Ester
Kung Ahasveros stora fest
Introduktion
11
Det persiska riket omkring 500 f.Kr.
Arkeologiska utgrävningar av palatset i Susa, som ligger vid den moderna iranska staden Shush.
Kungens storhet
4
Taket till festhallen bars upp av 36 (6 x 6) enorma marmorpelare. Överst på varje pelare vilade takbjälkarna på 4 meter höga utsmyckade ornament. På museet Louvren i Paris finns ett av dessa. Den totala takhöjden var ofattbara 21 meter och hela festsalen mätte 100 x 100 meter. Det intilliggande palatset var tre gånger så stort, se modellen till höger.
Drottning Vashti avsätts
10
Vashti vägrar komma inför kungen. Målning av Edwin Long 1879.
Mehoman,
Bizzeta,
Charvona,
Bigta
och
Avageta,
Zetar
och
Karkkas,
de sju eunuckerna som tjänstgjorde inför kung Ahasveros (Xerxes), 11att föra drottning Vashti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv). 12Men drottning Vashti vägrade att komma på kungens befallning, som eunuckerna framförde. Då blev kungen rasande och brann av vrede [eftersom hon underminerat hans auktoritet]. 13Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt. 14De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
Karshena,
Shetar,
Admata,
Tarshish,
Meres,
Marsena [och]
Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket. [Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel. En av eunuckerna, Bigta (), nämns igen i samband med en sammansvärjning för att döda kungen, se ; .] 15"Vad ska vi göra med drottning Vashti enligt lagen, eftersom hon har underlåtit att lyda kungens befallning som kung Ahasveros (Xerxes) utfärdade och som eunuckerna framförde?" 16Då svarade Memochan [en av de sju närmaste männen, se ] inför kungen och furstarna: "Drottning Vashti har gjort fel, inte bara mot kungen, utan också mot furstarna och folket som finns i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, 17för drottningens beteende kommer att bli känt bland alla kvinnor och göra dem föraktliga i deras mäns ögon, genom att säga; kung Ahasveros (Xerxes) befallde drottning Vashti att komma inför honom, men hon kom inte. 18Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska. 19Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vashti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon. 20Sedan ska kungens påbud, som han utfärdar över hela kungariket – för det är stort (ordagrant "stort är hon", riket är i feminin form), och alla kvinnor ska ge sina män tillbörlig vördnad, från den största till den minsta." [Även om Guds namn uttryckligen inte nämns i Esters bok så är hans existens självklar. Ester och hennes vänner fastar och ber till Gud, osv. Även rent textmässigt finns han nämnd. Här i är första av fyra gånger Guds namn JHVH finns krypterat i de fyra orden som översatts "hon/det, och alla kvinnor ska ge." Begynnelsebokstäverna formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även ; ; .] 21Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord. 22Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk. [Brevet fastslog två saker: Fullständigt manligt ledarskap i familjen och i de fall då två språk talades i hemmet, rätten att avgöra vilket språk som skulle talas. Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]Ester blir drottning
En ny drottning söks
21Efter dessa händelser när kung Ahasveros (Xerxes) vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vashti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne. [Här anar man att kungen funderar lite på om han möjligen tagit i för hårt, i ordet zachar – minnas, komma ihåg, ligger en positiv grundton som anger att han egentligen inte har slutat att älska Vashti.]
2Då sa kungens tjänare som fanns hos honom: "Låt dem för kungens räkning söka efter vackra, unga jungfrur. 3Må kungen utse ämbetsmän i sitt rikes alla provinser så att de kan samla varje ung kvinna – jungfru, som ser bra ut – till palatset i Susa, till kvinnornas hus – under överinseende av Hege, kungens eunuck som ansvarar för kvinnorna – och ge dem skönhetsbehandlingar. 4Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vashtis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.Ester introduceras
[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordochaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen ´liten pojke´. Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, se ; .] 5Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se ; ]. Han var en benjaminit 6som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jekonja (hebr. Jechonjah), Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung [år 597 f.Kr., se ]. 7Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter. [Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordochaj.] 8
Egyptisk sminklåda från 1800 f.Kr. Finns på Metropolitan Museum of Art i New York.
Proceduren
12Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna. 13När jungfrurna skulle gå in till kungen fick de ta med sig allt som de önskade från kvinnornas hus till kungens hus och det gavs till dem. 14Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna [bihustrur; kungens hustrur med lägre rang än drottningen]. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.Ester väljs som drottning
15När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna, rekommenderade. Och Ester fann nåd (favör – hebr. chen) hos alla som såg på henne. 16Ester fördes till kung Ahasveros (Xerxes), till hans kungliga hus, i den 10:e månaden, som är månaden tevet [dec/jan], i kungens 7:e regeringsår. [Ester blir drottning december 479 f.Kr. eller januari 478 f.Kr., fyra år efter att den tidigare drottningen Vashti blivit avsatt. Ester tillträder antingen i slutet av Persiens andra krig med grekerna eller under tiden det pågår. Invasionen inleddes våren 480 f.Kr.] 17Kungen älskade Ester mer än (över) alla andra kvinnor och hon fick (fann) nåd (oförtjänt kärlek; favör – hebr. chen) och nåd (barmhärtighet, omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) inför honom, mer än alla jungfrur. [Två olika ord för nåd förstärker Esters utstrålning, som har sin källa i hennes gudstro.] Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. 18Sedan ordnade (gjorde) kungen en bankett (stor fest) för alla sina furstar och tjänare – [han kallade den] Esters bankett – och han utlyste en helgdag i provinserna och gav gåvor som det anstår en rik kung. Mordochaj räddar kungen
19
Den assyriske kungen Sanherib attackerade Lachish i Judéen 701 f.Kr. Attacken finns dokumenterad på en stor relief som också visar hur judiska fångar spetsas på träpålar. Väggpanelen finns på Brittiska Museet i London.
Hamans onda planer
31Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom. [Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se . Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss, uppdagas detta av kungen senare () och Mordochaj blir belönad. I har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, . Händelserna i och inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se ; . Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se , . Saul som var en benjaminit, se , fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se . Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se , och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: Magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se , och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se och .] 2Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom. [Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se ; ; ; ; ; . Anledningen att Mordochaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar () böjde Mordochaj sig inte för Haman, se . Se även .] 3Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: "Varför överträder du kungens befallning?" 4Och de sa detta till honom varje dag, men han lyssnade ändå inte till dem och de berättade detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade berättat att han var en jude [och tillber inte avgudar, se ]. 5
Denna tärning (27 x 27 x 28 mm) finns i Yales babyloniska samling i USA. Den är daterad till omkring 850 f.Kr., då den assyriske kungen Shalmaneser III regerade. Texten på kuben lyder: "O Assur, den store guden, o Adad, den store guden, Iahalis lott, den mäktige ämbetsmannen för kung Shalmaneser, Assyriens kung, guvernör för Quumeni, Mehranis land, Uq och Cederskogen och handelsminister – i hans år ska genom lottkastning skördarna i Assyrien slå väl in, inför gudarna Assur och Adad ska lotten falla."
Datum för planen
7I den första månaden, som är månaden nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) 12:e regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (hebr. por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, [lotten föll på] den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars). [I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det att man kastat lott.] 8Haman sa till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem. 9Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala 10 000 talenter [343 ton] silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare." [Detta är en enorm summa som motsvarar två tredjedelar av rikets årliga skatteintäkter (utifrån den samtida grekiska historikern Herodotos uppgifter i sitt verk Historia, 3.95). Det är möjligt att Haman tänkte betala utifrån sina egna tillgångar, eller mer troligt, utifrån bytet från det judiska folket, se .] 10Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende, 11och kungen sa till Haman: "Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast)."Planen kungörs
12Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14:e nisan, se . År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper [provinsståthållare – "beskyddare av landet"; det fanns 20-28 st] och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet och det var förseglat med kungens signetring. [Här i finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder "Haman och Satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även ; ; ; , ; ; ; och faktarutan sist i Esters bok om hur Guds namn är gömt i Esters bok.] 13Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden adar, och ta deras ägodelar som byte. 14Kopior av brevet gavs ut som ett dekret i alla provinser och publicerades för alla människor så att de skulle vara redo denna dag. [Många av dessa kopior skrevs troligtvis med kilskrift på lerplattor som distribuerades via ett nätverk av hästkurirer.] 15Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, så snart dekretet hade utfärdats i Susas slott.
Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.Esters modiga beslut
Sorg bland judarna
41När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se ] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.] 2Han kom också framför kungens port, för ingen fick gå in innanför kungens port med säcktyg. 3I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.Mordochaj och Esters plan
4När Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne tog drottningen mycket illa vid sig; och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta. 5Då kallade Ester på Hatach, en av kungens kammartjänare, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad det handlade om och varför han gjorde på detta sätt. 6Hatach gick ut till Mordochaj på den stora platsen i staden (torget) som fanns utanför kungens port. 7Mordochaj berättade för honom [Hatach] vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna. 8Han [Mordochaj] gav honom [Hatach] även en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa om att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och berätta för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk. 9Hatach gick tillbaka till Ester och berättade vad Mordochaj hade sagt. 10Sedan talade Ester med Hatach och gav honom ett budskap till Mordochaj: 11"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste 30 dagarna." 12När han [Hatach, Esters betjänt] berättade för Mordochaj vad Ester hade sagt, 13sa Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus. 14Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [att dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?" 15Då skickade Ester följande svar till Mordochaj: 16"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se .] 17Då gick Mordochaj iväg och gjorde allt som Ester hade instruerat honom att göra.Ester besöker kungen
51På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset. 2När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran. 3Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig." 4Ester svarade: "Om det syns gott för kungen, må kungen och Haman komma idag till en bankett som jag har förberett för honom." [Här i finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "må kungen och Haman komma idag". Begynnelsebokstäverna formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även ; ; .] 5Då svarade kungen: "Se till att Haman skyndar sig så att vi kan göra som Ester har sagt."
Kungen och Haman kom till banketten som Ester hade förberett. 6Kungen sa till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig." 7Då svarade Ester: "Min önskan och min begäran är 8att om jag har funnit nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, då ska jag i morgon göra som kungen har sagt."Hamans planer mot Mordochaj
9Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj. 10Likväl hejdade Haman sig (han gav inte utlopp för sin vrede) och gick hem.
Han skickade efter sina vänner och sin hustru Zeresh. [Namnet har persiskt ursprung och betyder "guld".] 11Haman redogjorde (räknade upp, återgav i detalj – hebr. safar) [skröt] om sin rikedom och ära för dem, och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare. 12Haman sa dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till hennes bankett som hon förberett, förutom jag, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen. 13Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port." [Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även ; ; .] 14Då sa Zeresh, hans hustru, och alla vänner till honom: "Låt göra en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge) och tala med kungen i morgon bitti så att Mordochaj kan hängas där, sedan kan du gå med kungen på banketten med glädje." Detta behagade Haman och han lät göra och uppföra träpålen (galgen). [Var och en som är upphängd på trä är förbannad, se .]Hamans förödmjukelse
61
Utgrävningar i Persepolis (öster om Susa) visar att officiella händelser skrevs ner på lertavlor. En krönika var en loggbok över domstolsbeslut. Lertavlan här på bilden har t.ex. noteringar om hur den babyloniska kungen Nabonidus regerar, följd av Kyros (Cyrus), osv.
Nu kom Haman in på den yttre gården till kungens hus, för att tala med kungen om att hänga Mordochaj på pålen (galgen) som han hade gjort i ordning för honom. [Den yttre gården i Susa var 62 x 53 meter.] 5Kungens tjänare svarade honom: "Titta, Haman står på gården."
Kungen sa: "Låt honom komma in." 6Haman kom in och kungen sa till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig? 7Så Haman sa till kungen: "För den man som kungen vill hedra, 8ska man ta en kunglig klädnad som kungen har burit och en häst som kungen har ridit på och på vars huvud man har satt en kunglig krona [som man smyckat hästen med; reliefer från Persepolis skildrar smyckade hästar], 9och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!" 10Då sa kungen till Haman: "Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har talat och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du talat bli ogjort." 11Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!" 12Efteråt återvände Mordochaj till kungens port. Men Haman skyndade sig hem till sitt hus och sörjde och täckte över sitt huvud. 13Haman räknade upp allt som hade drabbat honom för sin hustru Zeresh och alla sina vänner. om allt som hade drabbat honom.
Då sa hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordochaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se .]Esters andra bankett
14Medan de ännu talade kom kungens kammarherrar skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett. 71Kungen och Haman kom till banketten med drottning Ester. 2Kungen sa igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar, drottning Ester, ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig." 3Då svarade drottning Ester och sa: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, o kung, och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran, 4för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada." 5Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sa till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?" 6Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman."
Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen. 7Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen. [Här i finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även ; ; .] 8Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till banketten i slottet med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sa kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte. 9Då sa Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
Då sa kungen: "Häng upp honom på den." 10Man hängde Haman på den träpåle (galge) som han hade förberett för Mordochaj. Sedan var kungens vrede stillad.Ahasveros hjälper judarna
Mordochaj blir befordrad
81På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordochaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordochaj] var för henne. 2Kungen tog av sig sin ring [signetring som har kunglig stämpel och befogenhet], som han tagit ifrån Haman, och gav den till Mordochaj. Och Ester satte Mordochaj över Hamans hus.Esters bön för att rädda judarna
3Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna. 4Kungen höll ut den gyllene spiran mot Ester. Ester reste sig och stod inför kungen. 5Hon sa: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser, 6för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?" 7Då sa kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna. 8Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)". 9Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [] 10De skrev i kung Ahasveros (Xerxes) namn och förseglade varje brev med kungens ring. De sände breven med ryttare som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst och var särskilt uppfödda (avlade) för sin snabbhet. 11I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem. 12På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är adar [på våren]. [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader efter att Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.] 13Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender. 14Kurirer som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst for iväg och påskyndades av kungens befallning. Dekretet gavs även ut i Susas slott. 15Sedan gick Mordochaj ut från kungens närvaro i kunglig skrud av blått och vitt och med en stor krona av guld och en vit mantel av fint linne och purpur. Susas stad ropade och var glad. 16Judarna hade ljus och glädje, fröjd och ära. 17I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande) och en bra (vacker, ändamålsenlig – hebr. tóv) dag. Och många från folken i landet blev judar [; ], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.Judarnas seger
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i och . Någon gång däremellan inträffar . Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se , ; .] 91Nu i den tolfte månaden, det är månaden adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender]. 2Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem [judarna] emot, eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor. 3Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem. 4Mordochaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse (ryktbarhet) hade gått ut i alla provinser, eftersom denne man Mordochaj blev större och större.Judarnas fiender förgörs
5Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna). 6I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män. 7Parshaneddata och Dalfon och Aseppata 8och Porata och Adalja och Aridata 9och Parmashetta och Arisaj och Aridaj och Vajezata, 10de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på (rörde inget av) det tillspillogivna (deras ägodelar). [Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se ; .]
Hamans tio söner och namnens betydelse:
Parshaneddata – självupptagen
Dalfon – tycka synd om sig själv
Aseppata – självtillräcklig
Porata – njutningslysten
Adalja – mindervärdig
Aridata – självsäker
Parmashetta – överlägsen
Arisaj – frimodigt oförstånd, dårskap
Aridaj – stolt och högfärdig
Vajezata – självrättfärdig
Det intressanta med Hamans söner är att deras namn betyder de saker som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat behöver vi alla hänga Hamans söner i våra liv på träpålen, korsfästa dem med Jesus. Precis som judarna inte lade sin hand på det tillspillogivna, ska vi inte heller vidröra det eller något som har med detta att göra när vi har låtit det lämna våra liv.
11Samma dag kungjordes för kungen antalet av dem som hade blivit dräpta i huvudstaden Susa []. 12Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och Hamans tio söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort." 13Då sa Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar." 14Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner. 15Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet. 16De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet, 17på den 13:e dagen i månaden adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande och festligheter).Purim blir en högtid
18
Purim är en av de tre högtider där firandet pågår hela natten. Följande plakat (ovan översatt till svenska) fanns på ett hotell i Jerusalem 2018.
Under Purim är det vanligt att man klär ut sig. Bilderna är från den stora synagogan i Jerusalem på kvällen den 14:e Adar. Under gudstjänsten läser man högt ur Esters bok. Varje gång Hamans namn nämns skakar deltagarna i skallror och för oväsen så hans namn inte hörs nämnas.
Mordochajs storhet
101Kung Ahasveros (Xerxes) införde en skatt över hela landet och över havets öar. 2Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordochajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor [; ]. 3Juden Mordochaj var kung Ahasveros (Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och hade funnit nåd (villkorad nåd; blivit accepterad – hebr. ratsah) av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade fridsamt (talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd (alla hans efterkommande). [Syftar förmodligen inte bara på Mordochajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.]
Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahveh, Adonai, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahveh inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se ; ; ; . Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges.
1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se .
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se .
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se .
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se .
Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se .
2. Ester – orden talas av en drottning, se .
3. Haman – orden talas av Haman, se .
4. Författaren – orden handlar om Haman, se .
Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges
De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4).
Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se ; . Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se ; .
Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet.
Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat:
1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se .
2. "El Shaddaj" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se .
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se .
Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på sex bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder: Haman och Satan stinker. Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag.
Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.
