Om Jobs bok

Jobs bok är ett litterärt poetiskt mästerverk. Den behandlar frågan hur en allsmäktig och god Gud kan tillåta lidande, det s.k. teodicé-problemet. Det är intressant att denna fråga, som människor genom alla tider brottats med, är temat för det som sannolikt är Bibelns äldsta bok! Några nycklelverser för förståelsen är att både författaren själv och Gud säger att Job är en god och hederlig man, se Job 1:1; 1:8. Han är inte syndfri, men gör allt för att leva rätt, se Job 42:6. Gud säger också att vännerna har fel om Job, se Job 42:7. Kapitel 3-37 innehåller alltså innehåll som Gud inte håller med om och vi får vara försiktiga att citera som "Guds ord" i den bemärkelsen. Jobs bok belyser att det finns en andlig verklighet och syften som Job aldrig förstår. Hela boken är skriven som en rättegång. Job kräver att få ställa Gud till svars och vännernas turer med anklagelser, tar fram det värsta från Job som tidvis klagar högljutt på Gud. Det är dock skillnad mellan att anklaga och klaga. Den övervägande delen av Psalmerna är ju klagopsalmer! Själva slutsatsen på Jobs bok är att när väl Gud talar, och relationen med universums skapare är upprättat, behövs inte svar på alla varför.

Det finns även en till dimension i Jobs bok. Job är i sin person en profetia om Kristus som fick lida oskyldigt, se 1 Pet 2:22.


Struktur:
Boken är baserad på dialoger mellan olika parter. Det börjar med en dialog i himlen, fortsätter med en lång utdragen dialog på jorden mellan Job och hans vänner. Boken avslutas med den tredje dialogen som är mellan himmel och jord.
1. Åklagarens två tal, kap 1-2
2. Vännernas tal, kap 3-37
2.1 Rond 1 - Elifas, Bildad och Sofar, kap 3-14
2.2 Rond 2 - Elifas, Bildad och Sofar, kap 15-121
2.3 Rond 3 - Elifas och Bildad, kap 22-31
2.4 Elihus fyra tal, kap 32-37
3. Guds två tal, kap 38-42

Skriven: Någonstans 1500 - 600 f.Kr.

Berör tidsperioden: 2200 - 1400 f.Kr. Beskrivningar av rikedom i boskap och brännoffer i frånvaro av tempel passar in i ett patriarkiskt samhälle på Abrahams tid. Job levde 140 år efter sin prövning, se Job 42:16. Han var troligtvis 70 år när han drabbades, vilket ger en livslängd på lite drygt 200 år. Job kan ha varit samtida med Abrahams far Tera som blev 205 år, se 1 Mos 11:32. Abraham blev 175, se 1 Mos 25:7.

Författare: Okänd, enligt judisk tradition Mose. Andra förslag är Job själv eller Salomo.

Referenser:
Jobs uthållighet refereras till i Jak 5:11.
Han omnämns som exempel på en rättfärdig man tillsammans med Noa och Daniel, se Hes 14:14. Hesekiel verkade vid tiden för Jerusalems förstörelse 587 f.Kr. Eftersom Job är en känd referens då måste boken måste varit skriven tidigare än 600 f.Kr.

Jobs bok

PROLOG

Job och hans familj

1

Job och hans vänner - målning från 1869 av den ryske konstnären Ilya Repin.

En man levde i landet Us [troligtvis öster om Israel, nuvarande norra Jordanien]. Hans namn var Job [hebreiska "Iyov", betyder "var är fadern?" eller "ansatt"]. Han var en god (ren) och hederlig man (hade integritet och ville göra det rätta), som fruktade (vördade) Gud och flydde det onda.

[Orden god och hederlig används genomgående i Bibeln för ärlighet, trohet i äktenskap, att behandla tjänare väl, vara generös mot fattiga och inte tillbe avgudar. Job vidhåller att han inte gjort något fel på dessa områden, se Job 31:1-40. Job var dock inte syndfri i teologisk bemärkelse, i så fall skulle han inte behövt omvända sig, se Job 42:6; Rom 3:23.]

2Job hade
    7 söner och
    3 döttrar.
3Han ägde
    7 000 får,
    3 000 kameler,
    500 oxar och
    500 åsninnor.

Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet.]

4Jobs söner brukade turas om att hålla fester hemma hos varandra på sin dag.

[Meningen är ordagrant "hus - en man - hans dag." Det kan syfta på någon vår- eller hösthögtid med en sju dagar lång fest, en dag hos varje son. Frasen "sin dag" kan också avse deras födelsedagar, lite längre fram förbannar Job just sin födelsedag, se Job 3:1.]

De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem. 5Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och förbannat Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.

Åklagaren inför Guds tron

6[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]

En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve, Guds personliga namn). Åklagaren (hebreiska "ha-Satan", translittererat till Satan) var också med bland dem.

[Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se Job 15:8; Jer 23:18; Ps 89:8. Det hebreiska ordet "ha-Satan" betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket hebreiska prefixet "ha" anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.]

7Herren frågade Åklagaren (Satan): "Varifrån kommer du?"
    Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där och vandrat fram och tillbaka över jorden."

[Svaret är indirekt, ungefär som att säga: "överallt och ingenstans". Satan har vandrat runt och observerat jordens invånare. Jesus kallar djävulen för "denna världens furste", se Joh 14:30. Petrus manar till vaksamhet eftersom djävulen går runt som ett rytande lejon, se 1 Pet 5:8. Paulus beskriver djävulen som "luftens herre", se Ef 2:2.]

8Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet att lyfta fram Job som ett exempel.]
     9Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud? 10Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet. 11Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet."
     12Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], allt han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro).

[Meningen ger intrycket att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se Luk 22:31-32.]

Job prövas

13[Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se 5 Mos 21:17. Job var bland de rikaste i öst, se vers 3, och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.]

[Den första olyckan:]
En dag var Jobs [sju] söner och [tre] döttrar i den äldste broderns hus och åt och drack vin. 14Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sade: "Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten 15attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Saba var ett barnbarn till Abraham, se 1 Mos 25:3] oss och rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: "unga män") med svärd. Jag - den ende överlevande - undkom för att berätta detta för dig."

[Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Tidpunkten verkar vara under senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 500 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av totalt fyra olyckor som drabbar Job. Alla dessa fyra katastrofer inleds och avslutas på samma sätt genom att beskriva budbäraren. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknat av Satan. Syftet är att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]

16[Den andra olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag - den ende överlevande - undkom för att berätta detta för dig."

17[Den tredje olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag - den ende överlevande - undkom för att berätta detta för dig."

18[Den fjärde olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sade: "Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. 19Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag - den ende överlevande - undkom för att berätta detta för dig."

[Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag.]

20När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida sedan för att visa sorg, se Joel 2:13; Jer 7:29; Mik 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud] 21och sade:
"Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),
    och naken kommer jag dö (återvända).
Herren gav [alla ägodelar]
    och Herren tog [bort dem].
Lovat är Herrens namn!"

[Versen har en fin poetisk rhythm där ordet "naken" binder ihop den första delen tillsammans med de två verben som ordagrant är: "kom" och "återvända". Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15), , men viktigt att komma ihåg att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast "gav" och "tog". Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]
22Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i vers 13-19] syndade inte Job och tillät inte sig att anklaga (talade dåraktigt om) Gud. [Ett ovanligt hebreiskt ord används för anklaga. Det betyder osmakligt eller motbjudande, se Job 6:6; Jer 23:13.]

Åklagaren inför Guds tron igen

2[Perspektivet skiftar på nytt från jorden till himlen. Vers 1-3a är nästan identiska med vers 6-8 i kapitel 1. Skillnaden är tillägget och upprepningen "kom och trädde fram inför Herren" i slutet på vers 1. Eftersom samma himmelska domstolsliknande förhandling upprepar sig en andra gång, verkar Bibeln visa på att detta inte är en engångsföreteelse utan något återkommande. I Uppenbarelseboken beskrivs Satan som den som anklagar de troende, se Upp 12:10.]

En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve) [ännu en gång, se Job 1:6]. Åklagaren (hebreiska ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem för att träda fram inför Herren. 2Herren frågade Åklagaren: "Varifrån kommer du?"
    Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Jag har varit här och där, och vandrat fram och tillbaka över jorden."
     3Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och Gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
     4Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Skinn för skinn. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv [sitt eget skinn].

[Det är inte helt klart vad ordspråket "skinn för skinn" eller "hud för hud", som det också kan översättas, betyder. En vanlig judisk förklaring tar ett exempel från hur vi värderar våra olika kroppsdelar. Vid fara sträcker vi instinktivt upp vår arm för att skydda ansiktet mot ett slag. Vi är alltså villiga att offra huden på vår arm för att skydda huden på huvudet. Uttrycket liknar också "öga för öga, tand för tand" som handlar om att göra en rättvis juridisk bedömning i en rättegång, där straffet ska motsvara skadan som orsakats, se 2 Mos 21:24. Den andra delen av versen "allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv" är tydlig med att det har att göra med värdering mellan ägodelar och livet. När en rånare säger "pengarna eller livet" är inte valet svårt. Satans antagande är att Job villigt ger bort sin rikedom för att rädda livhanken. Så länge Job är frisk kommer han inte förbanna Gud, men förlorar han hälsan kommer han att häda Gud.]

5

Den som lider av elefantiasis får elefantliknande ben.

Men räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se Ords 14:30]. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet." [Identisk med vers 1:11 förutom "ben och kött".]
     6Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], han är i din hand, men du måste bevara (beskydda) hans liv." 7Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan - hela kroppen). 8Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.]

[Vers sju har "sår" i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans vänner inte kände igen honom, se Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se Job 19:17, 20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se Job 7:5; 16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se Job 7:4, 14. En diagnos som stämmer med de symptom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullar och får elefantliknande mörk hud.]

9Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? Förbanna Gud och dö (fall ned död)!"

[Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött, en sorg bara en kvinna kan förstå. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]

10Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
    utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?"

[De hebreiska orden gott - "tov" och ont - "ra", handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se Ps 14:1. Se även Ps 74:18, 22. Notera att Job inte anklagar sin fru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst Jes 45:9 och 2 Kor 4:17.]
Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifas ["min Gud är guld"] från Teman [stad i Edom sydöst om Döda Havet] och
Bildad från Shua [okänt namn och plats] och
Sofar från Naama [okänd plats, betyder dock "vacker"].

[Detta var tre av Jobs vänner. Den äldste och mest framträdande nämns först. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Det finns troligtvis ingen symbolik i deras namn och platser som är nödvändigt för att studera och förstå Jobs bok.]
12Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg]. 13Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

[Vännerna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Anledningen är just att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]

Första omgången

Jobs första tal

3[Fler bibliska personer har förbannat sin födelsedag, se Jer 20:14.]

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2Han sade: 3 4 5 6 7 8 9 10

11[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dödfödd.]

Varför …12Varför fanns det [en faders] knä som tog emot mig,
    och [en moders] bröst som gav mig di. 13 14 15 16Varför …17 18 19 20Varför …21 22

23[Då Jobs önskan att utplåna sin födelse inte infriats önskar han nu sig döden som en vuxen.]

Varför …24 25 26

Elifas första tal

4[Efter en veckas tystnad tar nu Jobs vänner till orda. Elifas teologi är att Gud straffar ondska omedelbart. Lider någon så beror det på att det finns synd i den personens liv. Gud gör inga misstag. Eftersom Job nu har blivit straffad, så måste han ha förtjänat det. Elifas uppmanar Job att ödmjuka sig och bekänna sin hemliga synd. Samma tankesätt finns även i vår tid. Uttryck som "ingen rök utan eld" eller "synden straffar sig själv" bygger på samma teologi. I vännernas teologi finns även inslag av monism. Det innebär att man tror att det bara finns en makt där allt gott och ont kommer från Gud, se Job 4:18. Tendenser till detta synsätt anas även hos Job själv, se Job 2:10. Job och hans vänner känner inte till dialogen i de första två kapitlen mellan Gud och Satan. Jesus är också tydlig med att det finns en fiende, se Matt 13:38.]

... 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 5 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

Jobs svar

62 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 7 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Bildads första tal

82 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Jobs svar

92 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 10 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Sofars första tal

112 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Jobs svar

122 3 4 5 6

7[Job fortsätter att svara den tredje "vännen" Sofa, som ifrågasatt om inte Job ändå har någon hemlig synd som har orsakat den olycka som drabbat honom.]

[Job svarar Sofa:]
Fråga djuren - de ska undervisa dig,
    fråga fåglarna under himlen - de ska berätta för dig.
8Tala till jorden - den ska undervisa dig,
    fiskarna i havet - de ska förklara för dig.

[Vilken sanning är det som hela naturen kan vittna om? Jo, sjukdom och olycka kan drabba även goda. Jobs vänners teologi var att lycka och materiellt överflöd automatiskt var ett tecken på Guds välsignelse, medan sjukdom och fattigdom var Guds straff.]

9Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
    att det är Herrens (Jahves) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]?
[Detta är enda gången i dialogen med Jobs vänner, kap 3-37, som Herrens namn, Jahve, används. Det är Guds personliga namn som betecknar hans närvaro.]
10I hans hand är allt levandes själ
    och alla mänskliga varelsers anda (människans ande).

11Är det inte örats uppgift att pröva orden,
    på samma sätt som munnen prövar matens smak?
[På ett ögonblick känner man skillnad mellan sött och surt, på samma sätt kan man på en gång skilja mellan dåraktigt och vist tal, mellan mänsklig vishet och Guds vishet.]
12Finns vishet [bara] hos de gamla?
Finns förstånd [bara] hos dem som lever ett långt liv?

[Ordagrant "bland de gamla - vishet, långt liv - förstånd." Det kan vara ett påstående eller en fråga. Utifrån sammanhanget verkar det som Job ifrågasätter sina vänners påstående, se 15:10, för att sedan gå vidare med att det är bara Gud som har all vishet och kunskap.]

13Hos Gud [och bara hos honom] finns [fullkomlig] vishet och makt (styrka),
    hos honom finns råd och förstånd (insikt). 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 13 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 14 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

13[Job frågar Gud:] "Om du ändå ville gömma mig i graven (Sheol, dödsriket) och hålla mig dold tills din vrede passerat, sätta en tidsgräns men kom ihåg mig sedan (rädda mig).
     14När en människa dör, finns det då liv efter döden? I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer). 15Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, Joh 5:28] - och jag skulle svara dig. Du har en stark längtan (passion) att få se dina händers verk (din skapelse, människan) igen." 16 17 18 19 20 21 22

Andra omgången

Elifas andra tal

152 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35

Jobs svar

16Då tog Job till orda och svarad: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 17 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15Var är då mitt hopp?
    Mitt hopp [det jag hoppas få se], vem får se det [gå i uppfyllelse]?
16Ska de [mina förhoppningar] gå ner till bommarna för dödsrikets portar?
    Ska vi [mitt hopp och jag] sjunka ned tillsammans i stoftet?

Bildads andra tal

182 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Jobs svar

19Då tog Job till orda och svarad: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Sofars andra tal

202 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Jobs svar

21Då tog Job till orda och svarade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

Tredje omgången

Elifas tredje tal

222 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

Jobs svar

23Då tog Job till orda och svarade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 24 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

Bildads tredje tal

25Då tog Bildad från Sua till orda och svarade: 2 3 4 5 6

Jobs svar

26Då tog Job till orda och svarade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Jobs avslutande tal

27Då tog Job till orda och svarade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 28 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 30 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 31 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 32 2 3 4 5

Elihus tal till de tre vännerna

67 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Elihus tal till Job

33Elihu tog till orda och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Elihus andra tal till de tre vännerna

34Elihu tog till orda och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37

Eliohus andra tal till Job

35Elihu tog till orda och sade: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 36 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 37 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

Herrens första svar till Job

38[För första gången i hela Jobs bok talar Gud till Job. Det har varit 37 kapitel av tystnad från Guds sida där Job har begärt att få ett svar, det senaste var i Job 31:35 där Job sade "Låt nu den Väldige svara mig!" Ända sedan kapitel 5 har Jobs vänner försökt föra Guds talan, men misslyckats. Det hebreiska ordet för storm är ett annat hebreiskt ord än det för "stark storm" i Job 1:19 som orsakade Job och hans hustrus förlust av sina tio barn. Ordvalet ger ändå en koppling till att det är i stormen som människan förstår vem Gud är.]

Herren svarade Job från stormvinden och sade: 2"Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften) med sina okunniga ord? 3Var en man, gör dig nu redo [för en svår uppgift som väntar]. Jag ska fråga dig och du ska svara mig."

[Att "omgjorda sina länder" beskriver hur någon tar sömmen av en lång klädnad och fäster den i bältet så att benen får en friare rörelse. Det finns flera exempel i Bibeln där det används för om att göra sig redo för en arbete, en svår uppgift, strid eller löpning, se Jer 1:17; Jes 5:27; 1 Kung 18:46. Nu följer en serie frågor som följer skapelseordningen i Första Mosebok. Det är två huvudområden - skapelsen och vilda djur. Först kommer några frågor på åtta områden i skapelsen som berör kosmologi, oceanologi, metrologi och astronomi. Sedan kommer några frågor gällande åtta vilda djur - lejon, stengetter, vildåsnor osv. Det finns inslag av humor och ironi när Gud visar på Jobs okunskap. I de två svaren som Gud ger i kapitel 38-41 ingår troligtvis sammanlagt 77 stycken frågor. Antalet beror dock lite på hur meningarna delas upp. I Kärnbibelns översättning är det 49 frågor i första svaret och 28 i det andra.]

1) Skapelsen

4"Var var du när jag lade jordens grund?
    Berätta, om du vet så mycket (har så stor insikt).
5Vem har dimensionerat jorden (bestämt dess mått)?
    Det vet du nog!
Vem spände mätsnöret över den?
6Var ställdes jordens pelare (var fick de sjunka in och fastna)?
Vem lade ut jordens hörnsten,
     7medan morgonstjärnorna [symboliskt för änglarna eller hela skapelsen] sjöng (entusiastiskt) tillsammans,
    och alla Guds söner [alla änglar, se Job 1:6; 2:1] ropade i glädje?

2) Havet

8Vem begränsade havet med portar,
    när det bröt fram från moderlivet,
9när jag klädde det med moln,
    och lindade in det i dimband,
10när jag utstakade dess gräns,
    och stängde det med portar och bommar,
11när jag sade: 'Hit men inte längre får du komma,
    här ska dina stolta vågor stanna'?

3) Soluppgången

12Har du någon gång i ditt liv befallt morgonen att komma,
    eller informerat var morgonen ska gry,
     13för att den ska gripa tag i jordens hörn [horisonten],
    och skaka bort de onda därifrån?

[En poetisk bild där mörkret liknas vid ett skynke som täckt jorden som lyfts bort. Ljuset avslöjar mörkret, se Ef 5:10-13.]

14Vid gryningen ändras jordens skepnad som leran formas av ett sigill [jordens konturer träder fram],
    den [berg och dalar] framträder som en [färgrik] högtidsdräkt.
15De ogudaktiga berövas sitt ljus [som är mörker],
    den arm som lyfts upp [för mord och annan brottslighet] bryts sönder.

4) Djupen

16Har du stigit ner till havets källor
    eller vandrat på djupets botten?
17Har dödens (dödsrikets) portar öppnats (avslöjats) för dig,
    har du sett det portarna till det djupaste mörker (dödskuggans portar)? [Job 10:21, Job 26:6]
18Förstår du hur stor jorden är? [Vilket Gud gör, se Job 28:24]

Berätta [för mig], om du nu vet så mycket (har så stor insikt).

5) Ljus och mörker

19[Genom att personifiera ljus och mörker frågar nu Gud var de bor. Den verkliga frågan som ställs kan vara - var är himlen och var är dödsriket? Oavsett om det är bokstavligt eller bildligt så vet Job inte svaret. Första versen är både en merismos - kontrast mellan ljus och mörker - och en kiasm.]

Var går (vilken riktning har) vägen till
    ljusets boplats,
    och mörkret,
var har det sin boning?

20Kan du kan föra dem [ljuset eller mörker] till dess gräns
    Vet du stigarna till deras boning (hus)?

21Du vet det, du var ju född då, du som levt så länge (dina dagars tal är ju stort)!

[Utifrån Job 42:16 var Job troligtvis i 70-årsåldern. Även om han var bland de äldre i sin generation så går det inte att jämföra med Guds tid. Job var många generationer från den första människan, se Job 15:7. Det går inte att undgå Guds ironiska ton i detta uttalande.]

6) Väder

22Har du stigit in i snöns förråd?
Har du sett haglets [vapen-]förråd,
     23som jag sparar till nödens tid,
    till krigets och drabbningens dag?

24Var (längs vilken väg) delar sig ljuset [så det sprids över hela jorden],
    och var skingras östanvinden (kastas vinden ut) som blåser över jorden?
25Vem hugger ut kanaler för regnflödet [har skapat vädermönster],
    och ger åskvädret sin bana,
26så det regnar
    på platser där ingen människa bor,
        och över öknar, där ingen människa finns,
27för att mätta öde trakter,
    och få gräset att spira?

28Har regnet någon far?
Vem har fött daggens droppar?
29Vem är isens moder?
Vem har fött frosten från skyn,
     30när vattnen döljs [sjöar och källor fryser] och blir [hårda] som sten,
    när ytan på djupen fångas [stelnar till is].

7) Stjärnorna

31Kan du knyta samman Plejaderna [stjärnhopen som också kallas Sjustjärnorna],
    eller lossa Orions bälte?
32Låter du stjärnkonstellationerna [hebreiska Mazzeroth, kanske en speciell grupp stjärnor] gå upp i rätt tid,
    leder du björnen [Stora Björn] och hennes ungar?
33Känner du himlens lagar,
    kan du inrätta dem (göra så de gäller) på jorden?

[De himmelska lagarna kan syfta på Guds moraliska lagar, men troligare är att det har att göra med de fysiska lagar som styr himlakropparnas rörelser och årstidernas växlingar på jorden, se 1 Mos 8:22. Plejaderna är förknippad med våren och Orion med vintern.]

8) Molnen

34Kan du ropa [ge en order] till molnen,
    så att en flod av vatten täcker dig?
35Kan du skicka efter blixtar,
    som svarar dig: "Här är vi"?
36Vem har lagt vishet i det stängda [inre, fördolda, kan syfta på molnen],
    och vem gav förstånd åt fenomenen [molnformationerna].
[Versen är svår att översätta eftersom de två huvudorden är ovanliga. Ordet för "inre" används bara här och i Ps 51:8 och har betydelsen att täcka över och dölja. Det hebreiska ordet som här översatts "fenomenen" är "sekviy" och används bara här. Ordets rot betyder "att beskåda, att se", därav översättningen fenomen. Andra tolkningar av dessa två ord är sinne och hjärta, men det går emot sammanhanget som handlar om naturen. En annan friare tolkning är att det syftar på två fåglar, Ibis och tuppen, som båda associerades till vishet. Ett argument är att det kan vara en introduktion till djuren som beskrivs i nästa stora stycke, se Job 38:39-40:30. Utifrån sammanhanget är troligen den bästa kommentaren en liknande passage ur Elihus tal från förra kapitlet där just molnen beskrivs, se Job 37:10-12.]
37Vem har vishet att räkna molnen?
Vem kan tömma himlens vattenbehållare (skinnsäckar),
     38när jorden börjar bli hård [av solens hetta]
    och klumpar sig?

[Från och med slutet på kapitel 38 fram till och med kapitel 41 skiljer versindelningen mellan svenska och engelska Biblar. Det är dock samma innehåll, bara olika versnummer. Annledningen är bl.a. att den hebreiska masoretiska texten är 3 verser längre i kapitel 38, medan svenska biblar börjar ett nytt kapitel redan här. I kapitel 39 är det i stället de svenska biblarna som följer den masoriska indelningen och fortsätter längre än de engelska, vilket gör att alla verser förskjuts i kapitel 40 och 41 för att åter bli samma i kapitel 42 igen. Rubrikerna nedan sammanfattar den inneboende huvudfrågan i varje sektion.]

1) Förser du lejonen och korparna med mat?

39Är det du som jagar byte för lejonhonan,
    och stillar de unga lejonens hunger [Ps 104:21],
2när de kurar i sina hålor,
    eller ligger på lur i snåret?

3Vem är det som förser korpen med mat,
    när hans ungar ropar till Gud
    och stapplar runt utan föda?

[Psalmisten och Jesus refererar också till hur Gud föder korparna, se Ps 147:9; Luk 12:24]

2) Har du sett en stenget föda?

4Vet du tidpunkten när stenbockarna (stengetterna) ska föda?
Vakar du över de vilda hindarna när de kalvar?
5Räknar du månaderna de går dräktiga?
Vet du tiden när de ska föda?

[Båda termerna "stengetter" och "hindar" syftar troligen på samma art där det andra ordet är det mer generella för gethonorna. Stengeten, eller Cabra Ibex som är artens latinska namn, är dräktig i 5-6 månader och föder sina ungar i mars. Nu följer en kommentar till dessa fyra frågor där livscykeln fullbordas när ungarna lämnar sina föräldrar.]

6De böjer sig ner,
    föder sina ungar och
    blir hastigt av med sin födslovånda.
7Deras ungar blir starka (lägger på sig),
    växer upp i ökenmarken (i det vilda)
    och ger sig i väg och återvänder inte [till sina föräldrar].

3) Vem gav vildåsnan sin frihet?

8Vem har gett vildåsnan sin frihet,
    vem lossade hennes band?

9Jag gav henne öknen [den torra stäppen] som hem,
    och saltöknen till sin boning. 10Hon ler åt stadens buller,
    hon hör ingen pådrivares rop.
11Hon spanar upp mot bergskullarna efter bete,
    hon letar efter allt som är grönt [i dessa karga regioner].

4) Kan du tämja vildoxen?

12Skulle vildoxen (buffeln) vilja bli din tjänare?
Stannar han [villigt kvar] intill stallet (vid krubban) över natten?
13Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm,
    så den plöjer dina dalar [där den bördiga marken är i Mellanöstern]
    och följer efter dig?
14Kan du lita på honom, hans styrka är ju stor?
    Kan du överlämna arbetet åt honom?
15Vågar du anförtro honom att föra hem din säd,
    och samla den vid tröskplatsen?

5) Varför är strutsen snabb men utan vishet?

16

Strutshonan (skrikfågeln) flaxar glatt (stolt) med sina vingar,
    men visar hennes vingar och fjädrar storkens ömhet [mot sin avkomma]?

[De tre sista orden i meningen är i hebreiskan - vingspets, stork, fjäder. Det hebreiska ordet för stork är samma ord som för kärlek "khasidah". Poängen är att strutsen saknar föräldrainstinkt, medan storken karaktäriseras av det och är en symbol för en förälders omtanke och beskydd. Båda fåglarna benämns med deras beskrivande poetiska namn i stället för deras vanliga artnamn. Strutsen är känd för sitt dåliga föräldraskap, se Klag 4:3.]

17

Flera honor lägger ägg i samma strutsbo, den dominanta honan petar ut de andras ägg.

©David Bygott

Hon lämnar ju sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden.
18Hon glömmer (tänker inte på) att en fot kan krossa dem,
    att något djur kan råka trampa på det.
19Hon är hård (grym) mot sina barn,
    som om det inte vore hennes egna.
Att hennes möda kan bli förgäves
    bekymrar henne inte det minsta,
20för Gud har gjort så hon glömmer (låtit henne vara underprivilegierad vad det gäller) vishet,
    och inte gett henne förstånd (intelligens).
21Men när hon reser på sig [för att springa],
    då ler hon både åt häst och ryttare!

[Strutsen kan inte flyga men springer desto snabbare, upp till 70 km/h. Det är den största nu levande fågeln med en vikt på 100-150 kg, men har en ytterst liten hjärna på bara 40 gram som är mindre än dess öga. Strutshonan lägger ägg i ett bo på marken som hanen har förberett. Flera honor använder samma bo och den sista honan, som ofta är den dominanta, rullar bort tidigare ägg från boet. Både honan och hanen turas om att ruva äggen, men bryr sig inte om äggen vid sidan om. De lämnar ofta boet och är oförsiktiga. Det är inte ovanligt att även de ägg som ruvas skadas och går sönder. När äggen är kläckta är det hanen som tar hand om ungarna. Bara 15% av ungarna överlever till vuxen ålder. Strutsen lever 80 år.]

6) Har du gett hästen dess styrka?

22Har du gett hästen dess styrka?
Har du klätt hans hals med en fladdrande man?

[Hebreiska ordet för "fladdrande man" är "ra-ma" och används bara här i hela Bibeln. Grundordet är "ra-am" - åska och att skaka. Ordet beskriver troligen hur hästens hals skakar och manen fladdrar när hästen rusar fram.]

23Är det du som lärt honom hoppa som gräshoppan [när han galopperar fram som en svärm gräshoppor]?
Hans stolta frustande väcker förfäran.
24De [stridshästarna] skrapar [rastlöst, ivrigt] med hovarna i dalen
    [där arméerna drabbade samman i strid],
    och gläder sig i sin styrka och rusar fram mot väpnade skaror.
25Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,
    han ryggar inte tillbaka för svärd.
26Runt honom rasslar det av koger,
    det blixtrar (flammar) av spjut och lansar
27I upphetsning och otålighet intar han marken,
    han kan inte stå still när basunen har ljudit.
28För varje basunstöt frustar han högt (hebreiska ordet "he-ah" som imiterar hästens frustande och gnäggande ljud),
    redan på avstånd vädrar han strid, härförarnas kommandorop (åskdån) och härskri.

[Härförarnas rop, hebreiska "ra-am", ramar in stycket med inledningen som beskrev hästens "fladdrande man", hebreiska "ra-ma" i vers 22.]

7) Har du lärt falken att navigera?

29Är det din vishet som får falken att flyga
    och med utbredda vingar styra mot söder?

[På samma sätt som det svenska ordet falk innefattar olika arter gör också det hebreiska det. Troligtvis är det rödfalken som det syftas på här. Det är en mindre falk som häckar i Mellanöstern men tillbringar vintern i Afrika söder om Sahara. Exakt hur fåglarna orienterar sig är ännu inte helt klarlagt, men man vet att fåglar använder sig av flera metoder som jordens magnetfält, stjärnbilder, solen och månen, polariserat ljus och visuellt minne av geografiska kännemärken som exempelvis kustlinjer.]

8) Svävar örnen på din befallning?

30Är det på din befallning som örnen svävar högt i skyn,
    och bygger sitt näste så högt?

31På klippan har han sitt tillhåll där han spenderar natten,
    klippans topp (ordagrant "tand") är hans fästning (hebreiska "mesuda", vilket också är namnet på Herodes fästning vid Döda havet, "Masada").
32Därifrån spanar han efter föda,
    han upptäcker det på långt avstånd.
33Hans ungar festar på blod (sliter stycken).
Där kadavret är, där finner man honom.

[De sista tre verserna börjar att beskriva örnens höga position på klippan, hur den spanar efter bytet till hur den föder sina ungar. Både höken och örnen jagar och äter kadaver, vilket är vad sista ordspråket beskriver. Jesus använder det uttrycket att där kadavret är där hittar man örnen, se Matt 24:28; Luk 17:37. Temat med hur fåglar jagar byte ramar in den del av Guds svar som började med frågan "Är det du som jagar byte för lejonhonan", se Job 39:1. Det är intressant att Jesus citerar både från början - hur Gud föder korpen, se vers 3 - och slutet av detta stycke - hur Gud föder örnen!]

Avslutande fråga

34Herren svarade Job och sade:

35Ska du den som tvistar med den Väldige (Allsmäktige, hebreiska "Shaddai") tillrättavisa honom?
    Låt den som anklagar honom svara på detta.

Job svarar Herren

36[Jobs svar till Gud har en helt annan ton än föregående tal. Han är mycket mer ödmjuk och de stora orden hur han skulle agera inför Gud släpper han, se Job 23:3-7.]

Job svarade Herren och sade:

37Se (så är det verkligen), jag är inte värdig (jag är liten),
    jag kan inte svara så jag lägger min hand på munnen [indikerar att han inte ska prata mer].
38En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
    jag talade två gånger, men jag gör det inte igen.

[Guds svar inleddes med frågor som rörde allt från hur universum skapades, vatten och regn, djurens konung och sist luftens konung. Vad kan Job ge för svar på detta? Intressant är att trots all vetenskap och forskning är de bakomliggande mekanismerna till de flesta av dessa frågor ännu obesvarade. Vad kan någon svara på dessa frågor?]

Herrens andra svar till Job

40

Gud utmanar Job att styra universum med rättvisa. Innan Job kan kritisera Gud för hur han sköter sitt arbete måste Job visa att han skulle göra ett bättre jobb själv!

Herren svarade Job från stormvinden och sade: 2"Var en man, gör dig nu redo (ordagrant 'omgjorda dina länder', dvs. knyt upp klädnaden). Jag ska fråga dig och du ska svara mig. [Samma uttryck som i Job 38:3.]

3Tänker du annullera (upphäva) min rättvisa? [Är jag orättvis?]
Dömer du mig skyldig
    för att själv stå rättfärdig?

4Har du en arm [är du lika stark] som Gud,
    och dundrar din röst som hans?
5[Nu följer fyra verser med imperativ. Job hade klagat på att Gud inte såg kriminaliteten på jorden och inte gjorde något åt det, se Job 12:6; 24:1-12. Nu frågar Gud i vers 6-8 om Job kan med en blick ödmjuka alla högmodiga.]

Pryd dig då med höghet och dignitet.
Klä dig i majestät (storhet) och prakt.
6Släpp loss (kasta ut, ge fritt utflöde för) din vrede [över all orättfärdighet på jorden].
Med en blick ödmjuka allt högt (alla högmodiga).
7Med en blick kuva (trycka ned) allt högt (alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.
8Göm [begrav] dem i marken.
Bind (fängsla) deras ansikte i mörkret (det dolda).
9Då ska jag prisa dig [tillkännage att du har rätt],
    eftersom din högra hand kan [du kan i egen kraft] rädda (frälsa) dig.

[Stycket ramas in med uttrycket "arm" och "hand" som står för styrka och kraft, se vers 4 och 9. Ingen människa kan frälsa sig själv, se Apg 4:12; 1 Tim 2:5-6.]

Behemot - vilddjuret på land

10

Elefanten är det största däggdjuret på land med en vikt mellan 2-6 ton.

Se Behemot (det stora djuret) som jag har skapat liksom dig.

[Hebreiska "behemot" är pluralformen av "behemah", som är ett generellt ord för djur. Eftersom resten av verben här i vers 15 och vidare är i singular, används pluralformen för att förstärka att det är ett majestätiskt djur - det stora djuret! Utifrån beskrivningen verkar det vara ett stort gräsätande djur. Av nu levande djur liknar det mest en elefant som är det största landlevande däggdjuret. Flodhästen har också nämnts som kandidat. Det skulle också kunna beskriva en sauropod - en fyrbent växtätande dinosaurie.
    Inom judisk mytologi är Behemot det stora landodjuret och Leviatan sjöodjuret. I en rabbinsk legend möts dessa två i en strid i sista tiden, något som kan anspelas på i Uppenbarelseboken 12 där ett land- och sjöodjur beskrivs.]


Han lever av gräs som en oxe.
11Se vilken styrka den har i sina höfter,
    och kraften i dess bukmuskler!
12Han har sin glädje i (är förtjust i, svänger, höjer) sin svans som ett cederträd,
    hans senor i låren är sammanvävda [tvinnade, som ett rep].

[Ordet "har sin glädje i", hebreiska "hapes", betyder att vara förtjust i någon. Det är det känslomässigt mest laddade hebreiska ordet som uttrycker behag, se 1 Mos 34:19; Est 2:14; 1 Sam 18:22. Den grekiska översättningen översätter med "reser upp". Anledningen kan vara att liknande ord på arabiskan beskriver rörelse och sänka ned. Svansen liknas vid ett libanesiskt cederträd. Trädet tillhör tallsläktet och används ofta i Bibeln som en bild på styrka och långt liv, se Jes 2:13; Ps 92:13. Användningen här är inte självklar, men versen verkar beskriva hur Behemot gör någonting med sin svans som den uppskattar och har behag i, på samma sätt som cederträdet är stolt, starkt och stort.]

13

Flera av beskrivningarna av Behemot (det stora djuret) passar in på en dinosaurie.

Hans benpipor är som kopparrör,
    benen liknar järnstänger.
14Han rankas som det största (första) av Guds vägar (skapelse),
    den som gjort honom har gett honom hans svärd.

[Versen kan betyda att Behemot är det första eller största djuret. Kan vara en referens till 1 Mos 1:24 där just boskapen, hebreiska "behemah", är den första gruppen av djur som nämns. Sista delen av versen är svåröversatt. De tre hebreiska orden är ordagrant "Den som format honom - närma sig - hans svärd". Två huvudtolkningar finns. Den första är mer bildlig att det bara är Gud som kan dra sitt svärd mot honom. Det harmonierar med den retoriska frågan i vers 19: "Vem kan fånga honom?" Den andra tolkningen är Behemot har fått ett svärd av Gud. Svärd är i singular och beskriver något som kanske liknar en noshörnings horn eller en kraftig svans. I vers 12 liknas svansen vid ett cederträ och bensenor i låren beskrivs som flätade. Den strukturen är typisk för dinosaurier där senorna hjälpte till att hålla svansen rakt ut.]

15Bergen [vegetationen i dalgångarna] ger den mat,
    där leker alla de vilda djuren [kring den utan att vara rädda att bli attackerade].
16Under lotusväxterna (lotusträden eller lotusblommorna) ligger han,
    skyddad av rör och vass.
17Lotusväxterna ger honom skugga (skydd),
    pilträden vid floden omger honom.

[Det hebreiska ordet som översatts lotusväxterna är "tzeelim". Ordet används bara i dessa två verser i hela Bibeln och är inte helt definierat. Grundordet betyder "smal" och kan syfta på ett lotusträd. Dessa träd, eller snarare taggiga buskar, blir 2-5 meter höga och växer i torra områden. Eftersom sammanhanget snarare beskriver våtmark kring en flod, verkar det syfta på en vattenväxt, kanske någon lotusblomma från näckrossläktet. Ordet skugga kan också betyda skydd och beskriver då hur den stora Behemot kan gömma sig i vattnet kring näckrosor med långa smala stjälkar.]

18Se, även om floden svämmar över är han inte orolig,
    han är trygg även om Jordan[-floden] forsar fram mot hans gap.
19Kan någon fånga honom när han är på sin vakt,
    eller sätta en snara i hans nos?

[Första delen av meningen har bara två ord - ögon fånga. Det kan översättas att ingen kan fånga den, eller mer bokstavligt att man inte kan skada dess öga.]

Leviatan - vilddjuret i havet

20

I alla kulturer finns krokodilliknande sjöodjur nämnda. Bilden är från ingången till ett asiatiskt tempel.

[Det andra stora djuret som beskrivs är Leviatan. Grundordet betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag. Leviatan har nämnts i förbigående tidigare i Jobs bok, se Job 3:8. Bland de arter som finns i dag har den mest likheter med en krokodil, men kan också beskriva en nu utdöd art av en dinosaurie. Det är också värt att notera att i de flesta kulturer finns legender med eldsprutande drakar, beskrivningen här i Job passar in på ett sådant odjur.
    I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet, se Jes 27:1. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se Ps 74:14; 104:26. I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen - satan, se Upp 12:3, 13:1-2.
    Beskrivningen av Leviatan här i Job verkar ge en dubbel bild. Det går att se det som Satan som var synlig i de två första kapitlen, på nytt visar sig här i bokens sista kapitel i form av ett odjur. Beskrivningarna i detta kapitel har ofta flera bottnar. Samtidigt som berättelsen redogör för ett verkligt djurs egenskaper beskrivs också ondskan och Satan. I den sista meningen beskrivs Leviatan som någon som är stolt och en prins över den här världen, en bild som även NT använder om djävulen, se Job 41:25; Ef 2:1-2; 1 Joh 5:19.]


Kan du fängsla (dra upp) Leviatan med krok,
    och binda hans tunga [och käkar].
21Kan du föra in ett rep (sävstrå) i hans nos,
    eller genomborra käftarna med en hake (törne)?

22[Om du fångar den?]
Skulle den komma med många böner,
    eller tala (vädja) till dig med mjuka ord?
23Skulle den skriva ett kontrakt,
    så den blev din slav för alltid?
24Kan du leka med honom som med en fågel [tämja den till att bli ett husdjur],
    och hålla honom i band åt dina tjänsteflickor (pigor)?
25Brukar fiskarlag förhandla om uppdelningen,
    och upphandlare köpslå om den?
26Kan du fylla hans hud med harpuner
    och hans huvud med fiskspjut?
27Ger du dig på den (lägger din hand)
    blir det en strid du sent glömmer,
    och aldrig gör om [om du ens överlever]!
28Se, [den som tror sig kunna attackera Leviatan] hans hopp blir om intet,
    gör inte blotta åsynen att han fälls till marken [i skräck]?
41Ingen är så dumdristig (grym mot sig själv) att han retar upp den [Leviatan].

[Om människan inte kan bemästra Leviatan, hur kan hon tro att hon skulle kunna kontrollera Gud, skaparen av detta djur?]
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2Vem har gett mig något som jag skulle betala tillbaka?
Allt under himlen tillhör mig!
3

Rekonstruktion av en spinosaurus i simmande position. Denna 15 meter långa dinosaurie hade ryggfenor och jagade både på land i vatten.

©Wikimedia Kumiko

[Efter avbrottet i vers 1-2 med huvudpunkten varför Leviatan nämns, återgår nu berättelsen till att beskriva djurets storlek och styrka:]

Jag vill inte hålla tyst om hans ben,
    hans styrka (sätt)
    och hans välskapta form (struktur).

4Vem kan klä av honom hans yttermantel (yttre eller främre pansar)?
Vem vågar sig nära hans dubbla betsel [rader med tänder, käkar, bröstpansar]?
5Vem kan öppna portarna till hans gap [ordagrant "ansiktes dörrar"]?
    Fylld med skräckinjagande tänder runt alla sidor!

6[Tre verser beskriver nu Leviatans tjocka hud:]
Den har rader med sköldar (fjäll) som är hans stolthet (på hans rygg) [Hebreiskan har "stolt", medan grekiska översättningen LXX har "rygg". Rygg passar bättre passar in på en ren fysisk beskrivning av Leviatan som ett djur, medan stolthet ger fler undertoner av hans attityd.],
    tätt sammanslutna och förseglade (som sigill).
7Den ena tätt mot den andra,
    ingen luft kan tränga in mellan dem.
8De håller ihop med varandra [ordagrant "som en man med sin bror"],
    de hakar i varandra och är oskiljaktiga.

9

Bombarderbaggen har en finurlig försvarsmekanism där den kan spruta giftig brännande het ånga på sina angripare.

[Fyra verser beskriver nu röken från Leviatans nos och gap:]
När han fnyser (nyser, frustar, blåser ut) strålar (blixtrar) det ut ljus,
    hans ögon är [röda, kikar fram genom en smal springa] som morgonsolens strålar.
10Ur hans gap kommer eldslågor,
    gnistor av eld bryter fram.
11Ur hans näsborrar stiger rök,
    som från en kokande gryta på [en eld med] sävstrå [som bolmar och ryker kraftigt].
12Hans andedräkt kan antända kol,
    lågor går ut ur hans gap.

[Exakt vad som beskrivs här är inte helt klart. Det finns flera exempel på märkliga fenomen i djurvärlden. Elektriska ålar kan alstra spänningar upp på 900 volt. Eldflugor och lysmaskar utstrålar ljus. Bombarderbaggen är en i dag levande art som faktiskt sprutar eld. I bakdelen har den lilla skalbaggen två kammare. Vid fara tömmer den ut vätskan från den inre kammaren i den yttre. En kemisk reaktion mellan ämnena skapar en kraftig värmeutveckling som skjuter ut den nära 100 gradiga giftiga blandningen mot angriparen. Leviatan kan ha haft någon sådan typ av mekanism, eller så är det en mer poetisk förklaring där vattenånga beskrivs att se ut som eld. Leviatan rörde sig i vatten, se vers 22, 23. Om djuret sprutade vattenånga genom näsborrarna och öppnade sitt röda gap och fladdrade med sin röda tunga skulle det kunna beskrivas som rök och eld.]

13På hans nacke bor styrkan,
    skräcken (fruktan, förfäran) dansar framför honom.
14Hans hudveck (överhäng) sitter fast mot varandra,
    som gjutna på honom, orubbliga.
15Hans hjärta är hårt som sten [han är grym],
    [orubblig] som den understa kvarnstenen.
16När han reser sig [för att attackera eller försvara sig] bävar gudarna (de mäktiga),
    brutna (krossade) retirerar de.

[Versen är svåröversatt. Den första delen har hebreiska "el-im", gudar i plural. Det kan vara en anspelning på det mytologiska havsodjuret som strider mot olika gudar. Syftar Leviatan på Satan, kan det vara striden mellan Guds och Satans änglar som beskrivs, se Upp 12:7-9. Är Leviatan bara ett djur måste "gudar" översättas till "de mäktiga" och syftar då på stridshjältar som försöker angripa odjuret. Den andra delen är också svårtolkad. Den består i hebreiskan av två ord "seber" och "chata". Det första betyder "fraktur, att något bryts, krossas och förstörs" och det andra "synd, att missa målet, retirera eller att gå vilse". Betydelsen verkar vara att den som utmanar Leviatan krossas mentalt och får fly.]

17[Tre verser beskriver hur vanliga vapen inte biter på Leviatan:]
Svärdet som sträcks mot honom har ingen effekt (kan inte stå),
    inte heller spjut, pil eller lans (bröstpansar) [Hebreiska "siryah" används bara här. Det kan syfta någon form av vapen, eller ett bröstpansar. I så fall är poängen att även ett bröstpansar för sitt försvar inte är till någon nytta.].
18Han betraktar järn som halm,
    och koppar som murket trä.
    [Vapnen bryts sönder.]
19Pilar skrämmer inte bort honom,
    stenar som slungas mot honom liknar agnar (strån) [som blåser bort med vinden].
20Stridsklubbor betraktar han som halmstrån,
    han skrattar åt rasslet (mullret) av lansar.

21[Följande tre verser beskriver hur Leviatan rör sig både på land och i vatten.]
Hans undersida har som skarpa lerskärvor,
    han gör spår i dyn som efter en trösksläde.
22Han får djupet att koka som en gryta,
    vattnet skummar som när man kokar salva.
23Efter honom går ett lysande stråk,
    djupet [vattnet] tycks bli vithårigt.
    [När Leviatan simmar liknas vattenskummet i spåret bakom honom vid en äldre persons långa gråa hår.]

24[Följande två verser avslutar beskrivningen av Leviatan:]
Inget annat på jorden (marken) liknar honom
    - en varelse helt utan fruktan.
25Han ser på allt som är upphöjt,
    han är kung över stolthetens söner (alla som är stolta).

[I Job 28:8 används en liknande fras om de stolta lejonen. Samtidigt används frasen "stolthetens söner" som kan inkludera människor som gör uppror mot Gud. Genomgående finns denna dubbelhet där Leviatan beskrivs som ett djur, men också avspeglar Satan och hans verkningar.]

Job svarar Herren

42Job svarade Herren och sade:
2Jag vet att du kan göra allt, inga planer (tankar, beslut, syften) går om intet (kan inte bli hindrade).

[Ordet "planer" används både positivt och negativt. Den används positivt i Job 17:11. Negativt i betydelsen "onda planer" i Job 21:27; Ps 10:2. Ordets tvetydiga betydelse förstärker hur i Jobs begränsade kunskap kunde Guds plan se ond ut, medan ur Guds oändliga vy var den god, se Jak 1:13, 17.]

3Du frågade:
'Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften)
    med sina okunniga ord?' [Job 38:2]
Men jag talade (rapporterade) om det jag inte förstod,
    saker som var för underbara (svåra) för mig att greppa. [Ps 139:6]

4[Du sade:]
'Lyssna nu,
    och jag ska tala.
Jag ska ställa frågor,
    och du ska svara mig.' [Job 38:3; 40:7]
5Mina öron har hört om dig förut,
    men nu har jag sett dig med egna ögon!
6Jag avskyr [det jag sagt, gjort, hur jag har reagerat mot dig Gud]!
Jag känner sorg (ångrar mig, omvänder mig) i stoft och aska.
[Ett yttre bevis på en inre omvändelse och förändring i hjärtat, se Ps 51:17.]


EPILOG

Gud tillrättavisar Jobs tre vänner

7Sedan Herren (Jahve) hade talat detta med Job, sade han till Elifas från Teman [den äldste av Jobs tre vänner, den som talade först]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två vänner [Bildad och Sofar]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort. 8Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1-7; Nah 23:1]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort."

[Problemet med de tre vännernas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Elihu som talade sist, kap 32-37, får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
9Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren tog emot Jobs bön (lyfte upp sitt ansikte mot Job i favör).

10När Job bad för sina vänner upprättade Herren honom (ordagrant "gav Herren tillbaka det som blivit stulet"). Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare. 11Jobs bröder och systrar, tillsammans med hans tidigare vänner [Job 19:13-15, 29:8-10, 21-25] kom till honom och de åt måltid tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (kesita) och en guldring. [Värdet på silvermyntet "kesita" är okänt, men ett landområde i Hebron säljs för 100 Kesita, se 1 Mos 33:19; Jos 24:32. Guldringarna bars i näsan och öron, se 1 Mos 35:4; Jes 3:21.]

Herren välsignar Job

12Herren välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första. Han fick:
    14 000 får,
    6 000 kameler,
    1 000 par oxar och
    1 000 åsninnor.
13Han fick
    7 söner och
    3 döttrar.

[Gud fördubblade Jobs ägodelar vad det gäller får, kameler, oxar och åsninnor, han får 14 000 får när han tidigare hade haft 7 000. Dock fördubblas inte hans familj, han får inte 14 söner och 6 döttrar. Det kan antydas att i ett evighetsperspektiv så finns de tio tidigare barnen kvar. Det ligger också något i talet sju står för perfektion och tre för helhet och gudomlig favör.]

14Den första dottern gav han namnet Jemima ["liten duva" eller "dagsljus" som kontrast till det mörker upplevt],
    den andra Kesia [kassia, kanel]
    och den tredje Keren-Happuk [sminkdosa, ordagrant "horn/flaska med ögonskugga", de ihåliga hornen från t.ex. baggar användes som flaskor].

15I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arv tillsammans med deras bröder.

[Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarnas nämns vid namn utan att nämna någon om sönernas namn. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Job och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkiska tiden då bara döttrarna ärvde om det inte fanns några söner, se 4 Mos 27:8.]

16Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer. 17Sedan dog Job gammal (av hög ålder) och mätt (belåten) på att leva.

[Om Job var omkring 70 år när han drabbades av prövningen och sedan levde 140 blev han drygt 200 år. Sedan syndafloden så har livslängden gradvis sjunkit från 900 år till dagens 70-80 år, se Ps 90:10. Job kan ha varit samtida med Abrahams far Tera som blev 205 år. Abraham blev 175 år, se 1 Mos 11:32; 25:7.]




© 2018 Svenska Kärnbibeln