Första Krönikeboken
Släkttavlor (kap 1-9)
Israels historia
11Adam,
Set,
Enosh,
2Kenan,
Mahalalel,
Jared,
3Henok (Chanoch),
Metoshelach,
Lemech,
4Noa (hebr. Noach) [hans söner var] –
Shem (Sem),
Cham (Ham) och
Jafet. 5[Totalt 14 ättlingar till Jafet nämns. Jafets söner är huvudsakligen folken i norr och väster, i Mindre Asien och på Medelhavets öar och kuster. Det motsvarar dagens Europa och även delar av norra Mellanöstern.]Jafets söner var:
Gomer [kimmererna vid Svarta havet; nuvarande Turkiet] och
Magog [kring Svarta havet, nuvarande Georgien] och Madaj [förfader till mederna; sydväst om Kaspiska havet; området kring nuvarande Teheran i Iran] och
Javan [jonierna, grekerna; Grekland] och
Tubal (hebr. Toval) [folk i östra Mindre Asien; nuvarande centrala Turkiet] och
Meshech [folk i östra Mindre Asien] och
Tiras [nuvarande Italien]. 6Gomers söner var
Ashkenaz och
Rifat och
Togarma. 7Javans söner var
Elisha och
Tarshish och
Kittim (kitteerna) och
Rodamim (rodaneerna). 8Chams (Hams) söner var:
Kush [afrikanska riket Nubien; nuvarande södra Egypten, Etiopien och Sudan]
och Mitsrajim [Egypten]
och Put (hebr. Pot) [motsvarar nuvarande Libyen, se ; ; ]
och Kanaan [nuvarande Israel]. 9Kushs söner var
Seva och
Havila (hebr. Chavila) och
Sabta och
Raama och
Sabteka.
Raamas söner var
Sheva och
Dedan. 10Kush blev far till Nimrod,
som var den förste som fick stor makt på jorden. 11Mitsrajim [Egypten] blev far till
ludeerna och
anameerna och
lehabeerna och
naftuheerna och
12patroseerna och
kasluheerna, som filistéerna härstammar från, och
kaftoreerna. 13Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Chet, 14dessutom jevusiterna, amoréerna och girgasheerna, 15hiveerna, arkeerna, sineerna, 16arvadeerna, semareerna och hamateerna.
17Shems söner var Elam, Ashor [assyrierna], Arpakshad, Lud och Aram, dessutom Us (hebr. Ots), Hul, Geter och Meshech.
18Arpakshad blev far till Shelach och Shelach blev far till Ever.
19Åt Ever föddes två söner. Den ene hette Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans tid delades (hebr. pilag) jorden upp [; ]. Hans bror hette Joktan.
20Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jera,
21Hadoram, Usal, Dikla,
22Ebal, Abimael, Sheva [betyder "sju" eller "ed"; troligtvis Saba i nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien],
23Ofir, Havila (hebr. Chavila) och Jobab. Alla dessa var Joktans söner.
24Shem, Arpakshad, Shelach,
25Eber, Peleg, Regu,
26Serug, Nahor, Tera,
27Abram, alltså Abraham.
Abrahams ättlingar
28Abrahams söner var Isak och Ismael. 29Detta är deras släkttavla:
Nebajot, Ismaels förstfödde, dessutom Kedar, Adbeel och Mibsam,
30Mishma och Doma, Massa, Chadad och Tema,
31Jetur, Nafish och Kedma. Dessa var Ismaels söner. 32De söner som Abrahams bihustru Keturah (hebr. Qetorah; betyder: rökelse/offer) [] födde var Zimran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shoach.
Jokshans söner var Sheva och Dedan.
33Midjans söner var Efa, Efer, Henok (hebr. Chanoch), Avida och Eldaa. Alla dessa var Keturahs söner [, ]. 34Och Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
35Esaus söner var Elifas, Reguel, Jeush, Jalam och Korach.
36Elifas söner var
Teman och Omar, Sefi och Gatam, Kenas, Timna och Amalek.
37Reguels söner var
Nahat, Zerach, Shamma och Missa.
Edomiterna – Esau och Seir
38Seirs söner var
Lotan, Shobal, Sibon, Ana, Dishon, Eser och Dishan.
39Lotans söner var
Hori och Homam. Lotans syster var Timna.
40Shobals söner var
Aljan, Manahat och Ebal, Shefi och Onam.
41Anas son var Dishon.
Dishons söner var Hamran, Eshban, Jitran och Keran. 42Esers söner var
Bilhan, Saavan och Akan.
Dishans söner var Us (hebr. Ots) och Aran.
43Dessa var de kungar som regerade i Edoms land innan det fanns någon kung i Israel:
Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
44När Bela dog blev Jobab, Zerachs son, från Bosra, kung efter honom.
45När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
46När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han slog midjaniterna på Moabs mark. Hans stad hette Avit.
47När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
48När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
49När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
50När Baal-Hanan dog blev Hadad kung efter honom. Hans stad hette Pao och hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
51När Hadad hade dött var dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
52fursten Oholibama, fursten Elah, fursten Pinon,
53fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
54fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa var Edoms stamfurstar.
Israeliterna
21Dessa var Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, 2Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Asher.Juda stam
3Judas söner var Er, Onan och Shela. Dessa tre föddes åt honom av Shuas dotter, kanaaneiskan.
Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon. Därför dödade han honom. 4Tamar, hans sonhustru, födde åt Juda Perets och Zerach, så att Judas söner var tillsammans fem. 5Perets söner var Chetsron och Chamol. 6Zerachs söner var Simri, Ejtan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem. 7Karmis son var Akar, som drog olycka över Israel när han trolöst stal det som hade vigts åt förintelse. 8Ejtans son var Asarja.David
Ram till David
[Här bryter krönikören upp mönstret i släkttavlan och reverserar i en kiasm.] 9De söner som föddes åt Chetsron var Jerameel, Ram och Kelubai [även kallad Kaleb, se ]. 10Ram blev far till Amminadav, och Amminadav blev far till Nahshon, furste för Juda barn. 11Nahshon blev far till Salma, och Salma till Boaz. 12Boaz blev far till Obed och Obed till Ishai. 13Ishai blev far till
Eliab, som var hans förstfödde,
Abinadav den andre,
Shimea den tredje, 14Netanel den fjärde,
Raddaj den femte, 15Osem den sjätte och
David den sjunde.
16Deras systrar var Seruja och Abigail. [David har också en hustru vid samma namn, se ]
Serujas söner var Avishaj, Joav och Asahel – totalt tre. 17Abigail födde Amasa, och Amasas far var ismaeliten Jeter.Kalebs ättlingar
18Kaleb, Chetsrons son, fick barn med sin hustru Asuva (Asuba) och med Jeriot. Dessa var hennes söner: Jesher, Shobab och Ardon. [Kaleb (hebr. kalev) kallas också Kelovaj, se . Detta är inte samma person som Kaleb som bespejade landet, han levde senare, se .] 19När Asuva dog tog Kaleb Efrat till hustru, och hon födde åt honom Hur. 20Hur blev far till Ori, och Ori till Betsalel. 21Därefter gick Chetsron in till Machirs, Gileads fars, dotter. Henne tog han till hustru när han var 60 år gammal. Hon födde Segub åt honom. 22Segub blev far till Jair som hade 23 städer i Gileads land. 23Men geshureerna och araméerna tog ifrån dem Jairs byar samt Kenat med underlydande orter, 60 städer. Alla dessa var söner till Machir, Gileads far. 24När Chetsron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru Avijah åt honom Ashur, Tekoas far.Jerameels ättlingar
25Sönerna till Jerameel, Chetsrons förstfödde, var Ram, den förstfödde, dessutom Buna, Oren, Osem och Ahia. 26Jerameel hade en annan hustru, som hette Atara. Hon var mor till Onam. 27Rams, Jerameels förstföddes, söner var Maas, Jamin och Eker. 28Onams söner var Shammaj och Jada.
Shammajs söner var Nadab och Abisur. 29Abisurs hustru hette Avichajil. Hon födde Aban och Molid åt honom. 30Nadabs söner var Seled och Appajim. Seled dog barnlös. 31Och Appajims son var Jishi. Jishis son var Sheshan och Sheshans son var Alaj. 32Jadas, Shammajs brors, söner var Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös. 33Jonatans söner var Pelet och Sasa.
Dessa var Jerameels söner.Jerameel – extramaterial
34Sheshan hade inga söner utan endast döttrar. Sheshan hade en egyptisk tjänare som hette Jarha. 35Sheshan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attaj. 36Attaj blev far till Natan och Natan till Sabad. 37Sabad blev far till Eflal och Eflal till Obed. 38Obed blev far till Jehu och Jehu till Asarja. 39Asarja blev far till Heles och Heles till Elasa. 40Elasa blev far till Sisamaj och Sisamaj till Shallum. 41Shallum blev far till Jekamja, och Jekamja till Elishama.Kaleb – extramaterial
42Kalebs, Jerameels brors, söner var Mesha, hans förstfödde som var far till Sif, och Mareshas, Hebrons (Chevrons) fars, söner. 43Hebrons söner var Korach, Tappua, Rekem och Shema. 44Shema blev far till Raham, Jorkeams far. Rekem blev far till Shammaj. 45Shammajs son var Maon, och Maon var Beit-Surs far. 46Kalebs bihustru Efa födde Haran, Mosa och Gases. Haran blev far till Gases. 47Jadajs söner var Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf. 48Kalebs bihustru Maacha födde Seber och Tirhana. 49Hon födde också Saaf, Madmannas far, Seva, Makbenas far och Gibeas far. Kalebs dotter var Achsa. 50Dessa var Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var Shobal, Kirjat-Jearims far, 51dessutom Salma, Betlehems far, och Haref, Beit-Gaders far. 52Söner till Shobal, Kirjat-Jearims far, var Haroe och hälften av Hammenuhot-släkten. 53Kirjat-Jearims släkter var jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Från dem utgick sorgatiterna och estaoliterna. 54Salmas söner var Betlehem och netofatiterna, Atrot-Beit-Joav, liksom hälften av manahatiterna, sorgaiterna. 55De skriftlärdas släkter, de som bodde i Jabes [stad nära Betlehem; en person med samma namn nämns i ], var tiratiterna, simatiterna, sukatiterna. Dessa var de keniter som härstammade från Hammat, stamfar till Rekabs släkt.Ram – mer material om Davids ättlingar
31Dessa var de söner som föddes åt David i Hebron (hebr. Chevron):
Amnon, den förstfödde – av Ahinoam från Jizreel,
Daniel, den andre – av Abigail från Karmel,
2Avshalom, den tredje – son till Maacha. som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur,
Adonija (hebr. Adonijaho), den fjärde – Chaggits son,
3Shefatja, den femte – av Abital,
Jitream, den sjätte – av hans hustru Egla.
4Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader.
I Jerusalem regerade han i trettiotre år. 5Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shimea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Shua, Ammiels dotter. 6Dessutom Jivchar, Elishama, Elifelet, 7Noga, Nefeg, Jafia, 8Elishama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. 9Dessa var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna. Tamar var deras syster.Kung Salomos ättlingar
10Salomos son var Rehabeam (hebr. Rechavam),
dennes son Avijah,
dennes son Asa,
dennes son Joshafat,
11dennes son Joram,
dennes son Achasja,
dennes son Joash,
12dennes son Amasja (hebr. Amatsjaho),
dennes son Asarja [Ussia, se ; ; ],
dennes son Jotam,
13dennes son Achaz,
dennes son Hiskia,
dennes son Manasse,
14dennes son Amon,
dennes son Josia (hebr. Joshijaho). 15Josias söner var
Jochanan, den förstfödde,
Jojakim (hebr. Jehojaqim), den andre,
Sidkia (hebr. Tsidqijaho), den tredje,
Shallom, den fjärde. 16Jojakims (hebr. Jehojaqims) söner var hans son Jekonja (hebr. Jechonjah) och dennes son Sidkia (hebr. Tsidqijaho).Kung Jekonjas ättlingar
17Jekonjas (hebr. Jechonjahs) söner i fångenskap var: hans son Shealtiel, 18dessutom Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hoshama och Nedabja. 19Pedajas söner var Serubbabel och Shimei,
Serubbabels söner var Meshullam och Hananja, och deras syster var Shelomit, 20dessutom Hashuba, Ohel, Berechjah, Hasadja och Joshav-Chesed, tillsammans fem. 21Hananjas söner var Pelatja och Jeshajah [inte profeten Jesaja], dessutom Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Shekanjas söner. 22Shekanjas son var Shemaja.
Shemajas söner var Hattush [kom från Babylon 458 f.Kr., se ], Jigal, Baria, Nearja och Shafat, tillsammans sex. 23Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. 24Eljoenajs söner var Hodavja, Eljashib, Pelaja, Ackub, Jochanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.Judas ättlingar
41Judas söner var Perets, Chetsron, Karmi, Hur och Shobal. 2Reaja, Shobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter. 3Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash, och deras syster hette Hatslelponi, 4dessutom Penoel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far. 5Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara. 6Naara födde åt honom
Ahussam, Hefer, Timeni och ahashtariterna.
Dessa var Naaras söner.
7Helas söner var
Seret, Jishar och Etnan. 8Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.Jabes bön
9Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sa: "Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev)." 10Jabes ropade till (bad, åkallade) Israels Gud (Elohim) och sa: Om du bara ville välsigna mig stort
utvidga mitt område (min gräns).
Låt din hand vara med mig (låt mig vara nära dig)
bevara mig från ondska, så att jag inte smärtar mig.
Gud lät det ske som han begärde (önskade). 11Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton. 12Eshton blev far till Beit-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahashs far. Dessa var männen från Reka. 13Kenas söner var Otniel och Seraja. 14Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joav, far till hantverkardalens släkt, för de var hantverkare. 15Söner till Kaleb [en av de tolv spejarna, se ], Jefunnes son, var Iru, Elah och Naam, likaså Elahs söner och Kenas. 16Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel. 17Esras son var Jeter, dessutom Mered, Efer och Jalon. Och hon [Bitja, se ] blev havande och födde Mirjam, Shammaj och Jishba, Eshtemoas far. 18Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. 19Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Keilas far, garmiten, och maachatiten Eshtemoa. 20Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Jishis söner var Sohet och Sohets son.Shelas ättlingar
21Söner till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Mareshas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Ashbeas hus, 22dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. 23Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.Simeon, Ruben, Gad och halva Manasse
Simeons ättlingar
24Simeons söner var: Nemuel och Jamin, Jariv, Zerach, Saul (hebr. Shaol). [Uppräkningen grupperar Nemuel först och sedan de andra fyra, se även ; ; .]
25Hans [Sauls] son var Shallum, hans [Shallums] son var Mivsam, hans [Mivsams] son var Mishma. 26Mishmas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Shimei. 27Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn. 28De bodde i Beer-Sheva, Molada och Hasar-Shual, 29Bilhah, i Esem och i Tolad, 30Betuel, Horma och Tsiklag, 31i Beit-Markabot, i Hasar-Susim, i Beit-Biri och i Shaarajim. Dessa var deras städer tills David blev kung. 32Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Ashan, fem städer, 33och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. [Baal betyder "herre", syftar troligtvis på Baalot-Beer i söder, se .] Där bodde de. [] De förde sitt eget [särskilda] släktregister. [Släktregister var officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. De användes för beskattning och militärtjänst. Även om simoniterna var en liten stam som bodde mitt i Juda hade de sina egna släktregister.] 34Dessutom [följande överhuvuden]: Meshobab, Jamlek och Josha, Amasjas son, 35och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, 36och Eljoenaj, Jaakoba, Jeshohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benajaho, 37samt Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. 38Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter.
Och deras familjer utbredde sig och blev talrika. 39De drog fram mot Gedor [nära Gaza], ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. 40De fann frodigt (rikligt, fett) och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter. 41Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap. 42Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem. 43De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.Rubens ättlingar
51Ruben var Israels förstfödde, för han föddes först. Men eftersom han vanhelgade sin fars bädd [genom att ligga med Judas bihustru Bilhah, se ; ] gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde. 2För även om Juda var den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, så blev förstfödslorätten ändå Josefs. [Den förstfödde sonen fick dubbel arvslott, se . Det var också den äldste sonens ansvar att flytta benen från gravkammaren till en benkista, ett år efter en förälders begravning. Se även ; ; ; .] 3Rubens, Israels förstföddes, söner var Chanoch (Henok) och Pallo, Chetsron och Karmi. 4Joels söner var hans son Shemaja, dennes son Gog, dennes son Shimei, 5dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal, 6likaså dennes son Beera som Assyriens kung Tiglat-Pileser förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna. 7Hans bröder var, när de efter sina släkter skrevs upp i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja 8och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon. 9Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land. 10Men på Sauls tid förde de krig mot hagariterna [araber som härstammade från Abrahams bihustru Hagar, se ; ], som föll för deras hand. Då bosatte de sig i deras tält utmed hela östra sidan av Gilead.Gads ättlingar
11Gads barn bodde mitt emot dem i landet Bashan ända till Salka: 12huvudmannen Joel och sedan Shafam, och dessutom Jaanaj och Shafat i Bashan. 13Deras bröder var, efter sina familjer, Mikael, Meshullam, Sheba, Joraj, Jakan, Sia och Ever, tillsammans sju. 14Dessa var söner till Avichajil, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jeshishaj, son till Jado, son till Boz. 15Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras familjer. 16De bodde i Gilead i Bashan med underlydande orter, likaså på alla Sarons betesmarker, så långt de sträckte sig. 17Alla dessa blev uppskrivna i släktregistret i Juda kung Jotams tid [750-735 f.Kr. i det södra riket] och Israels kung Jerobeams tid [793-735 f.Kr. i det norra riket]. 18Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44 760 stridsberedda män. 19De förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafish och Nodab. 20De fick hjälp mot dem så att hagariterna och alla som var med dem gavs i deras hand. De ropade till Gud under striden och han bönhörde dem, eftersom de litade på honom. 21Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor, likaså 100 000 människor. 22Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen. 23Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Bashan ända till Baal-Hermon och Senir [det amoreiska namnet, se ] och Hermons berg, och de var talrika. 24Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer. 25Men de var otrogna mot sina fäders Gud. I sin trolöshet höll de sig till de gudar som dyrkades av folken i landet, de folk som Gud hade utrotat inför dem. 26Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.Levi
Översteprästernas släktlista
[Kapitel 6 med Levi är den centrala sektionen i kapitel 1-9.] 61Levis söner var Gershom, Kehat och Merari.
2Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
3Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam.
Arons söner var Nadav, Avihu, Elazar och Itamar.
4Elazar blev far till Pinchas och Pinchas till Avishua.
5Avishua blev far till Bucki och Bucki till Ussi.
6Ussi blev far till Serachja och Serachja till Merajot.
7Merajot blev far till Amarja och Amarja till Achituv.
8Achituv blev far till Tsadoq och Tsadoq till Achimaas.
9Achimaas blev far till Asarja och Asarja till Jochanan.
10Jochanan blev far till Asarja, som var präst i det tempel Salomo byggde i Jerusalem. 11Asarja blev far till Amarja och Amarja till Achituv.
12Achituv blev far till Tsadoq och Tsadoq till Shallum.
13Shallum blev far till Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Hilkia till Asarja.
14Asarja blev far till Seraja och Seraja till Josadak, 15men Jehotsadaq deporterades när Herren (Jahveh) lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem. [Jehotsadaq, som också stavas Jozadak, avslutar denna uppräkning. Han intog aldrig själv rollen som överstepräst innan han deporterades. När prästadömet återupprättas efter exilen är det Josua, Jehotsadaqs son, som tar vid, se ; ; .] 16Levis söner var Gershom, Kehat och Merari.
17Gershoms söner hette Livni och Shimi.
18Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
19Meraris söner var Machli och Mushi.
Detta är de levitiska släkterna ordnade efter deras stamfäder: 20Gershom hade sonen Livni, vars son var Jachat, vars son var Simma, 21vars son var Joach, vars son var Iddo, vars son var Zerach, vars son var Jeotraj.
22Kehats ättlingar: hans son var Amminadav, vars son var Korach, vars son var Assir, 23vars son var Elkana, vars son var Evjasaf, vars son var Assir, 24vars son var Tachat, vars son var Oriel, vars son var Ussia (hebr. Uzzijaho), vars son var Saul.
25Elkanas ättlingar: Amasaj och Achimot, 26vars son var Elkana, vars son var Sofaj, vars son var Nachat, 27vars son var Eliav, vars son var Jerocham, vars son var Elkana, vars son var Samuel.
28Samuels söner var Joel, den förstfödde, och Avijah, den andre.
29Meraris ättlingar: Machli, vars son var Livni, vars son var Shimi, vars son var Uzza, 30vars son var Shima, vars son var Haggia, vars son var Asaja. 31Detta är de som David gav i uppdrag att svara för sången i Herrens (Jahvehs) hus när arken hade fått sin plats där.
32Tills Salomo hade byggt Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem fullgjorde de denna tjänst framför tabernakels mötestält (uppenbarelsetältet, boningen – hebr. miskhan óhel móed), och de utförde sina uppgifter enligt den ordning som gällde för dem. 33Detta är de som med sina söner fullgjorde denna tjänst:
Av Kehats släkt: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel, 34son till Elkana, son till Jerocham, son till Eliel, son till Toach, 35son till Suf, son till Elkana, son till Machat, son till Amasaj, 36son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Tsefanjaho, 37son till Tachat, son till Assir, son till Evjasaf, son till Korach, 38son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel. 39Vidare Asaf, sångare liksom Heman, som stod på hans högra sida, son till Berechjah, son till Shima, 40son till Mikael, son till Maaseja, son till Malkijah, 41son till Etni, son till Zerach, son till Adaja, 42son till Ejtan, son till Simma, son till Shimi, 43son till Jachat, son till Gershom, son till Levi. 44Meraris ättlingar, sångare även de, stod på den vänstra sidan: Ejtan, son till Kishi, son till Avdi, son till Malluk, 45son till Chashavjaho, son till Amasja, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), 46son till Amsi, son till Bani, son till Semer, 47son till Machli, son till Mushi, son till Merari, son till Levi. 48Deras levitiska bröder var satta till att göra allt slags tjänst i boningen, Guds hus.
Arons ättlingar
49Men Aron och hans ättlingar skötte offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret.
De ombesörjde allt i det allra heligaste och bringade försoning åt Israel, alldeles så som Mose, Guds tjänare, hade befallt.
50Detta är Arons ättlingar: hans son var Elazar, vars son var Pinchas, vars son var Avishua, 51vars son var Bucki, vars son var Ussi, vars son var Serachja, 52vars son var Merajot, vars son var Amarja, vars son var Achituv, 53vars son var Tsadoq, vars son var Achimaas.Leviternas städer
54Detta är leviternas boplatser, tältstäderna, som de hade inom sina landområden.
Lotten föll först på Arons ättlingar av Kehats släkt, 55och de fick Hebron i Juda land med omgivande betesmarker, 56men åkerjorden och byarna som hörde till staden fick Kalev, Jefunnes son.
57Arons ättlingar fick asylstäderna Hebron och Livna med betesmarker, Jattir och Eshtemoa med betesmarker, 58Hilen med betesmarker, Devir med betesmarker, 59Ashan med betesmarker och Beit-Shemesh med betesmarker 60samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker.
Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker. 61Kehats övriga ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tio städer från den ena hälften av Manasses stam.
62Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan.
63Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam.
64Israeliterna gav leviterna dessa städer med betesmarker.
65Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simeons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan.
66Vissa släkter bland Kehats ättlingar fick städerna inom sitt område från Efraims stam: 67man gav dem asylstaden Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se ] med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 68Jokmeam med betesmarker, Beit-Choron med betesmarker, 69Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker 70samt från den ena hälften av Manasses stam Aner med betesmarker och Bileam med betesmarker.
Allt detta fick släkterna bland Kehats övriga ättlingar.
71Gershoms ättlingar fick släkt för släkt från den andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan med betesmarker och Ashtarot med betesmarker.
72Från Isaskars stam fick de Kedesh med betesmarker, Daverat med betesmarker, 73Ramot med betesmarker och Anem med betesmarker, 74från Ashers stam Mashal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 75Hukok med betesmarker och Rechov med betesmarker, 76samt från Naftalis stam Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammon med betesmarker och Kirjatajim med betesmarker.
77Meraris övriga ättlingar fick från Sebulons stam Rimmono med betesmarker och Tabor med betesmarker.
78På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, öster om Jordan, fick de från Rubens stam Beser i öknen med betesmarker, Jahas med betesmarker, 79Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker 80samt från Gads stam Ramot i Gilead med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 81Heshbon med betesmarker och Jaazer med betesmarker.Isaskars ättlingar
71Isaskars söner var Tola och Pua, Jashub [Jashib] och Shimron, tillsammans fyra.
2Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer. De var ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22 600.
3Ussis son var Jisraja, och Jisrajas söner var Mikael, Obadja och Joel samt Jishia, tillsammans fem, allesammans huvudmän.
4Med dem följde stridsberedda förband, 36 000 man efter sin ättföljd och sina familjer, för de hade många hustrur och barn.
5Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87 000.
Benjamins ättlingar
6Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
7Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22 034.
8Bekers söner var Semira, Joash, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Avijah, Anatot och Alemet.
Alla dessa var Bekers söner.
9De som var uppskrivna i deras släktregister efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20 200.
10Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeush, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarshish och Ahishahar.
11Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän.
12Shoppim och Choppim var Irs söner. Chosim var Ahers son.
Naftalis ättlingar
13Naftalis söner var Jahasiel, Guni, Jeser och Shallum, Bilhas söner.
Manasses ättlingar
14Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Machir, Gileads far.
15Machir tog till hustru en syster till Choppim och Shoppim som hette Maacha. Hans andre son hette Tselofechad. Och Tselofechad hade [endast] döttrar. []
16Maacha, Machirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans bror hette Sheresh. Hans söner var Ulam och Rekem.
17Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Machir, son till Manasse.
18Hans syster var Hammoleket. Hon födde Ish-Hod, Abieser och Mahla.
19Shemidas söner var Ajan, Shechem, Likhi och Aniam.
Efraims ättlingar
20Efraims söner var Shutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat,
21dennes son Sabad och dennes son Shutela samt Eser och Eled. Män från Gat som var födda i landet dödade dem, för de hade dragit ner för att ta deras boskapshjordar.
22Då sörjde deras far Efraim länge, och hans bröder kom för att trösta honom.
23Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade hänt under en olyckstid för hans hus.
24Hans dotter var Sheera. Hon byggde Nedre och Övre Beit-Choron, likaså Ussen-Sheera.
25Hans son var Refa. Hans son var Reshef och dennes son Tela, dennes son Tahan,
26dennes son Ladan, dennes son Ammihud, dennes son Elishama,
27dennes son Non och dennes son Josua.
28Deras besittning och deras boningsorter var Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, och dessutom Shechem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
29Men Manasses barn ägde Beit-Shan med underlydande orter, Taanach med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter.
Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
Ashers ättlingar
30Ashers söner var Jimnah, Jishvah, Jishvi och Beriah. Deras syster var Serach. []
31Beriahs söner var Heber och Malkiel. Han var Birsaits far.
32Heber blev far till Jaflet, Somer och Hotam samt Shua, deras syster.
33Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Ashvat. Dessa var Jaflets söner.
34Semers söner var Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
35Hans bror Helems söner var Tsofa, Jimna, Shelesh och Amal.
36Tsofas söner var Sua, Harnefer, Shual, Beri och Jimra,
37Beser, Hod, Shamma, Shilsha, Jitran och Beera.
38Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara.
39Ullas söner var Ara, Hanniel och Risja.
40Alla dessa var Ashers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26 000 man.
Kunglig släkt – Sauls familj
Benjamins ättlingar
81Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Ashbel, den andre, och Ahara, den tredje, 2Noha den fjärde, och Rafa, den femte. 3Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud, 4Abishua, Naaman, Ahoa, 5Gera, Shefufan och Choram. 6Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat, 7dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Uzza och Ahihud. 8Shaharajim fick barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara. 9Med sin hustru Hodesh fick han där Jobab, Sibja, Mesha, Malkam, 10Jeush, Sakeja och Mirma. Dessa var hans söner, huvudmän för familjer. 11Med Hushim fick han sönerna Abitub och Elpaal. 12Elpaals söner var Ever, Misham och Shemed [Shemer]. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter. 13Beria och Shema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat. 14Achjo, Shashak och Jeremot, 15Sebadja, Arad och Eder, 16Mikael, Jishpa och Joha var Berias söner. 17Sebadja (hebr. Zevadjaho), Meshullam, Hiski (hebr. Chizqi), Heber (hebr. Chever), 18Jishmeraj, Jislia och Jobab var Elpaals söner. 19Jakim, Sikri, Sabdi, 20Elienaj, Silletaj, Eliel, 21Adaja, Beraja och Shimrat var Shimeis söner. 22Jishpan, Ever, Eliel, 23Abdon, Sikri, Hanan, 24Hananja, Elam, Antotja, 25Jifdeja och Peniel var Shashaks söner. 26Shamsheraj, Sheharja, Atalja (hebr. Ataljaho), 27Jaareshja, Elia och Sikri var Jerohams söner. 28Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem. 29I Givon bodde Givons far och hans hustru hette Maacha. 30Hans förstfödde son var Abdon, dessutom Sur, Kish, Baal, Nadab, 31Gedor, Achjo och Seker. 32Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.Kung Sauls släkt
33Ner blev far till Kish, Kish blev far till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadav och Eshbaal [Ish-Boshet, se ]. 34Jonatans son var Merib-Baal [Mefiboshet, Jonatans son, se ], och Merib-Baal blev far till Mika. 35Mikas söner var Piton, Melek, Taarea och Ahas. 36Achaz blev far till Joadda, Joadda till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 37Mosa blev far till Bina, dennes son var Rafa, dennes son Elasa och hans son Asel. 38Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner. 39Hans bror Esheks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeush, den andre och Elifelet den tredje. 40Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.Nuvarande Israel
Jerusalem efter fångenskapen
91Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. [Syftar på officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. Användes för beskattning och militärtjänst.]
Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel. 2De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare. 3I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen: 4Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Perets, Judas sons, barn, 5av shiloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner, 6av Zerachs barn Jeguel och deras bröder, 690, 7av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 8dessutom Jibneja, Jerohams son, och Elah, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jibneja, 9liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.Prästerna i Jerusalem
10Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, 11dessutom Asarja, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), son till Meshullam, son till Tsadoq, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12dessutom Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkijah, dessutom Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Meshullam, son till Meshillemit, son till Immer, 13liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.Leviterna i Jerusalem
14Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, av Meraris barn, 15dessutom Bakbackar, Cheresh (betyder: "stum") och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berechjah, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.Dörrvakterna i Jerusalem
17Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen. 18De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger. 19Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Korach, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. 20Pinehas, Elazars son, hade tidigare varit furste över dem – må Herren vara med honom! 21Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvakt vid ingången till uppenbarelsetältet. 22Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. 23De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens (Jahvehs) hus, tälthuset, och höll vakt. 24Dörrvakterna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. 25Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. 26På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. 27Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.De övriga leviterna
28Några av dem hade ansvar för de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. 29Några av dem var förordnade att ha ansvar för de andra kärlen, för alla andra kärl i helgedomen, liksom för det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. 30Och några av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna. 31Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden. 32Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat. 33Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, eftersom de var upptagna av sin tjänstgöring dag och natt. 34Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem. 35I Givon bodde Givons far Jeguel. Hans hustru hette Maacha. 36Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, 37Gedor, Achjo, Sakarja och Miklot. 38Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder. 39Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal. 40Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. 41Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. 42Achaz [Mikas fjärde son, se ] blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 43Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel. 44Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.Berättelser om David (kap 10-21)
David blir kung – Jerusalem intas
Saul tar sitt eget liv (1 Sam 31)
[Nu följer berättelser från Davids liv. I jämförelse med Första Samuelsboken utelämnas de händelser och berättelser där han beskrivs som svag eller omoralisk. Material som bara återfinns här är hur David förbereder för tempelbygget (). David liknas vid en "Mose" som får ritningar till hur tempeltjänsten ska utföras ().] 101Filistéerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. 2Filistéerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. 3När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. 4Han [Saul] sa till sin väpnare: "Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig."
Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. 5När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog. 6Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång. 7När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och bosatte sig i dem. 8Dagen därpå kom filistéerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filistéernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. 10De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel. 11När invånarna i Jabesh i Gilead [20 km öster om Beit-Shean] hörde om allt som filistéerna hade gjort med Saul, 12bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar. 13Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren (Jahveh). Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska [] för att få svar. 14Han hade inte sökt svar hos Herren (Jahveh). Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.David blir kung över hela Israel (2 Sam 5:1-3)
111Hela Israel samlades till (slöt upp bakom) David i Hebron och sa: "Vi är ditt eget kött och blod. 2Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du [David] som var ledare och anförare åt Israel. Och Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), har sagt till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel." 3När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren (Jahveh). Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel. 4David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jevos (Jebus), där jevusiterna bodde. 5Invånarna i Jevos sa till David: "Här kommer du inte in!" Men David intog Sions borg, som nu är Davids stad. 6David sa: "Den som först slår jevusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste." Joav, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare. 7David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 8Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joav återställde resten av staden. 9David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.Davids fälttåg
10Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord. 11Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över 300 slagna på en gång. 12Efter honom kom ahoaiten Elazar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna. 13Han var med David vid Pas-Dammim när filistéerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filistéerna. 14Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filistéerna, och Herren lät dem vinna en stor seger. 15Tre av de 30 främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. 16David var då i borgen (den starka fästningen – hebr. matsodah) [i Adullam, se ], och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 17David sa längtansfullt: "Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!" 18Då bröt de tre sig igenom filistéernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren (Jahveh). 19Han sa: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört. [Blod liknas vid liv i och att dricka/äta blod är förbjudet i . David jämställde vattnet från källan med dessa tre mäns blod, eftersom de riskerat sina liv för att hämta det. Men deras bragd var inte lönlös, David uppfyllde genom att hälla ut vattnet på marken.] 20Avishaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över 300 slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. 21Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte. 22Dessutom Benajaho, son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. 23Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var 5 alnar [2,25 meter] lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 24Sådana bragder hade Benajaho, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. 25Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt. 26De tappra hjältarna var:
Asahel, Joavs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
27haroriten Shammot,
peloniten Heles,
28tekoaiten Ira, Ickeshs son,
anatotiten Abieser,
29hushatiten Sibbekaj,
ahoaiten Ilaj,
30netofatiten Mahraj,
netofatiten Heled, Baanas son,
31Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam,
pirgatoniten Benajaho,
32Huraj från Gaashs dalar,
arabatiten Abiel,
33aharumiten Asmavet,
shaalboniten Eljaba,
34gisoniten Bene-Hashem,
harariten Jonatan, Shages son,
35harariten Ahiam, Sakars son,
Elifal, Urs son,
36mekeratiten Hefer,
peloniten Ahia,
37Hesro från Karmel,
Naaraj, Esbais son,
38Joel, bror till Natan,
Mibhar, Hagris son,
39ammoniten Selek,
berotiten Nahraj, väpnare åt Joav, Serujas son,
40jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
41hettiten Uria,
Sabad, Alajs son,
42rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom 30 andra,
43Hanan, Maachas son,
och mitniten Joshafat,
44ashtarotiten Ussia,
Shama och Jeguel, aroeriten Hotams söner,
45Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,
46Eliel mahaviten
samt Jeribaj och Joshavja, Elnaams söner,
och moabiten Jitma,
47slutligen Eliel, Obed
och Jaasiel mesobajiten. 121Dessa var de som kom till David i Tsiklag medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. 2De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande: 3Ahieser, den främste,
och Joash, gibeatiten Hashemaas söner,
Jesuel och Pelet, Asmavets söner,
Beraka, anatotiten Jehu,
4och gibeoniten Jishmaja,
en av de 30 hjältarna och ledare för de trettio,
Jeremia, Jahasiel, Johanan,
gederatiten Josabad,
5Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja,
harufiten Shefatja,
6koraiterna Elkana, Jishia,
Asarel, Joeser och Jashobeam,
7Joela och Sebadja,
söner till Jeroham från Gedor.
8Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: 9Eser, den främste,
Obadja, den andre,
Eliab, den tredje,
10Mashmanna, den fjärde,
Jeremia, den femte,
11Attaj, den sjätte,
Eliel, den sjunde,
12Johanan, den åttonde,
Elsabad, den nionde.
13Jeremia, den tionde,
Makbannaj, den elfte.
14Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. 15Det var de som i första månaden gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster. 16Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. 17Då gick David ut emot dem och sa till dem: "Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det." 18Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sa: "Dina är vi, David,
och med dig står vi, du Ishais son.
Frid, frid vare med dig,
och frid vare med dem som hjälper dig,
för din Gud hjälper dig!"
David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
19Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filistéerna, för filistéernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sa: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!" 20När han gav sig i väg till Tsiklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Eliho och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. 21De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. 22Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här. 23Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom: 24Juda söner som bar sköld och spjut, 6 800 beväpnade till strid,
25av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,
26av Levi söner 4 600,
27därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,
28dessutom Tsadoq, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,
29av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
30av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
31av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
32av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
33av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
34av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000 beväpnade med sköld och spjut,
35av daniterna män rustade till strid, 28 600,
36av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40 000,
37och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
38Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. 39De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. 40De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem, på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar, livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.Önskan att föra tillbaka arken (2 Sam 6)
131David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2Sedan sa David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss. 3Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den." 4Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott. 5David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se ], för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6David drog med hela Israel upp till Baalah, till Kirjat-Jearim [13 km väster om Jerusalem], som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herrens (Jahvehs), Guds (Elohims), ark, han som tronar på (över) keruberna och efter vilken den [arken] hade fått sitt namn. [] 7De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadavs hus. Det var Uzza och Achjo som körde vagnen. [Achjo gick framför, se .] 8David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter. 9Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Uzza ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. 10Då upptändes Herrens vrede mot Uzza, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. 11Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahveh) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag. [Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem.] 12David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sa: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" 13Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde. 141Hiram, kungen i Tyros, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom. 2David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull. 3David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 5Jivchar, Elishua, Elpelet, 6Noga, Nefeg, Jafia,
7Elishama, Beeljada och Elifelet. 8När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem. 9Filistéerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10David frågade då Gud (Elohim): "Ska jag dra upp mot filistéerna? Kommer du då ge dem i min hand?"
Herren (Jahveh) svarade honom: "Dra upp. Jag ska ge dem i din hand." 11De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sa: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld. 13Men filistéerna ryckte in i dalen igen. 14När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: "Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bachaträden ("de gråtande träden" – hebr. bachaim) står. 15Så snart du hör ljudet av steg i bachaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filistéernas här." [Trädet är troligtvis ett balsamträd (Meckabalsam, Gileadbalsam) som droppar sav när grenar och löven bryts av. Namnet kommer från verbet för att gråta (hebr. bacha), se även ; .] 16David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filistéernas här och förföljde dem från Givon ända till Gezer [längs med Ajiondalen västerut, halvvägs till Medelhavskusten]. 17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.Arken förs till Jerusalem
[Detta är det centrala stycket i kap 10-22. Det första och sista handlade om att David intog Jerusalem (där arken skulle stå). Detta stycke ramas in av två önskningar: att föra in arken till Jerusalem (kap 13-14) och bygga Herrens (Jahvehs) hus (kap 17).] 151David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds (Elohims) ark och slog upp ett tält åt den, 2och han sa: "Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt." 3David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den. 4David samlade Arons barn och leviterna: 5av Kehats barn:
Oriel, deras ledare och hans bröder – 120,
6av Meraris barn:
Asaja, deras ledare, och hans bröder – 220,
7av Gershons barn:
Joel, deras ledare, och hans bröder – 130,
8av Elisafans barn:
Shemaja, deras ledare, och hans bröder – 200,
9av Hebrons barn:
Eliel, deras ledare, och hans bröder – 80,
10av Ussiels barn:
Amminadav, deras ledare, och hans bröder – 112. 11David kallade till sig prästerna Tsadoq och Evjatar samt leviterna Oriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav 12och han sa till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt." 14Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord bar nu leviterna Guds (Elohims) ark med stänger som vilade på deras axlar. 16David sa till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. 17Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berechjahs son, och av deras bröder, Meraris barn, Ejtan, Kushajas son, 18och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benajaho, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna. 19Sångarna Heman, Asaf och Ejtan skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benajaho skulle spela på lyror till alamot [betyder jungfrur, se även ; ]. 21Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda med harpor till sheminit. [Här används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah (ung kvinna) och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.] 22Kenanja (hebr. Kenanjaho), leviternas ledare när de bar [arken], skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det. [Ordet för börda (hebr. ) används även om profetiska budskap, se ; ; .] 23Berechjah och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken. 24Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benajaho och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken. 25Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel. 26Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens (Jahvehs) förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod. 28Hela Israel [enade, se ] hämtade upp Herrens (Jahvehs) förbundsark under jubel och shofarers ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda. 29När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Michal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta. [En längre beskrivning finns i , , .] 161Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka [en runt bröd, se ], en dadelkaka (hebr. eshpar, ett ovanligt ord, kanske kött eller bröd bakat i form) och en druvkaka [ett sött bröd, se ; ]. [Alla var med i festligheterna, se även .] 4Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren (Jahveh), Israels Gud: 5Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benajaho, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6Men prästerna Benajaho och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.Davids tacksägelsepsalm
[Denna psalm, , är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. (från ), (från ), (från ) och (från ).] 7På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahveh) till Asaf och hans bröder: 8Tacka Herren (Jahveh), åkalla hans namn;
kungör hans gärningar bland folken. []
9Sjung till honom, musicera till honom,
begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). []
10Ha er ära i hans heliga namn,
låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahveh). []
11Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],
sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [] [I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna , och . De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, , föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.
Baqash har också tre bokstäver (bet, och ), där , som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. är en bild på ett hus och utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se . Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se ; .] 12Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
13Abrahams säd, hans tjänare,
Jakobs söner (barn), hans utvalda. []
14Han är Herren (Jahveh), vår Gud (Jahveh Elohim).
Hans domar finns på hela jorden.
15Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
orden som han befallde för tusen generationer.
16Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
och eden som han gav Isak. [Förbundet är ett blodsförbund, ; ; och i hebreiskan är uttrycket alltid att man skär ett förbund. Det pekar fram på Jesus, som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.] 17Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
till Israel ett evigt förbund.
18Du säger: "Till dig ska jag ge Kanaans land,
hela ditt arv." []
19När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
och färdades genom det (utlovade landområdet),
20när de gick från land till land,
från ett kungarike till ett annat folk,
[Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
21tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
22[Och sa:] "Rör inte mina smorda (utvalda)
och tillfoga inte mina profeter någon skada." [Temat skiftar nu från att ha handlat om Israel till hur Gud regerar över hela världen. Följande stycke, , hämtar mycket stoff från .] 23Sjung till Herrens (Jahvehs) ära,
hela jorden.
Proklamera (kungör det glada segerbudskapet om) hur han räddar oss (hans frälsning)
varje dag (från dag till dag)!
24Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
återberätta om hans under (mirakulösa, underbara gärningar) för alla människor.
25För stor (storslagen) är Herren (Jahveh), högt är han prisad,
värd att frukta i vördnadsfull tillbedjan, mer än alla gudar (elohim).
26För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (avgudar – hebr. elilim) [snarlikt ordet för gudar],
men Herren (Jahveh) är den som gjort (tillförordnat – hebr. asah) himlarna.
27Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom),
styrka (makt, kraft att segra) och glädje finns i hans boning.
[Gud är källan till vår styrka och glädje!] [Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".] 28Ge till Herren (Jahveh), alla folkens familjer (släkter).
Ge till Herren (Jahveh), ära och makt. []
29Ge till Herren (Jahveh), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom inför hans ansikte [ har gårdar, då var templet byggt].
Tillbe Herren (Jahveh) i helig skrud.
30Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets),
världen (hebr. tevel) står fast, den kan inte rubbas (vackla).
[Här finns en annan fras jämfört med .] [Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:] 31Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig [],
och bland hednafolken ska man säga: Herren (Jahveh) är kung! [De fyra första hebreiska orden är Jishmuho Ha´shamaim Ve´tagel Ha´erets (glädja sig – himlen – och fröjda sig – jorden). Begynnelsebokstäver formar ett akrostiskt mönster för Guds namn JHVH. Fler exempel är ; ; ; .] 32Må havet brusa, med allt som fyller det.
Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
33Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje) inför Herren (Jahveh), för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
och folken med sin sanning (trofasthet). [] 34Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). []
35Och säg: "Fräls oss Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim),
och samla oss från hednafolken [länderna dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
och triumfera i din lovprisning." []
36Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim),
från evighet till evighet,
Och allt folket sa:
"Amen!" och prisade (lovade) Herren (Jahveh). [Första strofen är identisk med . Uppmaningen i den andra att alla folk ska säga "Amen", är omskriven och beskriver hur alla folk nu gör detta.] 37David lät Asaf och hans bröder bli kvar där [i Jerusalem] inför Herrens (Jahvehs) förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38Oved-Edom och deras bröder var 68 till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter. [Under Samuels tid fanns det många platser för tillbedjan. Ofta var det en höjd, några exempel är Betel, Gilgal, Mispah, Rama () där Givon var den viktigaste platsen, se . Arken förs till Jerusalem in i ett tabernakel, se . Detta är troligen ett enklare tält för just arken, se . I Givon, strax norr om Jerusalem verkar det gamla tabernaklet från Mose tid finnas med brännofferaltare osv. (; ; ). Anledningen att det inte flyttades till Jerusalem kan vara att det inte fanns plats för det, och David planerade att bygga templet. Dessa detaljer om två tabernakel nämns inte i Samuels berättelse. Senare uppenbarade sig Herren i en dröm för Salomo i Givon, se .] 39David lät också prästen Tsadoq och hans bröder, prästerna, bli kvar inför Herrens (Jahvehs) tabernakel på offerhöjden i Givon, 40för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahveh) hade gett Israel. 41Och med dem var Heman [barnbarn till profeten Samuel, se ] och Jedutun [omnämns i tre psalmer, se ; ; ] och de andra utvalda, som nämnts vid namn, för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). 42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter. 43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att välsigna sin familj (sitt hus).Önskan att bygga Herrens hus (2 Sam 7)
[I jämförelse med parallelltexten i betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.] 171När David satt i sitt hus, sa han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält." 2Natan sa till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig." 3Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sa: 4"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? 7Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem [; ] så att de får bo kvar där utan att bäva (skakas) mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr [i Egypten, ökenvandringen] 10och under den tid (de dagar) då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Och jag berättar för dig att Herren (Jahveh) ska bygga ett hus åt dig. 11När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13Jag ska vara hans fader och han ska vara min son, och min nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) ska jag inte låta vika av från honom, som jag lät den vika av från din företrädare [Saul]. 14Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt." 15Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.Davids bön
16Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa:
"Vem är jag, Herre (Jahveh), Gud (Elohim), och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre (Jahveh), Gud (Elohim). 18Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. 23Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har talat. 24Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26Och nu, Herre: du är Gud, och du talar (har talat) över din tjänare detta goda. 27Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt." 181En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filistéerna. 2Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. 3David slog också Hadadezer, kungen i Tsova vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se ], när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat. 4David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna utom på 100 hästar som han skonade. [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även ; ; ; .] 5När araméerna från Damaskus kom för att hjälpa Tsovas kung Hadadezer, slog David 22 000 man av dem. 6David placerade trupper bland araméerna i Damaskus, och araméerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram. 7David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. 8Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo bronshavet, pelarna och bronskärlen. 9När Tou, kungen i Chamat [i norr], hörde att David hade slagit Tsovas kung Hadadezers hela här, 10sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och hylla honom för att han hade gått i strid med Hadadezer och besegrat honom. Hadadezer hade nämligen legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och brons. 11Även dessa helgade kung David åt Herren (Jahveh), liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna. 12Sedan Avishaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man, 13placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram. 14David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. 15Joav, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 16Tsadoq, Ahitubs son, och Ahimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var statssekreterare. 17Benajaho, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. Och Davids söner var de främsta vid kungens sida. 191En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom. 2Då sa David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)." Så David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.
När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun för att trösta honom, 3sa ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig." 4Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder på mitten, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. [En förödmjukande akt, men även ett tecken på sorg, se ; .] 5Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka." 6När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1 000 talenter [34 ton] silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maacha och från Tsova. 7De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maacha med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida. 8När David hörde det sände han i väg Joav med hela hären, de tappraste krigarna. 9Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid stadsporten, medan kungarna som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet. 10Joav såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot araméerna. 11Resten av hären överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de gick i ställning mot ammoniterna. 12Han sa: "Om araméerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag hjälpa dig. 13Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst." 14Därefter ryckte Joav fram med sitt folk till strid mot araméerna, och de flydde för honom. 15När ammoniterna såg att araméerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Avishaj och gick in i staden. Och Joav kom till Jerusalem. 16Då araméerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de araméer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare. 17När det berättades för David, samlade han hela Israel och gick över Jordan, och när han kom fram till dem gick han i ställning mot dem. David ställde upp sig i slagordning mot araméerna, och de gick i strid med honom. 18Men araméerna flydde för Israel, och David dödade av araméerna manskapet på 7 000 vagnar samt 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Shofak dödade han också. 19När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville araméerna inte längre hjälpa ammoniterna. 201Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet adar/nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att Joav tågade ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabbah [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad] och belägrade det, men David stannade kvar i Jerusalem. [Här sker händelsen med Batsheva, se ] Joav intog Rabba och förstörde det []. 2David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent [34 kg] guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort. 3Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.Krig med filistéerna
4Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Gezer. Hushatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade. 5Än en gång blev det strid med filistéerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom. 6Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna. 7När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror. 8Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.David köper framtida tempelområdet
211Men Satan (Åklagaren, motståndaren) trädde upp mot Israel och lockade (förledde, eggade, hetsade) David till att räkna Israel. [Hebr. Satan står här i obestämd form, i ; och används den bestämda formen ha-Satan. I parallellstället i nämns inte Satan. Det var tillåtet enligt Torah att göra en folkräkning, men det finns en varning om pest om den inte genomfördes på rätt sätt (). Att det var tillåtet och också ibland uppmuntrades (; , ; ) talar för att Davids synd inte handlade om att han räknade folket. Problemet var antingen Davids motiv för folkräkningen eller sättet på vilket den genomfördes. Kanske var syftet att upphöja sig själv och lita mer på sin egen styrka än på Herrens. Alternativt uppfyllde inte David kravet att alla inskrivna män skulle betala en halv shekel som lösen som krävdes (). Vad som talar för det andra alternativet är att David vid ett tidigare tillfälle inte följt alla bestämmelser för en annars tillåten handling – transporten av förbundsarken – vilket fick katastrofala följder ().] 2Då sa David till Joav och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel från Beer-Sheva [i syd] till Dan [i norr], och ge mig besked så att jag får veta hur många de är." 3Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?" 4Men kungens ord stod fast mot Joav, och Joav gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. 5Joav meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd. 6Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joav fann kungens befallning avskyvärd. 7Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel. 8Då sa David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt." 9Och Herren talade till Davids siare (profet – hebr. chozeh) Gad och sa: 10"Gå och tala till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig." 11Då gick Gad in till David och sa till honom: "Så säger Herren: 12Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig." 13David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla." 14Herren sände då pest i Israel så att 70 000 personer av Israel dog. 15Gud (Elohim) sände en ängel mot Jerusalem för att fördärva (ödelägga, utplåna – hebr. shachat) det. Men när ängeln höll på med fördärvandet såg Herren (Jahveh) det och ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) det onda, och han sa till ängeln som fördärvade (Fördärvaren; bestämd form av verbet fördärva – hebr. ha-shachat): "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jevusiten Ornans tröskplats. [Ornan är den hebreiska stavningen av Aravnah som är det namn som används i parallellstället i . Tröskplatsen låg vid det som i dag i Jerusalem kallas Tempelberget.] 16David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg [som ett tecken av sorg, se ], ner på sina ansikten. 17Och David sa till Gud (Elohim): "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud (Elohim), låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas." 18Herrens ängel befallde [profeten] Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jevusiten Ornans tröskplats. [Gad var Davids siare, se ] 19Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. 20När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete 21när David kom till honom. Han såg upp och fick syn på David, och han kom ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David. 22David sa till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket." 23Då sa Ornan till David: "Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig." 24Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis." 25David gav Ornan 600 shekel [totalt 6,9 kg] guld i full vikt för [hela] platsen. [I anges en mindre summa på 50 shekel som troligtvis är för själva tröskplatsen, här är priset för hela området/platsen.] 26Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren (Jahveh), och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret. 27På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. 28När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jevusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer. 29Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod vid den tiden tillsammans med brännofferaltaret på offerhöjden i Givon. 30Men David vågade inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så rädd var han för Herrens ängels svärd. 221David sa: "Här ska Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."Förberedelser för att bygga templet
Folket samlas
2Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han tillsatte stenhuggare som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. 3David skaffade järn i mängd till spikar för dörrarna i portarna och till märlor (u-formade järnhakar) [som förstärkte och fogade samman träet], samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas 4 
