Bibelhebreiskan – ett tidlöst språk!

I svenskan, och alla andra språk, används tempus. Vi använder begrepp som perfekt, presens och futurum. Det gör att vi kan veta om vi talar om det som redan har hänt, det som händer just nu eller det som ska hända i framtiden.

Detta sätt att uttrycka sig finns dock inte i bibelhebreiskan som är ett språk utan tempus. Däremot finns det många verbformer och skrivsätt som ändå hjälper oss att förstå i vilken ordning olika verb inträffar.

Hebreiskan är alltså ett språk utan tempus och står därmed utanför tiden. Är det något jordiskt språk som är lämpat att talas i himlen är det hebreiska, det är redan anpassat till evigheten där tiden inte existerar!

Det finns fyra verbformer i hebreiskan som brukar bli påprackade att betyda olika tempus. Detta är en nödvändighet för annars kan vi inte översätta hebreiskan till något annat språk. Men med det sagt måste vi komma ihåg att det är en nödvändighet för att möjliggöra översättning, inte något som hebreiskan i sig själv är bärare av.

Detta öppnar upp för många alternativa översättningar. Det är en förklaring till att man kan läsa samma vers i olika biblar och undra om de har översatt riktigt när det som står t.o.m. är i olika verbformer!

Utöver de fyra grundformerna som nämnts ovan har hebreiskan ytterligare ett system med verbformer som hebreiskan kallar för en binjan. Det finns sju olika binjanim (plural för binjan). En binjan talar bara om ifall ett och samma verb är aktivt eller passivt och det kan också vara kausalt eller reflexivt. Det finns även en binjan som talar om att detta verb kräver att två personer gör det tillsammans.

Beroende på i vilken binjan verbet står kan det också visa intensiteten hos verbet.

Till exempel är ett verb i binjan qal ”neutralt” eller ”lågmält” medan samma verb i binjan piel är ett intensivt uttryck. Det kan när vi översätter samma verb till svenska göra att vi istället för att välja samma ord båda gångerna väljer två olika svenska verb för att tydliggöra skillnaden. Här finns en annan orsak till att olika översättningar kan ha skilda ordval.

Det saknas alltså inte verbformer i hebreiskan, men systemet som bygger upp verben i bibelhebreiskan liknar inget annat språk. Därför är det egentligen omöjligt att översätta. När det ändå görs försök till översättning måste man hitta sätt att kompensera för olikheterna i språkens grundläggande strukturer och det kräver många överväganden och val.

Kärnbibeln kan delvis komma runt detta genom att använda expanderingar som visar på vilka möjligheter som ligger i grundspråket. Trots detta är det omöjligt att få med allt. Därför har man alltid glädje av att läsa olika bibelöversättningar för att få en djupare förståelse av bibelordet.