    de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas].
    [De flyktiga agnarna står i kontrast till det väl rotade trädet som bär frukt i rätt tid, se vers 3.]
5Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta – hebr. qom) vid domen,
    inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan vers 1–2 och vers 4–5. Två synonymer för stå används. I vers 1 är det hebr. amad (stå upprätt) medan i vers 5 används qom som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Det senare ordet återfinns även i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska uppstå till evigt liv. Jesus använder det snarlika arameiska ordet när han talade till Jairus dotter, se Mark 5:41. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4–5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare (vers 1). Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4–5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
6
(Ps 1:6) Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar - med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.

Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar - med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.

Herren (Jahve) känner (vet; är involverad i; tar hand om)
    de rättfärdigas väg,
    men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg
förgås (hebr. avad) [leder till fördärvet]. [Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv. Psalm 112 börjar och slutar också med samma ord som Psalm 1, se Ps 112:1, 10.]

Psalm 2 – Guds Son och hans rike står fast!

Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) räknades de två första psalmerna som en psalm då David inledde och avslutade sina favoritpsalmer med ordet ashrei – välsignad, salig, lycklig. Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.

Författare: David, enligt Lukas, se Apg 4:25

Citeras: Den mest citerade psalmen i hela NT.
Vers 1–2 citeras i Apg 4:25–26
Vers 7 citeras i Apg 13:33; Heb 1:5; 5:5
Vers 8–9 i Upp 2:26–27; 12:5; 19:15

Struktur: Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera.
1. Folket har gjort uppror och talar, vers 1–3
2. Guds respons, vers 4–6.
3. Kungen talar, vers 7–9.
4. Uppmaning att följa Guds väg, vers 10–12.

21Varför larmar hednafolken (planerar folkslagen/nationerna uppror)?
    Varför tänker (yppar, muttrar – hebr. hagah) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord (Ps 1:2) används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. goj) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i "hednafolken/folkslagen" (vers 1) till att mer specifikt peka ut "kungarna och härskarna" för dessa i vers 2. Crescendot kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
2Jordens kungar reser sig
    och härskarna samlar sig
    mot Herren (Jahve) och mot hans Smorde [Messias, Jesus].
[De kungar som gör uppror mot Gud säger:]
3"Låt oss slita sönder deras band (kedjor),
    och kasta av oss deras rep!" [Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se Matt 11:30. Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.]
[Guds respons:]
4Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar),
    Herren (Adonaj) förlöjligar dem. [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
5Sedan talar han till dem i sin vrede,
    och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande):
6"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg." [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats (2 Sam 5:6–7, 9). Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet Sion (Ps 132:13). Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2–3.]
[Kungen säger:]
7Jag vill återberätta (räkna upp – hebr. safar) vad Herren (Jahve) har sagt till mig:
    "Du är min son, i dag har jag fött dig.
8Begär (fråga – hebr. shaal) av mig, och jag ska ge dig
    hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
9Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira (en käpp av järn) [ha all auktoritet, se Upp 2:27–28; 12:5; 19:15],
    slå dem i spillror som lerkärl."
[Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla" istället för krossa, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se Mika 7:14. För att få betydelsen "valla" måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder "krossa". Det som ändå talar för att "krossa" är den korrekta betydelsen är parallellen till "slå i spillror", hebr. nafats.]
10Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
    låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden. [Verbet varnas (hebr. jasar) står i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11Tjäna (lyd) Herren (Jahve) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
    och gläd er med bävan.
12Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
    så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
    och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
    när hans vrede snabbt tänds.
    [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]

Psalm 3 – På flykt

Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket selah används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.

Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11–13). Han var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år (2 Sam 5:4–5). David blev drygt 70 år och var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. När denna psalm komponeras är David troligtvis i 60-årsåldern och på flykt.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2–3 och bön i vers 8–9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:

A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2–3
 B Förtröstan – Du, vers 4–5
 B´ Förtröstan – Jag, vers 6–7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8–9

31En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han flydde från sin son Avshalom (Absalom). [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1–17:29.]
-
2Herre (Jahve), hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
3Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
4Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
5Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahve),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1–2].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Jag lade mig och somnade;
    jag vaknade, för Herren (Jahve) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Avshalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]
8Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
9Hos Herren (Jahve) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
    Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse. [Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Psalm 4 – En aftonbön

Denna psalm som ofta kallas "en aftonbön", se vers 9, tros ha samma historiska bakgrund som föregående psalm – nämligen Absaloms uppror mot David. Vi ser psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som förtröstar på honom. Detta är första psalmen där ett instrument nämns i titeln.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Ef 4:26

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av direkta tilltal till Gud, se vers 2 och 8–9:

A Inledande bön, vers 2
 B Klagan över vad människor har sagt, vers 3
  C Undervisande ord till människorna, vers 4–6
 B´ Klagan över vad människor säger, vers 7
A´ Avslutande förtröstan, vers 8–9

41Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
    min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
    gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
    och hör min bön.
3Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
    Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
    Hur länge ska ni älska tomhet [falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn, en illusion)? [Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med Ps 3 kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8–10.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
4Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahve) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
    Herren (Jahve) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
5Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd]. [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i Ef 4:26–27.]Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Bär fram rättfärdiga offer [5 Mos 33:19; Ps 51:19],
    och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).
7Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.]
Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve). [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25–26.]
8Du ger mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
9I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
    och [i frid vill jag] sova [Ps 3:6],
    för du, Herre (Jahve) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt]. [Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se vers 2. Gud har svarat på hans bön.]

Psalm 5 – En morgonpsalm

Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Den används ofta som en morgonbön eftersom morgonen nämns i vers 4. Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5. Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16.

Författare: David

Citeras: Vers 10 citeras i Rom 3:13

Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med "för", det hebreiska ordet ki. Dessa tre "för" föregås av tre böner:

1. Hör min röst, vers 2–4
   ...för du finner inte behag i ondska, vers 5–7

2. Gör din väg för mig rak, vers 8–9
   ...för de ogudaktiga är opålitliga, vers 10

3. Döm de skyldiga och låt dem som älskar dig fröjda sig, vers 11–12
   ...för du välsignar den rättfärdige, se vers 13

51Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till nechiloth (den som får ärva; blåsinstrument). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Det hebreiska ordet ha-nechiloth används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt (hebr. chalil). I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet nachal beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver". Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se Ef 5:27; Upp 19:7; 21:9. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till slutet" istället för "till den strålande ledaren".]
-

Bön 1 – Hör min röst

[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i Ps 39:4 används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i Ps 1:2 om att "begrunda" Guds undervisning.] 2Mina ord,
    lyssna (vänd ditt öra) till dem,
        Herre (Jahve),
    förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).

3Ge akt (lyssna uppmärksamt)
    på mitt rop på hjälp,
        min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. pala). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. pala) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1–5.]
4Herre (Jahve),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
        och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]! [Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet förbereder (hebr. arak) står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]
5För du är inte en Gud (El) som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet – hebr. resha),
    ondska (hebr. ra) kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
6De högmodiga (arroganta, skrytaktiga) kan inte stå (bestå) inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör orätt (praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
7Du förgör den som talar inbillning (falskhet, osanning),
    Herren (Jahve) avskyr den blodtörstige och svekfulle (som förför och missleder andra).

Bön 2 – Gör din väg rak för mig

8Men vad gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
    får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
    mot ditt heliga tempel.
9Herre (Jahve), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
    för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak (jämn) för mig (visa tydligt hur du vill att jag ska leva).
10För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk beskrivs vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]

Bön 3 – Skipa rättvisa

11Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
    Låt deras egna planer fälla dem.
    Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott),
        eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.
12Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
    låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
    [Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
    så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!

13För du
    välsignar
        den rättfärdige,
            Herre (Jahve),
        som med en stor [rektangulär] stridssköld
    med nåd (favör, välbehag, ömhet)
omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]

Psalm 6 – En daglig bön

Psalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i vers 3: "Hur länge?" David har kommit till slutet av sig själv. Ingen specifik bakgrund anges, något som gör att bönen kan appliceras i många olika situationer i en troendes liv när Gud upplevs långt borta. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud sedan 2 Sam 24:14 har citerats.

Författare: David

Citeras:
Vers 4a citeras i Joh 12:27
Vers 9 citeras i Matt 7:23; Luk 13:27

Struktur: Det går att se tre sektioner:
1. Inledande bön till Gud, vers 2–4
2. Upprepad bön till Gud, vers 5–8
3. Avslutande tilltal till fienderna, vers 9–11

61
(Ps 6:1) Sjusträngad harpa vid ingången till Davids stad i Jerusalem.

Sjusträngad harpa vid ingången till Davids stad i Jerusalem.

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Med stränginstrument till den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20–21 används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
    Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till B är det sju toner, den åttonde tonen är nästa C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se Ps 12:1.]
-

Inledande bön om nåd

2Herre (Jahve),
    i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte,
    i din glöd – disciplinera mig inte! [Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]
3Ge mig nåd (oförtjänt kärlek), Herre (Jahve),
    för jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre (Jahve),
    för mina ben skakar.
[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i Hes 7:27 beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]
4Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh) är djupt oroad,
    men du Herre (Jahve) ... hur länge ... [Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]

Upprepad bön

5Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. nefesh),
    rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
6För de döda tänker inte på dig [hebr. zecher – kan inte åberopa ditt namn, se Ps 30:5; 97:12].
    Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
7Jag är alldeles utmattad av min klagan (mitt suckande).
    Min bädd flyter i väg (flödar) varje natt,
    mina tårar dränker min säng.
8Mitt öga [singular – syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.

Avslutande tilltal till de onda

[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.] 9Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
    för Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
10Herren (Jahve) har hört
    min åkallan (mitt rop på hjälp),
    min bön har
Herren (Jahve) tagit emot. [Verben hört och tagit emot fungerar som ett inclusio och ramar in substantiven åkallan och bön.]
11Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
    de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]

Psalm 7 – Du är min tillflykt

Psalmen innehåller Davids rop i nöd men också förtröstan och hopp i Guds befrielse. Psalmen reciteras under högtiden purim då man läser om hur Ester fick vara med och stoppa Hamans planer från att utrota det judiska folket.

Författare: David

Struktur: Psalmen är väl strukturerad. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet. Sju gånger används Guds personliga namn Jahve. Sex gånger används det mer generella ordet för Gud (hebr. Elohim). Det tillsammans med den sista frasen "den högste" (hebr. Elion) gör att det också blir sju referenser till Gud. I vers 4–6 finns fyra villkor om författarens antagande om skuld och fyra våldsamma konsekvenser.

1. Bön om hjälp, vers 2–6
2. Stå upp Gud – skipa rättvisa, vers 7–10
3. Förtröstan på Gud, vers 11–18

71En "shiggaion" [en melodi – kanske med flera tvära kast] av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se Ords 20:1; Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
    Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3–4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ordet Kush betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.]
-

Bön om hjälp

2Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
    Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda (befria) mig,

     3annars sliter han mig (min själ, min person – hebr. nefesh) i stycken som ett lejon,
    för bort mig, och ingen kan rädda (rycka bort) mig.
4Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta;
    om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),

     5om jag har gjort ont mot min vän eller plundrat (räddat) min fiende utan orsak.
    [Den sista delen kan tolkas som att orättfärdigt ha plundrat en fiende eller omedvetet ha hjälpt sin väns fiende.]
6Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i stoftet [smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se 1 Mos 3:19]. [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Stå upp Gud – skipa rättvisa

7Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede;
    res dig mot mina fienders raseri [plural],
    vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa).
    [Prepositionen framför ordet raseri kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.]
8En folkens skara (församling) finns omkring dig,
    återvänd [trona; döm] över henne [skaran] från höjden [himlen].
9Det är Herren (Jahve) som härskar över folken.
    Döm mig [nu] Herre (Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet. [David hävdar inte att han är utan synd, men vad gäller anklagelserna från hans fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se vers 2. Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se 4 Mos 35. Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna och han önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.]
10O, jag ber dig [tillägget med hebr. na, översatt "O", ger eftertryck – betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande],
    sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska,
    låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar (utrannsakar) hjärtan och njurar
    är en rättfärdig Gud (Elohim).
    [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]

Förtröstan på Gud

11Min sköld är hos Gud (Elohim) [Ps 3:4],
    han räddar dem som har uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
12Gud (Elohim) är en rättfärdig domare (dömer helt rättvist),
    Gud (El) känner ilska (avsky, fördömer, förbannar) varje dag [mot ondskan].
13Om någon inte vill omvända sig,
    så slipar han sitt svärd,
    spänner han sin båge,
    
14gör sina dödliga vapen redo
    och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13–14 har bara "han" som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är "den som inte vill omvända sig" i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra "han" i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för "känner ilska" i vers 12 är hebr. zaar, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se 4 Mos 23:7–8.]
15Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte],
    han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete)
    och föder falskhet (lögner, tomhet). [Jak 1:13–15]
16Han gräver en grop, och gör den djup [den dubbla beskrivningen, att både gräva och göra gropen djup, förstärker hur den ogudaktige lägger ner tid och energi för att fånga en annan människa],
    men faller själv i brunnen (graven) [fällan] han gräver [mitt under sitt arbete]. [Detta var inte tillåtet, se 2 Mos 21:33–34.]
17Hans illdåd (elakhet, lidande, skada; mödas frukt) vänder tillbaka över (ska slå tillbaka på) hans [eget] huvud,
    och över hans [egen] hjässa (över honom själv) kommer hans våld (grymhet, laglöshet, falskhet – hebr. chamas) ner. [Haman utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen om hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och oförskämda ondska drabba dem själva, se Ps 9:16–17; 35:8; 140:10–12.]
18Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herrens (Jahves), den Högstes (Elions), namn!

Psalm 8 – Vad är då en människa?

Föregående psalm avslutades med frasen: "Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn", se Ps 7:18. Sedan följer den första psalmen som riktar sig direkt till Gud i lovprisning. Den röda tråden är Guds obeskrivliga storhet. Psalmen tar även upp människans roll i skapelsen och Guds omsorg om henne trots hennes litenhet. Denna storslagna psalm är och har varit en inspirationskälla till många psalmer och lovsånger, bland annat Carl Bobergs "O Store Gud" från 1885, som översatts från svenska till många andra språk.

Författare: David

Citeras:
Vers 3 i Matt 21:16
Vers 5–7 i Heb 2:6–8
Vers 7 i 1 Kor 15:27 och Ef 1:22

Struktur: David både inleder och avslutar med att utbrista "hur majestätiskt" – och detta utgör psalmens inramning. Centralt i vers 5 ställs frågan vad är då en människa? Tre gånger används det hebreiska ordet mah som översätts hur eller vad (vers 2a, 5 och 10). Det hebreiska grundordet för himlar/skyar, shamajim, används också tre gånger (vers 2b, 4 och 9). Uppställningen nedan åskådliggör hur mästerligt inspirerad denna psalm är uppbyggd:

A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 2a
 B Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna, vers 2b
  C En makt mot fiender, vers 3
   D Se på stjärnorna ..., vers 4
    E Vad är då en människa, vers 5
   D´ ... och förstå att du är mindre än Gud, vers 5ba–6
  C´ Människans makt över Guds händers verk, vers 6b–8
 B´ Människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet, vers 9
A´ Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 10

81Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till (för) Gittit (vinpress). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ["Till Gittit" är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i Ps 81:1; 84:1. Ordet härstammar från gatt som är det hebreiska ordet för vinpress. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se Ps 34:1; 56:1. Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I 1 Sam 17:42–43 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett "litet barn". Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet "Gat" så är betydelsen "vinpress". I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.]
-
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10.] 2Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
    sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
3Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
    har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste)
    på grund av dina motståndare (som ansätter dig)
för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna (vers 2b och 4) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i Matt 21:16.]
4När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i vers 2) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
5Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh)
    att du tänker på (kommer ihåg) det? (Vad är en människa att du lägger märke till henne?)
En människoson ("Adams son") [kommen av jord],
    att du har omsorg om (vakar över) honom?
6Ändå gjorde du honom lite lägre än (nästan som)
    Gud (ett gudaväsen; lät honom sakna lite av Gud – hebr. Elohim/elohim) [Människan lyfts fram i singular maskulin form i vers 5–7, men här åsyftas även hela mänskligheten (kollektivt substantiv). Hebr. enosh betecknar det samlade förgängliga människosläktet (och står också i maskulin form). Stycket citeras i Heb 2:5–8 – då även med ett messianskt perspektiv. Det hebreiska ordet Elohim/elohim (plural) har en bred betydelse från den ende Guden, till gudaväsen, änglar och mänskliga ledare (se även Ps 82). Frasen kan uppfattas som att människan skapades med lite avsaknad av Guds egen storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta (som är den som citeras från i Hebreerbrevet) tolkar det som att människan nästan är som änglarna.]
och krönte (omgav) honom med ära och majestät –

     7satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,

     8alla får och oxar och även de vilda djuren,
9himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar/vägar).
[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
[Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.] 10Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!

Psalm 9-10 – Alef-Bet om Guds ordning

(Ps 9:0) Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från den akrostiska strukturen.

Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från den akrostiska strukturen.

Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.
    De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
    Mycket talar för att Psalm 9 och 10 hör ihop och bildar en enhet. Psalm 9 har en inledning, medan Psalm 10 saknar det. Åtta hebreiska manuskript kombinerar dem och det gör även den arameiska, grekiska och latinska översättningen. Psalm 9 börjar med den första bokstaven Alef och slutar med den elfte bokstaven Kaf. Psalm 10 tar vid och fortsätter med den tolfte bokstaven Lamed och slutar med den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Att det är två halvor som hör ihop styrks också av att båda psalmerna har exakt samma längd. Båda psalmerna har vardera 162 hebreiska ord, om man inte räknar med de två förekomsterna av ordet "Sela", se Ps 9:17, 21.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav.

Det finns störningar i det akrostiska mönstret. Den normala rytmen med två verser för varje bokstav bryts på några ställen. Vissa bokstäver har en kortare text som bara är en vers lång, se Ps 9:6, 7, 18; 10:1, 14, medan andra har längre sektioner, se Ps 9:8–11, 19–21. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från mönstret. Bibelkritiker har använt dessa oregelbundenheter som argument för att hävda att manuskripten blivit korrupta. Det är dock ytterst osannolikt att de noggranna skrivarna missade bokstäver i en så tydlig akrostisk psalm. Det är mer troligt att författaren medvetet bryter mönstret för att förstärka budskapet. Första "störningen" finns i vers 6–7. Här är också första gången "ogudaktighet" nämns. Synd och gudsfrånvändhet stör i Guds ordning. I Psalm 10 bryts mönstret helt mellan vers 2 och 11 och sex bokstäver saknas. I detta stycke beskrivs hur den ogudaktige tänker och agerar. Detta är något som helt avviker mot skapelsens ordning, vilket då illustreras med totalt kaos i mönstret, se Ps 10:2–11. Se även kommentarer till Ps 9:10–11.

91Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till [melodin av sången] "sonens död" (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: ´sonens mysterier´). [Frasen ´sonens död´ eller ´sonens mysterier´ för tankarna till Jesu död och uppståndelse.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

א – Alef

2Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
    Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!
3Jag vill vara glad och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)!
    Jag vill lovsjunga (spela; slå an strängar till) ditt namn, du den Högste (Elion)! [Den första hebreiska bokstaven Alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. Alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i "Jag vill tacka", "Jag vill berätta", "Jag vill vara glad" och "Jag vill lovsjunga", börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att tacka, prisa och glädja sig i Gud och vittna om allt gott han gör, se Neh 8:10.]

ב – Bet

4När mina fiender vänder tillbaka,
    stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
5För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
    du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]

ג – Gimel

6Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
    Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]

ד – Dalet [saknas]

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6, 17, 18; 10:2, 3, 4, 13, 15. Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6–7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]

ה – He

7Fienden är borta, utrotad för alltid,
    du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]

ו – Vav

8Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6–7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
    han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
9och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
    han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.
[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i vers 5 där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
10Och Herren (Jahve) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,
    ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).
11Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
    för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8–11 är det orden "Men" och "och" som börjar med den bokstaven.
    Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se vers 2–3, 4–5, 12–13, 14–15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6–7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10–11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa "extra" verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]

ז – Zajin

12Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
    berätta om (kungör, förkunna öppet och tydligt om) hans gärningar för folken.
13För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5–6] kommer ihåg,
    han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]

ח – Chet

14Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
    Lyft bort mig från dödens portar;
15så att jag kan räkna upp (noggrant återge) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
    i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]

ט – Tet

16Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
    deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
17Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
    den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah. [Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.]

י – Jod

18De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim). [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2; Upp 20:11–15. I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6–7; 10:2–11.]

כ – Kaf

19För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt.
20Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
    Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17–18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i Rom 10:14 hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Psalm 10 är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det är en fortsättning på Psalm 9 som utgår från tio av de elva första hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I denna psalm fortsätter mönstret och börjar med den tolfte bokstaven Lamed. Dock sker några avbrott för att åskådliggöra hur ogudaktighet och ondska stör Guds ordning.

Citeras: Vers 7 i Rom 3:14

ל – Lamed

101Varför, Herre (Jahve), står du långt borta
    och döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "Varför" börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2–11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]

Total oordning utan Gud

[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samech, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs, vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även Ps 9:6, 18; 10:6 för fler "störningar" i mönstret när den gudlöse nämns.] 2I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke),
    de fångas av deras smidda planer.
[Ordagrant är frasen "i/av högmod gudlös brinner/jagar svage." Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se Ps 7:14; Hes 24:10. Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se 1 Mos 31:36. Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se Dan 3. I den andra delen syftar "de" antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer eller på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se Ps 7:16.]
3För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)
    prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär),
    och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve). [Versen börjar med ordet "för" (hebr. ki) och kopplar ihop vers 3–11 med föregående inledande text i vers 2 eller vers 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
4Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
    "Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."
    [Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men Ps 10:13 gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.]
[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
5Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
    höga är dina domslut (förordningar) [dina instruktioner, Herre], långt från [högt över, utom synhåll för] honom,
    han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender. [På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även Ps 2:4.]
[Hans framgångar gör honom självsäker:]
6Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
    ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
7Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
    av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
    under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka. [Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]
8Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur),
    i smyg vill han dräpa den oskyldige;
    hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
9Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår;
    han ligger på lur, väntar på att fånga den svage;
    han fångar honom genom att dra in sitt nät.
    
10Han hukar sig [som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur,
    kastar sig över (överfaller) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret) med sin styrka. [Ordet "styrka" står här i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.]
11Han tänker (säger i sitt hjärta):
    "Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." [Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]

ק – Qof

12Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand,
    glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
13Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]
    Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)." [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]

ר – Resh

14Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
    ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
    för att ge (lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.]
Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
    du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6–7, 18.]

ש – Shin

15Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
    Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
16Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
    de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]

ת – Tav

17De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört [och du kommer att gripa in], Herre (Jahve),
    du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
18för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
    så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]

Psalm 11 – Fly inte, förtrösta på Herren

Denna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av vers 1 fram till vers 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren.

Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Avshalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av två sektioner som båda börjar med en poetisk beskrivning av Herren och avslutas med prepositionen ki (översatt "för") och ordet rättfärdig, se vers 3 och 7.

1. Förtröstan – följt av råd från de gudlösa, vers 1–3
2. Förtröstan – i respons till de ogudaktigas råd, vers 4–7

111Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David.
-

Del 1

I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov av att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
    I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
2För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se Ps 10:2–11] spänner bågen,
    de har lagt pilen på strängen och siktar,
    för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
    med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").

3För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
    vad kan den rättfärdige uträtta då?" [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]

Del 2

4Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
    hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
    granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I Ps 132:4 är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2.]
5Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
    men han (hela hans varelse – hebr. nefesh) hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
    [Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
6Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
    en brännande het vind är vad de förtjänar (ordagrant "är deras bägares del"). [Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se 1 Mos 19:24; Hes 38:22.]
7För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet,
    den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte. [Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är tsedaqah som används om Herren. Det andra ordet som översatts "uppriktig" är jashar. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts "uppriktiga hjärtan" i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se 2 Mos 33:20, men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se Upp 22:4.]

Psalm 12 – Människors och Guds ord

(Ps 12:0)

Denna psalm handlar om vikten av att tala rätt. Inom judendomen betonas att det speciella med människan – en besjälad varelse – just är förmågan att kommunicera och uttrycka sig. I Bibelns första verser läser vi hur Gud skapar genom det talade ordet. I Ps 34:14 uppmanas vi att vakta tungan från ondska, svek och lögn. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig, säger Jakob i sitt skarpa brev till "de tolv stammarna i förskingringen", se Jak 3:2. Han fortsätter sedan med att beskriva vilken makt tungan har och att resultatet av obetänksamma ord kan liknas vid hur en skogsbrand sprids.
    Psalmen handlar om Guds sanning och människors lögner. Rent bokstavligt står grundtextens ord för sanning stadigt på två fötter, medan ordet för lögn vacklar på ett ben.

Sanning
Det hebreiska ordet för sanning är emet och består av tre bokstäver: Alef, Mem och Tav. Alef inleder även det hebreiska alfabetet, Mem återfinns i mitten och Tav står som den 22:a och sista bokstaven. Alla tre bokstäverna har var och en två beröringspunkter med den tänkta baslinjen och står stadigt. Typografiskt har Alef och Tav också en "fot" på sin vänstra kant. Ordet emet kommer från aman som just betyder stadig och stabil.

Lögn
Ordet för lögn är på hebreiska sheqer och består också av tre bokstäver: Shin, Qof och Resh. Var och en av dessa har bara en beröringspunkt mot den tänkta baslinjen och Qof går nedanför den. Shin utgör den 21:a bokstaven, Qof den 19:e och Resh den 20:e. Rabbiner brukar skämtsamt säga att den 22:a bokstaven Tav redan är upptagen för sanningen, men att lögnen försöker komma nära och tar bokstaven intill. Den kristne författaren C.S. Lewis skriver: "Genom att blanda in ett stänk av sanning hade de gjort sin historia ännu trovärdigare." Lögnens tre bokstäver är i oordning och balanserar på en ytterkant av alfabetet till skillnad från sanningen som vilar på hela alfabetet.

Det hebreiska språket förstärker hur sanningen tar in helheten och är väl balanserad. Lögnen däremot är ensidig och vacklar i varje del. Summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Jesus säger: Jag är Alfa och Omega. Den förste och den siste. Före allting och slutet av allt, se Upp 22:13. Alef och Tav motsvarar grekiskans Alfa och Omega. Tecknet för Mem föreställer vatten och symboliserar liv. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6, så representeras det fullt ut i ordet emet. Det hebreiska ordet för sanning utgörs alltså av att Alef och Tav skyddar och omsluter Mem på livets väg!

Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se 1 Sam 22:17–19.

Författare: David

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiskans ben adam, översatt "människors barn" eller "människorna", se vers 2 och 9.

A Gud tilltalas i bön, de goda är borta, vers 2–3
  B Det talas om Gud, de onda citeras, vers 4–5
    C Centralt finns Guds svar, han citeras, vers 6
  B´ Det talas om Gud, hans löften, vers 7
A´ Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar, vers 8–9

121Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

På den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan "den åttonde" också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se Ps 6:1 för fler kommentarer.]
-
[Psalmen inleds med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] 2Hjälp, Herre (Jahve)...
    för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
    de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant "Adams barn").
3Alla ljuger för varandra,
    med insmickrande ("halt") tal (läppar),
    och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt). [Ordagrant "med ett hjärta och ett hjärta", vilket är motsatsen till "ett hjärta", se Jer 32:39; Hes 11:19. Jakob använder ett liknande ord "två-själad" för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro, i sitt brev, se Jak 1:7–8. Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se Jak 1:26; 3:5; 3:8–9.]
4Låt Herren tysta (utplåna) alla smickrande ("hala") läppar,
    den tunga som talar stora (vidlyftiga, skrytande) ord.
5De säger: "Vår tunga ger oss makt (seger),
    våra läppar tillhör oss (vi kan säga vad vi vill),
    vem är herre över oss?"
6På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta),
    på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,
    [därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahve) upp och säger:
    "Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter."
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
7Herrens (Jahves) löftesord är rena (felfria) löftesord,
    liksom silver som renats i en smältugn på marken,
    sju gånger [Ps 18:31; 119:140]. [Den första raden har inget verb och är ordagrant: "Löftesord JHVH löftesord rena" (hebr. imrot JHVH imrot tesorot). Ordet för löfte (hebr. imrah) upprepas två gånger och omgärdar Herren. Guds namn står parallellt med ordet rent (hebr. tahor) som används för att beskriva rent guld (2 Mos 25:31). Skrivsättet kommunicerar att Guds löftesord är rent eftersom Gud själv är ren. Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt (sjufaldigt) rent. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver "bränd och prövad på jorden". I det större kiastiska mönstret står Guds rena löftesord i kontrast till smickrande ord i vers 4–5.]
8Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5],
    du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte.
9De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
    [överallt, som vilddjur redo att förgöra],
    när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]

Psalm 13 – Hur länge

Psalmen inleds med fyra upprepningar av frågan "Hur länge?" Genom tiderna har just denna psalm varit en tröst för det judiska folket när de förts bort i exil och man ställt frågan: "Hur länge ska vi lida?" Det går också att se psalmen som en inre dialog där David frågar sig vad syftet är med den prövning som han går igenom. Istället för att skylla på andra så rannsakar en troende sitt hjärta. Här finns den stora skillnaden mellan Saul och David. Saul skyllde ifrån sig, medan David var snabb att omvända sig.

Författare: David

Struktur:
1. Klagan mitt i en kris, vers 2–3
2. Bön om befrielse, vers 4–5
3. Förtröstan och tacksamhet mitt i prövningen, vers 6–7

131Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Hur länge, Herre (Jahve);
    ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt?
Hur länge
    ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig?
3Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
    och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
    ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
4Se på mig (överväg, tänk på mig),
    svara mig Herre (Jahve), min Gud (Elohim),
ge ljus åt mina ögon,
    annars somnar jag in i dödens sömn.
5Då skulle min fiende säga:
    "Jag har besegrat (övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
    över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).
6Men jag förtröstar på (litar på) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
    för han har behandlat mig väl (är så god mot mig; kommer att kompensera mig).

Psalm 14 – Gudlöshetens dårskap

Psalm 14 och Ps 53 är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och vers 5–6. Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
    På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 1 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.

Citeras: Vers 1–3 citeras sammanfattande i Rom 3:10–12

Författare: David

Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b–4
2. Guds dom, vers 5–6
3. Bön om frälsning, vers 7

141Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David.
-
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
2Herren (Jahve) skådar ner från himlen
    på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
3Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
4Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
5Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
    men Herren (Jahve) är hans tillflykt.

7O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!

Psalm 15 – Vem får bo på ditt heliga berg?

Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig Herren. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:19–20; Matt 27:51.

Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Uzza dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.

Författare: David

Struktur: Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:

A Vem får vara hos Herren, vers 2
  B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning, vers 2
    C Den som inte... tre punkter vers 3
      D föraktar – verb, vers 4a
        E den förkastade – objekt, vers 4b
        E´ de som fruktar Gud – objekt, vers 4c
      D´ ära – verb, vers 4d
    C´ Den som inte... tre punkter, vers 4e-5a
  B´ Den som gör så – lever rätt, vers 5b
A´ Står fast och får bo hos Herren, vers 5c

151En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser föreskrifter. Växelvis uttrycks de i vad som ska göras och vad som inte ska göras. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1–17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
[Tre krav:]
2Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
    och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
    och talar sanning i (av) hjärtat (den som är ärlig).
[Tre krav, uttryckt i negationer:]
3Den som inte förtalar (vandrar runt; spionerar – hebr. ragal) med sin tunga [sprider rykten],
    som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska),
    som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära). [Dessa tre fraser inleds alla med ordet "inte" som förstärker att detta är något som verkligen inte ska göras. Temat är vad som sägs om andra, se även Jak 3:2–11. Ordet för "sin nästa" (hebr. reah) är ett vanligt ord som översätts "nästa" eller "granne". Ordet kommer från ett verb som betyder "att ha samröre med" och "att tillhöra" och inkluderar alla människor. Det sista ordet "sin närmaste" beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]
4Den som föraktar
    den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
    De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
dem ärar han. [Detta är psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.]
[Tre krav, uttryckt i negationer:]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,

     5som inte lånar ut pengar för ockerränta,
    som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig. [Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech ("genom" ränta), indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Det är genom räntan man vill öka sitt välstånd. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Torah (Mose undervisning) uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35–37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19–20.]
[Nu följer ett sammanfattande krav som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som gör så (har för vana att leva så)
ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]

Psalm 16 – Förtröstan på Herren

Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren. Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.

Citeras:
Vers 8–11 citeras av Petrus i Apg 2:25–28
Vers 10b citeras av Paulus i Apg 13:35

Författare: David

Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren, vers 1b–2
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare, vers 3–4
3. Herren är min välsignelse, vers 5–6
4. Lovprisning, vers 7–8
5. Avslutande förtröstan, vers 9–11

161
(Ps 16:1)

En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
    Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
-
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
    jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
2Jag säger till Herren (Jahve): "Du är min Herre (Adonaj),
    jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig." [Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]
3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
    [Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
4De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn]. [Vers 3–4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se Ps 89:6–8, men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se Ps 34:10; 2 Krön 35:3. Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
5Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5].
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stödjer, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
    [ordagrant "repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt"]
    jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).
7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
    [Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv., se Ps 4:5.]
8Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
9Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
    Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
10För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]
11Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg).
    Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
    ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand). [Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

Psalm 17 – Beskydda mig som din ögonsten

Psalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (Ps 16:11; 17:7), "Jag sätter min tillit till dig" (Ps 16:1; 17:7) och "Bevara mig" (Ps 16:1; 17:8).

Författare: David.

Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.

1a. En första vädjan, vers 1–2
1b. ... för jag är oskyldig, vers 3–5
2a. En andra vädjan, vers 6–9
2b. ... för fiender omringar oss, vers 10–12
3a. En sista vädjan, vers 13–14
3b. ... för jag förtröstar på dig, vers 15

171En bön (vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David. [Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
-

Del 1

Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
2Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
    dina ögon ser (skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).
3Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
4Vad gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
    har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
    iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
5Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
    mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg). [Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]

Del 2

6Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
    för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    hör mina löftesord (hebr. imrah).
7Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från dem som reser sig upp [mot mig].
8
(Ps 17:8) I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig [reflexmässigt]
    som en ögonsten (pupill/pojke – en älskad dotter). [Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ajin). Kombinationen av ishon följt av ajin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ajin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen Bat mitsvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar Bar mitsvah vid tretton års ålder.
    Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
    Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i 5 Mos 32:10–12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18–20.]
Göm mig under dina vingars skugga,

     9[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
    mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig. [Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
10Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
    med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se 5 Mos 32:15; Ps 73:7; Job 15:27. Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. I Ps 73:7 står det bokstavligen "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
11De har följt våra steg, de omringar oss,
    de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
    som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.

Del 3

13Stå upp, Herre (Jahve)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5–7; Jer 51:20.]
14Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
15Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
    ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [Ps 11:7],
    när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild). [Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]

Psalm 18 – Tack för segern

I denna tacksång bekräftar David att Gud är hans trofasta beskyddare. Psalmen är lång, den tredje längsta i hela Psaltaren och den längsta i första boken (Psalm 1-41). En snarlik version finns även i 2 Sam 22:1–51. Den helige Ande verkar vilja förmedla ett viktigt budskap då sången finns med två gånger. Det är några små skillnader i ordval mellan de två versionerna, men troligtvis var det denna variant i Psaltaren som användes inom tempelmusiken. Paulus citerar denna psalm och kopplar den till Jesu liv, se Rom 15:9. Det går även att se hur psalmen beskriver hans död, uppståndelse, uppstigande, andra tillkommelse och kommande rike. Ingen annanstans i Bibeln beskrivs så detaljerat striden och den seger Jesus vann då han uppstod!

Författare: David

Citeras:
Vers 1b citeras i Heb 2:13.
Vers 50 citeras i Rom 15:9

Struktur:
Psalmen är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer.

A Inledande lovprisning, vers 2–7
   B Guds ingripande, vers 8–20
     C Guds trofasthet, vers 21–30
   B´ Gud ger kraft, vers 31–46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47–51

181Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Herrens (Jahves) tjänare David, som talade [sjöng] orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahve) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand. [David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]
-

Inledande lovprisning

2Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]:

Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!
[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]
Herre (Jahve),
    min styrka (källa till kraft).
3Herre (Jahve),
    min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)
    och min borg (mitt starka fäste)
    och min räddare (den som befriar mig) [så att jag kan undkomma oskadd].
Min Gud (Eli),
    min Klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld [mitt personliga försvar]
    och min frälsnings horn [som hornet på en vildoxe – metafor för militär styrka och seger]
    och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)! [I vers 2–3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare (verb – en personlig beskyddare), min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som vår Hjälpare och Beskyddare! I vers 4–7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren.]
4Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve)
    – som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
5Dödens rep slöt sig om mig,
    fördärvets [laglöshetens sataniska] strömmar (forsande vatten) förskräckte mig [ville dränka mig].
6Sheols (underjordens) rep virade (snodde) sig runt mig,
    dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5–6 beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15. Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Belijaal, se 2 Kor 6:15. Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.]
7I min nöd (ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till (höjde jag min röst; kallade jag på) Herren (Jahve),
    till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas]
    och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.

Guds ingripande

[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se 5 Mos 32:22. Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se 1 Mos 19:24–29. I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] 8Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
    bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
9Rök steg upp ur hans näsa,
    och förtärande eld från hans mun,
    glödande kol slungades ut (antändes).
10Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
11Han besteg en kerub och flög,
    han svävade fram på vindens vingar.
    [En kerub är ett bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24–27; Hes 1:4–28; 10:20.]
12Han svepte (dolde) sig i mörker (den mörka stormen var som en slöja),
    som ett tält (hydda, täckande skydd av tillfällig natur – hebr. sukka) runt sig, mörka vatten, täta moln.
13Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
    med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Jesu återkomst, se Matt 24:27.]
14Herren (Jahve) dundrade i [2 Sam 22:14 har "från"] himlarna,
    och den Högste (Elion) lät sin stämma höras, hagel och klot av eld (blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
15Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
    flammande blixtar i mängd förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
16Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
    jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
    genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
    [Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
17Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig,
    drog mig upp [hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se 2 Mos 2:10]
    från många (stora) vatten. [De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se Upp 17:15.]
18Han räddade (ryckte bort) mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1–4],
    och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
19De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad),
    men Herren (Jahve) blev mitt stöd.
    [Ordet "stöd" används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]
20Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder),
    han räddade mig, för han älskar mig.
    [En efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad.]

Guds trofasthet

[Centralt i psalmen, vers 21–30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet "följa/vakta". Centralt finns Guds ordning och hans domar.] 21Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet
    efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
22För jag har följt (vaktat på) Herrens (Jahves) vägar [skyddat och lytt hans bud]
    och inte avfallit från (agerat ondskefullt mot) min Gud;
23för alla hans domar har jag haft för ögonen,
    och hans förordningar ("inristade bud") har jag inte avvisat.
24Jag har varit uppriktig (helhjärtad, fläckfri, intakt, fullkomlig, levt med integritet) inför honom,
    och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff).
    [Ordagrant: "från min synd", dvs. från det som skulle kunnat vara min synd om jag inte levt rent.] [Ordet för uppriktig är tamim. Huvudbetydelsen är att vara hel, fullt antal, fullkomlig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär – där det inte finns några dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]
25Därför har Herren (Jahve) återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka) efter min rättfärdighet,
    efter mina händers renhet (eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon.
[Följande stycke, vers 26–27, beskriver på vilket sätt Gud är rättvis, att han agerar i enlighet med människans moral och speglar hennes handlingar. I det föregående stycket, som utgör en kiasm, speglar verserna rent bokstavligt varandra, se vers 21–25. Något som den bevandrade i originalspråket också kan lägga märke till. Den rättfärdige, som vill leva efter Guds moral, kommer själv att möta och erfara Guds trofasthet, uppriktighet och renhet. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att möta motstånd och uppleva Guds vägar som obegripliga.] 26Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle)
    visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull).
Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne)
    visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
27Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats),
     visar du dig ren,

men mot den [moraliskt] fördärvade (korrupte, förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg),
    visar du dig motsatt (antagonistisk, i strid mot; är du skarpsinnig i motstånd). [I de tre första stroferna – som beskriver positiva egenskaper – bemöter Gud den rättfärdige på motsvarande sätt. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga själva ska möta barmhärtighet, se Matt 5:7. I den fjärde strofen, där den ogudaktige som är moraliskt fördärvad beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne och sin list att motsätta sig denne, men inte på ett förvridet sätt, utan med rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde pat-tal skiljer sig åt:

  trofaste/trofast       – cha-sid / chas-sad
  uppriktige/uppriktig – ta-mim / tam-mam
  renat/ren                – na-bar / ba-rar

  förvriden/motsatt     – iq-qes / pat-tal

Ordet patal förekommer bara fyra ggr i GT. I 1 Mos 30:8 används det mer neutralt i beskrivningen av en konflikt och kamp, medan det i Job 5:13 och Ords 8:8 klingar negativt och betecknar svekfulla ord. Här beskrivs dock hur den ogudaktige upplever Gud som avog och svår att förstå sig på, jfr även Jakobs brottningskamp, se 1 Mos 32:24–28.]
28För du befriar ett ödmjukt (förtryckt) folk,
    men stolta ögon (högmodiga blickar) tar du ner (förödmjukar du).
29För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahve)
    – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5–6; 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
30För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad),
    med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13]

Gud ger kraft

[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]
31Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden]
    – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens (Jahves) löftesord (tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [Ps 12:7],
    han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
32För vem är Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom Herren (Jahve),
    och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
    [Nej, ingen är som du!]
33Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft (styrka, mod, inflytande, rikedom),
    och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
34Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
    och ställde mig på mina höga platser (höjderna).
    [Profeten Habackuk använder liknande språk, se Hab 3:19, ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
35Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig),
    så att mina armar kunde spänna kopparbågen. [Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]
[Vers 36–46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med "Du". På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36–39.] 36Du gav mig din frälsnings sköld,
    din högra hand upprätthåller mig;
    din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
37Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
    mina anklar har inte gått ur led.
    [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
39Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
40Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
41Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt.
42De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahve), men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10–11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
43Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft [damm] för vinden,
    jag trampade (stampade) på dem som smuts (dy) på vägen.
44Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé],
    du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
    
45så fort de hörde [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Främlingar blev kraftlösa inför mig,
    
46främlingar tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop),
    och kom darrande fram ur sina fästen.

Avslutande lovprisning

[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2–7.] 47Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
48Gud (El) [den sanne Guden],
    han som ger mig fullständig hämnd [plural],
och talar till [kuvar] folk under mig [de som är besegrade],

     49den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över dem som reser sig mot mig,
    den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).

50Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
    och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
51Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
    han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias],
    mot David och hans ätt [säd, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11–16] för evigt.

Psalm 19 – Guds existens är uppenbar

Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Flera olika hebreiska ord för att tala, proklamera, osv. används. Psalmen börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt (vers 1–7). Den andra sektionen (vers 8–12) visar att det är Guds ord som ger full uppenbarelse och glädje åt den inre människan. Allra sist (vers 13–15) gensvarar David och bjuder in var och en att tillsammans med honom uttrycka sin önskan om att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska El (vers 2). När Gud uppenbarar sig i Ordet gör han det under sitt personliga namn, Jahve (vers 8–10). I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet – vårt tal och vår kommunikation med andra människor och vårt hjärta och våra tankar. På samma sätt som Gud talar och det blir (1 Mos 1:3), är det viktigt att hjärtats tankar är behagliga inför Gud eftersom det påverkar talet, se Matt 12:34.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Rom 10:18

Struktur:
1. Skapelsen talar, vers 1–7
2. Guds ord talar, vers 8–12
3. Människan talar, vers 13–15

191Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

Skapelsen talar

2
(Ps 19:2) Vintergatan

Vintergatan

Himlarna återger (dokumenterar med matematisk exakthet – hebr. safar)
    Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (fästet, himlavalvet) [himlens vidd] berättar om (proklamerar, visar på)
    hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk]. [Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19–20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

Svindlande avstånd
Vår galax, Vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!

3Dag efter dag
    flödar de [himlarna och himlavalvet] av tal (ord – hebr. omer),
natt efter natt
    uppenbarar de kunskap (vishet). [Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Under dagens ljusa timmar används ord för att kommunicera med andra människor, medan det på kvällen och natten ofta ges tillfälle att bearbeta dagens intryck vilket ger kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna bort och då stjärnorna framträder är det svårt att inte reflektera över de eviga frågorna. Kopplingen mellan ord och kunskap – hur vi interagerar och reflekterar – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]
4Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk]
    deras röst hörs inte.
5Deras röst [tält-linor] går [ändå] ut [som bevis på Guds storhet] över hela jorden,
    deras prat (hebr. milah) till världens ände.

Han har satt upp ett tält för solen i dem [i himlarna – där den vilar under natten],

     6den [solen] är som en brudgum som går ut från sin bröllopsbaldakin (skydd, kammare, sänghimmel) [Jes 4:5],
    och gläder sig åt att som stark atlet [tapper hjälte] löpa sin bana.
7Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.

Guds ord talar

[I vers 8–10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.] 8Herrens (Jahves) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
    – den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan).

Herrens (Jahves) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
    – det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.

9Herrens (Jahves) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)
    – de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas).

Herrens (Jahves) bud (budord – hebr. mitsvah) är klart (rent, strålande)
    – det ger ljus åt (upplyser) ögonen.

10Herrens (Jahves) fruktan (vördnad) är ren
    – den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.]

Herrens (Jahves) domar (påbud, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)
    – de är alltigenom rättfärdiga,
11mer önskvärda (dyrbara) än guld,
    ja, än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    självrunnen från honungskakan [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].
12Av dem blir också din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
    att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön. [Herrens ord är mer värdefullt än finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]

Människans respons

[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se vers 2–7. Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se vers 8–12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] 13Vem kan förstå (märka, uppfatta, se, urskilja) alla sina felsteg (brister)?

Frikänn (rena) mig från alla mina dolda (hemliga) brister [sådant jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om],

     14bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
    då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse). [Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]
15Låt min muns ord (tal – plural)
    och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
    behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se 3 Mos 1:3],
Herre (Jahve), min Klippa (styrka)
    och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig]. [Den avslutande bönen i denna vers berör både vårt yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i vers 3 och 11. Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]

Psalm 20 – Bön innan striden

Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (vers 2, 6 och 10) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
     Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och Ps 21 är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst (Apg 2:16–39; Heb 1:2). Här finns även en koppling till en ny födelse, se Joh 3:3. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se Heb 2:14–15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se Matt 26:38.

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil (Jer 29:10). Psalmen kretsar kring ordet svara (vers 2, 7 och 10). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (vers 2–6). Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8–10. David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se vers 6, 7, 8–10.

1. Folkets bön, vers 2–6
2. Kungens svar, vers 7–9
3. Avslutande bön, vers 10

201Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
    må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
3Må han sända hjälp (en hjälpare – hebr. ezer) från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
4Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Må han ge dig efter ditt hjärta [ditt hjärtas innersta önskningar],
    och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].
6Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
    och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.
Må Herren (Jahve) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 37:4.]
[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8–10.] 7Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

8Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
    men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
    – det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi). [Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]
9De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit),
    men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].

10Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
    Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
    [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet dag (hebr. jom) används två gånger i psalmen, här i sista versen och i inledningen, se vers 2. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]

Psalm 21 – Tack för segern

Psalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd före striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Psalmen har messianska drag och "liv" i vers 5 kan ses som uppståndelsen.

Författare: David

Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se vers 2 och 13. Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se vers 2 och 8. Centralt finns vers 8 som handlar om Guds trofasta kärlek.

1. Kungens tidigare segrar – uppståndelsen från korset, vers 2–8
2. Kungens framtida segrar – Jesu återkomst och domens dag, vers 9–14

211Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

Tidigare segrar

2Herre (Jahve),
    i din styrka (makt) gläder sig kungen;
    och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte! [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
3Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5],
    hans läppars begäran har du inte nekat honom.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4För du går honom [kungen, vers 2] till mötes med rika välsignelser,
    du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5När han bad dig om [uppståndelse] liv,
    gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
6Stor är hans ära på grund av din frälsning,
    majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
7Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
    du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
8För kungen förtröstar på Herren (Jahve),
    genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.

Framtida segrar

9Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
    din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
10Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns],
    när du visar dig (visar ditt ansikte).
Herren (Jahve) ska sluka dem i sin vrede;
    eld förtär dem.
11Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
    deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn). [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
12När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
    tänkt ut onda planer, lyckas de inte. [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
13Du får dem på flykt (ordagrant "de visar skuldrorna", dvs. vänder sig om),
    med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 "sträckte" fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.]
14Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt),
    vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft). [Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se vers 2.]

Psalm 22 – Messias lidande och seger

Psalmen beskriver Jesu lidande, död och uppståndelse. Jesus citerar från den första raden när han hänger på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Troligtvis fortsatte han och bad hela psalmen som efter två tredjedelar skiftar ton och slutar i uppståndelse och seger! Det är mer än ett sammanträffande att denna psalm, skriven av David omkring 1 000 år före Jesus, har så många profetior som Jesus uppfyller in i minsta detalj. Inledningen "till den strålande ledaren" indikerar att den är messiansk. Psalmen beskriver korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna. Inom judendomen, som inte vill se att psalmen förutsäger Jesu lidande, erkänner man ändå att psalmen handlar om framtida händelser och inte bara kan handla om Davids liv. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket, noterar detta.
    Psalmen har ett brett spektrum och kan appliceras på flera situationer. Den skrevs av David då han upplevde sig övergiven av Gud. Orden har också tröstat troende i tider då det känts som om Gud är långt borta. Dessutom finns den profetiska dimensionen där, insprängd i psalmens helhet.

Författare: David

Citeras:
Vers 1, citeras av Jesus i Matt 27:46; Mark 15:34
Vers 19, se Joh 19:24
Vers 23, se Heb 2:12

Uppfyllda profetior:
1. Jesu ord på korset, Ps 22:2Matt 27:46
2. Rytande bön, Ps 22:2Upp 5:5
3. Jesus blev hånad, Ps 22:8–9Matt 27:39–43; Mark 15:29–32; Luk 23:35–37
4. Soldaterna kastar lott om kläderna, Ps 22:19Matt 27:35; Mark 15:24; Luk 23:34; Joh 19:24
5. Händer och fötter genomborrade, Ps 22:17Joh 19:36–37; 20:25
6. Soldaterna krönte (omringade) honom med en törnekrona, Ps 22:13Joh 19:2
7. Jesus var törstig, Ps 22:15–16Joh 19:28
8. Omringad av fientliga hedningar, Ps 22:17Apg 2:23
9. Liknas vid den insekt som användes för att framställa ett rött färgämne, Ps 22:7Jes 1:18.
10. Benen krossas inte, något som annars var vanligt vid korsfästelse, Ps 22:18Joh 19:32–33
11. Stenen rullades bort, Ps 22:9Matt 28:2
12. Bland lärjungarna igen Ps 22:23Joh 20:19
13. Hedningar omvänds Ps 22:28Apg 1:8; 2:41

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i tolv mindre enheter som hör ihop parvis. Dessa sex par bildar i sin tur tre större sektioner. De två första större sektionerna handlar om försakelse och klagan. Det finns ett återkommande mönster med klagan följt av bön. I den tredje och sista stora sektionen vänds bönen från klagan till seger.

Del 1 – Bön från en övergiven, vers 2–11
  1. Klagan, vers 2–3, följt av bön, vers 4–6
  2. Klagan, vers 7–9, följt av bön, vers 10–11

Del 2 – Bön från en kung, vers 12–22
  3. Klagan, vers 12–14, följt av bön, vers 15–16
  4. Klagan, vers 17–19, följt av bön, vers 20–22

Del 3 – Bönesvar, vers 23–32
  5. Bön, vers 23, följt av uppmaning, vers 24–25
  6. Bön, vers 26, följt av uppmaning, vers 27–32

221Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till "Gryningshinden". En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ["Gryningshinden" var troligtvis en redan känd melodi med det namnet. Det finns fler exempel på liknande beskrivningar, t.ex. "den stumma duvan i fjärran" i Ps 56:1. En mindre trolig tolkning är att "gryningshinden" skulle beteckna ett musikinstrument, jfr Ps 12:1 som nämner "den åttonde". En rabbinsk förklaring är att gryningshinden är ett poetiskt uttryck för de första solstrålarna som skjuter upp som en hjorts två horn. Ordet som används här är dock inte hjorthane (hebr. ajal) utan ordet för ett hondjur i hjortfamiljen (hebr. ajalah), som inte har horn. Kanske skulle det kunna vara en litterär omskrivning med den feminina formen. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se Matt 27:46 och Mark 15:34. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr efter en mörk natt, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!]
-

Del 1 – Bön från en övergiven

[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4–6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.] 2Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
    varför har du övergivit (lämnat) mig?

Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
    avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
    [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
3Min Gud (Elohim), jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen,
    men du svarar inte,
även på natten,
    men får ingen ro (vila).
4Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
    [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
5Våra fäder förtröstade på dig,
    de förtröstade på dig (litade på, var trygga i dig),
    och du befriade (räddade) dem.
6De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta),
    de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta). [Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7–11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]
7
(Ps 22:7) Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.

Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.

Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
    hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet toleah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5–6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldlössen från ekträd som är dess värd. Efter att de hade torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
    Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55–58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord toleah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. toleah) kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]
8Alla som ser mig förlöjligar mig,
    de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
9"Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve)!
    Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom
    – om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom." [Ordet för "överlämna" – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon – att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesu uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2–5.]
10Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
11Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant "blivit kastad på dig"),
    alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).

Del 2 – En lidande kungs klagan

12Var inte långt borta ifrån mig,
    för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.

13Många tjurar omringar (kröner) mig,
    Bashans tjurar tränger på runt mig.
    [Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.]
14De spärrar upp sina gap mot mig,
    de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2.

Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1.
    Ordet "Bashan" betyder "orm" och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8–11; Jos 12:4–5.
    Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att "dödsrikets portar" inte har makt över församlingen, se Matt 16:13–18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här "på ormens plats" som Petrus säger: "Du är Messias, den levande Gudens Son", se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: "Gå bort ifrån mig Satan", se Matt 16:23.]
15Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
    alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
16Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
    min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).
17
(Ps 22:17) Manuskript 5/6HevPs med ordet genomborra markerat.

Manuskript 5/6HevPs med ordet genomborra markerat.

Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
    samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
    de har genomborrat (spetsat – hebr. kaaro) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-­talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”som ett lejon” (hebr. ka´ari – כארי) istället för ”genomborra” (hebr. kaaro – כארו). Det är en liten skillnad där sista bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod som är ett kort streck. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittats på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
18Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
    de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
19De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.
20Men du Herre (Jahve),
    var inte långt borta ifrån mig!
    Du min starkhet, skynda till min hjälp!
21Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen),
    mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
22Rädda (fräls) mig från
    lejonets gap,
    från vildoxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12–22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21–22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
    Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Del 3 – Bönesvar

23Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
    [Heb 2:12]
24Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahve), lovsjung honom (hebr. halleluhu).
Alla ni Jakobs barn,
    ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
    och bäva (stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
25För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande),
    och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
    utan hörde hans skrik (rop på hjälp).
26Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
    Jag ska infria mina löften
    inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.
27De ödmjuka [som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11] ska äta och bli mätta.
    De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahve) ska lovsjunga honom.
    Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
28Hela jorden (folk från alla jordens hörn)
    ska komma ihåg det som hänt
    och omvända sig till Herren (Jahve).
Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,

     29för kungariket tillhör Herren (Jahve),
    och han råder över hednafolken.
30Alla mäktiga [de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom,
    alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom,
    även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta" och här i vers 30 att "alla mäktiga på jorden" ska "äta och böja sig för honom". Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant "fet" i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 proklamerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se Fil 2:10!]
31Kommande släkten ska tjäna honom,
    det ska berättas om Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
32De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas,
    att han har utfört detta [att allt är fullbordat]. [Vers 31–32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]

Psalm 23 – Du är med mig

Psalmen använder flera bildspråk och har två huvudscener. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får – detta sett ur ett fårs perspektiv – och avslutas med att han står som värd för en festmåltid. David, och alla som tar del av psalmen, liknas vid fåret och den inbjudne gästen.
    Den första scenen beskriver de gröna ängarna, vattnet, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av ett nomadtält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en dag i solens hetta blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med läckra rätter dukas fram.
    Bildspråket från fårflocken och gästabudet går hand i hand och vävs ihop. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden "mörkaste ravin" och "fiender"; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – "du är med mig", se vers 4. De avslutande verben "förfölja" och "återvända", i vers 6, binder ihop de två scenerna. Herdens godhet och nåd förföljer mig varje dag på min vandring, och jag har min hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad.

Författare: David

Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning. Vers 3a–4 och 4c handlar om Guds ledning. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare. För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg:

A Herren som herde, vers 1a
  B Jag ska inte sakna något, vers 1b
    C Äng, mat och vatten, vers 2
      D Ledning – styrka och rätta vägar, vers 3a–4
        E Du är med mig, vers 4b
      D´ Ledning – käpp och stav, vers 4b
    C´ Bord, mat och dricka, vers 5
  B´ Godhet och nåd ska förfölja mig, vers 6a
A´ Herrens hus, vers 6b

231En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
Herren (Jahve) är min herde [kung, fåraherde].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist). [I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2–3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
2Vid gröna ängar (spirande betesmarker)
    låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner).
Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: "invid vilans vatten")
    leder han mig (ledsagar han mig varsamt). [Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.]
3Min själ (hela min varelse; mitt liv)
    vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
    han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i vers 2, utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
4Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
    genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
    och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
    I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3–4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
5Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid)
    mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
    min bägare är fylld till brädden (flödar över). [Att smörja någons huvud var en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av. Fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]
6Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)
    ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahves) hus
    alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd"). [Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shuv (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (2 Sam 6:12, 17) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]

Psalm 24 – Portar, höj er för ärans Konung!

Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen (för veckans första dag) i den grekiska översättningen Septuaginta. Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes upp till Jerusalem in i tabernaklet, se 2 Sam 6:12–17. Arken symboliserar Guds närvaro och pekar även profetiskt på hur Jesus en dag, rent fysiskt, ska träda in i Jerusalem och hyllas som Konung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20–21.
    Mitt i den mästerliga poesin med upprepningen av frasen "Höj era huvuden, ni portar…" i vers 7 och 9, finns en grammatisk skillnad i versernas andra del som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: "och låt höja er, ni eviga dörrar ". Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade "Hosianna, Davids son!", se Joh 12:12–15. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: "och höj er, ni eviga dörrar ". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus "slår själv upp dörrarna", se Upp 19:11–21.

Författare: David

Struktur: Psalmen har tre sektioner:

1. Herren – världens Skapare, vers 1–2
2. Hur människan närmar sig Herren, vers 3–6
3. Hur Herren närmar sig människan, vers 7–10

241Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. [Septuaginta tillägger: "för veckans första dag", dvs. söndag.]

["David" och "psalm" står här för första gången i denna ordning, se även Ps 101:1; 110:1. Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten (Ps 38:1), för veckans andra dag (Ps 48:1), för veckans fjärde dag (Ps 94:1) och för dagen innan sabbaten (Ps 93:1). Talmud har instruktioner för läsning av Ps 82 på tredje dagen och Ps 81 på femte dagen. I Ps 92 finns också anvisningen "en sång för sabbatsdagen" i den hebreiska grundtexten.]
-

Herren – världens Skapare

Jorden är Herrens (Jahves) och allt som uppfyller den (all dess fullhet; allt vad den rymmer)
    – världen och de som bor i den.
2För han har lagt dess grund i haven,
    och inrättat den på oceanströmmarna (floderna). [Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]

Vem får träda fram inför Herren?

3Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg?
    Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2–3.]
4Den som har oskyldiga händer
    och ett rent hjärta [den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet [gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud]
    eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
5Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahve),
    och rättfärdighet [ett frikännande från domen] från sin frälsnings Gud (Elohim).
6Detta är släktet (den generation) som frågar efter (hängivet/flitigt uppsöker) honom:
    de som söker ditt ansikte (önskar/längtar att vara inför dig) är Jakob [Jakobs släkte].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Herren kommer

7Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och låt höja er [låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
8Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)
    – Herren (Jahve), mäktig i strid.
9Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och höj er [lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
10Vem är han, denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    – han är ärans Konung.<