Om Psaltaren

Psaltaren är en samling av sånger och böner. Titeln kommer från grekiskans "psalmos". Det hebreiska namnet är "tehillim", som betyder "lovsångsboken"!

Struktur:
Bok 1: Psalm 1-41
Bok 2: Psalm 42-72
Bok 3: Psalm 73-89
Bok 4: Psalm 90-106
Bok 5: Psalm 107-150


Skriven: De flesta psalmerna är skrivna 1000-700 f.Kr. De äldsta sångerna är från 1400 f.Kr. och de nyaste är från 450 f.Kr då Esra sammanställde boken.

Författare:
Psaltaren är en samling av totalt 150 psalmer. Två tredjedelar nämner författaren i psalmens första rad, som ibland även har med musikaliska instruktioner. En tredjedel, 49 stycken, är anonyma. De 8 författare som nämns vid namn är:
  • David - 73 psalmer har hans namn som författare. Även några anonyma psalmer identifierar honom som författare i andra skriftställen. I Apg 4:25 citeras från de första raderna av Psalm 2 och beskriver hur den helige Ande har talat genom David i den psalmen.
  • Asaf - 12 psalmer.
  • Koras söner - 10 psalmer.
  • Salomo - 2 psalmer.
  • Mose, Etan, Heman och Esra har alla bidragit med en psalm var.

Psaltaren

FÖRSTA BOKEN: PSALM 1-41
Psalm 1

1

Den första psalmen handlar om vägval. Det finns bara två alternativ - med eller utan Gud.

[Psalmens tema är två vägar - den rättfärdiges väg och de gudlösas väg.
  • Vers 1 och 6 handlar om de två vägarna och ramar in psalmen.
  • Vers 2-3 beskriver den rättfärdige.
  • Vers 4-5 beskriver de gudlösa.
I kontrast till den rättfärdige används "gudlösa". Det hebreiska ordet "rasha" beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra och väljer bort honom. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6.]


Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    som inte följer (går, vandrar efter, tar till sig) de gudlösas råd,
    som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
    som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).
[Pluralformen av "välsignad", hebreiska "ashrei" beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben - går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster - gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att personen uppmuntrar och lär andra att göra det.]
2I stället har han sin glädje i Herrens (Jahves) undervisning (lag, hebreiska Torah)
    och begrundar (kontemplerar, mediterar över) hans undervisning både dag och natt.
[Här används Guds personliga namn, Jahve, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet "begrundar" betyder att mumla och tala till sig själv i en låg ton. Ordet meditation kan användas, men eftersom samma ord även används inom österländsk religion är det viktigt att betona att kristen meditation alltid involverar Guds ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning".]
3Han är som ett träd
    planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv]
        som bär sin frukt i rätt tid
    vars löv inte vissnar
och allt han gör, det lyckas väl.

[I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd, vanliga i Jeriko och Jordandalen, som författaren använder som en bild, se Jer 17:8. Vers 2-3 påminner om Josua 1:8. I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är i plural. Jesus sade att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se Matt 7:13. Jesus säger att han är vägen, se Joh 14:6.]

4Så är det inte med de gudlösa [som inte har en relation med Herren],
    de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas].
    [Till skillnad från trädet som står fast och motsatsen till fruktbärande, se vers 3.]
5Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätt) vid domen,
    inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling.

[Det finns flera paralleller mellan vers 1 och 5. Två olika ord för stå används. Här används hebreiska "qum" som betyder att stå upprätt men också att resa sig upp och uppstå. Det används i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska uppstå till evigt liv. De rättfärdiga ska inte stå på syndarens väg och få vägledning, och syndare ska inte sitta bland de rättfärdiga. Samma flöde i rörelse, gå, stå sitta återkommer från vers 1. De ogudaktiga följer de gudlösas råd och förs bort med vinden. De gudlösa som står på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]

6

Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.

Herren känner (vet, är involverad i, tar hand om)
    de rättfärdigas väg,
    men de gudlösas väg
leder till fördärvet.

[Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela psaltaren: det finns två vägar - två sätt att leva sitt liv.]

Psalm 2

2[Psalmen är skriven av David, se Apg 4:25. Psalmen refereras även i Apg 13:33. Enligt Talmud räknades de två första psalmerna som en Psalm eftersom David öppnade och slutade sina favoritpsalmer med ordet "ashrei" - välsignad, salig, lycklig. Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.]

Varför larmar hednafolken (planerar de uppror)?
    Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar.

[Samma ord som används om den rättfärdige som "begrundar" Herrens ord, se Ps 1:2, används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar.]

2Jordens kungar reser sig
    och härskarna samlar sig
    mot Herren och mot hans Smorde [Kristus, Messias].
3[De kungar som gör uppror mot Gud säger:]
"Låt oss slita sönder deras band (kedjor),
    och kasta av oss deras rep!"
[Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok för att uppleva friheten och livet, men det är ett milt, gott, behagligt ok fyllt med glädje, se Matt 11:30. Nästa tre verser ger Guds respons på detta hat mot honom.]
4Han som bor (sitter på tronen) i himlen ler,
    Herren (Adonai) förlöjligar dem [härmar han dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud].
5Då talar han till dem i sin vrede,
    och skrämmer dem i sin vredes glöd:
6"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg."

7[Kungen säger:]
Jag vill förkunna [återberätta] vad Herren (Jahve) har sagt till mig: "Du är min son,
    i dag har jag fött dig.
8Begär av mig, och jag ska ge dig
    folken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
9Du ska krossa [regerar över] dem [Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla", och liknar folken med en fårhjord som leds] med en järnspira [ha all auktoritet, se Upp 2:27-28; 12:5; 19:15],
    slå dem i spillror som lerkärl.

10Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
    låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden.
    [Den hebreiska verbformen "Nifal" förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11Tjäna (lyd) Herren (Jahve) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
    och gläd er med bävan.
12Kyss sonen [fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt sonen regera],
    annars blir han vred [vrede används metonymiskt för "kommer han att döma"]
    och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
    när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är alla som tar sin tillflykt till honom!

[Pluralformen av "välsignad", hebreiska "ashrei" beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psalm 1, se Ps 1:1.]

Psalm 3

3[Psalm 3 är den första av fjorton psalmer som i inledningen direkt har kopplingar till händelser i Davids liv, de övriga är 7, 18, 30, 34, 51, 52, 54, 56, 57, 59, 60, 63, 142.

Genre: Klagopsalm
Författare: David]


En psalm (dikt) av David, när han flydde för sin son Absalom. [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]

2Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
     3Många säger om mig (min själ): "Det finns ingen hjälp (frälsning) för honom hos Gud."

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning. Det sista påståendet är ett personligt angrepp mot Davids Gudsrelation. Det hebreiska ordet "nephesh" betecknar den inre människan.]

Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts.]

4Men du, Herre (Jahve),
    är en sköld (ett skydd) runt omkring mig.
Du är min ära, du lyfter mitt huvud.

5Jag höjer min röst (ber) till Herren,
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].

Sela.

6Jag lade mig och somnade,
    jag vaknade, för Herren stöder (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Absalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]

8Stå upp, Herre (Jahve)!
Rädda mig, min Gud.
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet,
    du har krossat de ogudaktigas tänder.
[I det poetiska språket med "käkben" och "tänder" liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.]
9Herren är frälsningen (räddningen, hjälpen är hos Jahve)!
Över ditt folk är din välsignelse.

[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, en variant av namnet Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Psalm 4

4[Denna Psalm som ofta kallas "en aftonbön", se Ps 4:9, tros ha samma historiska bakgrund som den föregående psalmen, Absaloms uppror mot David. Temat är att oavsett livets stormar finns ett fokus på Gud som aldrig släpper de som tror på honom ur sin hand.

Genre: Bönepsalm
Författare: David]


För körledaren (den rena och strålande), till stränginstrument. En psalm av David.

[Roten till det hebreiska ordet "körledare" eller "sångmästare" är strålande och skinande. Det betecknar renhet och helighet. Jesus Kristus är vår sångmästare i all evighet, se Heb 12:2.]

2Svara mig när jag ropar,
    min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd (i trångmål, svårigheter)
    ger du mig utrymme (lättnad).
Ha förbarmande över mig
    och hör min bön.
3Lyssna på mig, ni höga (starka, eliten bland) människor:
    Hur länge ska ni svärta ner min ära?
    Hur länge ska ni älska tomhet (falskhet) och söka lögner?

Sela.

[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts. Hebreiska uttrycket "beney ish", höga människor, ordagrant "människors söner" syftar troligtvis i sammanhanget på de som reste sig upp mot David. Skrevs Psalmen i samband med Psalm 3 är det personer som gått över till Absaloms sida som Joab och Abishai. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8-10.]

4Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren har avskilt den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig,
    Herren hör när jag ropar till honom.
5Frukta (skaka, var arg) men synda inte [Ef 4:6]!
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd].

[En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till de som redan övergett David, men också de som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom, ]

Sela.

6Bär fram rättfärdiga offer [5 Mos 33:19; Ps 51:19],
    och lita (förtrösta) på Herren.
7Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids Gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David både ljus, råd och hjälp från Herren.]
Lyft upp, Herre, ditt ljus över oss. [Var god mot oss, samma fras som i den prästerliga välsignelsen, se 4 Mos 6:25-26.]
8Du ger mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
9Jag går till sängs i frid och sover [Ps 3:5],
    för bara du Herre låter mig bo i trygghet.

Psalm 5

5[Psalmen har ibland fått titeln "morgonpsalm", se vers 4.

Genre: Undervisning
Författare: David]


För körledaren (den rena och strålande), till blåsinstrument (den som får ärva).
En psalm (dikt) av David.

[Det hebreiska ordet "nehiloth" används bara här och betydelsen är inte känd. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt, hebreiska "khalil", och syftar då på blåsinstrument. Det kan också översättas med "arv". Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att ge hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver".]

2Hör mina ord, Herre (Jahve),
    tänk på min suckan (viskning). [Ovanligt ord "hagig" som bara används här och i Ps 39:4.]
3Lyssna på mitt rop på hjälp, min kung och min Gud,
    för det är till dig jag riktar min bön.
4Herre (Jahve),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen förbereder (strukturerar, planerar) jag,
        och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]!

[Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet "förbereder", hebreiska "arak", står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]

5För du är inte en Gud som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet),
    ondska kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
6De högmodiga (arroganta) kan inte stå inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör ondska (skadar, bryter ner).
7Du förgör lögnare (de som talar lögner),
    de blodtörstiga och falska (som förför, missleder andra) avskyr Herren (Jahve).

8Men vad det gäller mig,
    på grund av din trofasta kärlek (nåd på grund av ditt förbund) får jag gå in i ditt hus [välkomnar du mig],
    jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran) mot ditt heliga tempel.
9Herre (Jahve),
    led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt), för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg],
    gör din väg rak för mig (visa tydligt hur du vill jag ska leva).
10För det finns ingen ärlighet i hans [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker, dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal.

[En hal tunga är en bild på lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:2. Fiendernas innersta liknas också med dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe - tungan. Faller ner i en öppen grav - strupen, och landar slutligen i dödsriket - magen.]

11Döm dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
    Låt deras egna planer fälla dem.
    Kasta ut dem, för deras brott,
        eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.

12Men låt alla dem glädjas,
    de som tar skydd (har sin tillflykt) i dig, låt dem jubla för evigt!
Beskydda (täck, överskugga dem) dem,
    så de som älskar ditt namn kan glädja sig!
13För du välsignar den rättfärdige,
    Herre,
du skyddar honom med nåd som en sköld.

Psalm 6

6[Psalmen är en del av den dagliga bönen för en religiös jude.

Genre: Klagopsalm
Författare: David]


1För körledaren (den rena och strålande),
    med stränginstrument till den åttonde.
En psalm (dikt) av David.

[Den åttonde, hebreiska "sheminit", kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används sheminit i kontrast mot alamot, troligtvis för att beskriva ljusa och mörka toner. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Det kan förstärka psalmens tema och önskan om en ny start!]

2Herre (Jahve),
    i din vrede - straffa mig inte,
    i din glöd - disciplinera mig inte!

[Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]

3Förbarma dig (visa nåd), Herre,
    jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre, mina ben skakar.
[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i Hes 7:27 beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]
4Min själ (mitt innersta) är djupt oroad,
    men du Herre (Jahve) ... hur länge ...

[Versen avslutas inte, detta är ett sätt att uttrycka starka känslor. David är så rörd att det blir ett avbrott.]

5Kom tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta),
    rädda mig på grund av din trofasta kärlek (nåd).
6De döda tänker inte på dig.
    Vem i Sheol (dödsriket) tackar (lovprisar) dig?
7Jag är alldeles utmattad av min klagan (mitt suckande).
    Min bädd flyter iväg (simmar) varje natt,
    mina tårar dränker min säng.
8Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.

9Ge er iväg, alla ni som gör det onda,
    för Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
10Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp,
    Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön.
11Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
    de ska vända tillbaka och plötsligt bli skamsna (förödmjukade).

Psalm 7

7En shiggaion av David, som han sjöng till Herren (Jahve) för benjamiten Kush skull.

[Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i Hab 3:1 där ordet är i plural. Ordet kan vara en musikalisk eller literär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är "shagah" som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se Ords 20:1; Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habakuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolking som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
    Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska "Kush" betyder svart. En rabbinsk tolking är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfylla personen.]


2Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
Fräls mig från dem som förföljer mig, rädda mig! 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 8

8För lovsångsledaren, till Gittit, en psalm av David.

[Titeln "Gittit" kan syfta på namnet Goliat, en musikstil, eller betyda vinpress. I 1 Sam 17 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett litet barn. Det kan vara den tråden som David tar upp i vers två där han sjunger om vilken makt som finns i de ord som barn säger. Psalmen refereras fyra gånger i Nya Testamentet: Matt 21:16, Heb 2:6–8, 1 Kor 15:27, Ef 1:22.]

2Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), vår Herre (Adonai, Gud du som har all makt).
    Ditt fantastiska namns storhet uppfyller hela jorden
    (allt skapat bär ditt namn och vittnar om dig)!
    Din ära (ryktet om dig) sträcker sig ända upp till himlarna
    (stjärnorna, universums yttersta gräns).

3Från munnen på barn och ammande spädbarn
    har du upprättat (förberett, lagt grunden till)
    en makt (en befäst trygg plats) mot dina fienders attacker.
    Detta så att du kan sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren.

4När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
    och ser månen, solen och stjärnorna som du satte där.
5I den jämförelsen,
    vad betyder då en bräcklig människa, att du tänker på henne?
Vad betyder då människosläktet,
    att du har omsorg över dem (bryr dig om dem så mycket),
     6och gjorde dem nästan som en gud?

Du gav människosläktet ära och majestät,
     7du satte dem att styra (råda) över din skapelse.
Du har lagt allt under deras fötter (gett dem auktoritet över),
     8får och oxar
    och även de vilda djuren,
9himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar) havets vågor (vägar, havsströmmar).

[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns nämns de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]

10Herre (Jahve), vår Herre (Adonai).
    Ditt fantastiska namns storhet uppfyller hela jorden!

Psalm 9-10

9[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje vers utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen. Följande psalmer är akrostiska: 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145.] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 10[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje vers utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen. Följande psalmer är akrostiska: 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145.] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 11

11För lovsångsledaren, en psalm av David.

2 3 4 5 6 7

Psalm 12

122 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 13

13Till sångledaren, en psalm av David.

2Hur länge ska du glömma (inte bry dig om) mig, Herre, för evigt?
Hur länge ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig?
3Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
    och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?

4Se på mig (överväg, tänk på mig), svara mig. Herre min Gud,
    ge ljus åt mina ögon,
    annars somnar jag in i dödens sömn.
5Då skulle min fiende säga:
    "Jag har segrat över honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
    över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).

6Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) din trofasta kärlek (oförtjänta favör, nåd),
    mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
    för han har gett mig mer än vad jag behöver. 14 2 3 4 5 6 7

Psalm 15

15En psalm (dikt) av David.

Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
    Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg?

2Den som lever rent (är utan skuld, har integritet),
    och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
    och talar sanning i hjärtat (den som är ärlig).

3Den som inte förtalar med sin tunga (låter orden flöda ohämmat),
    som inte skadar sin nästa (inte bedrövar en vän, en broder),
    som inte försöker förolämpa (kränka) sin granne.
    [Den som inte talar nedsättande om någon annan för att själv verka bättre,
    som inte letar efter något skamligt som kan dras fram i ljuset.]


4Den som föraktar den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud],
    men ärar dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar Herren.
    

Den som håller fast vid ett löfte,
    även om det är ofördelaktigt för honom själv.

5Den som inte tar ut ränta när han lånar ut pengar,
    och vägrar att låta sig mutas för att fälla en oskyldig.

[Enligt lagen får man inte ta ränta när man lånar ut pengar till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se t.ex. 5 Mos 23:19–20 och 2 Mos 22:25.]

Den som gör så (har för vana att leva så)
    ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).

Psalm 16

16En sång (dikt) av David.

[Talar profetiskt om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven och uppstår och sätts på Faderns högra sidan.]

Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud,
    för du är min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp).
2Jag säger till Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk):
"Du är min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    jag har inget gott (ingen lycka, rikedom) utanför dig.
3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som bor på jorden,
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje)."

4De som springer efter (väljer) en annan Gud mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn].

5Herren är min del av arvet, min bägare.
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stöder, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
    jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).

7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas),
    han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja om natten korrigerar (lär, instruerar)
    mitt innersta [hjärtat] mig.
8Jag har alltid haft Herren inför mig
    (litat på honom och satt honom främst).
    Eftersom han är på min högra sida,
    ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).

9Mitt hjärta gläder sig och mitt inre jublar.
    Ja, min kropp är i trygghet, 10
    för du ska inte överge mig i dödsriket (Sheol, de dödas plats, helvetet),
    du låter inte din trogne (den helige) se avgrunden. [Talar profetiskt om Jesus som även då han blev dödad på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]

11Du visar (förklarar, tillkännager, kungör) livets väg
    inför ditt ansikte.
    Det är överflöd av stor glädje
    och ständig ljuvlighet för evigt vid din högra hand. [Både glädje och ljuvlighet är i grundtexten i plural. Det betonar att det är mycket glädje och ljuvlighet i Guds närhet.]

Psalm 17

172 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Psalm 18

182 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

Psalm 19

19Till sångledaren, en psalm av David.

2Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om]
    Guds härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro),
    skyn vittnar om hans verk (visar ständigt vad han gjort).
3Dag efter dag flödar de [himlarna och stjärnorna] av ord,
    natt efter natt uppenbarar de kunskap (vishet).
4Utan tal, utan ord (språk),
    deras röst hörs inte.
5Trots det går deras röst ut [som bevis] över hela jorden,
    deras ord till jordens ände.

Där har han rest ett tält för solen [där den vilar under natten],
     6som en brudgum kommer den ut från sin kammare,
    som en stark atlet gläder den sig åt att löpa sin bana.
7Den går upp från ena sidan av himlen,
    går ett varv till den andra sidan,
    och ingenting undgår dess hetta.

8Herrens lag [hebreiska "Tora", de fem Moseböckerna, men syftar även på hela Bibeln] är fullkomlig (komplett, absolut, hel),
    den ger själen nytt liv (ger nytt liv åt hela människan).
Herrens vittnesbörd (varningar, påminnelser, regler) består (går att lita på, står fasta),
    de gör enkla (okunniga, villiga, öppna) människor visa.
9Herrens befallningar (generella lagar, grundlagar)
    är rätta (rättfärdiga, leder rakt fram),
    de ger glädje åt den inre människan (hjärtat).
Herrens bud (hebreiska "mitzvah", kontrakt, lag) [tio Guds ord],
    är rena och ger ljus åt (upplyser gång på gång) ögonen.
10Herrens gudsfruktan (att i vördnadsfull tillbedjan frukta Gud) är ren,
    den består för evigt.
Herrens domar är sanna (utan fel, går att lita på),
    de är alltigenom rättfärdiga.

11De [Guds lag, vittnesbörd, bud, domar] är mer önskvärda än guld,
    ja mycket mer än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    ja mycket mer än självrunnen honung [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].

[Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]

12Av dem är din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
    att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön.

13Vem kan förstå (märka, uppfatta, se) alla sina omedvetna synder (brister, felsteg)?
    Straffa mig inte för alla mina omedvetna synder.
14Bevara också din tjänare från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet),
    låt inte sådant ha kontroll (makt) över mig,
    då blir jag fri från stor (påfallande, grov) synd.

15Låt vart ord från min mun och mitt hjärtas tankar (meditation, det jag funderar på) behaga dig (glädja och hedra dig),
    Herre, min klippa (styrka) och min återlösare (förlossare, den som ständigt betalar priset för att rädda och befria mig).

Psalm 20

202 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 21

212 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Psalm 21

22Till sångledaren, text till "Gryningshinden", en psalm av David.

["Gryningshinden" är antagligen en då känd melodi med det namnet, men kan också poetiskt syfta på de första solstrålarna som skjuter upp som en hinds horn efter en mörk natt. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se Matt 27:46 och Mark 15:34. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut.]

2Min Gud, min Gud,
    varför har du övergivit (lämnat) mig?
Jag jämrar mig i förtvivlan,
    men min hjälp (frälsning) verkar så långt borta.
3Min Gud, jag ropar om dagen,
    men du svarar inte,
även på natten,
    men får ingen ro (vila).

4Du är helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    din tron byggs upp av Israels lovsång (tacksamhet, uttryck av glädje genom sång).
5Våra fäder trodde på dig,
    de trodde på dig (förtröstade, litade, var trygga i dig),
    och du räddade dem.
6De ropade till dig och blev räddade,
    de trodde (förtröstade) och var inte besvikna
    (var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta).

7Men jag är [i andras ögon som] en mask och inte en människa,
    hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.
8Alla som ser mig förlöjligar mig,
    de talar nedsättande, de skakar på huvudet och säger:

9"Han litade på (överlämnade sig själv helt och hållet till) Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), att han skulle befria honom. Låt Herren rädda honom, om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom."

10Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
11Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (kastat mig på dig),
    ända sedan jag blev till har du varit min Gud.
12Var inte långt borta ifrån mig,
    för nu är det mycket bekymmer (plågor från fiender som gör räd efter räd på mitt område, en känslomässigt stressad situation), och det finns ingen som hjälper.

13Många [fiender som] tjurar omringar mig,
    Bashans tjurar tränger på runt mig.
14De spärrar upp sina gap mot mig,
    de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter.

[Bashan var det bördiga området öster om floden Jordan, känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. På samma sätt liknas nu fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa välgödda tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1.]

15Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
    alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
16Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
    min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).

17Hundar [symboliskt för icke judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
    samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
    de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter.
18Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
    under tiden stirrar de på mig med skadeglädje.
19De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad
    (tunika, långt skjortliknade underklädesplagg).

20Var inte långt borta ifrån mig,
    Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk).
    Du min starkhet, kom snabbt och hjälp mig.
21Rädda mig (min själ) från svärdet (avrättningen),
    mitt enda (dyrbara) liv från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
22Ge mig seger över lejonets gap,
    rädda mig från de vilda tjurarnas horn.

[Psalmens första sektion avslutas med att de tre djuren som gestaltat hans fiender nu upprepas i omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar - i kontrast med tjurar, lejon och hundar, se vers 13, 14 och 17.]

Du har svarat (bönhört) mig!
[Psalmens mitt och centrala budskap.]

23Jag ska förkunna ditt namn
    (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
24Ni som fruktar (ärar, tillber) Herren (Jahve), lovsjung honom.
    Alla ni Jakobs barn, ära honom.
    Alla ni Israels barn, frukta (i vördnadsfull tillbedjan) honom.
25För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande),
    och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
    utan hörde hans rop.

26Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
    Jag ska infria de löften jag lovat [i tider av problem]
    inför dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.
27De ödmjuka ska äta och bli mätta.
    De som frågar efter Herren (som ser det som en nödvändighet att söka Jahve för sin existens, något man måste ha) ska lovsjunga honom.
    Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.

28Hela jorden (folk från alla jordens hörn)
    ska komma ihåg det som hänt
    och omvända sig till Herren (Jahve).
Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,
     29för kungariket tillhör Herren (Jahve),
    och han råder över hednafolken.

30Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta [i tacksamhet] och böja sig inför honom,
    alla som är på väg ner till graven ska böja sig inför honom,
    även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Alla oavsett livssituation ska böja sig inför honom.]

31Kommande släkten ska tjäna honom,
    de ska berätta om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
32De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ännu inte fötts,
    att han har utfört detta [att allt är fullbordat].

Psalm 23

23

Psalm 23 är strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Det kan illustreras genom att skjuta in texten i nivåer.

En psalm (dikt) av David.

[Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv.
  1. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan att alltid bo i hans hus.
  2. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning.
  3. Vers 3-4a och 4c handlar om Guds ledning.
  4. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare.
För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg.]


Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk)
    är min herde [fåraherde som matar, leder och skyddar mig].
Jag behöver inte sakna någonting (lider ingen brist).
2Han låter mig vila på gröna ängar.
Han leder mig till uppfriskande (lugna) vatten (ordagrant "vatten för viloplats", dvs. vatten som är uppfriskande och välgörande).
3Han ger mig ny styrka (förnyar min själ, min inre människa).
Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull (för sitt eget goda rykte, ära).
4Även om jag måste vandra genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död),
så fruktar jag ingen ondska (fara).
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap - Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och
din stav [längre stav för att leda fåren] gör mig trygg (hjälper, uppmuntrar, ger mig nytt hopp).
5Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid) mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja, min bägare är fylld till brädden (flödar över).
6Din godhet och trofasthet (lojalitet) ska följa (jaga, förfölja) mig varje dag av mitt liv.
Jag vill bo (ha min permanenta boning) alla mina dagar i Herrens hus (tempel, familj).

Psalm 24

24Av David. En psalm (dikt).

Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) äger jorden och allt som uppfyller den,
    världen och de som bor där.
2Han har lagt dess grund i haven,
    och inrättat den på oceanströmmarna (floderna).

[Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]

3Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem kan stå upprätt i hans heliga tempel? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2-3.]
     4Den som har oskyldiga händer (vars handlingar är fläckfria).
     Den som har ett rent hjärta (rena motiv).
    Den som inte ger sig hän åt tomhet (falska gudar, lögn).
    Den som inte varit trolös (svurit löften man inte hållit).

5Han får välsignelse (framgång, förmåner, en särskild andlig kraft) av Herren,
    och rättfärdighet (ett frikännande från domen) från sin Gud som frälser (befriar).
6Sådan renhet har det folk (den generation) som ständigt frågar efter honom (som ser det som en nödvändighet att söka honom för sin existens, något man måste ha), Jakobs barn,
    de som söker ditt ansikte (önskar och längtar att vara inför dig).

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

7Portar, höj era huvuden!
    Eviga dörrar låt er höjas,
    så att ärans Konung kan komma in.
8Vem är denne ärans Konung?
    Det är Herren, stark och mäktig,
    Herren mäktig i strid.

9Portar, höj era huvuden!
    Eviga dörrar, höj er,
    så att ärans Konung kan komma in.
10Vem är denne ärans Konung?
    Det är Herren härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    han är ärans Konung.

Sela.

[Psalmen kan ha framförts av David när man förde in arken i templet. Arken symboliserar Guds närvaro, men pekar också profetiskt på hur Jesus ska hyllas som kung och rent fysiskt träda in i Jerusalem. Portarna är personifierade och syftar på staden och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning - att människan ska öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20-21.
    Upprepningen av frasen "Portar, Höj era huvuden…" är både en poetisk formulering för att betona och ge eftertryck, men indikerar också att Jesus ska komma två gånger till Jerusalem.
    Den första gången rider han ödmjukt in på en åsna. Det finns en liten grammatisk skillnad mellan de två fraserna, i den första används en passiv verbform, "låt er höjas". Jesus själv behöver inte göra något, portarna höjdes för honom. Folk lade ner palmblad, sjöng Hosianna och välkomnade honom.
    Den andra gången är verbet i aktiv imperativ form, "höj er". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta tusenårsriket, då är Jerusalem belägrat och Jesus slår själv upp portarna, se Upp 19:11-21.]


Psalm 25

25Av David.

[Psalmen är skriven som poesi i en bruten alfabetisk akrostisk form. Tjugo av de tjugotvå hebreiska konsonanterna finns med, vers 2, 18 och 22 bryter mönstret.]

א - Alef

Till dig Herre, lyfter jag upp mitt liv (min styrka, min inre människa, jag kommer inför dig i bön)

[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "till dig" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är ge hela sitt liv till Gud.]

2Min Gud! [Dessa ord står utanför det alfabetiska mönstret och ger extra fokus på utropet "Min Gud"]

ב - Bet

Jag tror på dig (litar, förtröstar, lutar mig emot, är trygg i dig). Tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet). Låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig.

[Bet: Bild av ett hus med bara en dörr, symboliserar total tillit, det finns inga bakdörrar ut.]

ג - Gimel

3Ingen som kontinuerligt väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt) ska bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven), men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna).

[Gimel: Bild av en kamel, symboliserar uthållighet, en kamel går genom öknen i sol och regn, oavsett omständigheter är huvudet högt och den går framåt]

ד - Dalet

4Herre, visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dina vägar, lär mig dina stigar.

[Den fjärde hebreiska konsonanten är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud när vi står i vägval.]

ה - He

5Led mig i din sanning (trofasthet).

[Den femte hebreiska konsonanten är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "led mig" som börjar på denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv.]

ו - Vav: Och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger). Jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen.

[Den sjätte hebreiska konsonanten är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som versen innan talar om, som vi ska söka.]

ז - Zajin

6Kom ihåg din barmhärtighet (medkänsla, förbarmande) och din nådefulla kärlek (godhet), Herre, för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider).

[Den sjunde hebreiska konsonanten är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "kom ihåg" och förstärker bönen om att Gud ska komma ihåg sin barmhärtighet och kärlek.]

ח - Het

7Kom inte ihåg mina (omogna) ungdoms synder (felsteg) eller mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter). Kom i stället ihåg mig med din kärleksfulla nåd (barmhärtighet), för din godhets skull, Herre.

[Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för gamla omogna överträdelser.]

ט - Tet

8Herren är både god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig (dömer rättvist), därför lär (visar, påpekar) han syndare hur man ska leva (visar han den rätta vägen).

[Den nionde hebreiska konsonanten är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]

י - Jod

9Han leder (hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist), och lär (tränar) de ödmjuka hans väg (hur man ska leva).

[Den tionde och minsta hebreiska konsonanten är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft att arbeta. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]

כ - Kaf

10Alla Herrens vägar är nådefulla (fyllda med oförtjänt favör, kärleksfulla) och rätta (sanna, trofasta) för dem som håller hans förbund och instruktioner (lag, vittnesbörd).

[Den elfte hebreiska konsonanten är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "för dem" med denna bokstav och förstärker att Gud ger vägledning.]

ל - Lamed

11För ditt namns (ryktes) skull, Herre, förlåt mina felsteg (skulder, synder) för de är många.

[Den tolfte hebreiska konsonanten är: ל - Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska. Den symboliserar undervisning. I denna vers börjar ordet "för" med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss.]

מ - Mem

12Var finns den människa som i vördnadsfull tillbedjan fruktar Herren? Honom ska Herren undervisa vilken väg han ska välja (hur han ska leva).

[Den trettonde hebreiska konsonanten är: מ - Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Var finns" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren?]

נ - Nun

13Hans själ ska må bra (det ska gå väl för honom), och hans efterkommande ska ärva landet.

[Den fjortonde hebreiska konsonanten är: נ - Nun. Tecknet avbildar en fisk och betyder arvtagare och avkomma. I den här versen börjar ordet "själ" på denna bokstav och förstärker versens budskap om att det ska gå väl för de som ärver landet.]

ס - Samek

14Herren anförtror sig åt (umgås med, delar sina hemligheter med) dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom, och han visar (uppenbarar) sitt förbund för dem.

[Den femtonde hebreiska konsonanten är: ס - Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet "anförtror sig åt" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som vägleder och stödjer.]

ע - Ajin

15Mina ögon är alltid riktade mot Herren, för han ska befria mina fötter ur nätet [från mina fiender].

[Den sextonde hebreiska konsonanten är: ע - Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ - Pe

16Vänd dig till mig och var nådefull (ha medlidande, hjälp mig), för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider).

[Den sjuttonde hebreiska konsonanten är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "Vänd dig" som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]

צ - Tzade

17Mitt hjärtas bekymmer (plåga från fiender som gör räd efter räd på mitt område, mina känslomässigt stressade situationer) blir fler och fler, för mig ut ur min stress (plåga).

[Den artonde hebreiska konsonanten är: צ - Tzade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "bekymmer" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]

ר - Resh

18Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), förlåt mig alla mina synder.

[Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska konsonanten "Qof", används den tjugonde "Resh" här. Tecknet "Resh" avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Varför bryts mönstret just här? En anledning kan vara att "Qof" i andra alfabetiska psalmer ofta ingår i orden "jag ropar". Det verkar som psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd.]

ר - Resh

19Se mina fiender för de är många, de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat.

[Den tjugonde hebreiska konsonanten är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Orden "se" och "många" börjar på denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]

ש - Shin

20Bevara mig (min själ) och rädda mig. Låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan) för min tillflykt är i dig.

[Den tjugoförsta hebreiska konsonanten är: ש - Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]

ת - Tav

21Låt integritet och rättfärdighet skydda mig för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar).

[Den tjugoandra hebreiska konsonanten är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "integritet" börjar på denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?]

פ - Pe

22Befria (återköp) Israel, min Gud, från sin nöd (plåga).

[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe". Den avbildar en öppen mun med en tunga i och symboliserar ofta tal och relationer. Ordet "befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse.]

Psalm 26

262 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Psalm 27

27Av David.

[Psalmen …] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13Om jag inte får se Herrens godhet i de levandes land… [Meningen avslutas inte, en s.k.. aposiopesis, detta uttrycker en stark känslomässig beröring. Utan Guds godhet vad blir det kvar då?] 14

Psalm 28

28Av David

[…] 2 3 4 5

6Välsignad (värdig att lovas) är Herren,
    för han har hört mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om hjälp).
7Herren är min starkhet och min sköld,
    mitt hjärta förtröstar på (litar på, lutar sig emot) honom
    och jag får hjälp,
därför gläder sig mitt hjärta,
    och med min sång vill jag prisa (tacka) honom.

8Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och en frälsande (befriande) säker tillflyktsplats (försvar)
    för sin smorde (utvalde, kung).
9Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.

Psalm 29

292 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Psalm 30

302 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Psalm 31

31För lovsångsledaren, en psalm av David.

2I dig, Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) har jag min tillflykt (där har jag vila och trygghet).
    Låt mig aldrig komma på skam.
    Rädda mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda mig snabbt.
Var min klippa och tillflykt,
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.

4Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
    För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter) och leda mig (som en fåraherde som har omsorg om sina får och
    bär de små lammen i sin famn)
.
5Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
    för du är min tillflykt (mitt beskydd).
6I din hand lägger jag min ande (mitt liv).
    Du friköper mig, Herre, du trofaste Gud (Elohim). 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

Psalm 32

32Av David, en sång med visdom [ordagrant "maskil", en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"].

Salig (lycklig, avundsvärd, enormt favoriserad) är den
    vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),
    vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard)
    är utplånad (övertäckt).
2Salig (lycklig, avundsvärd, enormt favoriserad) är den människa
    som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar)
    [skulden är helt avskriven och raderad],
    som inte har falskhet (svek) i sin ande.

3När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet,
    inre skuld, synd och mina onda tankar]
,
    då förtorkade mina ben när jag led hela dagen lång
    (jag blev fysiskt svag, åldrades i förtid).
4Dag och natt vilade din hand tungt över mig,
    min kraft försvann som [en planta tynar bort]
    under en het (brännande, torr) sommar.

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

5Då bekände jag min synd,
    jag dolde inte längre mina fel (inre onda tankar, omoral).
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser (rebelliska handlingar) inför Herren,"
    och då, på en gång, förlät du mina fel och min synd.

Sela. 6 7 8 9 10 11

Psalm 33

332 3 4För Herrens ord är rätt (sant, rättfärdigt, leder rakt fram),
    och han är trofast i allt han har gjort och gör (det går att lita på honom, allt han gör står fast).
5Han älskar rättfärdighet och rätt (han finner glädje i att döma rättvist),
    Herrens trofasta kärlek (nåd) fyller hela jorden.

6Genom Herrens ord blev himlarna till,
    genom ett enda ord från hans mun (ande) skapades alla stjärnorna i skyn (härskarorna).
7Han samlar havets vatten på en plats,
    han lägger oceanerna i deras förvaringsrum.

8Må hela jorden i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren,
    må alla som bor på jorden förundras av (respektera, bäva inför) honom.
9För han talade och allt blev till,
    han gav en befallning, och den stod fast. 10 11 12 13 14 15 16 17

18Se, Herrens öga är vänt mot (han vakar över) dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
    till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans trofasta kärlek,
19att han ska befria dem från döden,
    och ge liv (upprätthålla dem) under tider av hungersnöd.

20Vi väntar på (är ivriga och längtar efter) Herren,
    han är vår befriare och beskyddare
    (hjälpen kommer från honom och han är vår sköld).
21Våra hjärtan gläder sig i honom,
    för vi förtröstar på hans heliga namn.
22Låt din trofasta kärlek vila över oss, Herre,
    för vi sätter vårt hopp till (förtröstar, väntar på) dig.

Psalm 34

34Av David, när han spelade vansinnig inför Abimelek.

[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje vers utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen. Följande psalmer är akrostiska: 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145.]

א - Alef: Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahve) alltid, hans lov ska ständigt vara i min mun.

[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill lova" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är lovsjunga och ära Gud.] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Psalm 35

352 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

Psalm 36

362 3 4 5

6Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) -
Din nåd (trofasta kärlek)
    finns i himmelen,
Din trofasthet
    sträcker sig till molnen (skyarna).
    [Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]

7Din rättfärdighet (trofasthet)
    är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
    är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
    både mänskligheten och djurriket,
Herre.

8Hur dyrbar är inte din nåd (trofasta kärlek), o Gud!
    Mänskligheten tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
9De är mättade med mat från ditt hus,
    du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje. Ordagrant "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt).
10För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
    i ditt ljus ser vi ljus. 11 12 13

Psalm 37

37Av David.

[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje vers utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd.]

א - Alef

Upprör (irritera, reta) dig inte över de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte de som gör det som är fel (har som livsstil att begå orättfärdiga handlingar).
2För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som gräs,
    och vissna som nysått gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot].

[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor.]

ב - Bet

3Förtrösta (lita, luta dig emot) Herren och gör det som är gott,
    bosätt dig (var kvar) i landet och behåll (skydda, föd, vaka över) din integritet (trofasthet, ärlighet).
4Då ska du glädja dig (ha stor glädje, känna välbehag, bli tillfredsställd på alla områden) i Herren,
    och han ska ge dig vad ditt hjärta önskar (det du mest av allt önskar, han ska besvara dina böner).

[Den andra hebreiska konsonanten är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset - sin familj. Här är det ordet "förtrösta" som börjar med denna bokstav, hela versen förstärker att det bara är genom att förtrösta och tro på Herren som vi får bo kvar i landet.]

ג - Gimel

5Överlämna (anförtro) din väg (din framtid) till Herren,
    förtrösta (lita, luta dig emot) på honom och han ska agera [i ditt ställe].
6Han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].

[Den tredje hebreiska konsonanten är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det ordet "överlämna" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är genom att överlämna och anförtro hela vårt liv till Gud som han låter sin rikedom komma över oss.]

ד - Dalet

7Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (reta, irritera dig inte) på den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.

[Den fjärde hebreiska konsonanten är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa iväg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar.]

ה - He

89[He: Ett fönster, symboliserar perspektiv.]

10ו - Vav: 11[Vav: En krok eller hängare, dvs. Det centrala.]

12ז - Zajin: 13[Zajin: Bild på ett svärd, Symboliserar iver och seghet.]

14ח - Het: 15[Het: Ett hus sett från sidan, symboliserar inhägnad.]

ט - Tet

1617 [Tet: Flöde, symboliserar att bevara, bära något inom sig.]

י - Jod

1819[Jod: En sluten hand, symboliserar styrka att arbeta.]

כ - Kaf

20... [Kaf: En utsträckt hand, betecknar givmildhet.]

ל - Lamed

2122[Lamed: Oxpiska, för att driva på en oxe, detta symboliserar något som motiverar, en sporre.]

מ - Mem

23En [rättfärdig] mans steg är förberedda (givna) av Herren och Han gläder sig (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg. 24Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad) för Herren upprätthåller (stöder) kontinuerligt hans hand [Mem: Vatten, symboliserar ofta kärlek och starka känslor.]

נ - Nun

25Jag har varit ung och nu är jag gammal, men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd) eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd. 26[Nun: Fisk, symboliserar aktivitet, koncentration på en uppgift eller arbete.]

ס - Samek

2728För Herren (Jahve) älskar det rätta, han överger inte sina fromma. [Samek: Bild av ett stöd, stöttepelare, jämviktspunkt, symboliserar stöd, support, stabilitet.]

ע - Ajin: De blir bevarade för evigt.... 29[Ajin: Öga, vattenkälla. Vattnet kommer underifrån i en vattenkälla.]

פ - Pe

3031[Pe: Bild av en öppen mun med en tunga i. Detta symboliserar tal och relationer.]

צ - Tzade

3233[Tzade: Bild av en skördeskära.]

ק - Qof

34[Qof: Bild av baksidan på ett huvud.]

ר - Resh

35

Lagerträd.

... 36[Resh: Bild av framsidan av huvudet.]

ש - Shin

3738[Shin: Bild av en stor tuggtand.]

39ת - Tav: 40[Tav: Bild av en punkt, signatur.]

Psalm 38

382 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Psalm 39

392 3 4

5Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), hjälp mig att förstå att jag en gång ska dö och att mina dagar snart är räknade (hjälp mig att ta tillvara varje dag). Låt mig inse hur kort (flyktigt) mitt liv är.
     6Se, mina dagar går att räkna på handen. [Mina dagar är korta som ett handmått, ett av dåtidens minsta mått som var bredden av fyra fingrar.] En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv. Det är verkligen så att, även i sina bästa dagar (när allt verkar säkert och lugnt) är människan ändå bara en vindfläkt (en livslängd är bara ett andetag).

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

7Människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel). De samlar på sig värdelösa rikedomar utan att veta vem som en gång ska få dem.

8Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till)? Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! 9 10 11 12 13 14

Psalm 40

40För lovsångsledaren, en psalm av David. 2 3 4
     5
6Herre min Gud,
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om alla dem,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna.

7Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
    Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
    du frågar inte efter brännoffer och syndoffer.
8Därför säger jag:
    "Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
    I bokrullen står vad jag ska göra. 9Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din lag (undervisning) är i mitt hjärta."

[Bokrullen kan syfta på den personliga kopia av lagen som kungen fick i samband med tronbestigningen.]

10Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
    i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
    du Herre vet att det är sant.
11Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
    utan har talat om din trofasthet och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din trofasta kärlek och sanning
    från den stora församlingen.

12Herre, du kommer inte att hålla tillbaka
    din barmhärtighet mot mig.
Låt din trofasta kärlek och din sanning
    alltid bevara mig. 13

14Jag ber dig Herre, befria mig! Herre,
    skynda dig och kom till min hjälp!
15Må skam och förvirring drabba dem
    som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
    vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
16Må de som driver med mig
    tvingas fly på grund av sin förödmjukelse.

17Må alla som söker dig
    vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
    "Herren är stor (han ska lovas, upphöjas)."
18Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
    men Herren tänker på mig (planerar för min framtid och har omsorg om mig).
Du är min hjälp och min befriare.
    Min Gud dröj inte.

Psalm 41

41För lovsångsledaren, en psalm av David. …2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

ANDRA BOKEN (42-72)

42

Psalm 42-43

1[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Samma refräng återfinns i Ps 42:6, 42:12 och 43:5.]

För körledaren. En dikt av Korachs söner (ättlingar).

Del 1

2Som hjorten trängtar (ropar ut sin längtan) till strömmande vatten, så trängtar min själ (hela jag) efter dig, o Gud.

[Ordet för trängtar är ett ovanligt hebreiskt ord som bara används här och i Joel 1:20. Ordet beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är en uttorkad flodbädd, wadi, i ökenlandskapet som bara undantagsvis blir vattenfylld när det kommer ett kraftigt regn. Hjorten kommer fram till fåran, den är tom och ger ut ett rop efter strömmar av vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på.]

3 4 5

6[Refräng:]
Varför är du så bedrövad (tyngd), min själ,
    varför så orolig (som ett upprört hav)?

Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim)!
Jag ska på nytt få prisa (tacka, lova) honom för frälsning (räddning)
    genom hans närvaro (ingripande).

Del 2

7Jag är deprimerad (min själ är bedrövad inom mig), därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig) från övre Jordans land och Hermons höjder, på Misars berg [där jag är i fångenskap]. 8 9 10 11

12[Refräng:]
Varför är du så bedrövad (tyngd), min själ,
    varför så orolig (som ett upprört hav)?

Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim)!
Jag ska på nytt få prisa (tacka, lova) honom för frälsning (räddning)
    genom hans närvaro (ingripande).

Del 3

43[Psalm 43 är den enda psalmen utan rubrik i den andra boken av Psaltaren, psalm 42-72. Det antyder att den var den tredje och avslutande delen av psalm 42.]

2 3 4

5[Refräng:]
Varför är du så bedrövad (tyngd), min själ,
    varför så orolig (som ett upprört hav)?

Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim)!
Jag ska på nytt få prisa (tacka, lova) honom för frälsning (räddning)
    genom hans närvaro (ingripande). 44

Psalm 44

12 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 45

Psalm 45

12 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Psalm 46

46För lovsångsledaren, en psalm av Koras söner. En sång för alamot.

[Det hebreiska ordet "alamot" betyder jungfrur, syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en tonårskör.]

2Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
    han är verkligen vår hjälpare i svåra tider
    (alltid där för att hjälpa med obegränsad hjälp).
3Därför ska vi inte frukta (vara rädda), även om:
    jorden förändras (ger vika, skälver, skakar),
    bergen störtar ner i havens djup,
     4vågorna är i uppror och skummar (svallar), och
    bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor.

[Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.]

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

5Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds stad,
    den Högstes heliga boning. [Guds välsignelse och favör kommer som en flod, och fördelar sig och når alla delar av församlingen. En bild på Guds kontinuerliga utgivande av uppfriskande välsignelser.]
6Gud bor i staden, den kan inte falla (skakas).
    Gud räddar den när morgonen gryr.
7Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
    Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter.

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

8Härskarornas Herre (Herren Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud är vår starka fästning. 9 10 11 12

Psalm 47

472 3 4 5 6 7 8 9 10

Psalm 48

482 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Psalm 49

492 3 4 5

6Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
    när bedragares (mina förföljares) ondska omger mig?
7De förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
    och skryter över sina stora rikedomar.
8Ingen människa kan rädda sin broder,
    man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud.
9Lösensumman för ett människoliv är för hög,
    det går inte att betala ett pris10för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.

11Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
12De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
    att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
    de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
    [I stället blir graven deras eviga boning.] 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 50

502 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Psalm 51

512 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 52

522 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Psalm 53

532 3 4 5 6 7 54 2 3 4 5 6 7 8 9 55 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 56 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 57 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 58 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 59 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 60 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 61 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 62

62För lovsångsledaren, till Jedutun. En psalm av David. [Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asafs och Heman, se 1 Krön 16:41-42, 25:1-6, 2 Krön 5:12.]

2Bara hos Gud får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
    från honom kommer min räddning (frälsning).
3Bara han är min klippa, min räddning,
    och min starka fästning (mitt värn högt på ett berg),
    jag ska inte vackla (jag kan stå trygg, kommer inte att falla).
    [Ordagrant "jag ska inte vackla mycket".]

4Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv
    (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
    Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
5De spenderar all sin tid med att planera
    hur de ska störta ner (vanära) mig.
    De älskar lögn (falskhet),
    med munnen välsignar de,
    men i sitt hjärta förbannar de.

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

6Min själ, var stilla inför Gud,
    för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
7Bara han är min klippa, min räddning (frälsning)
    och min starka fästning (mitt värn högt på ett berg),
    jag ska inte vackla (jag står verkligen trygg, faller inte).

[I grundtexten samma fras som i vers tre, förutom adverbet "mycket" som inte är med efter "jag ska inte vackla" här i vers sju. Det ger en nyansskillnad som visar på att David nu har en total tillit på Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]

8Gud är den som befriar och upphöjer mig.
    Gud är min starka beskyddare och mitt beskydd.
9Lita alltid på honom, ni människor.
    Lita alltid på honom, ni människor,
    utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!

Sela.

10Människor är bara som en vindfläkt (ett andetag),
    människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
    väger de lättare än luft.
11Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
    sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
    så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).

12Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger):
All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
     13och du Herre (Adonai) visar trofast kärlek (stor generositet, nåd),
men kommer också att löna var och en
    efter vad han gjort. [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]

Psalm 63

63En psalm (lovsång) av David, när han var i Judeiska öknen.

2Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke). Jag söker ivrigt efter dig (det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig). Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land där det inte finns något vatten.
     3Ja, jag har sett dig i helgedomen, och sett din makt och ära (härlighet).
     4Att få erfara din kärlek (lojala trofasta kärlek som aldrig sviker, din nåd) är bättre än livet självt, mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig,
     5Därför ska jag välsigna (prisa) dig så länge jag lever, i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig]. 6 7 8 9 10 11 12

Psalm 64

642 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Psalm 65

65För lovsångsledaren. En psalm av David.

2Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
    o Gud, på [berget] Sion.
Vi ska hålla våra löften till dig,
     3du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,
     4våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).

5Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel. 6 7 8 9De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn]
    häpnar för dina tecken,
    du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel.

10Du besöker jorden och vattnar den,
    du berikar den i stora mått.
Guds flod är full av vatten.
Du bereder deras säd [människornas sådd],
    för du bereder jorden så den ger skörd.
11Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror.
Du jämnar det upphöjda.
Du mjukgör jorden med skurar.
Du välsignar det som växter där.

12Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten],
    dina spår dryper av överflöd. [En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.]
13Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt],
    höjderna klär sig i glädje.
14Ängarna är fyllda med [får-] hjordar,
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.

Psalm 66

662 3 4

5Kom och se vad Gud har gjort.
    Det han gör bland sitt folk är fantastiskt
    (hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd)!
6Han förvandlade havet till torr mark,
    de kunde ta sig över floden (vattnet) till fots.
    Låt oss glädja oss i honom där.
7Genom sin makt härskar han för evigt.
    Han vakar över hednafolken.
    Låt inga upprorsmän resa sig upp och utmana honom.

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

8Välsigna vår Gud, alla folk,
    låt lovsången ljuda högt.
9Han bevarar våra liv
    och tillåter inte vår fot att vackla.

10Du prövade oss, Gud,
    du renade oss på samma sätt som man renar silver.
11Du ledde oss in i nätet (fångenskap),
    vi fick lida (du lade en tung börda på vår rygg).
12Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar],
    vi fick gå genom eld och vatten,
    men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats). 13 14 15 16 17 18 19 20

Psalm 67

672 3 4 5 6 7 8 68 2 3 4 5Sjung till Gud,
    sjung och spela lovsånger till hans namn.
Bana väg för honom som rider fram i öknen,
    hans namn är Herren (Jah, kortformen av Jahve,
    betecknar att han alltid har existerat)
.
Gläd er inför honom.

[Gud ledde Israels folk genom öknen med eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Nu kommer anledningen till sången och glädjen:]

6Han är de faderlösas fader,
    och änkornas försvarare (advokat som för deras talan).
Gud härskar från sin heliga boning.
7Gud ger de ensamma ett eget hem (en familj, boning)
    och för ut fångar till frihet (lycka, framgång, sång),
men de som öppet trotsar Gud (är ovilliga att förändras)
    får bo i öknen (en torr öde vildmark). 8 9 10Gud, du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
    när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
11Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
    du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud.

12Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
    En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna:

[Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Miriam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]

13"Kungarna som leder arméer flyr - de flyr!
    Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet. 14När ni ligger ner i era fårfållor [när ni hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
    då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
    ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"

[Detta bildspråk som betonar något genom att använda en överdrift, en s.k. hyperbol. Segern mot fienderna är vunnen redan innan Israel mötte dem i striden.] 15 16 17 18 19

20Herren är värdig vårt lov varje dag (välsignad är han),
    som bär (som ständigt lyfter upp) våra bördor,
    Gud (El, den mäktige, starke) är vår räddning (frälsning).

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

21Vår Gud är en Gud som befriar.
    Herrarnas Herre (Jahve Adonai, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) kan rädda från döden. 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

Psalm 69

692 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37

Psalm 70

702 3 4 5 6

Psalm 71

71
     2Försvara (befria) mig genom din rättfärdighet. Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig, och rädda (gör en flyktväg för) mig.
     3Var min beskyddare och tillflykt, en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg). Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig. Du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg.

4Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp), rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska. [Ordagrant "den syrade mannen". Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. 1 Kor 5:8.]
     5Du ger mig hopp (framtidstro), Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt). Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), jag har förtröstat på dig sedan jag var ung (min trygghet och vila har sin källa i dig).
     6Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) redan innan jag föddes [ända fram tills nu], ja du förlöste mig från moderlivet. Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig. 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

Psalm 72

72Av Salomo. [Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Enligt judisk tradition och den tidiga kyrkan beskriver den hur Kristus ska regera i tusenårsriket.]

Gud, ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
    ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
2Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
    och låter dina betryckta (de ödmjuka) få rättvisa domar.
3Bergen ska ge (bära, berätta om nyheten om) frid åt folket,
    och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet "shalom", som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
4Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.

5Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
    så länge solen och månen finns kvar,
    generation efter generation.
6Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
    [då skörden slåtts och bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
    som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
7I hans dagar [då Kristus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
    och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
    så länge månen finns i skyn. 8 9 10Kungarna från Tarsis och avlägsna kuster [i väst]
    ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba och Seba [i öst]
    ska bära fram gåvor.
11Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
    alla hednafolk ska tjäna honom.

12Han ska befria den nödställde som ropar på hjälp,
    och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
13Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
    han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
14Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
    deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.

15Må han leva [Länge leve Konungen]!
Må man offra guld från Saba till honom.
Må man ständigt be för honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång. 16 17 18 19 20

BOK TRE (73-89)
Psalm 73

732 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

21
22
23Men nu är jag alltid med dig [Gud, jag vänder tillbaka till dig],
    du håller min högra hand.
24Du vägleder mig ständigt med dina råd,
    du för mig på härlighetens väg (du upphöjer mig i rätt tid).

25Vem har jag i himlen förutom dig?
    När jag äger dig (har dig, vandrar med dig)
    då finns det inget som går upp mot det (som jag önskar mer)
    varken här på jorden eller i himlen.
26Mitt kött (kropp) och mitt hjärta kan bli svagt,
    men Gud är för evigt mitt hjärtas klippa
    (starka fästning som beskyddar mig)
    som ger mig stabilitet. 27 28 74 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 75 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 76 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 77 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 78

782 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34
35De [Israels folk under ökenvandringen] kom ihåg
    att Gud var deras beskyddare (starka befästa klippa), och
    att Gud den Högste (El-Elohim) var deras befriare.
     36Men ändå de bedrog honom med sin mun (sina ord),
    och ljög för honom med sin tunga.
37De höll inte fast vid honom
    (deras hjärtan var inte överlåtna honom),
    och de var inte trogna mot hans förbund.
38Trots detta är han barmhärtig (känner han medlidande),
    han förlåter synd och vill inte förgöra.
Det är så ofta han håller tillbaka sin vrede,
    och inte låter sin avsky [över synden och ondskan] bryta fram.
39Han kom ihåg att de bara är kött (människor),
    en vindpust som blåser förbi och är borta.
40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72

Psalm 79

792 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Psalm 80

802 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Psalm 81

81För lovsångsledaren, till Gittit [antagligen en musikstil], av Asaf. 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Psalm 82

822 3 4 5 6 7 8

Psalm 83

832 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Psalm 84

84För lovsångsledaren, till gittit. En psalm av Koras söner.

[Gittit syftar antagligen på en musikstil eller instrument från staden Gat, där David bodde en tid.]

2Hur underbara (ljuvliga, högt älskade) är inte dina boningar (tabernakel, tält),
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
3Min själ (mitt inre) går sönder
    av längtan till Herrens tempels förgårdar
    (jag är desperat för att få vara i Herrens närhet).
Mitt hjärta och hela min varelse ropar
    av glädje till den levande Guden (El).

4Till och med sparven [ofta en symbol på något med lågt värde] har hittat ett hem
    och svalan ett bo åt sig,
    där hon kan skydda sina ungar nära dina altaren.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    min kung och min Gud.
5Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
    som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
    och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig.

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts]. 6 7 8 9 10 11 12 13

Psalm 85

852 3 4 5 6 7 8

9Jag vill lyssna på vad Herren säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
    till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom).
Låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
10Hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem
    som fruktar honom (tillber honom i vördnad),
    och detta för att härlighet (ära, Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.

11Då ska lojal kärlek (lojalitet till ett ingått förbund)
    och trofasthet mötas (existera samtidigt),
    och rättfärdighet och frid hälsa varandra med en kyss.
    [Det är fullständig harmoni mellan Guds alla attribut.]
12Tro (trofasthet, sanning) ska växa upp ur jorden
    [från det mänskliga hjärtats jordmån]
    och rättfärdighet ska blicka ner från himlen.
13Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin skörd.
14Rättfärdighet ska gå framför honom
    och bereda väg för hans steg.

Psalm 86

862 3 4 5Ja, Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    du är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor trofasthet till alla som åkallar dig (ropar efter dig).

6Lyssna till min bön, Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    hör min vädjan efter nåd.
7När jag är i nöd (då jag går igenom känslomässigt stressade situationer, när jag är plågad av fiender som gör räd efter räd på mitt område) ropar jag till dig,
    och du svarar mig.

8Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonai),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
9Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),
    och de ska ära ditt namn.
10För du är stor och gör stora under.
    Bara du är Gud (Elohim).

11Visa mig din väg Herre (Jahve),
    så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
    ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta). 12 13 14 15 16 17

Psalm 87

872 3 4 5 6 7

Psalm 88

882 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 89

892 3 4 5 6 7 8 9 10 11

12Din är himlarna, din är också jorden.
    Du har skapat (grundlagt) världen och allt som finns i den.
     13Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i ditt namn.

[Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]

14Din arm har kraft,
    din hand är stark,
    din högra hand är segerrik.
15Din tron vilar på (Ditt konungsliga styre baseras på)
    rättfärdighet och rättvisa,
    kärlek (nåd) och trofasthet (sanning)
    går framför ditt ansikte (karakteriserar hur du regerar).

16Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
    Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
17De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet,
     18för du ger dem ära och styrka.
På grund av din favör har vi seger. [Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.] 19

20Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
    till dina trogna efterföljare och sade:

"Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
    jag har rest upp en ung man ur folket.
21Jag har funnit min tjänare David,
    med min heliga olja har jag smort honom [till kung].

22Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom,
    min arm ska styrka (skydda) honom.
23Ingen fiende
    ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
    ska förtrycka (förödmjuka) honom.
24Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom
    och jag ska slå ner dem som hatar honom.

25Min trofasthet och min trofasta kärlek (nåd) ska vara med honom.
    i mitt namn ska han få stor styrka och seger. [Ordagrant 'hans horn vara upphöjt i mitt namn'. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
26Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna under hans högra hand. [Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers tio och elva, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
27Han ska ropa (öppet bekänna, be) till mig:
    'Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!'
28Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier],
    till den högste av alla jordens kungar.
29Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
30Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt), och hans tron så länge som himlen består. 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53

Psalm 90

902 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Psalm 91

912 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Psalm 92

922 3

Libanons stolthet är cedern som än idag pryder deras flagga.

4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Psalm 93

932 3 4 5

Psalm 94

942 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Psalm 95

95Kom!

Låt oss sjunga glädjesånger
    till Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk).
Låt oss ropa högt (i segerjubel)
    till vår frälsnings klippa (starka befästa klippa som räddar oss).
2Låt oss träda fram inför honom (hans ansikte)
    med tacksamhet.
Låt oss hylla honom
    med lovsånger (ropa i glädje).

3För Herren är en stor Gud (El, den allvetande),
    en stor kung som är över alla gudar.
4Jordens djup håller han i sin hand (råder han över),
    de höga bergstopparna tillhör också honom.
5Hans är havet, för han gjorde det,
    hans händer formade fastlandet.

[Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat - djup och höjd, hav och land.]

6Kom!

Låt oss falla ner
    och tillbe.
Låt oss böja knä inför Herren,
    vår skapare.

7För han är vår Gud
    och vi är hans folk, fåren i hans jord.

Om ni ändå ville lyda honom i dag. 8 9 10 11

Psalm 96

96Sjung till Herren, en ny sång.
Sjung till Herren, hela jorden.
2Sjung till Herren, välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning,
    dag efter dag.
3Förkunna hans ära bland hednafolken,
    hans under bland alla folk.

4För Herren är stor och högt är han prisad,
    han ska fruktas högt över alla gudar.
5Folkets alla gudar är avgudar,
    men Herren är den som har gjort himlarna.
6Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
    makt och glans i hans helgedom.

7Ge till Herren, alla folkslag (alla familjer).
Ge till Herren, ära och makt.
8Ge till Herren, den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer,
    och kom till hans gårdar.
9Tillbe Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden.

10Säg bland hednafolken:
    "Herren är kung,
    världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."

11Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
Må havet brusa, med allt som fyller det.
12Må marken vara glad, tillsammans med allt på den
Då ska skogens alla träd jubla i glädje,
     13inför Herren, för han kommer,
    han kommer för att döma världen.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
    och folken med sin trofasthet.

Psalm 97

972 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Psalm 98

98En psalm.

Sjung en ny sång till Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
    och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning - Jesu syndfria liv]
    har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
2Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
    Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolken.
3Han kommer ihåg sin kärlek (nåd) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud frälser (räddar).

4Ropa högt (i segerjubel) till Herren, alla länder (hela jorden).
    Brist ut i glädjerop och lovsång!
5Lovsjung Herren med harpa [ren instrumental musik],
    med harpa och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument),
     6med trumpeter (trumpetstötar) och basuners ljud (shofarer).
Ropa i glädje inför konungen, Herren!

7Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
    tillsammans med världen och de som bor i den.
8Låt floderna klappa sina händer,
    låt bergen sjunga tillsammans i glädje9inför Herren,
    för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han dömer världen i rättfärdighet och behandlar nationerna (folken) rättvist.

Psalm 99

99 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 100

100En tacksägelse psalm.

Ropa högt (i segerjubel) till Herren, alla länder (hela jorden).
     2Tjäna (arbeta, tillbe) Herren (Jahve) med glädje, kom inför honom (Hans närhet och ansikte) med jublande seger sång.
     3Erkänn (bekänn, besinna, bli intimt förtrogen med sanningen) att Herren är Gud. Han har gjort oss och vi tillhör honom (vi har inte skapat oss själva). Vi är hans folk och får i hans hjord (står under hans omsorg).

4Kom in genom hans portar med tacksägelse, och hans förgårdar med lovsång. Tacka honom (var tacksam), välsigna (lova, tala gott om) hans Namn. 5För Herren är god (underbar, vacker, god), hans nåd (lojala kärlek) varar för evigt, och Han är trofast från generation till generation.

Psalm 101

101Av David, en psalm.

2 3 4 5 6 7 8

Psalm 102

102 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25
26En gång lade du jordens grund,
    och himlarna är skapade av dina händer.
27De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
28Du är densamme (du förändras inte),
    dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn ska bo här,
    och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).

Psalm 103

103Av David.
[Psalmen är väl strukturerad, den har tjugotvå verser, lika många som de hebreiska konsonanterna, dock har den inte en strikt alfabetisk akrostisk form.]

Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren,
    min själ och allt som är inom mig ...
    Hans heliga namn ...

[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]

2Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren, min själ,
    och glöm inte en enda av
    alla hans gudomliga ingripanden (gärningar, förmåner).

[Ordet själ i hebreiskt språkbruk innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David talar nu till sig själv och uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och inte glömma någon av följande punkter.] Det är Herren:
  • 3som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
  • som helar alla dina sjukdomar (brister),
  • 4som köper tillbaka (återlöser och på så vis räddar) ditt liv från graven
        (döden, dödsriket, från ett liv i meningslöshet),
  • som kröner (hedrar) dig [min själ] med trofast kärlek (nåd) och barmhärtighet,
  • 5som mättar ditt liv med allt gott (fyller i överflödande mått alla mänskliga behov),
  • som förnyar (återskapar) din ungdom som örnen. [Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Kan också syfta på den process då örnen varje år byter ut alla sina fjädrar och låter nya växa ut och blir ung på nytt.]
6Herren gör det som är rätt,
    han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
     7Han visade sina vägar [av rättfärdighet och rättvisa] för Mose, sina gärningar för Israels folk. [Mose fick större uppenbarelse av Herrens karaktär och vägar än Israels folk.]
     8Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) är barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och visar stor (överflödande) kärlek (lojalitet, är trofast till sina löften).
9Han går inte ständigt till rätta,
    och behåller inte sin vrede för evigt.
10Han behandlar inte oss efter våra synder (felsteg),
    och ger inte igen för den skuld vi förtjänar (verkställer inte domen mot oss).

11För lika hög som himmelen är över jorden,
    så stor (stark) är hans trofasta kärlek till dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.
12Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång, omätbar sträcka],
    så långt låter han våra upproriska överträdelser vara från oss.
13Som en fader förbarmar sig (visar barmhärtig, ömhet) över sina barn,
    så förbarmar sig Herren över dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.
14För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
    han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera). 15 16 17 18

19Herren (Jahve) har rest sin tron i himlen,
    hans kungarike råder över allt.

20Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren,
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
21Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren,
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja.
22Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren,
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren (Jahve) min själ.

Psalm 104

104Lova Herren (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk), min själ.

Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut himlarna som ett tält,
     3och har lagt balkarna (konstruerat, timrat) dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
    och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
    eldslågor till dina tjänare. [Eftersom hebreiskans ord har flera betydelser kan det också översättas: "Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor."]

5Du grundade jorden på dess fästen,
    så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
    vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
    för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden.

10Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar alla markens djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av din frukt. 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26

27Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
    att du ger dem mat i rätt tid.
28Du ger dem mat och de tar emot,
    du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte
    och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
    dör de och återgår till jorden (stoft).
30När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.

31Låt Herrens ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
    låt Herren glädja sig över allt han gjort.
32 33 34 35

Psalm 105

105 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45

Psalm 106

106 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

Psalm 107

107Tacka Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    för han är god och hans trofasta kärlek består i evighet.
2Så ska de befriade säga,
    de som Herren har befriat från fiendens hand,
3och samlat från [avlägsna] länder,
    från öster och väster,
    från norr och söder.

4De vandrade genom öknen på en öde väg,
    de fann ingen stad att bo i.
5De var hungriga och törstiga,
    deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).

6Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smal passage),
    och han förde ut dem från deras svårigheter.
7Han ledde dem på en jämn väg,
    så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.
8Må de tacka Herren för hans trofasta kärlek,
    och alla de fantastiska saker han gjort för människor.
9För han har överflödande gett vatten till den (själ) som törstat,
    och mättat den (själ) som hungrar med sitt goda. 10 11 12 13Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smal passage),
    och han förde ut dem från deras belägring (plåga).
14 15 16 17 18De tappade aptiten för all mat,
    och drogs nära dödens portar.
19De ropade ut till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem från deras problem.
20Han sände sitt ord och helade dem,
    och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.

21Låt dem tacka Herren för hans lojala kärlek (nåd, oförtjänta favör),
    och de fantastiska saker han har gjort mot mänskligheten.
22Låt dem bära fram tackoffer
    och med starkt jubel berätta (ropa ut) vad han gjort. 23 24 25 26 27 28Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han förde ut dem från deras belägring (plåga).
29Han tystade stormen,
    och stillade vågorna.
30Sedan blev de glada när sjön blev lugn,
    och han förde dem säkert till den hamn dit de ville.
31Låt dem tacka Herren för hans lojala kärlek (nåd, oförtjänta favör),
    för hans underbara gärningar (gång på gång) mot
    människors barn.
32Må de upphöja honom i församlingen,
    och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste). 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43

Psalm 108

108 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Psalm 109

109 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

Psalm 110

110En psalm av David.

[Detta är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus, se Matt 22:41-45, Mark 12:36-37, Luk 20:42-44. Psalmen är uppdelad i två exakt balanserade halvor, vers 1-3 och 4-7.]

Del 1 - Herrens ord till sin son


Här är Herrens [Jahve - Gud Faderns] profetiska ord till min Herre
    [Adonai - Guds son, Jesus]:
        "Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
    under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."

2Herren [Jahve - Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem].

[Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender
    (trots att det är fiender omkring dig).
3Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor)
    när du går ut i strid.
På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen,
    så ska din armé komma till dig.
    [Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals
    daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer
    villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]

Del 2 - Herrens löfte om sonens seger

4Herren [Jahve - Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed)
    som han inte ska ta tillbaka:
        "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek."

5Herren [Guds Son, Jesus] är på din högra sida.

[Fadern proklamerar nu vad sonen ska göra:]
Han ska krossa kungar på sin vredes dag.
6Han ska döma hednafolken,
    han fyller dalen med döda kroppar,
    han ska krossa huvudet för många länder (folk).
    [Antikrist, Satan själv, som leder allt motståndet mot Kristus
    ska bli krossad, se 2 Tess 2:8.]

7Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
    sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).

Psalm 111

111[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Mönstret i denna psalm är att varje halvrad börjar med en av de hebreiska konsonanterna i ordningsföljd.]

Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

א - Alef: Av hela mitt hjärta vill jag tacka Herren,

[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "vill jag" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב - Bet: tillsammans med dem som lever rätt (lever helhjärtat för Gud), i församlingen [vill jag tacka honom].

[Den andra hebreiska konsonanten är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset - sin familj. I den här versen är det ordet "tillsammans med" som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen med andra troende är då vi tillsammans får tacka och lovprisa Gud.]

2ג - Gimel: Det Herren gör är mäktigt (stort, går inte att jämföra, sker ibland på ett oväntat sätt).

[Den tredje hebreiska konsonanten är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "mäktigt" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker att det Gud gör är stort och mäktigt.]

ד - Dalet: Det han gör studeras (ett sökande som leder till mer och mer förståelse) av alla de som älskar det han gör.

[Den fjärde hebreiska konsonanten är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "studeras" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att söka Gud för att kunna välja rätt väg.]

3ה - He: Det han gör är majestätiskt och fantastiskt (han är klädd i härlighet och kräver respekt).

[Den femte hebreiska konsonanten är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "majestätiskt" och "fantastiskt" som börjar på denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו - Vav: Och hans rättfärdighet består för evigt.

[Den sjätte hebreiska konsonanten är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att Gud är majestätisk och hans rättfärdighet består för evigt.]

4ז - Zajin: Han gör otroliga under som kommer att bli ihågkomna.

[Den sjunde hebreiska konsonanten är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "ihågkomna" och betonar att det Gud gör sprids snabbt och aldrig glöms bort.]

ח - Het: Herren är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande).

[Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "nådefull" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur stark Guds kärlek är till mänskligheten.]

5ט - Tet: Han ger mat till dem som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.

[Den nionde hebreiska konsonanten är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "mat" med denna bokstav, och här förstärker bokstaven versens budskap om Guds godhet och att böja sig i ödmjukhet inför honom.]

י - Jod: Han kommer aldrig glömma sitt förbund.

[Den tionde och minsta hebreiska konsonanten är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft att arbeta. Ordet "Han kommer" börjar med denna bokstav och förstärker Guds stora kraft och att han aldrig kommer att bryta sitt förbund.] 6 7 - Mem:[Mem: Vatten.]
- Samek: [Samek: Bild av ett stöd, stöttepelare, jämviktspunkt, symboliserar stöd, support, stabilitet.] 8 9 10

Psalm 112

112[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje vers utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen. Följande psalmer är akrostiska: 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145.]

א - Alef: Halleluja (prisa Herren), välsignad är den som i vördnadsfull tillbedjan fruktar Herren (Jahve)!
[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "välsignad" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är välsignat att sätta Herren främst i vårt liv.] 2 3 4 5 6 7Han fruktar inte ett ont budskap, hans hjärta är fast förankrat (fixerat), det förtröstar på Herren. 8 9 10

Psalm 113

113[Psalmen användes ofta vid högtiderna. I påskhögtiden sjöngs Psalm 113 och 114 före måltiden och Psalmerna 115-118 efter måltiden. Psalmen är väl strukturerad och har tre exakt balanserade strofer, var och en på tre verser. I mitten lyfts psalmens tema fram genom en retorisk fråga.]

Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

Prisa Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk).
    Prisa, ni hans tjänare,
    prisa Herrens namn.
2Låt Herrens namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
    nu och för evigt!
3Från öst till väst (från där solen går upp till där den går ner, dvs. i hela världen)
    ska Herrens namn prisas.

4Herren är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.
5Vem kan jämföras med Herren
    vår Gud?
Han som tronar så högt.
6Han som böjer sig ner,
    för att se på himlen och jorden.

[Psalmens mittpunkt är "vår Gud" i vers 5, den betonar psalmens tema som är att det inte finns någon annan än vår Gud.]

7 8 9

Psalm 114

114När Israel lämnade Egypten,
    när Jakobs familj lämnade ett folk
    med ett främmande språk bakom sig,
2då blev Juda hans heliga,
    Israel hans kungarike.

3Havet såg detta och flydde [när israeliterna korsar Röda havet, 2 Mos 14:21].
Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, Jos 3:13,16].
4Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm. [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai och Mose fick ta emot lagen.]

5Hav, varför flydde du?
Jordan, varför vek du undan?
6Berg, varför hoppade ni som baggar, och ni höjder som lamm? [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]

7Bäva inför (i närvaro av) Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    du jord, bäva inför Jakobs Gud,
8han som förvandlar (då förvandlade och fortfarande förvandlar)
    klippan till en vattenrik sjö,
    det hårda berget (hårdaste kisel) till en vattenkälla.

Psalm 115

115 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 116

116Jag älskar,
    för Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk)
    har hört min röst, mina böner (rop om nåd).
2Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
    därför ska jag be till honom hela mitt liv.

[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar", hebreiska "ahab" har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]

3Dödens band omslöt mig mer och mer,
    dödsrikets (Sheols) ångest hade mig i sitt grepp,
    jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg.
4Då åkallade jag Herrens namn:
    "O, Herre, rädda min själ."

5Herren är nådefull och rättfärdig,
    ja, vår Gud är barmhärtig.
6Herren bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
    jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"),
    och han räddade mig.
7Återvänd till din vila, min själ,
    för Herren har varit god mot dig.

8Du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar,
    min fot från fall.
9Jag ska vandra inför Herren,
    i de levandes land. 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 117 2

Psalm 118

118[Solist:]
Tacka Herren (Jahve) för han är god.

[Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

2[Solist:]
Sjung, du Israels folk:

[Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

3[Solist:]
Sjung, du Arons släkt:

[Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

4[Solist:]
Sjung, ni som i:
[Kör:]
I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

5[Solist: ]
6 7 8 9

10[Solist: ]


[Kör: ] I Herrens namn ska jag förgöra dem.

11[Solist: ]


[Kör: ] I Herrens namn ska jag förgöra dem.

12[Solist: ]


[Kör: ] I Herrens namn ska jag förgöra dem.

13[Solist: ]
14

15[Solist:]
Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar):

[Kör:]
Herrens högra hand visar sin kraft (militära styrka).
16Herrens högra hand ger seger.
Herrens högra hand visar sin kraft (militära styrka). [Dessa tre strofer är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]

17[Solist:]
Jag ska inte dö,
    utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren har gjort.
18Herren prövade mig hårt,
    men han överlämnade mig inte till döden.

19[Solist:]
Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
Jag vill gå in genom dem och tacka Herren.

20[Kör:]
Detta är Herrens port, genom den ska de rättfärdiga gå in.

21[Solist:]
Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min Frälsare (befriare).

22[Kör:]
Den sten som arbetarna inte ville veta av (såg ner på),
    har blivit en hörnsten (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
23Detta är Herrens verk,
    det är helt otroligt i våra ögon!
24Detta är dagen som Herren har gjort (då han grep in),
    låt oss jubla och vara glada.
25Herre, hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
    Herre, ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!

26[Solist:]
Välsignad är han som kommer i Herrens namn (böj er inför honom).

[Kör:]
Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens hus.
27Herren är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus [vänder sitt ansikte, ger favör och seger över fiender].
Bind fast offret med band vid altarets horn.

28[Solist:]
Du är min Gud (Elohim),
    jag vill tacka dig! Min Gud, jag vill upphöja dig.


29[Kör:]
Tacka Herren för han är god.
    I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

Psalm 119

119[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje sektion har åtta verser i taget och utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.

Denna psalm handlar om Guds ord och åtta hebreiska ord återkommer ofta:
  • Tora - lagen, allt som står i Moseböckerna (25 ggr).
  • Edit - stadgar, Guds grundläggande regler för hur vi ska bete oss (23 ggr).
  • (Inga förslag) - påbud, föreskrift, ordet återfinns bara i de poetiska skrifterna (21 ggr)
  • maskot - budord, klara tydliga befallningar av Gud (21 ggr)
  • (Inga förslag) - påbud, ett bindande juridiskt beslut (19 ggr).
  • (Inga förslag) - förordningar, ordagrant "saker inristat" (21 ggr).
  • dövar - ord, uppenbarelse, men också specifikt för de tio budorden (20 ggr).
  • Irma - ord, löfte, synonym med dövar. (20 ggr).
Följande psalmer är akrostiska: 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145.]


א - Alef

2 3 4 5 6 7
     8
[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste.]

ב - Beth

9[Bet: Bild av ett hus med bara en dörr, symboliserar total tillit, det finns inga bakdörrar ut.]

10 11 12 13 14 15 16

ג - Gimel

17[Gimel: Bild av en kamel, symboliserar uthållighet, en kamel går genom öknen i sol och regn, oavsett omständigheter är huvudet högt och den går framåt.]

18 19 20 21 22 23 24

ד - Daleth

25[Dalet: En öppen dörr sedd ovanifrån, representerar att kunna fatta beslut, välja väg].

26 27 28 29
30Jag har valt sanningens väg,
    dina domar har jag för ögonen.
31Jag håller fast vid dina stadgar.
    Herre, låt mig inte komma på skam!
32Jag springer på dina budords väg,
    för du har vidgat mitt hjärta
    (gett mig insikt genom att ge mig en längtan och glädje för ditt ord).

ה - He

33[He: Ett fönster, symboliserar perspektiv.]

Visa (lär, undervisa) mig, Herre, dina stadgars väg,
    så jag kan hålla den till slutet.
34Ge mig förståelse så jag kan lyda din lag
    och hålla den av hela mitt hjärta.
35Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords stig,
    för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
36 37 38 39 40

ו - Waw

41[Vav: En krok eller hängare] 42 43 44 45 46 47
     48
[Den sjätte hebreiska konsonanten är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga.]

ז - Zayin

49[Den sjunde hebreiska konsonanten är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver.] 50 51 52 53 54 55 56

ח - Het

57
[Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.] 58 59 60 61 62 63 64

ט - Tet

65[Den nionde hebreiska konsonanten är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet.] 66 67 68 69 70 71 72

י - Jod

73
[Den tionde och minsta hebreiska konsonanten är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft att arbeta.] 74 75 76 77 78 79 80

ך - Kaf

81
[Den elfte hebreiska konsonanten är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot.] 82 83 84 85 86 87 88

כ - Lamed

89
[Den tolfte, och den högsta, hebreiska konsonanten är: ל - Lamed. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker.] 90 91 92 93 94 95 96

מ - Mem

97
[Den trettonde hebreiska konsonanten är: מ - Mem. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav "M" har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.] 98 99 100 101 102
     103

[Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.] 104

ן - Nun

105[Den fjortonde hebreiska konsonanten är: נ - Nun. Tecknet avbildar en fisk och betyder arvtagare och avkomma. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden lykta och stig börjar på bokstaven Nun.]

Ditt ord är en lykta (oljelampa) för min fot,
    och ett ljus på min stig.
    [Guds undervisning lyser upp min livsväg, hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29-32; Joh 1:4; 8:12.]
106 107 108 109 110 111 112

ס - Samek

113[Samek: Bild av ett stöd, stöttepelare, jämviktspunkt, symboliserar stöd, support, stabilitet.] 114 115 116 117 118 119 120

ע - Ajin

121[Ajin: Öga, vattenkälla.] 122 123 124 125 126 127 128

פ - Pe

129[Den sjuttonde hebreiska konsonanten är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Detta är anledningen till ordvalet i vers 131 där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! Pe står ofta för tal och relationer.]

Underbara (övernaturliga, fantastiska) är din vittnesbörd (varningar, påminnelser),
    därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
130När porten till ditt ord öppnas upp (som när en stängd dörr slås upp),
    ger den [öppnade porten] ljus (uppenbarelse) och förståelse (urskillningsförmåga) för enkla (öppna, villiga) människor.
131Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
    för jag längtar efter dina bud (mitzvah, kontrakt, lag) [tio Guds ord].
132Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt favör),
    så som du brukar göra mot dem som älskar dig (som sätter ditt namn främst).
133Led mina steg (gör dem fasta) med ditt ord (dina löften),
    låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.
134Befria mig från människors förtryck (som missbrukar sin auktoritet för att krossa de under sig),
    så jag kan hålla dina befallningar (generella lagar, grundlagar).
135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare (le mot mig och visa dig för mig, kom med din närvaro),
    lär mig dina stadgar (nedskrivna bud).
136Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
    därför att människor inte håller din lag.

צ - Tzade

137[Tzade: Bild av en skördeskära. Detta talar om skörd och i detta fall andlig skörd.] 138 139 140 141 142 143 144

ק - Qof

145[Qof: Bild av baksidan på ett huvud. Tacksamhet och uppskattning kommer inte alltid direkt framifrån.] 146 147 148 149 150 151 152

ר - Resh

153[Den tjugonde hebreiska konsonanten är: ר - Resh. Tecknet avbildar framsidan av huvudet. Alla ord som börjar med bokstaven Resh är fetmarkerade för att indikera att det är ett extra viktigt ord. I den hebreiska texten inledes varje vers med ett ord som börjar på den bokstaven.]

Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
    för jag glömmer inte din undervisning.
154Strid för mig (för min talan) och försvara mig,
    ge mig liv enligt ditt ord (löfte).
155Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte söker (frågar efter) dina stadgar (grundläggande regler)
156Dina välsignelser är många (din favör, barmhärtighet är överflödande), Herre (Jahve),
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (att du skapar rätt).
157Många är mina förföljare och ovänner,
    men jag har väjer inte från dina vittnesbörd.
158När jag ser de trolösa känner jag sorg (bryts jag sönder inombords, mår jag illa, känner avsky),
    eftersom de inte lyder (följer, håller) dina ord.
159Se hur jag älskar dina befallningar (instruktioner),
    Herre (Jahve), håll mig vid liv med din trofasta kärlek
160Summan av ditt ord är sanning,
    och alla dina rättfärdiga domar är eviga.

[Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]

ש - Shin

161[Shin: Bild av en stor tuggtand. Kan betyda antingen konsumtion, att något försvinner, men också att tugga och meditera på Guds ord.] 162 163 164
     165Stor frid har de som älskar din undervisning (tora), ingenting kan få dem på fall. 166 167 168

ת - Taw

169[Den tjugoandra hebreiska konsonanten är: ת - Tav. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "låt" används fyra gånger i dessa verser. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade.]

Låt min jubelsång (mitt jubelrop) komma inför ditt ansikte (låt lovsången föra mig inför din närhet),
    ge mig förmågan att förstå ditt ord (ge mig insikt från ditt ord).
170Låt min bön komma inför ditt ansikte,
    rädda mig, som du har sagt (lovat).
171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
    för du lär mig dina stadgar (nedskrivna bud).
172Min tunga ska sjunga om ditt ord (vad du sagt),
    för alla dina bud är rättfärdiga (rättvisa).
173Låt din hand hjälpa mig,
    för jag har valt [att lyda] dina regler (befallningar).
174Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), o Herre,
    det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (hebreiska "Tora").
175Låt mig (min själ) leva och prisa dig,
    och låt dina domar (din moral) hjälpa mig.
176Jag har gått vilse som ett förlorat får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina bud.


PILGRIMSSÅNGER (120-134)
Psalm 120

120 2 3 4 5 6 7

Psalm 121

121En pilgrimssång.

[Psalm 120–134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Denna psalm består av fyra rimmande verspar. Den är antifonal, vilket innebär att först sjunger en försångare ett stycke och sedan svarar en annan stämma i karavanen, eller en hel kör, med att upprepa samma fras.]

Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem, berget Sion och Moria].
    varifrån ska min hjälp komma?

2Min hjälp kommer från Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    som har gjort (format) himmel och jord.

3Han låter inte din fot slinta (du ska inte tappa fotfästet, förlora balansen),
    han som beskyddar dig ska inte vila (slumra).
4Nej, han som bevarar Israel
    ska varken vila eller sova.

5Herren är den som bevarar dig.
    Herren är din skugga (ditt skydd) på din högra sida.
6Solen ska inte skada dig på dagen,
    eller månen på natten.
[En stridsman höll skölden i sin vänsterhand och var oskyddad på högra sidan. Herren är den som står på din högra sida och försvarar dig. Han är också ditt skydd mot den farligt brännande solen på dagen och han värmer dig i den kalla natten.]

7Herren ska bevara dig från all ondska,
    han ska bevara ditt liv (din själ).
8Herren ska bevara din utgång och din ingång
    (när du går ut och när du kommer tillbaka, allt du gör och tar dig för),
    från nu till evig tid.

Psalm 122

122En pilgrimssång (en sång som går upp, höjer sig), av David.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.] 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 123

123En pilgrimssång.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.]

Jag lyfter blicken mot dig,
    du som bor (har din tron) i himlen.
2Som tjänaren ser mot sin herres hand,
    som tjänarinnan ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahve), vår Gud,
    ända tills han visar oss nåd (favör).

3Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd,
    vi [Guds folk, som har vårt hopp i dig]
    har blivit föraktade länge nog nu.
4Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån,
    och de högmodigas (arrogantas) förakt.

[Upprepningen av frasen "visa oss nåd" förstärker desperationen och det akuta behovet av hjälp från Gud.]

Psalm 124

124 2 3 4 5 6 7 8

Psalm 125

125 2 3 4 5

Psalm 126

126En pilgrimssång.

När Herren (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) förde tillbaka Sions fångar,
    det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt, vi kunde knappt tro att det var sant).
2Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
    "Herren har gjort stora ting med dem!"
3Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
    och vi är glada.

4För tillbaka våra fångar, Herre,
    på samma sätt som strömmarna i Negev.
    [Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]

5De som sår med tårar,
    ska skörda med jubel.
6Den som gråtande bär ut sitt [dyrbara, sista] utsäde,
    han ska utan tvekan (helt säkert) komma tillbaka jublande med sina kärvar.
[Under sådden var man helt beroende av regn, rädslan för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man var orolig och sådde sin säd under gråt. Särskilt om det varit ett dåligt år innan, och utsädet var det sista var man helt beroende av en god skörd. Bildligt talat fick Israels folk utstå svåra tider, men man väntade på en andlig välsignelse. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och jubel.]

Psalm 127

127 2 3 4 5

Psalm 128

128 2 3 4 5 6

Psalm 129

129 2 3 4 5 6 7 8

Psalm 130

130En pilgrimssång.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.]

Ur djupen [vattendjupen, metafor för en situation med oöverstigliga problem]
    ropar jag till dig, Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn
    som betecknar hans närvaro bland sitt folk)
.
2Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om hjälp).

3Om du, Herre (Jah, kortare form av Jahve, betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
4Men hos dig finns förlåtelse,
    för att du ska bli ärad (för att vi ska tillbe, lyda och frukta dig).

5Jag väntar (söker ivrigt efter, litar) på Herren (Jahve),
    hela min varelse (min själ) väntar,
    och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
6Min själ väntar på (söker ivrigt efter) Herren (Adonai),
    mer än väktarna [ivrigt väntar] efter morgonen,
    ja mer än väktarna längtar efter att det äntligen ska bli morgon.

7Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahve),
    för hos Herren finns trofast kärlek (nåd),
    och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma
    för att köpa oss fria från synden)
.
8Han ska friköpa (befria) Israel
    från alla deras synder (från syndens konsekvenser).

Psalm 131

131En pilgrimssång (en sång som går upp, höjer sig), av David.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.]

Herre (Jahve) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).

[Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.]

Jag vandrar inte i (ägnar mig åt) stora ting,
    åt det som är för svårt (komplexa mysterier).

[Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd - Guds stora mysterier - som jag inte är redo att förstå ännu.]

2Jag har lugnat och stillat min själ,
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

3Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahve),
    nu och för evigt!

Psalm 132

132 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Psalm 133

133 2 3

Psalm 134

134En pilgrimssång. …2 3

Psalm 135

135 2 3 4Herren har utvalt [] 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Psalm 136

136 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26

Psalm 137

137 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 138

138Av David.

Jag vill prisa (bekänna) dig av hela mitt hjärta,
    lovsjunga dig inför gudarna [elohim, kan syfta på hela den himmelska änglahären, eller hedniska avgudar].
2Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
    och prisa ditt namn
    för din trofasta kärlek (nåd) och din sanning,
    för du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt
    (du har överträffat allt)!
3Den dagen då jag ropade svarade du mig,
    du stärkte mig (gav mig frimodighet)
    med [din] styrka i mitt inre (min själ).

4Alla jordens kungar ska prisa dig, Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    när de hör orden från din mun.
5De ska sjunga om Herrens vägar,
    för Herrens härlighet är stor (en fullständigt mättad Gudsnärvaro, Guds ära och tyngd är stor).
6Även om Herren är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner) [för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
    men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.

7Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem),
    så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft),
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede,
    din högra hand räddar (frälser) mig.
8Herren ska fullborda sitt verk för mig.
    Din trofasta kärlek (nåd), Herre, varar för evigt. Överge inte (upphör inte med) dina händers verk.

Psalm 139

139För lovsångsledaren. En psalm av David.

Herre (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk)!
Du rannsakar (undersöker) mig
    och känner mig.
2Du vet när jag sitter
    och när jag står [känner varje handling].
Du känner mina motiv
    även på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
3Du studerar mig noga,
    när jag är på resa, eller ligger ner,
    du känner alla mina vägar.
     4Inget ord har formats på min tunga
    utan att du, Herre, vet om det.
5Du omsluter (belägrar, omringar) mig - bakom och framför (på alla sidor),
    och du har lagt din hand över mig.
6Den kunskapen övergår mitt förstånd,
    den är så hög att jag inte kan förstå den.

7Vart kan jag gå från din Ande?
Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro)?

[Det är inte så att David vill fly från Guds närvaro, utan en hyllning till Guds kärlek och nåd som når överallt.]

8Om jag steg upp i himlen,
    skulle du vara där.
Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i dödsriket (Sheol),
    så är du där.
9Om jag flög iväg på soluppgångens vingar och
    bosatte mig på andra sidan havet
    (om jag kunde resa på en solstrimma till någon avlägsen del av universum),
     10så skulle du leda mig med din hand,
    och hålla mig i din högra hand även där.
11Om jag säger:
    Mörker ska täcka mig, och
    ljuset ska bli till natt omkring mig,
     12så skulle inte mörkret vara för mörkt för dig,
    utan lysa som på dagen.
    Mörker och ljus gör ingen skillnad för dig.

[De två vertikala ytterligheterna, himmel och dödsrike och de två horisontala ytterligheterna, öst och väst beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där inte Gud är och kan komma till vår räddning!]

13Du har skapat mitt inre (njurarna, bildspråk för hjärtat, själen,
    sinnet den inre människan)
,
    du sammanvävde mig i moderlivet.
14Jag tackar (prisar) dig
    för att jag är skapad så underbar [därför att jag är annorlunda
    än den livlösa skapelsen, därför att jag är så fantastiskt konstruerad
    böjer jag mig inför dig min Gud i vördnadsfull tillbedjan]
.
Det du gör är helt fantastiskt,
    jag är helt övertygad om detta (jag är helt överväldigad).
15Min kropp (skelett) var inte dold för dig
    när jag formades i det fördolda,
    när jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger)
    i jordens djup.
16Dina ögon såg min omformade kropp
    (ihoprullad, hopvikt, inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo).
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, Ps 69:28]
    innan de tog form,
    innan någon av dem hade kommit.

17Hur ofattbara (dyrbara)
    är inte dina tankar om mig, Gud (El, den mäktige, starke)!
Hur ofantligt stor
    är inte summan av dem alla!
18Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig. 19 20 21 22 23 24

Psalm 140

140 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Psalm 141

141 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Psalm 142

142 2 3 4 5 6 7

Psalm 143

143En psalm av David.

2

3
4
5
6Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ längtar efter dig som uttorkad jord...

[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara...". I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.]

Sela [antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sagts].

7Svara mig på en gång (snabbt), o Herre,
    min ande orkar inte mer (jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    då gör jag sällskap med de som lagts ner i graven (gropen).
8Låt mig få höra om din trofasta kärlek på morgonen
    (när det ljusnar, när den mörka situationen vänds),
    för jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
    jag lyfter upp min själ till dig (jag längtar efter dig).

9Befria mig från mina fiender, Herre,
    jag flyr till dig för skydd.
10Lär mig att göra din vilja,
    för du är min Gud.
Må din goda Ande (din välsignade närvaro)
    leda mig in på jämn mark. 11 12

Psalm 144

144 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

LOVSÅNGER (145-150)
Psalm 145

145[Psalmen är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje vers utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd.]

א - Alef

Jag vill upphöja dig min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt.

[Den första hebreiska konsonanten är: א - Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "jag vill" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב - Bet

2Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
    alltid och för evigt.

[Den andra hebreiska konsonanten är: ב - Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset - sin familj. I den här versen är det ordet "varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig Gud för alltid.]

ג - Gimel

3Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
    Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar).

[Den tredje hebreiska konsonanten är: ג - Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]

ד - Dalet

4Släkte efter släkte ska prisa (tala väl om) dina gärningar
    och förkunna din väldiga styrka.

[Den fjärde hebreiska konsonanten är: ד - Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "släkte" börjar med denna bokstav och förstärker hur Guds ord ska gå från generation till generation.]

ה - He

5Jag vill tala om (begrunda, meditera över) din majestäts ära (glans)
    och det underbara du gjort (dina underbara verk).

[Den femte hebreiska konsonanten är: ה - He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "ära" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו - Vav

6Och människor ska tala om dina fruktansvärda gärningar (som får människor att darra av rädsla),
    och jag ska förkunna din storhet (ära).

[Den sjätte hebreiska konsonanten är: ו - Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Bokstaven symboliserar något som håller ihop olika delar. Bokstaven har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar bokstaven ofta människan och det mänskliga. I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Det är alltså viktigt att vi människor talar öppet om och berättar för andra om vad Gud gör.]

ז - Zajin

7De ska komma ihåg (sprida ryktet om) din stora överflödande godhet (ryktet sprids likt en fontän som sprutar ut vatten),
    och de ska sjunga högt om din rättfärdighet.

[Den sjunde hebreiska konsonanten är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "komma ihåg" och som betonar att Guds ord sprids snabbt.]

ח - Het

8Herren är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande),
    sen till vrede och visar stor (överflödande) kärlek (lojalitet, är trofast till sina löften).

[Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det två ord som börjar med denna bokstav, nämligen "nådefull" och "kärlek". Att just dessa bokstäver används här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten.]

ט - Tet

9Herren är god mot alla,
    och känner med (har en förälders kärlek till) allt han skapat.

[Den nionde hebreiska konsonanten är: ט - Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker versens budskap om Guds godhet.]

י - Jod

10Allt du skapat (alla dina verk) ska prisa (tacka) dig, Herre,
    och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna dig.

[Den tionde och minsta hebreiska konsonanten är: י - Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft att arbeta. I denna vers börjar orden "prisa", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]

כ - Kaf

11De ska proklamera (tala och visa på) ditt rikes härlighet (ära, tyngd, där det råder en mättad fullständig gudsnärvaro),
    och berätta om din makt (kraft).

[Den elfte hebreiska konsonanten är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "härlighet" med denna bokstav och beskriver hur Guds härlighet, hans närvaro, ges som en fri gåva.]

ל - Lamed

12För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
    och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike).

[Den tolfte, och den högsta, hebreiska konsonanten är: ל - Lamed. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd.]

מ - Mem

13Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),
    och ditt herradöme består från generation till generation.

[Den trettonde hebreiska konsonanten är: מ - Mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]

נ - Nun [Saknas]

[Den fjortonde hebreiska konsonanten är: נ - Nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Den saknas i alla hebreiska handskrifter, men denna återfinns i den grekiska översättningen av GT (LXX) och i dödahavsrullarna (Qumran rullarna). Där står det "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". Vissa översättningar har med denna extra vers andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte inkludera denna vers av följande anledningar:
  • Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.
  • I Qumran rullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten “Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.
  • Enligt judisk tradition tog David inte med Nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven "Nun" representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet "nephalim" som översätts till "jättar" i 1 Mos 6:4. Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden (se 1 Mos 6:9ff).
  • Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. Psalm 25 och 35.
Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven "Nun". Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]

ס - Samek

14Herren upprätthåller (stöder) alla som är på väg att falla,
    och reser upp alla som är nedböjda (tyngda av bördor, oroliga).

[Den femtonde hebreiska konsonanten är: ס - Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet "upprätthåller" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som reser upp och stödjer.]

ע - Ajin

15Allas ögon väntar (söker, ser förväntansfullt) efter dig
    och du ger dem deras mat i rätt tid.

[Den sextonde hebreiska konsonanten är: ע - Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ - Pe

16Du öppnar din hand
    och mättar alla behov hos allt levande.

[Den sjuttonde hebreiska konsonanten är: פ - Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]

צ - Tzade

17Herren är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
    och visar kärlek (är trogen sina löften) i allt han gör.

[Den artonde hebreiska konsonanten är: צ - Tzade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]

ק - Qof

18Herren är nära alla som åkallar honom,
    alla som åkallar honom i sanning (ärligt, uppriktigt).

[Den nittonde hebreiska konsonanten är: ק - Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Symboliserar ofta att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "nära" och "åkallar" som börjar på den bokstaven och förstärker att Gud är nära den som åkallar honom.]

ר - Resh

19Han mättar den längtan som finns hos dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom (Han ger de som troget följer honom vad de begär).
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem. [Den nittonde hebreiska konsonanten är: ר - Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. ???]

ש - Shin

20Herren bevarar alla som älskar honom,
    men de ogudaktiga ska han förgöra.

[Shin: Bild av en stor tuggtand. Kan betyda antingen konsumtion, att något försvinner, men också att tugga och meditera på Guds ord.]

ת - Tav

21Min mun ska tala Herrens lov.
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt.

[Tav: Bild av en punkt, signatur. Som den sista punkten är detta en signatur.]

Psalm 146

146 2

3Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
    eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).
4I samma ögonblick de ger upp andan
    (när anden lämnar kroppen),
    och de [deras kropp] återvänder till jorden,
    då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).

5Salig (lycklig, avundsvärd) är den som har Jakobs Gud som sin hjälpare
    [den som förlitar sig på Guds kraft],
    den som har sitt hopp i Herren, sin Gud.
6Han som format himlar och jord, havet, och allt som finns i dem,
    som alltid är trofast, 7som ger de förtryckta rätt,
    som ger bröd till de hungriga.

Herren befriar de fångna.
8Herren ger syn till de blinda.
Herren reser upp de nedböjda (de som har tappat modet).
Herren älskar de rättfärdiga.
9Herren beskyddar främlingar,
    han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
    men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).

10Herren är konung för evigt, din Gud, o Sion, från generation till generation, halleluja (prisa Herren Jahves namn).

Psalm 147

147Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

Det är gott (välsignat) att lovsjunga vår Gud,
    ja det är ljuvligt och passande (det enda lämpliga)!

2Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) bygger upp Jerusalem igen,
    han samlar det skingrade (deporterade) Israel.
3Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
    och förbinder deras sår.
4Han bestämmer stjärnornas antal,
    han nämner alla vid namn (ger dem egna namn).
5Vår Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) är stor
    och har fruktansvärd kraft,
    det finns ingen begränsning på hans vishet.
6Herren (Jahve) lyfter upp de ödmjuka,
    men tvingar ner de ogudaktiga på marken.

7Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),
    sjung lovsånger ackompanjerade med harpa till vår Gud!
8Som täcker himlen med moln,
    som ger regn åt jorden.
Som gör så att gräset växer på bergen,
     9som blir till föda åt djuren,
    åt korpens ungar som ropar. [Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till fågelungen som får mat.]

10Han har inte sin glädje i [strids-] hästens styrka,
    han blir inte imponerad av en krigares starka ben.
11Herren har sin glädje i dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
    som ivrigt väntar på hans trofasta kärlek.

12Jerusalem, prisa Herren,
    Sion, lova din Gud.
13För han stärker bommarna för dina portar,
    han har välsignat dina barn i dig.
14Han ger fred vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
15Han sänder sitt budskap till jorden,
    hans ord rör sig snabbt. 16 17 18 19 20

Psalm 148

148Halleluja (prisa Herren Jahves namn)!

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 149 2 3 4 5 6 7 8 9

Psalm 150

150 2 3 4 5 6




© 2018 Svenska Kärnbibeln